Serverad vid Hembygdsföreningens Höstagille den 12 november 2005.
En långpanna ger 8 portionsbitar.
Ingredienser:
5 ägg
1 liter mjölk
5 dl vetemjöl
2 tsk salt
1 tsk bakpulver
2-3 hg saltat eller rimmat fläsk
Tärna och bryn fläsket. Vispa ihop övriga ingredienser och töm smeten i en smord långpanna. Strö över det brynta fläsket.
Gräddas i ugn cirka 45 minuter i 200 grader.
Från Hjördis och Åke Josefsson, Bäckagården Kungslena.
”Häggumaskorpor”, ”Runneskorpor” eller ”Rulleskorpor”. Benämningen är vi osäkra på. Skorporna har bakats till jul av Åkes mormor Matilda född i Stora Boslycke, Häggum den 5 november 1871 och av hennes mor Sofia Johanna född på Bränneberg, Häggum den16 september 1838. Det är inte osannolikt att traditionen går ännu längre tillbaka i tiden.
Matilda gift Emanuelsson arrenderade tillsammans med en bror Häggums Prästgård under några få år kring sekelskiftet 1800-1900. Hon flyttade sedan som gift till Ödegården i Segerstad 1902.
I vår familj har vi sedan fortsatt med baket av dessa skorpor till jularna.
Recept och bakning m.m.
Ugn 200 grader
50 g jäst (röd)
150 g margarin
½ lit mjölk
1 tsk salt
1½ dl socker
14-15 dl vetemjöl
1 ägg
Arbetas ihop till en vanlig vetedeg och får jäsa i cirka 30 minuter. Jag brukar dela upp degen i 20 ämnen som rullas till fingertjocka längder och läggs tätt i en väl smord långpanna. Börja på mitten. Jäses som vanligt och penslas ordentligt med rumsvarm tjock grädde. Beströs sedan rikligt med kanel och socker.
Efter gräddningen är det lite knepigt att stjälpa upp brödkakan på galler – får ej vändas! Med en liten knyck brukar det gå bra.
Jag brukar baka framåt kvällen för att brödet behöver vila övertäckt till morgonen. Man skär sedan varannan rulle – därefter på diagonalen. (se skiss).
Läggs sedan på plåtar för att rostas i ugnen och sedan sänker jag värmen till cirka 75 grader. Får torka i ugnen med luckan en aning på glänt till de känns riktigt torra och möra. Smaken framhävs ännu mer efter några dygn sedan de legat i en tätsluten burk.
Lycka till!
Kungslena 3 juli 2003
Hjördis Josefsson
I min mors Ruth Kindboms handskrivna kokbok hämtas ett recept för konfekt som bakats som julgodis i vårt hem. Kokboken är skriven före 1927 eftersom mor använt sitt flicknamn. Kokboken innehåller det som en flicka behövde ha med sig ut i livet och bygger troligen på det som bakades, kokades och tillagades i hennes hem. Det torde inte vara någon djärv gissning att denna konfekt därmed har bakats i Häggum i 100 år.
Konfekt
1 dl tunn grädde
1 kaffekopp vetemjöl
400 gram pudersocker
100 gram sötmandel och några bittermandel.
Hälften av grädden kokas upp den andra hälften röres upp med mjölet till avredning och denna tillsätts till den kokande grädden smeten får ett uppkok och får kallna. Mandeln skållas males stötes. Ingredienserna blandas och arbetas väl. Färgas och formas till konfekt.
God Jul!
Häggum i dec. 2004.
Bengt Kindbom
För 4/5 Personer.
Koka buljong på 1,2 liter vatten med två buljongtärningar köttbuljong.
Kryddor i buljongen ½ tesked timjan 1 tesked paprika 1 lagerblad.
600 gr potatis, 2 purjolökar stora, 1 gul lök skärs i skivor och kokas i buljongen till det är väl genomkokt.
Vispa soppan eller om Ni vill ha den slät kör den i mixer.
Tillsätt 2 dl. mjölk, salta och runda av med lite grädde.
Angående inventering av inkvarteringsutrymmen
Ur handling undertecknad av Landshövding Carl Mannerfelt, Mariestad å landskanslitet den 4 december 1939.
När luftskyddstillstånd är rådande äger, Konungen föreskriva att invånare å ort som hotas av anfall från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom i den mån det prövas nödvändigt, bestämma varest uppehåll skall tagas. Jämlikt lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov äger länsstyrelsen att mot ersättning taga i anspråk byggnader, utrymmen, utrustningspersedlar och annan egendom, som tillhör eller innehavs av kommuner eller enskilda.
Den nu pågående planläggningen av luftskyddet inom landet förutsätter en omfattande inkvartering inom Skaraborgs län av befolkningsgrupper från andra orter i riket bland annat inkvartering genom mundigheternas försorg av vissa befolkningsgrupper. Länsstyrelsen anser därför nödvändigt verkställa en systematisk och fullständig inventering av inom länet befintliga fastigheter.
Polisen delade ut blanketter och uppgifterna skulle avlämnas skyndsamt så att inventeringen var slutförd den 31 december 1939. Uppgifterna är undertecknade i julveckan och mellandagarna 1939. Inte nog med att kriget brutit ut i Europa det kastade sin skugga över bygden i helgtider.
Vad kunde Häggum bidra med följer av nedanstående:
”Inventeringslista över de utrymmen för enskild inkvartering inom Häggums kommun som lämpligast kunna nås från Stenstorps järnvägsstation”
Brännebacken Klas Johansson 4 inkvarterade
Prästgården Martin Andersson 9 -”-
Stofsgården Harry Häggstam 6 -”-
Stofsgården Harry Häggstam 6 -”-
Backen Ernst Andersson 6 -”-
Backgården Erik Thorell 6 -”-
Gröneberg Samuel Levander 3 -”-
Gröneberg Samuel Levander 2 -”-
Bosgårdens kvarn Simeon Larsson 3 -”-
Allmänningen Fritz Ahlm 5 -”-
Bränneberg Johan Larsson 2 -”-
Lars-Larsgården Sigvard Gustavsson 7 -”-
Skaffaregården Nils Andersson 4 -”-
Bosgården Primus Johnasson 10 -”-
Bosgården Primus Johansson 5 -”-
Håkansgården Oskar Larsson 2 -”-
Källegården Henry Arvidsson 4 -”-
Stora Gåran Gustav Örn 5 -”-
Torsborg Karl Kindbom 6 -”-
Klostergrens Intäkt Anna Knopp 2 -”-
Toragården Brodows sterbhus 6 -”-
Håkan-Uddsgården Birger Larsson 2 -”-
Bränneberg A Larssons sterbhus 6 -”-
St Boslycke Arvid Svensson 5 -”-
Toragården A Högberg 5 -”-
Korsgården Maria Larsson 8 -”-
Skattegården Änkefru Jonsson 3 -”-
Källstorp Bertil Käll 3 -”-
Fridhem Alfred Dahlberg 2 -”-
Toragården Oscar Brandberg 3 -”-
Räknar man ihop antalet personer som skulle kunna komma till Häggum så ökar socknen med ¼ del eller 140 personer. Till detta kommer, som framgår av det material Hembygdsföreningen sammanställt i studiecirkel om beredskapsåren, anspråk från militären som hade mobiliseringsplats i Häggum. Vi har också uppgifter om skolelever som flyttades från städer till släktingar på landet.
De handlingar som Hembygdsföreningen nu fått från Gun och Knut Wetterberg läggs i arkivboxen som handlar om Beredskapsåren.
Inledning och kommentarer av Harlad Hvarfner till: Beskrifning öfver HÄGGUMS FÖRSAMLING
I Billings Prosteri och Walla Härad År 1794
Af Mg:r Thure Ljunggren
”Särtryck ur Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift Bd VI:2.”
”Publ. med tillstånd av Västergötlands Fornminnesförening ©”.
Genom de omfattande arbeten som AB Atomenergi har påbörjat i Häggums socken på Billingens sydöstsluttning har också traktens kulturhistoria kommit i blickpunkten. De nya industrianläggningarna berör stora delar av socknen. Uranverket har planerats i socknens sydvästra del där dalgången mellan Brunnhemsberget och Billingen utgör sockengräns mellan Brunnhem och Häggum. Gränsområdet mellan socknarna är traktens fornlämningsrikaste. Efter inventering av Billingens sluttningar har riksantikvarieämbetet beslutat, att de fornlämningar, som ligga inom uranverkets nyttjandeområde, får undersökas och borttagas. Det är ett omfattande arbete, som påbörjades 1958. Bilden av Billingeområdet under förhistorisk tid har fullständigats genom undersökningen.
Det är emellertid inte endast fornlämningarna som berörs av arbetet i Häggum. En stor del av socknens äldre odlingsmark kommer inte längre att kunna brukas. En del gårdar kommer att försvinna. Mitt i uråldring bondebygd kommer världens nyaste och framtidens viktigaste energikälla, uran, att utvinnas. Det Häggum man ser i dag, är historia i morgon. Riksantikvarieämbetet har därför även bedrivit insamling av material, som kan tjäna att belysa ortens senare kulturhistoria. I detta arbete är fotografiet ett ovärderligt hjälpmedel. Därför har bygden fotograferats såväl från marken som från luften.
Det är självfallet så att en sådan materialinsamling, som nu sker i Häggum, vid bearbetsning kan ligga till grund för en mera noggrann analys av etnologiska förhållanden. Då man därvid söker arkivalier, som kan tillåta att studiet fördjupas, utgöra givetvis de mångtagliga sockenbeskrivningarna från Västergötland ett viktigt källmaterial. Flitiga prästmän ha främst under senare delen av 1700-talet författat långt över hundratalet sådana. Enbart prosten Olof Sundholms samlingar omfatta omkring 125 stycken. Till de mera uppmärksammade av dessa sockenbeskrivningar hör prosten och jubelmagistern Thure Ljunggren, vars beskrivning över Häggum från år 1794 nu publiceras. 1
Thure Ljunggren var född den 8 april 1748 i Skövde, där hans fader var borgmästare. Efter studier i Uppsala blev han magister och återvände till landskapet 1773, där han först tjänstgjorde som lärare i Skövde och Borås. Han lät prästviga sig 1781. År 1792 blev han kyrkoherde i Häggums dåvarande pastorat, som endast omfattade Häggums socken. År 1797 flyttade han som kyrkoherde till det större grannpastoratet Sjogerstad, med vilket Häggum i början på 1900-talet skulle komma att återförenas. Från och med 1811 var han ordinarie prost över Billings kontrakt, 1824,året före sin död, blev han – en av stiftets lärdaste män – jubelmagister. Redan tidigare hade hans insatser uppmärksammats genom inval i lärda sammanslutningar. Förutom den författarverksamhet, som skall beröras i det följande, ägnade han sig åt teologiska och filologiska studier. Han är även känd som psalmdiktare.
Så långt yttre data i denne flitige prästmans liv. Det kunde vara mycket mera att tillägga. Även om hans eftermäle i herdaminnet är kortfattat, har han i andra sammanhang rönt en sentida uppskattning. I ”Gode herrar och svenske män” (1933) har Harald Schiller ägnat ej mindre än två kapitel åt Thure Ljunggrens insats. ”Skams undantag”2, ett gammalt öknamn på Häggums socken med många förklaringar, är också namnet på Schillers inledningskapitel, där han berör hur en prästman som Thure Ljunggren kunde verka inspirerande på sina kollegor, i detta fall prosten Nils Salander i Åsled. Schiller slutar med att konstatera, att Salanders ”Beskrifning öfver Åsleds församling i Skaraborgs län” kunde tryckas tio år efter författandet eller år 1811. ”Men hans gamle väns, prosten Ljunggrens med sirlig stil präntade dokument vila alltjämt orörda i K. Bibliotekets handskriftsamlingar”. Samma år (1933) lät Schiller läsaren ”Med göter genom göters rike” följa Thure Ljunggren till S:ta Helena stad, hans senast gjorda beskrivning, som tillika gällde hans födelsestad.
Det är Harald Schillers förtjänst att ha dragit fram Ljunggrens topografiska författarskap. I ”Gode herrar och svenske män” ingår ett kapitel rubricerat ”En själasörjares anteckningar”. Där refererar Schiller Thure Ljunggrens sockenbeskrivningar och uppehåller sig särskilt vid de, som behandla Slöta och Karleby socknar. De har tillkommit 1784på anmodan av Thure Ljunggrens svärfar, prosten Anders Gustaf Rhodin som var kyrkoherde i Slöta. Här sätts Thure Ljunggren in i sitt tidshistoriska sammanhang. Schiller ser i Carl von Linné en inspirerande personlighet. Men även om Thure Ljunggrens arbete röjer beundran för Linné, intaga hans botaniska intressen en underordnad roll: ”men då vår store von Linné besökt Ålleberg och däromkring botaniserat så ock många av hans in- och utländska elever, torde vara nog att åberopa hans Westgötaresa —”. Man kunde dock ha väntat att Thure Ljunggren skulle ha ådagalagt ett större botaniskt intresse i sina övriga sockenbeskrivningar över områden, som inte så ingående hade utforskats av Linné. Så är emellertid inte fallet. Det framgår med ökad klarhet för varje sockenbeskrivningen under en följd av år, att Thure Ljunggrens huvudsakliga intressen voro orienterade åt historiskt och filologiskt håll men dock förenade med ett strakt nutidsintresse.
Hos Thure Ljunggren fanns icke stort utrymme för en romantisk syn på det gamla och förgångna. Gång på gång återkommer nämligen denne för gammalt och fornt så intresserade präst till ”sockenbornas tröghet att gå ifrån fädernas bruk även uti saker av vilka de se den påtagligaste nytta”. Så fortsätter han med en reflexion född ur den franska revolutionen – aktuell då beskrivningen gjorts – om frihet, jämlikhet och broderskap och framhåller, att denna revolutionens idéfackla ”skulle väl förklarad, på dem (sockenborna) göra det livligaste intryck, helst bonden anser sig mycket vanlottad emot ståndspersonen ..”
Pehr Tham till Dagsnäs var ju samtida med Thure Ljunggren, och de uppehöllo korrespondens. Av denna skriftväxling ha fem av sex i Vitterhetsakademien förvarade brev från Thure Ljunggren till Pehr Tham publicerats redan 1879 i akademiens dåvarande meddelanden, ”Månadsblad”. De ha samtliga skrivits under åren 1792-1795. När beskrivningen över Häggum var färdig översände Thure Ljunggren den som lån till Pher Tham. Han gör detta i ett brev den 8 november 1795 med glädje, ”i synnerhet som jag därigenom får anmäla Häggum, som en vrå i landet, vilken är ganska rik på gamla monumenter. Hos Pehr Tham väckte Thure Ljunggrens insatser beundran, men han var en kritisk iakttagare, som underkastade verket granskning. Sina synpunkter skrev han ner i ”Några anmärkningar vid Häggums Socknebeskrifning”, som nu ingår Vitterhetsakademiens handskriftsamling. Pehr Tham uppehåller sig därvid huvusaklingen vid tolkningen av det pergament rörande socknens rågång, som Thure Ljunggren hade funnit. Övriga uppgifter och synpunkter äro sparsamma. Dock observerar man de båda herrarnas olika mening om torvbränningens nytta, varom mera i den följande3 sockenbeskrivningen. Pehr Tham utnyttjade sedan Thure Ljunggrens materialsamling i ”Anmärkningar till Förbättring af Ordaförrådet i vår äldsta Nordiska Historia”, skriven på Dagsnäs 1798 men tryckt först 1817 och tillägnad Johan Ihre. Där finner man också i en gravyr av E- Martin den av Thure Ljunggren avbildade ättestupan på Billingen.
Även om Thure Ljunggren beundrade Pehr Tham så undanhöll han heller inte kritik.
Till sin beskrivning över Häggum har han gjort en del tillägg under senare år. Där vänder han sig med skärpa mot Pehr Thams avsikt att flytta en runsten, den s k Korstorpastenen från kanten av den s k Skarastigen genom Häggum, till Dagsnäs och konstaterar, att ”eftervärlden torde söka Skarastigen på Dagsnäs”. Om med Thure Ljunggrens förtjänst eller ej så står Korstorpastenen alltjämt kvar på sin plats.
Thure Ljungrens kunskap om fasta fornlämningar är anmärkningsvärd för sin tid. Hans beskrivningar av fornlämningarna på Mellangärdet i Häggum äro detaljrika. Dessa fornlämningar äro i nutiden ofta mycket svåra att urskilja. Han konstaterar, att fornlämningarna ”voro väl värde av en kunnig arkeolog avritas och å karta läggas, att kunna se dem i sitt rätta sammanhang”. Drygt 150 år senare går denna Ljunggrens önskan i uppfyllelse. Just på Mellangärdet skall uranverket ligga, och där äga de arkeologiska grävningsundersökningarna nu rum.
Thure Ljunggren nöjde sig inte med vad som av en slump kom i hans väg. Han sökte både i de egna socknarna och utom dessa. Många handlingar räddades genom hans ingripande. Icke minst tänker man på den medeltida gränsbeskrivningen över Häggum, som är bevarad i avskrift genom hans ingripande och som en gång kom att betyda mycket, då socknen skulle återfå de marker, som hade lagts under kronoparken Billingen. Ett par rader i hans enda förut publicerade beskrivning, nämligen den över Skövde, är belysande för forskaren Thure Ljunggren: ”Stadens privilegier av hertig Johan in orginali, som många år saknats i stadens arkiv, har herr contr.prosten Th Ljunggren återfunnit i Göteborg och till magistraten återsänt, som dess protokoll för året 1814 lärer innehålla”.
Bland beskrivningar som Thure Ljunggren gjorde: Slöta och Karleby (1784), Häggum (1794) Sjogerstad och Rådene (1814) smt Skövde (efter 1814?) är kanske Häggum den mest intressanta. Dess värde förhöjs genom teckningar av författaren. Häggumsbeskrivningen var ”på hög-vederbörlig befallning författad” men uppvisar samma kapitelindelning som de två första. I själva verket torde man böra räkna med att svärfadern, prosten Anders Gustaf Rhodin fått en uppmaning att författa en beskrivning men överlåtit arbetet till mågen Thure Ljunggren. Ännu finns ju frågelistor bevarade, vilka legat till grund för åtskilliga av de västgötska sockenbeskrivningarna. Man torde kunna räkna med att Thure Ljunggrens samtida, prosten på Torö, Olof Sundholm (född 1752), varit en inspirerande kraft och Ljunggrens beskrivning finns också i avskrift i Sundholmska samlingen i stiftsbiblioteket i Skara. Men främste idégivare var nog Sven Wilskman, född 1716 och 1760 rektor i Skara, där han tidigare hade tjänstgjort som lektor i historia och ådagalagt ett stort intresse för Nordens antikviteter. Han blev 1772 kontraktsprost i Vadsbo och var således under hela Thure Ljunggrens gymnasietid verksam i Skara.
OBS! Thure Ljunggrens beskrivning i sin helhet, se under sockenbeskrivningar.
Personalia:
Född på Bränneberg (i dag Lillängsbacken) den 6/6 1910 död 16/5 1990 Syster Estrids gata 2, Annedal, Göteborg.
Föräldrar Johan och Anna Larsson, Johan var bl.a. kommunalnämndens ordförande i Häggums kommun.
Syskon Georg (1909-1929), Greta och Ella.
Gården Bränneberg är en avstyckning från Säteriet Bränneberg och kom i släktens ägo genom förvärv i början på 1800 av Johan Larssons morfar.
Delar av gården såldes 1960 till AB Atomenergi. I dag består gården av avstyckade tomter och resterade delar av jorden är sammanlagd med angränsande fastighet.
Publikationer om Gerhard Larsson
Tidningsartikel från 1952 tejpad på baksidan av en tavla i privat ägo som är signerad Gerhard L- 1951.
Vilken dag artikeln är skriven finns inga anteckningar om men ser man på tidningsklippets motsatta sida så är dagen namn Sabina, i morgon Simon, måndag Viola, vilket innebär att artikel är publicerad den 27 okt 1952.
”En av de starkaste målarbegåvningar, som framträtt i Göteborg under senare år” Det är sådana superlativer, som konstkritiken i Göteborg slösar på Gerhard Larsson, bondpojken från Häggum, som för första gången mötte konst överhuvudtaget på konsthallen i Skövde för 20 år sedan och som nu ryckt fram i främsta ledet bland våra unga målare.
Det är säker många konstintresserade i vår stad som erinrar sig Gerhard Larssons debututställ-ning, som ägde rum i Skövde för 9 år sedan. Sedan dess har hans måleri undergått en märklig förvandling.
Sin utbildning hade han fått på Valand 1936-41 med Sigfrid Ullman och Nils Nilsson som lärare. Under långa perioder har han sedan vistats i Frankrike, där han ivrigt och energiskt lärt och insupit det mesta av vad museer och målarskolor kan ge. Få torde de svenska konstnärer vara som med åsidosättande av alla timliga förmåner så målmedvetet och lidelsefullt gått in för sin uppgift: att nå fram till en allt strängare formgivning och ett allt intensivare och klang-fullare uttryck i färg. Och resultatet uppvisas om söndag i konsthallen.
Det dröjde länge innan man förmådde Gerhard Larsson att ställa ut. Hans självkritik och blyg- samhet äro anmärkningsvärda. Men hans första och hittills enda separatutställning – den var i Göteborg 1949 – betecknades som ett genombrott av ovanligt slag. Och nu strömmar anbuden in från konstgallerierna i Stockholm att där hålla utställning. Hittills har Gerhard Larsson varit obeveklig. I stället blir det hans hemstad som får njuta förmånen att se den samlade produk-tionen från de senaste åren. Utställningen blir alltså rätt omfattande. Gerhard Larsson kommer att ensam fylla hallen. Intresset för utställningen är påfallande stort.
Vernissage blir om söndag
Ur utställningskatalogen vid Gerhard Larssons separatutställning i konsthallen 1967. Hans självporträtt prydde omslaget och detta kommer att visas på utställningen.
GERHARD LARSSON
Gerhard Larsson tillhör sin generations största särlingar inom Göteborgsmåleriet. Dagens många nyckfulla stilsvängar har ej förmått rubba hans cirklar vilket ingalunda innebär att han fastnat i ett maner utan att lyckas förnya sig. Det är en annan Gerhard Larsson som nu visar sig i Skövde konsthall än för jämnt 15 år sedan, då han hade sitt sista separata framträdanden i Skövde. Och ändå känner man igen honom. Han är samme fullblodsromantiker med romantikens blåskala som dominans. Hans personlighet förblir orubbad. Gerhard Larsson är född och uppväxt bara någon mil från Skövde – i Häggum. Sitt första möte med konsten gjorde han 1931 i Skövde Konsthall. Det var en av Konsthallens första utställningar, där bl.a. ingick några målningar av Karl Isaksson. De gjorde ett så outplånligt intryck på den unge Gerhard att han beslöt sig för att för alltid lämna plogen och ge sig konsten i våld. Med allt större iver började han teckna, sökte och vann inträde på Valand i Göteborg. När han lämnade konstskolan arbetade han som modet bjöd med mjuka pastellfärger, men det dröjde ej länge förrän färgen mörknade och formen åtstramades alltmera. Man kom att tänka på målade kyrkfönster. Under de sista åren har han blivit mera frigjord. Han uppvisar en attityd som innebär både frihet och disciplin.
Gerhard Larsson är otroligt flitig och ambitiös kulturarbetare, som lever helt för sin konst. Mycket har han lärt utomlands. Få svenska konstnärer torde vara så beresta som han. Visserligen har han sin ateljé i Göteborg men stora delar av året vistas han utomlands. Och han är ingen turistmålare. Han reser inte ut för att måla ihop till en utställning. Han reser för att lära, för att stanna – både månader och år. Inte försummar han paletten och skissblocket på sina resor, men framför allt hämtar han nya intryck, studerar de stora mästarna och deras verk i Europas främsta museer. Spanien har blivit hans andra hemland och Pradomuseet i Madrid blir ofta hans mål, där han upplever Goya som sin stora favorit.
En konstnär så trogen sina ideal, så ödmjuk inför konsten som Gerhard Larsson kan man aldrig upphöra att beundra och respektera. Gerhard Larsson är en målare – ärlig och äkta, dessutom en av våra egna. Han hälsas välkommen tillbaka till Skövde Konsthall.
YNGVE NORDSTRÖM (Anm. Konsthallsintendent vid Konsthallen i Skövde)
En eftertext.
Konstnären Gerhard Larsson avled i Göteborg i maj 1990 i en ålder av 79 år. Han var född i Häggum i Skaraborgs län och arbetade till 26 års ålder på föräldragården. När han på 1930-talet såg Karl Isakssons målningar på Skövde Konsthall inspirerades han att börja utbilda sig till konstnär.
Gerhard Larsson kom in på Valands målarskola där han studerade för Sigfrid Ullman 1936-38 och för Nils Nilsson 1938-42. Senare studerade han vid Académie de la Grande Chaumiére i Paris. Gerhard Larsson deltog i samlingsutställningar i Stockholm och Göteborg samt på flera andra ställen. Hans sista utställning i Skövde var på Skövde Konsthall 1967.
Gerhard Larsson reste mycket efter studietiden och då mest söderut till de klassiska konstnärsländerna. Han tillbringade långa tider på Ibiza och Toremolinos, vilka färger återspeglar sig i hans välkomponerade landskap och stilleben.
Göteborgskoloristerna, Göteborgsmålarna eller Göteborgsmåleriet.
Lite fakta om de personer, institutioner och den omgivning som formade Gerhard Larssons måleri.
Karl Isaksson 1878-1922, svenskfödd målare. Under sin livstid var han nästan helt okänd i Sverige men betraktas nu som en av de stora nyskaparna inom modernt skandinaviskt måleri. Från 1902 var han bosatt i Köpenhamn. Under inflytande från framför allt Cézanne och kubismen målade han modellstudier, stilleben och porträtt i en förenklad pregnant, något kubiserande form med rena färgplan i utsökta lågstämda toner. Formen och färgen upptog hela hans intresse och han framstår i dag som en av våra största färgkonstnärer.
Tor Bjurström 1888-1966 konstnär lärare vid Valands Målarskola i Göteborg 1920-29. Bjurström tillhörde de första svenska Matisseelärjungarna- de som av August Brunius fick namnet ”909 års män”. I en summarisk stil och i starka färger har han skildrat det svenska västkustlandskapet. Han sensuella färgkonst fick stor betydelse för den yngre generationen västkustmålare ”Göteborgskoloristerna”.
Sigfrid Ullman 1886-1960 målare. Med pastos (tjockt målade) färgpåläggning målade eller nästan skulpterade han fram solljusa västkustlandskap. Som lärare vid Valand 1928-38 påverkade han Göteborgsmåleriet.
Ur artikel ”Nils Nilsson på Valand”
1929 tog Sigfrid Ullman över lärartjänsten vid Valand efter Bjurström. Därmed inledde nio år av reaktion mot den franskinspirerade modernismen som Bjurström företrädde. Ullman talade om vikten av att återupprätta traditionen och ansåg att bjurström hade ödelagt Göteborgs konstliv under sina år som lärare. När Ullman 1938 slutade vid Valand såg sig styrelsen kring i Göteborg efter en ny lärare. Men fann inte någon som tycktes tillräckligt etablerad. Blickarna vändes då mot Malmö där Nils Nilsson bodde. Han hade fått lysande kritik för sina senaste utställningar. Göteborgsmåleriet, så som det formats av bland andra Bjurström var i ropet och Nils Nilsson var en av dess främsta representanter. Med honom som lärare kunde en kontinuitet upprättas. I motsats till Ullman var Nilsson känd som modernist och kolorist.
Nils Nilsson 1901-1949, målare. Skolad och verksam bland Göteborgskoloristerna med deras livsbejakande färgstarka måleri, men även influerad av Munchs dramatiska symbolvärde, målade han figurbilder med stora hela färgplan. Präglade av lyriskt vemod eller av socialt patos. Han utförde en rad stora väggmålningar t.ex. Dansen i Göteborgs flickläroverk.
Nils Nilsson utvecklade på 1930-1940 talen en renodlad färgkonst som blev en betydande inspirations källa för andra svenska målare.
Detta åbokontrakt är den äldsta handskrivna handlingen som Häggums Hembygdsförening för närvarnde (2003) har i sitt arkiv. Handlingen har anknytning till Lilla Gåran i Rådene socken och dess ägare i tidigare generationer boende i Dala. Dahla Strängagården 1828 Christoffer Månsson, 1872 Dahla Strängagården Magnus Christoffersson, 1890 Lilla Gåran Magnus Christofferssons sterbhus, 1941 Lilla Gåran syskonen August och Lovisa Magnusson som testamenterar sin kvarlåtenskap till trotjänaren Axel Bernhard Forsman. I tingsprotokoll den 2 september 1941 säger vittnet Henning Olsson, Hemningstorp att Forsman nog varit i deras tjänst minst 18 år. Huset på Lilla Gåran flyttade Axel Forsman och hans syster Julia sedan till Häggelund Häggum. Häggums Hembygdsförening fick mark ladugård och uthus till sin hembygdsgård ”Emmes stûva” i gåva av syskonen Forsman. I samband med att de sist boende syskonen Forsman på Rosenlund lämnade Häggum fick Hembygdsföreningen ett antal handlingar däribland detta kontrakt.
Se även Arkivförteckning Box 105.
Kontraktets lydelse:
Nuvarande Åboerne å å Rå och Rörs Hemmanen Strängagården Christoffer Månsson ½, Sven Pehrsson ½, och Brunnsgården ½ Lars Larsson, komma att från Wårfrudagen År 1822, vid sina åboende Hemma, qvarblifva mot följande vilkor och förbindelser:
1 mo Som Hus och Hägnader i anseende till utflyttningen bör på dessa hemman vara i lagligt stånd, kommer Laga Husesyn att vid tillträdet den 14 de Mars förrättas, då de förbättringar som därvid trafvas, kommer av åboerne att i stånd sättas, härtill nödvändig utsyning lemnas. Åboerne skola sedan ansvara för all laglig åbyggnad, som vid Hemmanen behöfves, väl häfda, bruka och stänga Åker, Äng och Hagar, samt årligen på hvarje halfgård i yttre skillnaderne anlägga minst 6 famnar dubbel stenmur på god grund och till nio qvarters höjd öfver jordytan. – Stenröjning anbefalles i Gärdena vid hvarje körning, så att alla sådane stenar som hindrar brukningen sammanlägges antingen i de gamla rören, eller ock nya, tills de kunna flyttas till yttre hägnaderne och der användas – De gamla dikena ränsas och nya gräfves efter af Husbonden skedd anvisning, till minst 20 famnar årligen på hvarje halfgård.
2 de Uti årlig skatt betala hvarje halfgårdsÅbo 2 Tunnor Råg och 2 Tunnor Korn efter markegångspris med 16 s Bco förhöjning på hvarje Tunna, hvilken erlägges första hälften den 1ste December och andra hälften den 1ste påföljande Mars, för hvarje halfgård göres 6 Drängedagsverken i veckan årligen på egen skaft med fullt arbetsföre Personer som alla årstider gifves tillkänna med Wäl klockan 16 ökedagsverken med hel ök och karl, samt 24 Qvinnsdagsverken, när som befalles. Hvarje halfgårds åbo skall årligen på 9 à 10 Mils väg otköra 18 Tunnor Hvete, Råg eller Ärter eller ock 24 Tunnor Vårsäd samt lika mycket spannemål på 6 à 7 mils väg , hvartill Åboerne tillsläppa säckar.
3 o Dagsverksfolket skall vara försedt med all nödig och fullkomlig Redskap af brukarna Yxor, Liar, Skäror Rifvor, Spadar, Tjufvor och Präglar samt vid ökedagverkena med passande Köreredskap.
4 o Alla av Hemmanen utgående onera, betalar hvarje Brukare ensamt, utom beskattningen till Kronan för fast egendom som ansvaras av Ägarne.
5 o Som åboerne får begagna bete i Djurgården skola de biträda till Hägnads upprättande och vidmagthållande, enligt skeende utvisning och repartition.
6 o Årlig Spånad Blifver på hvarje halfgård: Fyra Marker Lin eller Åtta marker Blånor väl och försvarligt, iamar händelse få de Straffespånad, hälften mot ofvanstående.
7 o Utsyning till Gärdsle och vedbrand lemnas i mån af skogstillgången, men olofvligt hygge eller borttagande af …………..1. Åboerne ej tillsett blifvit, straffas enligt det vite 30 § 1821 Års EnskiftesPaln utstakas samt Plikt enligt lag och gifven uppsägning.
8 o Alla mindre göromål vid Herregn såsom Slagt, Bykning, Skurning, Potäters ränsning, pågräfning och uppptagning, samt vid Lin och Hamp Rengöring skola Åboerne utgöra dock på det sätt att alla Bönder och Torpare i sin ordning häruti deltager med en QvinnsPerson hvardera, då mat fås på Herregården.
9 o Husbondens och Dess Ombuds Bud och befallningar skola Brukarene sjelfve och dess Tjenstefolk ovillkorligen hörsammas, Brott häremot straffas med oåterlig upppsägning.
Förestående Contragt gäller under min Arrendetid.
Dala d: 7 Januari 1828 L.G. Silfverswärd
Med förestående Contragt förklara vi oss til alla delar nöjde och förbinde oss dess obrottsliga efterlefnad och uppfyllande Utsyna 2.
Lars Larsson för Brunnsgården
Sven Pehrsson
Christoffer Månsson för Strängagården 3.
Till Vittne
F. Wilh von Hnudern4
M. Bjerkander
För Brunnsgården transporteras detta Contragt på Olof Larsson som har at fullgöra sina åligganden som fadern Lars Larsson iklätt sig.
Dala d: 3 dje Dec.er 1835
L.G. Silfverswärd
Härmed förklarar iag mig niögd. Olof Larsson
Till Vittne
Lars Andersson Lars Andersson
På Dala härgar J ..bränagåren
Sedan min framl Man Majoren och Riddaren Silfverswärd 10 sist Januari med döden afgått öfwerflyttas ofvanstående Contract från och med 16 sistl Mars och tills vidare till alla delar på mig. Dahla 21 Mars 1841
Henrietta Silfverswärd
Född Treffenberg
Med förestående Contragt förklarar Wi oss till alla delar nöjde och förbinder oss till dess obrottsliga efteröefnad och Uppfyllese. Ut supra.
Till Vitnen Christopher Månsson
Lars Andersson Johannes Petterson i Sträng
Petter Andersson Olof Larsson Brunsg
På första sidan av kontraktet är följande text skriven på långsidan:
Belagt med Två RD 30 s: m Charta Sigillate.
1 Texten borta på grund av att handlingen i folieformat vikts dubbelt.
2 Osäkert om det är rätt tolkning.
3 Samtliga namnteckningar skrivna med samma handstil och bläck men utan anteckning om att det skett med hand på penna.
4 Sirlig begynnelsebokstav som troligtvis är ett H.
Häggums Hembygdsförening
Avskrift ur några Sockenstämmoprotokoll från slutet av 1700-talet och första halvan av 1800-talet. Dessa protokoll beskriver både det maktstruktur, armod och överdåd som rådde i socknen. Samtliga sockenprotokoll från den här tiden lånades hem när föreningen var nybildad i syfte att utröna äganderätten till sockenmagasinet vid kyrkan och fastställa om det var en tiondebod eller socken magasin. Det är ett sockenmagasin som enligt den tidens förordningar byggdes och förvaltades av socknen för att fungera som en bank för spannmål. Sockenmännen levererade in säd på hösten och kunde ta ut ”sin” mängd på våren eller säd kunde säljas till den som behövde utsäde.
Urval och avskrift, Rune Kindbom.
Sockenstämmo Protokoll hollit i Häggums kyrka 30
sept 1792, af ståndspersoner Löjtnanten Välb. Hr
Zack. Åkerfält qvartermästaren S G Reuter jämte
sockenmännen.
Efterfrågades om kortspel af ungdomen öfvas och om lekstufvår bruklige i församlingen till det förra svarades Nej, och till senare att det allena vissa årstider brukades, härvid fick pastor tillfälle tilltala husfäderne med 5 mos, kap. 6 v 7. Du skall skärpa lagen inom hemmet och visa ovilkorligt pligt, att ej allena sabbatsdagen sysselsätta sine barn och tjenstefolk med Gudaktighetsöfningar, utan och tillholla dem till daglig bön, samt sent och tida med kärlek och sagtmod föreholla dem Guds råd om deras frälsning och salighet så med Guds hjälp lusten till att löpa galen i lek och dans förgår hos en ungdom, som alla stunder väntar Herrens och Frälsarens stora uppenbarelsedag. Huren hvar och en husfader fullgivit denna sin öma pligt sade kyrkoherden sig skola vid instundande Husförhören undersöka.
| Cacharias Nordfelt Petter Jönsson i Allmänningen Anders Andersson i Håkan Uddsg. | In fidem Thure Ljunggren Pastor |
Protokollet uplästes och vidkändes 18 sönd. Efter Trim E. 7 Oct. 1791, intygar
Th Ljunggren
Pastor
Protokollsutdrag år 1795
d. 10 maj
Angående Socken Magasinet hade Hr Hovrätts Commisarien Elfman sig även skrifteligen utlåtit att dess förvaltning varit under nuvarande Sysslomäns Jonas Ersson Bengt Jonsson föreståndarskap mycket felaktig, varför dessa båda afskedas och nya väljas. Såsom Hr Commisarien avsäger sig Räkenskapernas förande, Sedan Han avlämnat och en sdåan reglering af Magasinet icke beqvämligen vid denna Sochnestämma kan förrättas ty uppskjuts detta mål till en apast Sockenstämma, som framledes då Hr Commisarien det fordrar, pålysas skall.
In Fidem
Thure Ljunggren
Pastor.
Protokoll hollit vid Allmän Sockenstämma, hvilken
14 dagars förut pålysning hölls i Häggums kyrka,
allmänt närvarande socken Männen Så af
Ståndspersoner som Allmogen, d 6 Maj 1798.
Någon av församlingens ledamöter ärinrade, att det vore nödvändigt, att äga vid kyrkan en Bår-korge hvarigenom obehageliga händelser, vid likens transporterande under vintertiden, kunde förekommas, och som detta fants välgrundat beviljades att kyrkvärdarna må en sådan beställa.
Den blinda Pigan Greta Jans dotter vid Sollidens beklagansvärda omständigheter föreställdes församlingen, och som hon njutit inom kort tid Så ansenligt understöd till Medicamenter och Läkareskötsel af fattig Kassan kunde ingen penninghjelp för denna gången ytterligare beviljat, men församlingens Ledamöter betygade sin beredvillighet att hvar och en ihogkomma henne med något som till lifsuppehälle tjenar.
In fidem
P Nordqvist
Pastor
Protokoll hållit i Häggums kyrka 17 nov 1811.
Vid Bröllope Begravning och andra större samqväm skall minskning af brännvin supandet noga iakttas och skall inga Brölloper hållas längre än 2 dagar, utom närmaste och längst från stället aflägsne anhörige hvilka 3 die dagen före middag bortresa.
In Fidem
P Nordqvist
P L
Protokoll hållet vid Allmänna Valborgs Socken
Stämma i Häggum d 5 maj 1816 hvilken 14 dagar
förut ofentligen blefvit kungord.
I anledning af ankommen Hög befallning främställde v Pa som för sockenmännen en del af de skäl, som bör öfvertyga dem om nödvändigheten af att anlägga begravningsplats utom Byen, hvilket i denna Församl. Är så mycket men nödigt., såsom närvarande kyrkog. är belägen på sidlänt ställe vid foten af Billingen, hvarest flera orena dunster ur jorden uppstiga och med Sudost vind utbredas öfver hela Byen, och ökas dessa med samma väderstreck ävensom från Stora Måsen, som i söder går längs efter hela Byen. Om de elaka följder, som dessa dunster medföra, vittnar nog en beklaglig erfarenhet från äldre och senare tid, då epedemiske sjukdomar härstädes anlänt och gruveligen härjat. Sockenmännen övervägde denna sak yttersta noggranhet och önskade att kunna uppfylla en sådan Landsfoderlig omsorg, som tillika är till så stor gagn för Samhällets bestånd. Men Billingsbergets stöter emot Församlingens gräns Nordväst hvarest ick finns något lämpeligt ställe till dödas begrafning, och den omnämnda stora Mossen orsakar icke mindre svårigheter härutinnan. Det enda tjenliga läge härtill skulle kunna vara de så kallade utängarne nära intill Brunnhems sockengräns och till ett avstånd från närvarande kyrkog. af omkring ¼ mil hvarföre det jämväl är olämpeligt. Alltså finns något pasande ställe uppe på sockenägor. Men skulle bifall lämnas att anlägga begravningsplats uppå foten av den närbelägna i Norr angränsande kronparken Billingen, där marken icke är mycket stenbunden, så vilja sockenmännen sådant med antaga och härtill begagna.
Jonas Wennerblad
V. Pastor
Protokoll hållit vid Allmänna Valborgsmässo Socken
stämma i Häggum d 5 maj 1816 vilken 14 dagar förut
blivit kungord.
Ehuru v Pastor ofta tillsagt Intresenterna uti sockenmagasinet att icke upplösa eller dela detsamma emedan ett sådant förhållande icke allena är Stridande mot antagna Magasins reglerna, utan jämväl mot äldre och nyare författningar stridande, hvilka uppmana att anlägga Sockna Magasin där sådana icke finns. Men sådant oaktat hafva Intressenterna sins emellan utan sockenstämmans bifall rådplägat att utaga var och en sin säd, hvarpå Magasins Föreståndaren Petter Andersson från Anders Andersg. Utfärdade 8 dagar före sockenstämman följande Kungörelse af d. 28 april till uppläsande ”Nästa onsdag d 1 Maj blir utleverering på Magasinet så att hvar och en då kan uttaga sin säd. Anders Andersg. D 28 april 1816 Petter Andersson.” Men efter sådant stridande äfven mot Protokollene, så blef kungörelsen icke förr uppläsen än vid Sockenstämman, emedan spännemålen icke förr än 6 a 14 dagar därefter behöfdes till såninge. Saken uppropades nu från Protokollet och Kronorjägaren Anders Hök lät inlämna följande anmälan, som ord från ord här upptages sålunda.
Ödmjukaste anmälan till sockenstämma d. 5 maj 1816.
1o Påstås att Magasin bibehålles i den ordning den nu är och att inga flera komma att få del uti honom, än delägarna som nu finnes, samt att utdelning av Spannmålen i veckan uti vanlig ordning företages till delägarne efter halv Ränta för delägarne, men hel ränta om någon annan kommr att få något.
2o Att magasin helt och hållit utesluts från uppptagande vid allmänna Sockenstämman, utan bör angelägenheterna om Magasin och dess förvaltning om Spannemålen och därvarande penningar afgöras delägarne emellan efter eget godtfinnande.
3o Vad öfriga angelägenherterna angår som i dag kan förekomma, förenar jag mig med det beslut, som de flesta i Socknen stanna uti.
Skaffareg. D. 5 maj -03
Anders Hök
(Hedersridare)
Sedan denna anmälan Sålunda var uppläsen, yttrade Hr Hofrätts Commisareien Joh. Asplund å sine och Captine Drakenbergs vägnar, jämte flera Hemman Innehafvare i Socknen, som icke äga del i Magasinet, sin gemensamma åstundan att insätta spannemål i Socken Magasinet, lika så stort qvantum för sina gårdar eller gårdsdelar, såsom intressenterna sjelvfva efter sine hemman insatt och tyckte sökande sig hfva full rättighet härtill oaktat intresenternas obehöriga motvilja och olagliga stridighet, av följande skäl:
1.)Den första punkten uti magasinsordningen lyder så: Alla Hemmansbrukare och ägare Socknen deltaga uti insättningen i Magasin som uti ingressen kallas sokn. Magasin och icke något enskilt efter Intresenternas orimeliga påstående.
2.) Uti samma grundläggning af d. 16 1785 § 5 står uttryckligen att ingen annan delägare får utaga sin andel i Magasinet utan betalningsskyldighet, och längre ner förklarar paragrafen deläganderätten, för lånerätt, hvar af följer att dispositionsrätten tillhör hela Förs. och sockenstämman.
3) Protokollet af d. 18 maj 1788 § 5 omtalar jämväl att Socknen på Kronoparken Billingen ärhållit till Magasinet så stor del, att av dess öfverflöd församlingen Boställiga Fähus i Prästg. Där med reparerades, att förtiga det Magsinhuset står på allmän teg.
4) Uti Protokollet af den 17 maj 1789 § 2 omtalas att alla Hemman deltog uti inredningskostnaden.
5) Protokollet av d 7 Jul. 1797 § 9 Hr qvartermästare Reuter med flera som för sine ägande hemman ej äro delägare i Magasinet beviljades att däri göra insättnings och så vidare uti flera protokoller. På dessa och flera dyliga skäl, grundade sökandene sine påståenden att få göra insättning uti Magasinet och undfå lånerätt, hvilket troligen icke kan vägras: att Magasinsföreståndaren skall redovisa Magasinets förvaltning 10 år tillbaks samt för felen vara ansvarig och förlusterna med sin egendom ansvara: att Magasinets spannemål skall nästa Onsdag utlånas emot helintresse först till dem som äga lånerätt öfverskottet till andra emot säkerhet. Men skulle spannmål ändock qvarbliva inneliggande Så får sockenmännen sig härom gifva sitt yttrande sedan föreståndaren till pastorsämbetet inberättat förhållandet.
Vad mera som taltes i detta stridiga ämnet, finns upptagit protocollet af d. 28 nov. 1814 § 6, vilken väl icke till sin kraft å verkan är upphäven utan v pastorn blott afsagt sig magasinets reglering för intressenternas kinkiga beslut och mindre ordhållighet.
Visitationsprotokoll av d. 24 april 1825
Socken magasinet som är en gammal inrättning hade i contant penninger behållning 74 R Dr 45 p R D S ds. och i spannmål 28 Tu 2 ½ Kap Korn 39 Tu 3 kap havre.
Militära Magasins kassan inrättad 1813 till understöd för i krig sårade krigsmän eller den aflidnes Enkor och barn hade under Pastor Elfmans förvaltning ifrån 1819 då den utgjorde e tu 2 kap: Korn nu växt till 5 tu.
Så beslöts denna visitationsakt År och dagar som föreskrivne äro.
E C Grenander
Contrackt Prost
Protokoll 10 juli 1836
Under ett varmt handhafvande af detta ärende framför bonden Lars Jonsson från Sörgården Tovatorp med Knuten hand nära intill Pastorns bröst i fullkomlig ilska, och förebrår att Pastorn icke uppläst Kungörelsen så högt att, han dem kunnat höra. Pastorn kunde icke lova honom nya ören på ett gammalt huvud. Dock de som Gudstjänsten suttit 2 stolar bakefter honom intyga att de Tydligen hört hvad jag uppläst och minns att jag nämde Sörg. Tovatorp 2 gånger, hvarpå denna mannen lärer hafa viss speckulationer.
Pastor inom sig beslutade att låta genom vederbörande Kronoaktor Handhafva detta mål inför vederbörlig rätt enligt MissgärningsBalkens 19 kap. och alla paragrafer att Lars Jonsson å Embetsrummet ofredat mig såsom en betydande Embetsman, att han må veta vem han stungit hafver. Detta mål lämnas till Konungen H: Befallningshafvande i Skaraborgs län, som förordnar Wederbörlig Kronoaktor, Enligt Landshövdinge Embetets information af år 1734.
Utt Supra
In fidem
Noreus
Utdrag av protokoll vid General visitation i Häggum
d 13-14 apr. 1839.
Magasinets räkenskaper. Granskade av Joh. Johansson och Johannes Larsson är vid sockenstämma d. 29 april 1838 erkände och visa en behållning av 74 skäppor 1 kanna korn samt 83 skäppor 11 kanna havre. Sockenmän önskade att visitator lovade en enskild sockenstämma rörande Magasinets angelägenheter fram uti maj eller juni månader.
E C Grenander
Visitator
Utdrag av Protokoll hållet vid visitation av
undertecknad Contraktsprost enligt vederbörlig
förordnandeförättning i Häggums församling 30-31
oktober 1852.
Att fattigstuga finnes ävenså Magasinbyggnad, men att Magasininrättningen ej är i behörig ordning, tillfölje härav vederbörande uppmanas att åt detta ärende ägna nödig omtanke för Magasinväsendets försättande i det skick författningarne föreskriva.
Ur protokoll vid Visitation den 13-14 nov. 1785
Med nöje fann Herr Visitatorn att församlingen redan ingått en nyttig Magasins förening, till hvars efterlevnad och iakttagande förmanande öfverenskommo och beslutades att bygga Magasinshus jämte kyrkohärberge under samma tak, samt hfva denna byggnad i fullkomligt skick och riktigt stånd inom 1787 års slut.
Tillfölje af Kongl. Majts Nådiga Skrifvelse till Max V Consist Rörande 250 000 Rdr. Rmt. Statsanslag till Folkundervisningens befrämjande, (se const. Circulär brev 440) afsändes den 23 Juli 1858 en sålydande ansökning.
Till Maxinre Venderandum Consistorium
Undertecknade ordförande och ledamöter i Häggums skolstyrelse, anhålla allra ödmjukast om understöd af de medd. Kongl Majt. i nåder anslagit till Folundervisningens befrämjande! Häggums församling bestående af 25 till 17 ¼ förmedlade hemman med 544 invånare äger en Fast Folkskola ordnad enligt Kongl. Majts nådiga Förordning af d 18 Maj 1842. Skolläraren åtnjuter i årlig lön
| Contante Pgn 6 Tur Spannmål – in natura 2 Tunne 24 kappland Jord Församlingen bekostar dessutom Skolmaterial Anlägga stenmur kring om halfva skoljorden 1 61 famnar a 3 Rdr Famnen Flyttan Skolhusen efter Lagaskiftet Brandstodsavgift för skolhusen Nytt golv i skolrummet Diverse utgifter | 107:57 75 75 56:16 483 2 700 75 13:17 2 6 |
Tillägg av ett exempel på verksamheten vid Sockenmagasinet.
Om f.d. Soldaten Erix Toll under Häggum Skattegården nu på Credit bekommer en och en half (1 ½) Tunna Sädeshafre så är han fullkomligt vederhäftig den betala vid betingad tid, i annat fall ansvarar undertecknad för riktig liqvid, som försäkras af.
Häggum den 29 April 1867
A Johansson
Pastor Loci
(Sigill)
1 ½ Ta Hafre
¼ Ta Råg
| Joh. Hägg | ½ Ta Hafre |
| ½ Ta Råg |
”Särtryck ur Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift Bd VI:2.”
”Publ. med tillstånd av Västergötlands Fornminnesförening ©”.HÄGGUMS SOCHNE BESKRIFNINGi afseende uppåCap. I. Politica
1. Pastoratets eller Sochnens Belägenhet, är i Skaraborgs Län, Skara Stift, Westgötha Lagsaga, Höijentorps Fögderi, Walla Härad och Domsaga. Från Sköfde stad är afståndet 11/8 mil, från Skara 2, Fahlköping 2 1/4 och Götheborg 14 1/2 mil.
2. Sochnens Största Längd, 15,000 alr. Mindsta Bredd, där hon är bebodd, 3,500 alr.Circumferencen, ungefär 37,500 alr.
3. Figuren, efter en af Ingenieuren C. E. Enagrius År 1713 extraderad Charta.
4. Gränsor och Rår, upgifne 1713 äro: på östra sidan, Olsjöos, till Gåra Horn, circa 7,000 alr. Till Skinnarehall 1,500, Rävfekulla hjulgraf 2,000, Huljestens hall 3,000 alr. På denna sidan möter Rådene Sochn i Sjogerstads Församl. i Gudhems Härad. på södra sidan: Från Huljestens hall, till Trulsa Qvarnfall, vid pass 5,000 alr. Mellan desse Rår möta några heman af Stenstorps sochn. På Vestra Sidan, från Trulsa Qvarnfall i Brunhems berg 4,000 alr. Mellan dessa Rår angränsar Brunhems sochn i Stenstorps Församl. Härifrån till Råbergs Klint, 4,500 alr, och Våtehall 2,500 alr På Norra Sidan, från Våtehall till Hallavad, äro 2,000, till Östen, 2,300 och till Olsiö os vid pass 3,700 alr. På denna sida angränsar först, Bolums sochn i Broddetorps, och sidst Lundby sochn i Warnhems Församl. och Walla Härad.
5. Kyrkor, äro i sochnen en, Häggum, fordom Häggenäs kallad.17 39/169 heman, förmedlade, af hvilka 2 1/2 äro säteri, 2 3/4 frälse, 1 Rustholl, resten Krono och Skatte, samt mindsta hemans bruk 1/40 del.
En allmän berättelse är i orten, att denna kyrkan varit i äldre tider Annex till Sjogerstad; hvilket bestyrkes jämväl af följ ande skäl:
1:o Att hon som belägen innom Walla Härads gräns, vid tillfälle af det Testamente Kon. Gustaf 1:e upprättade d. 1 Juli År 1560, tillföll den Högborne Furste Magnus på Dess arfslott, och skilgdes sålunda från Sjogerstad och Rådene i Gudhems Härad, som låg i Kungslotten. Comministren, Som under Lithurgiska striden stod på Hertig Carls sida, hvilken nu fått ärfva Hertig Magni lott af W alla Härad, fick nu som Pastor i Häggum underskrifva Upsala Mötes beslut 1593, och het Ericus Amberni.
2:do. Att då alla de öfrige Pastoraten, å ömse sidor Billingen, mötas åt i högsta berg, är Sjogerstad ensamt därifrån afskurit genom Häggum, hvilket i det stället möter de på Vestre sidan belägne Församl. i Högsta Berg.
3:o Prästegårdens natur, som enl:t Jordeboken är hälften frälse hälften Krono, hvaraf det senare utmärker det gamla Capellans Bostället, och det förra någon donation.
4:o Att de 3:ne Kyrkorne, Sjogerstad, Rådene och Häggum, äro linea recta, innom 1/2 svensk mil belägne och kunnat af en Pastor beqväml. skötas.
5:o Att Bisk. Ryzelius Wgothia Ecclesiastica et Literata, känner till en sådan söndring, ehuru Han skäligt misstänker Året 1610, att vara det samma då Häggum blef separerat.
6:o Det bästa skälet gifver dock, det i Sjogerstads Kyrkobok intagna Donations bref af K. Sigismund, gifvit Upsala Slott d. 24 Febr. 1594, hvilket inneholler, att Kronohemanet Kyrkobacken i Rådene sochn, gifves, att under Sjogerstads Prästebord brukas för den svaga lägenhet, som därtill är, i det att en del af Gäldet är tagen därifrån, som därtill af ålder lvdt hafver, och dess utom ringa ägor. Så vittnar ock Hertig Johans Bref datum d 19 aug. 1615, som förläning af 12:tr Kronotionde, att en Annex Gäldet frångått, hvilken ingen annan kunnat vara än Häggum:
6. Sochnens Odal Ägor, äro hvarken till Utmark, Åker eller. Äng afmätte, eller storskiftade, och kunna således till sitt tunneland icke upgifvas. Urfjellar finnas i sochnen inga.
7. Byar, finnas, Häggum. som består af 11 1/8 och Tofvtorp af ¾ heman. Dagsvärkstorp äro 11 st. Soldate och Backstugor. 41.
8. Förra tidens Folkmängd,
| År 1751; voro | Nu varande folkmängd |
| M:kön – 186 | M:kön – 230 |
| Qv:kön – 195 | Qv:kön – 220 |
| Summa 381 | Summa 423 |
9. Summarisk förteckning på födde, Vigde och Döde:
| År 1754, Födde | Vigde | Döde |
| M.kön – 7 | 8 par | M.kön – 3 |
| Qv.k – 4 | Qv.kön – 2 | |
| Summa – 11 | 8 par | 5 |
Nu varande förhollandet
| År 1794, Födde | Vigde | Döde |
| M.kön – 9 | 5 par | M.kön – 6 |
| Qv.k – 6 | Qv.kön – 6 | |
| Summa – 15 | 5 par | 12 |
10. Kongsgårdar och Stora Kronoboställen, finnas i denna Sochn inga.
11. Säterier, äro Bjersgård 1 helt. Innehafvare ö. Jägmästarn H:r Christ. Clerk. Belägenheten mindre i en däld på Kronoparken Billingen. Åbyggnaden af trä grundel. Förfallen. Utsädet omkring 25 tr i skrinn mojord. Höbolet till 60 à 70 Stackar. Något löfskog finnes i ägorne, och någon liten rest Barrskog i en enskildt hage. Betesmark, tillräckelig, på den kring ägorne belägne Kronoparken, och fiske i den ej långt från gården liggande Biessesjö.
Brenneberg 1/2 ägare H:r. Hofrätts Commissarien E. Elfman Belägenheten, vacker på en höjd omgifvet af löfrika ängar, med frie och öppne utsigter. Åbyggnaden af trä, i fullt stånd. Utsädet vid 20 Tr i stenbunden Klappurjord föga bärande. Höbol, till l00 Stackar. Skog af löfträn i ägorne, är ännu ung af ägaren planterad och upfredad. Betesmark god och tillräckelig på närbelägne Kronopark. Fiske intet. Bosg. Häggum, Helt heman. Innehafvare, f.d. Lieutenant Z. Åkerfeldt. Belägenheten, är i Häggums By på en högd, omgifvet af löfrika ängar, med fri utsigt och godt utrymme. Åbyggnaden, försvarlig af trä. Åkerjord 35 Tr i skäligt god mulljord. Höbol, till 120 stackar. Skog, ingen. Fiske, intet. Betesmark, gemensam med Byn på Kronoparken Billingen. Under säteriet lyda: En Väderqvarn, en öfverfalls Mjölkvarn, en Krog, ett torp, alla nära intill gården.
10. Prästeg. Boställe, förs. pastor, Innehafvare, är nu varande, Kyrkoherden Mgr Thure Ljunggren. Hemantalet 1 helt, hälften Krono, hälften frälse. Belägenheten, på en ganska trång plats i Häggums By, vester. för Kyrkan tätt intill Kyrkobalkarne, till Kyrkans stora fara, af Man och Ladugårds hus p 3 sidor omgifven. Åbyggnaden af trä ganska klen, och kan af. 13 ½ heman, som på skoglös ort skola holla Laga Hus, föga bättre åstadkommas. Har Åkerjord, till 28 Trs utsäde, i skäligt god Mulljord. Höbol, mellan 80 à 90 stackar. Sedan en äng om l8 stackars vall, under. min företrädares tjenstledighet och en v. Pastors med Consistorii fullmägtigs, försumade fatalier, genom Rättegång, blefvit Bostället afhänd. Skog, fins icke, ej heller Fiske. Bete, tillräckeligt på Kronoparken. En Sqvaltkvarn, ligger i Trägården, och kan Höst och Vår nyttjas. Vederlagen, är 11 Tr 8 Kpr. I Församlingen är. ingen Capellans, således ej heller Capellans Boställe.
Präste stomn, är en 1/4 heman i Tofvatorps By, har Åker till 4 .Trs utsäde i sämsta Mojord. Höbol, till 20 stackar. Skog ingen, Fiske intet, Bete på Kronoparken. Klockarebol, fins intet. Stugan är byggd på Kyrkans åkerlycka, och har klockaren af Byn 2 små täppor, samt l0 Stackar. Höslag i Byns Allmänning. Af Kyrkan innehar han en Åkerlycka för lindrig hyra.
11. Krono Allmänning, är den genom skogseldar snart aldeles ödelagde, Klyftamon, 3 1/2, mil från sochnen. Kronopark, är Billingen, på hvars område en stor del af sochnens ägor.ligga. På parken äger sochnen utsynings och Mulbetes rättighet. Den förra har man nu blott i papper. och Resolutioner qvar, sedan skogen är slut; men kan så Mycket mer fägna sig åt de stora torfmossarne, parken innefattar, så vida de fritt få gagnas.
12. Kronor utlagorne, äro här de samma, som öfver alt landet, efter hemanens natur, storlek och antalet af Skattskyldige personner.
13. Prästrättigheterne, utgöras, i Skaft- och Qviktiode, Smör, Yste, Matskott, Likstod, Kyrkegångs, Vigsel och Påsköre.
14. Winsäden, är 2 Tr, 12 4/5 dels Kappar.
15. Gästgifvaregårdar, finnas i sochnen inga, emedan ingen landsväg går därigenom, utan endast en Biväg, som går åt staden Sköfde och i Vester åt Skara.
18. Märkvärdiga Broar, förekomma här icke.
17. Post Adressen, är Sköfde och Häggum.
18. Marknader, hollas här inga.
19. Sochn Magazin, är byggt i Kyrkobacken, af trä, 2 Våningar. af hvilka den nedre tjenar till Kyrkohärbärge, den öfra till Magazin, hvars styrka nu är 150 skeppor Korn och Hafra.
20. Schola, för sochnens barn, hålles af Klockaren i dess stuga.
21. Fattighus, är byggt på Byns Tå af sten, i godt Stånd. Fatighjonens antal för närvarande är 3 st som underhollas af 4 Rotars Sammanskott af Säd och Sofvel vahror qvartaliter, Dels af penninge understöd ur Fattig Cassan.
22. Sochnebetjenter, äro förenade i klockarens person, hviken af sochemänen lönas genom säd och Matskott, och får äfven någon Hjelp af Kyrkans Medel.Cap. II:m Physica.
1. Polhögden, lärer vara nära densama som för. Skara, hvarifrån schnen linea recta, högst är 3/4 mil belägen.
Climatet, hälsosamt, medan Bergets sänkningar. häromkring förorsaka beständiga väderväxlingar.
Väderleken: Ombytlig, ty grannskapet med Bergen gör att nederbörden sällan går oss förbi, hvadan ock mycken snö faller.
Rådande vindar äro Vestan och Nordvest, vintern Nordan.
2. Skogar äro Krono Allmänningen Klyfta Mon, af hvilken man för långa afståndet skull, sig föga kan begagna. Kronoparken, Billingen, nära belägen är. nu mera medtagen, Att nyttja Bränn torf, har Allmogen igen hog, ehuru orten än med tofmossar rikel. försedd, och ståndspersoner visat, att man med stor fömån kan sig af dem begagna. Några heman hafva små skogstrakter, dem de sorgfälligt vårda. I öfrigt är utsigten för framtiden hvad byggnadsvirke angår, helt förtviflad, häldst här är hvarken tillgång till duglig mursten eller ler, hvilket närmare intages, af hvad nu kommer att sägas om.
3. Berg, På hela Norra, Nordvästra och Sudvestra sidorne omgifves sochnen af Berget Billingen. Om de här förekommande sällsamheter i bergets både daning och sträckning, äro vestigia Diluvii universalis, eller efter. någon annan häftig Revolution i naturen är ej lätt att säga. Emedlertid synes Berget genom någon våldsam skakning blefvit brutit, så att ett stycke däraf blefvit vändt nästan i Öster och Vester, som nu är enstaka, och kallas Möije eller Tofvatorp berget, och ett annat Brunnums berg kallat, har någorluda fått beholla Billingens sträckning i Norr och Söder. Emellan båda dessa bergen och Billingen är djupa dalar. På Östra och vestra sidan, är Billingen med sina Strata dalar lika med de andre Westgötha bergen; men här på södra ändan, är hela kalkstens bädden, som eljes i alla bergen, ligger horizontelt, bruten, och vida kring kastad i åkerjorden. Ja, längst ut i de omgifvande stora Mossar, stå stora stycken af kalkbergen antingen i perpendiculair eller. olika lutande ställning, men få nedliggande. Ej annorlunda förholler sig med gråstens Klipporne, som på de andra sidor om berget stå lodrätt, och omgifva Parken som en mur., de finnas här nedrasade, krossade och vilt omkring kastade och blandade på och under jorden, med det brutna Kalkstens lagret. Häraf kan slutas, att inga Kalkstens brott här finnas, och är den tunga jernbindan som Billings Klipporne inneholla både ohäfvelig och för svår att spränga, och således tillgången af byggnads ämnen af Stenriket nästan ingen.
4. Åsar. finnas i de nedanför. bergen belägne ängar, hvilka gemenligen följa bergens sträckning, och tyckas vara ett värk af vågornas bränningar. emot bergen, med hvilka de alltid löpa parallelt i alla deras böijningar, och hafva desse Åsar, som inneholla Klappur sten och grof sand, förmodel. på detta sätt blefvit upblandade. Större Slätter, förekomma här icke.
5. Dälder, bland de betydeligare äro, den mellan Brunhems och, Möije berget, fordom Tufe dal. nu Tjufvadulen kallad, och Korssdalen, mellan Möije berget och Billingen: båda ansenligt djupa och allenast några hundrade famnar breda, sluta sig ned åt Broddetorps mark, och hafva hvar sin liten bäck ned i djupet.
6. Kärr och Mossar, bland dem utmärker sig, Häggums mosse, som holler. nära 1/4 dels mil åt hvilken sida man mäter. Vid högre vattenhorizont, har han fordom varit siö, och genom de öfrige sammanhängande mossar och Åar, med storsiön el. Lögarn förenad, och som Byn likt ett näs utskjuter i denna Mosse, och Häggen på detta Näset trefligt växer, finnes lättel. ratio denominationis till Hägganäs. Mossen som förr varit utmark, är, sedan han i senare tider blefvit inhägnat numera stadgad, och gifver nu vid fasta landet i synnerhet ymnigt hö, och skulle genom dikning, sluteligen kunna förvandlas till hårdvall. I öfrigt inneholler han, där han ännu är vattsiukast, likt de öfrige angränsande mossar, god bräntorf, hvars hufvuddel utgöres af sphagnum palustre, hvariqenom de fläste våre små insjöar blefvit förvandlade till torfmossar. Vid torftägt på Häggums Mossar har ja funnit på 4 alnars djup en mängd tågor, af Björk, Ahl och gran som bevisa, att bottnen genom någon sänkning satt sig, eller att, angränsande fasta land, varit med dessa trädslag bevuxen.
7. Siöar och Holmar. utom Biesse sjö, Igelsiön och Olsiö som innom och vid sochne strängen på Billingen äro belägne, .finnas inga, om den första skall i Capitlet om Historica vidare nämnas.
8. Hamnställen och strömar finnas således inga.
9. Bäckar, Några små, nedkomma från bergen, af vilka den som går genom Häggums by. Drifver 3:ne öfverfalls qvarnar, som äro i rörelse höst och vår.
10. Högdernas. Dalarnas och Bäckarnas sträckning är här,vid ändan af Billingen, merendels i Norr och Söder.
11. Källor, finns många, som gifva lättdruckit balsamiskt vatn och några mineraler; Men OfferKällor, inga.
12. Djur, förutan hemmatade finnas: Wargar, Lodjur, Räfvar, Gräfsvin, Ottrar, Ekorrar, Hermeliner och Igelkottar.
13. Fiskar, i Bäckarne, Foreller, Neijonögon, ählekulor och Kräftor. I Sjöarne, Gäddor, Aborrar, Rudor mört, sarf och Laxöiringar.
14. Foglar, Falkar, Korpar, Kråkor Kaijor, Hökar Ugglor, Skator, Tiädrar, Tranor, Orrar, Spofvar, Rapphöns, Morkullor, ÅkerKnarrar, Beckasiner, Vipor, Gökar, Sparfvar, Steglitzor, Grönsiskor, Lärkor, Svalor, Tättingar, Talgoxar, Plogärlor och Stensqvättor.
15. Trän, Ek, Björk, Asp, Oxel, Lönn, Alm, Rönn, Lind, Hägg, Ask Vild apel, Getapel, Fur och Gran, samt Ahl.
16. Buskar, Sälgh, Korgpil, Vide, Berberis. Kongsbär, Ugglerönn, Benved, Hassel, Törne. Hagtorn, Een och Vivang.
17. Blomster, har jag ej funnit något sällsynt, utom Pedicunlaris sceptrum Carolinum som växer allmän på Häggums Mosse och af Buskar Betula nana på Billingen, hvars patria eljes är Lappska fjellen.
18. Jordmohnen, är fin mylla, blandad med Mojord som då den ej saknar rägn är. tämmeligen bördig.
19. Bergarter, äro; Jernsten Trapp, Granit, Kalksten och Svafelkies i honom, Billings Marmor och Orsten; hvarjämte jag funnit en bit gedigen Malm i en Bäck, till ett dufäggs storlek, förmodel. Vissmuth.
20. Rådande Sjukdomar. kunna ej upgifvas, emedan Epedemiske på många År ej varit gängse ; utan hafva de mäste afledit af Koppor, slag och andetäppa.Cap. III. Oeconomica.
1. Åkrens Indelning, är i 3 Skiften, af hvilka ett hvilar el. trädes, medan de 2 bära gröda; dock inhägnas altid något af trädesjorden till ärtsådd, häldst åkerman anser det förmonligt, emedan ärterna gifva utom ett qodt understöd i Hushollet, äfven en ansenlig tillökning på Boskapsfodret, i en ort där svaga Höbol äro almänna.
2. Sädeslagen, äro Larsmässoråg, Höstråg på Skogsheman, stridt Korn, nåqot litet Hvete, Blandkorn, Hafra och Ärter. Såningstiden är efter gammal häfd : för Ärter 11:te, Hafra 8:de Kornet 7:de då Bland-Kornet allmänt äfven sås; men då tork inträfar, sås strida Kornet i 6:te Vickan, alla baklänges, räknade från gamla Midsommaren. Rågen sås i sidsta dagarne af Augusti och början af .september Månad, Hvetet i medio september. men Höstrågen i Michaels-mässo Nedan, eller senare. När Häggen blomstrade och Eken skylde Dufvan, var efter de qamlas berättelse Såningstiden för kornet; men, nu lyckas det intet, att följ a deras praxis, sedan vi hafva kallare somrar, och Hösten så tidigt infinner sig. Hvadan en slik förändring i Climatet härrörer, om de täta utbrott af jordbäfningar i vår tid, kunna hafva sådane värkningar på Athmosphaeren, lämnas till de Naturkunnniqas omdöme, då det emedlertid synes sanning likt hvad Poeten skrifver. -Ev omni mundus jam parte senescit Qvin etjam tellus, victum lassata recusat, Raraqve de multis spica refertur agris.
3. Åkerjordens storlek, Såsom omätt kan den icke upgifvas, och varierar dessutom för hvart och ett heman.
4. Medel Afkastningen, kan anses nära 5:te kornet.
5. Brunkningen. sker med Krok och harf, och Som här. förekommer mycken lerjord, som snart binder sig och gräs går, måste den öfve vanligheten köras en gång i rötmånaden, såsom ock en del af tillkommande trädes jorden, för. samma ordsak om hösten måste redas. Bärgningen sker. med lia försedd med så kallad Mäijehand, Säden bindes i neker, trafsättes, åkren räfsas. Säden torkas och hemföres; där Aftröskningen sker med slaga el. prägel.
6. Plantering, idkas af Rotkål i synnerhet, som här frodigt växer så att landtmanen däraf kan aflåta. Kål. Potäter Morötter och Palsternackor till husbehof. Humle planteras icke; men tobak till husbehof, dock med långt mindre framgång än i det öfrigal Wallehärad. Fruckt trän finnas till litet antal hos Ståndspersoner. men då man är så osäker om afkastningen försvinner lusten att utvitdga Trädplanteringen, då man genom frukträns plantering gemenligen bereder sig harm och förtret. hälst gemene mann svårl. står. att öfvertyga att ju sådane afkasningar som fruktträn gifva, ej rättel. böra gagnas. som Communia bona.
7. Ängar. deras skötsel och förbättring är ännu oförsökt, och emedan flere Byalag i dem deltaga fredas de ganska sent om Våren, och trampas och gnagas så länge marken är bar hösten, hvadan det är rart om på något ställe ett Geometriskt Tneland skulle gifva 1 Stack hö.
8. Åker. och Ängs hägnader, bestå hufvudsakel. af stenmur diken och Rishag, så att få Byalag lära finnas, som nyttja så litet skigårdar som detta. Läget lärer. väl därtill gifvit första anledningen; ty den stenbundna Åkerjorden ärbjuder öfverflödigal ämnen till Sternmurar, bergsryggen till rishag, och mossarne. fredas lättast genom diken. Nöden lärer väl inskränka famntalet af skigård. sedan den galmla i brist af skog ej mera kan underhollas.
9. Husholdningen med Skogen, är visst lämnad i bästa händer i Högre och lägre Jägeri Betjeningens. af hvilkas nitfulla,och oegnyttiga åtgärd Kongl Maijt:s Parker och Gehägn ledt sin vissaste helgd och otviflagtigaste upkomst. Uder deras vård updragas nu de plantor som i en framtid skola sträckas till kölar för. svenska Örlogs och Handels fartyg och gifva våre barn och barnebarn öfverflödige byggnadsämnen. Emedlertid att vi vänte på desse gyllene tider, förstår skog boen att hans såg och timmerstockar böra betalas de förre med 1 dr. de senaste såsom ock vedlasset med 32 sr hvilket nu mer kan anses som gångbart pris, Svedjeland lärer välbemälte betjening ej tillåta om ock den till bärgning förbudne Ljunen genom olyckshändelse skulle afbrinna Bonden som från urminnes tider haft en apart Kallelse att svedlja, har dock vid all annan brist. funnit den utvägen, att afflå matjorden i torf som sedan blevit satt i rökar, väl torkad och med små risknippor påtänd, gifver ett förnöijeligt utseende af en rykande svedja. Askan utspridd över platsen befordrar genom det alkali hon inneholler, vegitationen, åtminstone för det året bättre än gödsel ehuru det kunde invändas att detta odlings sätt, fastän gent likväl innefattar en lika genled till steril Åker, och äfven den frågan kunde upkastas, om icke samma torf voro oumgänglig till taktäckning på våra koijor sedan torftägten på Kronans Parker, till Landtmanens stora bekymmer blefvit förbjuden. Till taktäckning måste nu ängsvallen tillgripas till obotlig skada för lantbruket.
10. Boskapsskötslen, drifves med någorlunda framgång emedan bete icke tryter, dock är aflen i allmänhet, af smärre slaget, och lider ofta afgång genom vådleliga händelser på den vidlyftiga betesmarken, då ej vallhjon holles. Boskaps Sjukdomar, yppas särdeles under stark torka, då Kreaturen lida brist på vatten. Vattusot visar sig årl. på fåren, hvilket torde härröra af de sanka ängar och mossar på hvilka de söka sitt bete, och äfven däraf, att de som de öfrige Kreaturen gå ute tills vinter och snö hindra dem.
11. Biskötslen, har här i senare tider blefvit uptagen. Så att i Sochnen voro förledna år 25 kupor vinterliggare och har Honungspriset i år varit 1 Rr Rglds.
12. Fiskeri idkas föga i brist på gifvande Fiskevatten.
13 Djurfånga har åtmindstone hos oss genom vanlig skallgång icke lyckats. Någon menlös hare har vid tillfället fått sätta lifvet till, och bränvin med fördel kunnat afsättas. Räfvarne har varit mera fridlöse för en afskedad Skogvagtare, som med inöfvad hund, upsökt deras bo, och afrättat hela familier. så att flere År öfver 30 st. på detta sätt blefvit utdödde. Nu mera, har denne Skogvagtare blefvit uplyst om skadan att utöda desse i sin menlöshet. utan att de borde få upväxa ty deras skinn a 1 Rr st. på vår handelsvåg kastade, utgöra en till ökad artikel. Saldo Räfskinn. till vår faveur Ehuru Patriotisk denna husholdning med Räfvar kan synas .nödgas man dock anmärka. huru denne upväxande ungdoms K. Föräldrar, på Kronans park bofaste. till de sinas försörgnig öfver all sochnen utmäta Prästens Qvicktionde af Lamm och gäss icke till förtigandes att unga Herrskapet tidigt inöfvas i utmätningsverket, såsom ock i konsten, att i många år fri sina skinn.
14. Grufvor. Bruks och Manufacfur inrättningar, Kalk och Tjäru bränerier. samt Stenbrott. finnas här icke.
15. Handaslögder. af spånad och väfnad, idkas blott till husbehof. Träslefvar och matskedar, hafva här förr i myckenhet blifvit tillvärkade; men denna handaslögden går nu ut med skogen. I öfrigt är allmogen här som flerstädes fallen för Mångslögde så att den anses för en slät Bonde som ej kan hugga sin Knut, göra all sina redskap samt vara Klädes och skoflickare. Sochn Handfvärkare, äro smeder, skräddare och skomakare, af Allmogen Ämbetsmän kallade.
16. Handel och Handelsmänen, äro spannemålen. som afföres till städerne i synnerhet Borås. Något af kreaturen kan ock afyttras på närmaste marknader.
17. Hemans brukares förmögenhet är i allmänhet ringa någre få som därtill komnit genom gifte och arf. Undantagne. Den late och sköteslöse lider här, som annorstädes nöd; men den idoge och arbetsamme saknar aldrig nödig utkomst.Cap IV:um Historica.
Kyrkan, är nära midt i sochnen belägen, i Häggums By, på en torr plats; af Prästegårdens Man och Ladugårds hus på 2:ne sidor nära omgifven. Dess längd invägges är 25 alr och breden 8 alr, upförd af Kalksten, murarne 1 3/4 alr tjocka med starka hvalf försedd, mörk och trång. om hon till åldern är lika gammal som dess största klocka, som ofvan omkring har denna inscription: ANO. D.M.C.L.X. är hon byggd i medlet af 1100 talet, vid samma tid, som Sköfde stads Kyrka byggdes af Sancta Helena, eller i Eric den Heliges dagar, Kyrkan och Tornet som endast har en huf utan spira, äro täckte med Ekspån. Eldsvåda har åtminstone Tornet undergått, hvilket kan slutas af de i tornmuren qvarsittande, till Kol brände bjälkändar men därom har man ingen tradition i orten. Invärtes prydnader, äro: Altartavlan renoverad 1750, som föreställer Frns Korssfästelse, med öfverskrift: Jesus min Kärlek är Korssfästelse, och underskrift: Jesu Christi Guds Sons Blod renar oss af alla synder. Disken är gjord ny 1770. På Seglarne rundt omkring verser och språk. som angå den H. nattvarden. På norra sidan om Altaret står. Döpelse Funten af sandsten, väl huggen, öfver honom en trätafla föreställande Frälsaren i sittande skick, tagande några barn till Sig, med öfverskrift: Låter Barnen Komma till mig etc. Predikstolen, förfärdigad 1761, föreställer på 4 speglar de 4 Evangelister i bilder. Till väggar och hvalf är Kyrkan målad med grofva vattnfärgor År 1699, och till undvikande af misstag, som alt för lätt skulle kunna hända, har målaren välbetänkt utsatt hvilket djur eller fogel figuren skulle föreställa. På Norra väggen lärer den breda vällustbanen skola föreställas, på hvilken många brokigt klädda Herrar och Fruntimer i dansande skick presentera sig, hvarvid denna djupsinniga tänkeskrift finnes: Thet är i verlden till, som hvar man rosa och hafva vill. I hvalfbogan vid Choret läser man följande latinska versar:
Rex tremendae Maijestatis
Qvi Salvandos Salvas gratis
Salva me fons pictatis
Inter oves eocum praesta
Et av haedis me seqvestra
Statuens in parte dextra.
På samme hvalfboge hänger, fordom Pastor Sven Larssons Epithaphium:
Öfver en Medalion, är anbringat: Jer. 31. v. 25 & 26.
Midt uti: Hic qviescunt reliqviae Svenonis Laurentii olim Pastoris in Häggum pcr annos 18. Natus Anno 1613 denatus anno 1696.
Nederst. Till Guds namns ähra och Kyrkans prydnat. Är detta Epitaphium af Sal. Kyrkoherdens sohn Länsmanen öfver Wassbo Välbde Jacob Svensson bekostat.Under Läcktaren ligger en fahna af hvitt Lärft, teknad Häggums Giäldh 1710. Sacristia, därtill nyttjas framledne Pastorernas Graf, som är hvälfd, och byggd intill Kyrkan på norra sidan, mörk anskygg och fucktig, hvadan papper och Mässe Kläder, som där förvaras, ganska snart förrutna.
I Tornet finnas 2:ne Klockor, den större med den inskrift, som pag 20 är anförd. Den mindre, har å södra sidan: Ano 1757 i Past. Hr Olof Holmins tid, med Häggums Kyrkas egen bekostnad guten i Skara af Nils Billsten Styck- Kron och Klockgjutare.
På Norra sidan: Pred B. 4. 17. bevara tin fot, när du går till Guds Hus etc. och Upp. B. B. 2. 11. Then ther öra hafver, han höre.
2. Minnenskrifter och gamla Bref härtill får räknas en gammal Pergaments lapp in Qvarto, den jag i år funnit sittande mellan ett uråldrigt skåps hyllor i Sacristian, och hvilken synes brukad till permor på någon Annotations Bok. Af mögel och smuts var den så svartnad, att med möda en och annan bokstaf kunde uptäckas. Af farhoga att skada någon bokstaf, skrapades endast frånsidan väl ren, och smordes båda sidorne med olja och värmdes för eld, då först mot elden, och sedan efter flere uprepade försök, äfven emot dagen kunde tydel. läsas följande af Munk och Runstil blandade Skrift.
Man ser att detta är en Rågång kring Häggums Sochn, som skiljer sig i några märken och Rår, från den 1713 upgifne och pag. 3 upteknade Rågången, Ronuhaug, är en ansenlig ättebacke på Brunnums äng, nu genom abbreviation Rå hög kallad Nukla fall, är ett Bergras, på nordvestra sidan af Brunums berg, nu Nycktafall kallat hvilket ligger någorlunda öster för Sätuna som genom Situm säkerl. lär förstås. Garu et heman som än heter Gåran. Hegganäs, enligt pag. 4. är Häggum Skinahall, ett Råmärke mellan denna Sochn och Rådene, Skinnarehall nu kallat. Refrs Haugi, Räfvekulla hagar el. äng Olgrstin, är en stor hall uprest på hemanet Huljestens ägor, kallad Huljestens hall, som tjenar både för Härads och sochnemärke Raklint, ett Berg, nu Råbergs Klint kallad. Biessesiö, heter än Biersjö. Olsiö, så väl som Hallavad, äro ännu till namnen oförändrade. Surtaberg åter finnes icke, så framt man icke därmed får förstå det åt Rådene sidan belägna Sveteberget. Aternistapa a Bjesse Siö, är ett litet enstaka berg vid sjön, mycket brant åt sjösidan till 18 och flere alnars fall, ganska beqvämligt för dem, som härutföre ville fara till Odins el. Valhall; ty så visst de, i nedanföre liggande Bergraset, kunde väl krossas, så var ock vattnet helt nära till hands till den nödiga tvagningen.
3. Ålderdoms Minnesmärken, äro i denna sochnen så hopade på hvarandra, att hela tragten Öster under Brunnums Berg, Ängarne i synnerhet kunde anses som en allmän Ättehage för hela orten. Hundrade Ättebackar, Rör och instenade mindre Griftställen, med utlagde vägar, ledande till vissa högder, där utstenade ätteplatsar, i flere figurer samt reste Bautastenar, utmärka helgade ställen finnas här öfver alt; hvilka läggningar af Stenrader, i parallel Sträckning, och visningar. till betydelige Ställen, kunde anses som en Sten Krönika, och voro väl värde af en kunnig Archeolog afritas och å Charta läggas, att kunna se dem i sitt rätta sammanhang.
Vid de förutnämde Bjesse Sjö, förekommer utom Ättestupan en ansenlig Ättebacke, efter en gammal mans berättelse, Biesse kulle kallad, och Strax vid flere sammanhängane kullar, på hvilka stenkummel varit uplagde, hvilka nu merendels äro i jorden nedsjunkne. Då i gamla tiden Biessar betydde mägtiga män, är sannolikt, att en betydelig Man, i hedentima bot på Bjessegård, nu Säteriet Bjersgård kallat; uti hvars hagar och gärden äfven förekomma flere utlagde ättehagar och Stenrösor och olikt kunde ej vara, att förenämda Ättestupa voro det rätta Gyllings hammar, el. rättare Billings hamr, Billings Klippan, utför hvilken Skarpnatungr störtade sig och därefter blefvit satt i hög, i den närbelägne Bjesse kulle, se Göthr & Rolfs S.
I ängarne öster om Brunnums Berg förekomma 2:ne stora högar, den ene Kongshögen den andre Konu hög genom abreviation nu Kå hög; kallad, af hvilka den senare är i Conisk form uplagt af jord, aldeles lik Upsala högar och föga mindre, i spetsen af den Samme är en Conisk nedsänkning, aldeles som i alla de större Rören och flere Ättehögar, Om detta hörer till sjelfva strukturen, eller är en sättning efter ett nedsjunket hvalf, eller att rikedoms sökare där gräfvet efter nedsatte skatter, är ej lätt att säga. Vid Kongshögens danande tyckes man begagnet localen att uphäfva ena ändan af en högd, hvaruppå blefvit uplagt ett ansenligt Stenkummel och en Ättehage pä högden instenad, i hvars ena hörn Kongsröret ligger.Nedan omkring är en mängd af mindre ättebackar, med och utan Kringsatte och upreste Stenar.
Sihlborör en vacker Kulle dit Stenläggningar visa vandraren, har på högden ett stort Rör, många nedsatte Bautastenar och flere små Stenringar, af olik figur.
Hästskohall, en stor. Kalkstenshall i samma ängar, på hvilken de gamle föregifva att ett stort hästskomärke fordom varit uthugget; men kan nu icke skönjas, Sedan förmodel.flere Skorpor genom luftens och nederbördens åvärkan lossnat och affallit.
Utom det anförda förekomma i Ängarne många Stenläggningar, af hvilka en är särdeles märkvärdig som tar sin början från en stor Ättebacke i Häggums Åkergärde Tab 3. aftecknad, och hvilken fortfar, som en utlagd Landsväg genom Häggums äng, till en Bäck Marbäcken d. ä. Mariaebäcken, kallad, till en längd af ungefärl. 2000 alr. Sidorne af denna Stenläggning löpa tämel. parallelt med hvarandra, med anvisningar upp till Ättebackar och offer högder på ömse sidor om denna stenväg. Vid slike stenvägar förekomma stundom 4 kantige grundläggningar efter små Hus, hvilka torde kunna anses som rudera efter hedningarnas Compita, om hvilka Spegel i sin Biskops Krönika D.2.p.16 talar. Månge aediculae patentes, eller pertusa Compita som Persius kallar dem, thet är små öpne torn, stodo vid allmänne vägarne, ther bönderne offrade, både när the hade utsått och inbärgat säden. Måtte hända, att hvart och ett Byalag hade sitt Compitum, som Virg.Georg. L 11. nämner pagos & Compita circum – , dit de med sine Lares Portatiles på bestämda tider kommit, och jämte ofer på feldtet anstäldt dans och lekar, och är det möijeligt, att en sådan slags Gudstienst varit här öflig före Odens tid, eller ock af Hoo införd.
På Häggums gärde, Mellomgärdet kallat, visar sig en Kedja af ättebackar, Gethar bergen kallad, hvilken nära formerar en halfcircel. Alla äro ofvanpå med stora stenrör krönte, med dubbla cirklar grofre sten Kringlagde, med någon stensättning nedåt högen, som står i samklang med ledningarne till andra ättehagar, eller Compitalia loca. Stundom finnas 2:e af desse högar intill hvaranna belägne, från deras toppar förenade med en stenläggning. Såsom ville den antyda att 2:ne Makar eller ock Fosterbröder där blefvit högade.
Om desse förvara minnet af de utvandrade Gether. el. Göther, som här kunnat hafva elt tryggt lägerställe, med sjön vid Hägganäs i öster, Brunnums berg i väster och Getharbergen som en förskansning i Söder, Så var det dem ock, sedan de hunnit bli samlade, helt rakt, att vitl upbrottet först besöka Gudhem, där aflägga sin afskeds Compliment och utbedja sig de där befintelige 100 Gudars gunst och välsignelse i sitt företag. om ock desse Kullar bära nam af någon desse utvandrares höfdinge Gethar, som en af dem, af höfdingen Ratte kallas Ratterör så blir dock otviflagtigt att detta Lägrets, Ålder stiger högt upp i hednatiden.
Skarastigen, är en urgammal väg, som med oändligt arbete befvit lagd öfer Storsiön vid Bolum åt Skara, och som vid lågt vattn i Sjön är så när i vattnytan, att man ofta med en ökstock ej kan komma öfver honom Denna väg är fortsatt genom en utmark kallad SvensbroKärren, och där , på sanka ställen lagd med stor gråsten mellan båda yttre stenraderne, så att han skulle vara practicabel. När högderna vidtaga, är han enklast, som de förut nämde stenvägar till hedningarnes Compit, Ättehagar och oferhögder, lagd med 2:ne rader större sten; den fortfar genom hela Häggums Sochn, efter markens beskaffenhet, stundom nedsunken i jorden, men åter synbar på fastare mark, förbi hemanet Boslycke in i Häggums Åkergärde, där ett led kallat Skarastigsledet, och ägorne å ömse sidor intill honom Skarastigs Åkren, Vallen, Äckran, ängen o.s.v. och synes han slutel. hafva förenat sig med den som Tab. 3. föreställes. Således tyckes Skarastigen hafva utgjordt comunication emellan de stora och skönt belägna Ättehagar öster om Brunnums berg, och Afguda Temlet i Skara. Traditon i orten om denna väg är, att en lifdömd för sitt lifs räddning anlagt denna väg, och ändtel. vid hemanet Korsstorp, intill Häggums Sochns. gräns under sitt arbete stupat, där en Runesten till åminnelse af af detta hans opus Herculeum ligger in vid vägen, med påskrift, att det var Sven Gisslarsson som gjorde denna väg för sin siäl. Stenen är afslagen, ligger omkull och nedra stycket är borta. Högst på Klintarne af Billinges Möije och Brunnums bergen, finner man Grafvårdar av sten utlagde.4. Series Pastoreum
Därtill fants inter Sporr 1792, ehuru dess författande vid flere Episcopal Visitationcr blifvit anbefalt, hvarföre jag sökt fullgöra en sådan af företrädarne försummad skyldighet, så vida jag kunnat, på följande sätt:
1. Dnus Nicolaus, skall lefvat här som Sochnepräst 1320, säger Bisk. Ryzel, i sin Wgothia Eccelesiastica.
2. Dnus Ericus Amberni, den förste Pastor härstädes, lefde 1585 och underskref Upsala Mötes beslut l593.
3. Dnus Matthias.
4. Dnus Petrus Matthiae, förmodel, son af företrädaren. Past. 1651, då han tillförene varit Krigspräst. Utnänd till Oratol. på prästmötet 1652.
5. Dnus Ericus Olai Flagonius, Rect. Seholae Bogesundensis. År. 1650 gift med Brita Svensdotter, Enka efter Jonas Nicolai Pastor i Bogesund, och dotter af Rådmannen därstådes Sven Heljesson. Pastor i Häggum 1674, död 1676.
6. Dnus Sveno Laurentii Kliander, född i Kliene By i Horns församling 1613. var Comminister i Odensåker då han 1677 blef här Pastor, afsomnade 1696, 83 år gammal. Af hans barn är ingen bekant utom Jakob Svensson en myndig Länsman öfver Wadsbo Härad, som bekostat det öfver Hr Sven i Kyrkan upsatte Epitaphium.
7. Dnus Nicolaus And. Rydelelius, född i Ryda församl. Blef Rect. Schol. i Lidköping. 1693, Past. i Häggum 1697 Inslallerades i Ämbetet af Contr. Prosten Mgr Magnus Bredberg. Afsomnade i slutet af År 1712.
8. Dnus Haqvinus Broberg, tillförene Comminister i Kjellby i 25 År. Pastor härstädes 1714. Död St Pauli dag d. 25 Jan. 1737, 75 År 7 Mån. gammal. Hade en son Phil. Candid. Johan Broberg, till slut Past. i Sjogerstad.
9. Dnus Petrus Jonae Warenius, Blef student 1711. Var Comminister i Winköl, då han här blef Kyrkoherde 1737, tillträdde d. 1 Maji 1738. Död 1755.
10. Dnus Olaus B. Holmin, Född 1702, Student i Upsala 1726. Präst 1730. Comminister i Säfvared 1737. Past. härstädes 1756. Död af Slag St Michaelis dag 1767. Bergrafven den 14 Oct. Gift med Maria Helenia dotter af Com. Helenius i Göthened, med henne hade han 3 barn: sonen Lars, nu Comminister i Grefbäck och Döttrarne Maria Gift med Commin. B. Segerbeck i Ericsberg, och Cathrina med en bonde.
11. Dnus Petrus Venerholm, född d. 14 Dec. 1712 i Forsshems Församl. Fadren var soldat vid Skaraborgs Regem. Präst d. 7 Oct. 1747. Från Bergs Saccelanie blef han kalla hit 1769. Instäldes i Ämbetet d. 31 Oct 1773 af Contr. Prosten Mgr A. Hesselius. Afsomnade d. 2 Jan. 1792, 80 År och 14 dagar gammal, samt begrofs d. 13 ejusdem. Var gift med Caecilia. Straup från CarlsCrona, som före honom ingick i evigheten, och efterlämnade 2:ne Döttrar.
12. Mgr Thure Ljunggren, Född d. 8. Apr. g. st. 1748 Introd. i Skara Triv. Schola 1757. Såsom Abiturus Disp. under Dompr. Doct. A. Knös Praes. de Malo Synergismi. etc. 1768. S. År Student i Upsala. Under Prof. Joh. Floderi Praes. Försvarade 1771, Pars Va Versionis Svecanae Selector. etc. Disp. pro Gradu 1773, De Pullchritudine Morali, under Prof. Sleincurs Praes. s. År Philos. Magister d. 17 Junii. Vicarius vid Sköfde Schola d 31 Mars 1773. Led. af Vitterh. Sällsk. Apollini Sacra 1777. Vicarius Rect. Sch i Borås 1777. Ordinarius i Schöde 1778. Gift 1779 med Cath. Elis. Frondell, dotter af Kyrkoh. Mgr. Jon. Frondell i Slöta. Präst 1781. Orator vid Synoden 1783, ämnet: de Usa & abusa Precum Undergick Examen Pastorale d. 8 Mars 1786. Åren 1783, -89 och -91 Missverad till St. Wånga, Slöta & Barne Pastorater, sidst 1792 till Häggum där fullkomligt enhällig Kallelse vankade, och tillträddes Syslan s. År d. 1. Sept.
5. Märkvärdiga händelser, som sig här tilldraget, äro så urgamla, att ingen vet sådane omttala.
6. Allmogens Sinnelag, är sådant som det gemenl. blir då det ej mildras genom upfostran och. Kunskaper. Lyckeligt vis synes allmogen ännu i okunnighet om de rättigheter armstyrkan gifver. Frihet, Jämlikhet oeh Bröderskap äro för, dem ännu vocabula barbara, men skulle väl förklarade, på göra de lifligaste intryck, häldst bonden anser sig mycket vanlottad emot ståndspersonen, hvarföre han aldrig älskat honom ej eller framdeles lärer spara honom.
7. Dess Sedvänjor vid frieri trolofningar och Bröllop, äro icke skilgde från den öfriga landsortens. Vid deras gillen. äro Bränvins Supandet och frosseriet värkel. måtteligare än på andra orter i Länet, där välmågan är allmännare. I Klädes drägten, är intet synnerlit och har den genom frivilligt Socknestämmobeslut af d. 2 Dec. 1792 på Sparsammaste sätt bifvit inrättad.
8. Byggnadssättet, har förr varit skogödande, då heltimrade Ladugårdar brukades ; nu finnes ej månge sådane. Manhusen äro i allmänhet små, mörke och obeqvämlige, och Ladugårdshusen af stolpar och skifte ej särdeles väl huggne.
9. Vantro och Vidskepelser, intaga nödvändigt ett folk som utom liten Kundskap i Christendomen, saknar de första grunderne i alla andra Vetenskaper, och till och med i sitt hufvudyrke, Jordbruket och Boskaps skötslen, känner inga principer, utan ledes endast af Förfädrens bruk, och när det ej slår in, skyllar man på ödet, eller misstänker sine medmenniskor för häxeri, och söker motgörelse, hos sådene menniskor, som förstått angifva sig hos dem för någon klokskap. Så länge ännu inga steg blefvit tagne, till förståndets odling och uplysning hos allmogen, genom nödige oeh nyttige Kundskapers bibringande; utan barnen från Sochne Scholan där endast Catechesen läres, genast inledas, uti det tunga handarbetet, det de lefnads långt få holla uti; Så lär ännu lång tid behöfvas, att hos dem utplåna Munche Catcchesen, som af gamla gummor så flitigt inskärpes; om hvad man må, eller intet må göra, på viss tid och ort: huru alt, till och med redskap och värktyg böra signas och korssas, Husdörarne teknas i Dymmelveckan med Korss, huru Kreatur skola vänjas, med flere uselheter, som så otvunget hänga vid ett okunnigt folk.
10. Dialecten, skiljer sig här aldeles intet från den i angränsande Gudhems och Kåkinds Härader allmänna.
11. Bland Allmogens Dygder, kan räknas, deras kärlek för konungen och undergifvenhet för de närmast dem omgifande Befallningshafvande och bland.
12 Oseder, deras tröghet, att gå ifrån fädernas bruk äfven uti saker af hvilka de se den påtageligaste nytta Så ock deras liksom ärfda hat till Adel och Herrar, dem de i allmänhet kalla Knappa karlar.
