Häggums byHäggums historiaVandringsleder

Torpleden

Torpvandringen börjar och slutar vid Källeberg. Leden är märkt med gula skyltar och markeringar och vid varje boplats finns en stolpe med bricka som har ett nummer och namn. Dessa återfinns på hemsidan och i den dokumentation som finns vid torpledens start. Första delen av torpleden har också blå markering. Blå markering gäller för leden Döves­-Lottes för vilken det finns en särskild beskrivning här.
Namnen på de gamla boplatserna har sitt ursprung från dem som bodde på platsen sist eller också fick de boende namn efter vad stället hette. Detta är ett namnskick som fortfarande förekommer och det är inte alltid den officiella fastighetsbeteckningen anges. Beträffande uppgifter i övrigt så har vi valt att skriva av uppgifter ur husförhörslängder och andra dokument utan någon redigering.

.

Torpleden

Kållkälle

Kållkälle – kallkälla är den gamla benämningen på området vid Källeberg. En kraftig kallkälla på sluttningen öster om gården har en gång varit allmänt vattenställe.
Den nya vägen bryter här rakt igenom den gamla fädreven för det södra av Häggums bys två ”dreflag”. I ”Hägnadsdelningshandlingar rörande Häggums socken af år 1858” beskriver lantmätare J Wetterlund svårigheterna att ena delägarna kring skyldigheten att hålla stängsel.
”Och rådgjorde Landtmätaren med wederbörande delägare härom samt uppgjorde fördelningsförslag med hwilket alla delägare förklarade sig nöjda och tillförbunde de sig att nästföljande dag kl. 7 före middag sammanträda för att förening härom underteckna”.

Nästa dag, 20 april 1858, sammanträdde man på nytt och då hade en del tagit tillbaka sina dagen före givna löften att ingå i en förening för underhåll av fädrev. Då brister lantmätarens tålamod och han skriver i protokollet:

”Emedan således inom såwäl norra som södra dreflaget finnas sådana personer hwilkas ord och samtycke ej räcker öfwer en natt, samt så undertecknad Landtmätare, som nu i 3ne dagar använt tid och möda för att uppgöra en till allmän båtnad ledande förening, ej nu widare härmed alla widare öfwerläggningar om drefstängsels uppsättande att upphöra samt hägnadsdelningen att fullföljas i enlighet med gällande stängselförordning, som ej påbjuder underhåll af någon dref, huru nödig den än må wara”.

Ord och inga visor. I det norra drevlaget så bildade man föreningen en månad senare eftersom den vid ”närmare eftersinnande är oss alldeles oundgänglig”. Vi vet inte hur det blev i denna drev men det var i varje fall på denna väg som man förde djuren till bete uppe på Billingen.
Vid dreven, mellan gamla och nya vägen, låg tre soldattorp ingående i Höjentorps kompani vid Kungliga Skaraborgs regemente, Pukabo Rote nr. 332 – Åslagården Rote nr. 333 -Skattegården Rote nr. 334, Källeberg
All jord till soldattorpen är sammanslagen och utgör nu gården Källeberg (soldattorp nr. 334). Huset på torp 332 revs omkring 1980. Uppgifterna om soldattorpen och soldaterna hämtade ur boken Skultorpsbygden och från soldatregistret.
En soldats rättigheter och skyldigheter framgår av följande Soldatkontrakt.

Soldatkontrakt 

Höjentorps kompani, N:o 333
Såvida Hemmasonen Axel Henrik Johansson från Häggums socken af Skaraborgs län till soldat antages för roten N:o 333 vid Höjentorps kompani af Kongl Skaraborgs regemente, ingå undertecknade rotehållare med honom följande kontrakt: 

1 :o) I lega utbetalas genast efter skedd rekrytering 20 kronor. 
2:o) Uti årlig lön erhåller soldaten 5 kronor, som tilsammans med af soldaten tillsläppta 5 kronor genom rotemästarens försorg före den Iste Februari hvarje år aflämnas till kompanichefen, för att insättas i Sparbank och fä dessa medel med derå upplupen ränta icke lyftas före soldatens afgång ur krigstjenst. 
3:o) Soldaten bekommer det gamla torpet med dertill hörande jord, sådant förre Soldaten det innehaft, och är han skyldig att under de 5 första åren der årligen plantera 5 träd och buskar till prydnad samt väl vårda desamma. 
4:o) Torpet, som tillträdes den 14de mars 1890, lemnas soldaten i fullständigt skick,jorden väl brukad och gödslad samt på rotens bekostnad besådd med: 5 tunnor god och ren Hafre och två tunnor Potatis samt 1/2 tunna Råg, hus och hägnader efter laga syn, men åligger det Soldaten att sedan underhålla hägnaderna och sjelfbesörja mindre reparationer å husen då roten tillsläpper och framskaffar nödigt virke och öfriga materialier. 
5:o) Soldaten erhåller årligen af roten: 
a) i spannemål: kontant 8 kronor
b) i bränsle som af soldaten med rotens ökar hemköres: 4 lass ris eller grenar samt kontant 10 kronor.
6:o) Mulbete till så många kreatur som kunna vinterfödas på torpet erhåller soldaten på rotens skogsmark. 
7:o) Då Soldaten är hemma skall han sjelfbruka torpet och inberga grödan med afroten lämnade ökar och redskap men då han är kommenderad eller lider af svårare sjukdom, åligger det roten att verkställa all brukning och bergning i behörig tid och ordning. Forder och gödsel fär ej från torpet bortföras. 
8:o) Efter dersom gjord begäran eger Soldaten att erhålla skjuts till och från Kompaniets samlingsplats, till möten och kommenderingar. Den uppodlade mossen som förre Soldaten sjelfbrukade skall den blivande Soldaten likaledes sjelfbruka med undantag af de två första åren. 

Häggum Åslagården den 24 oktober 1889. 

Jonas Andersson äger 1/2 Åslagd 
Jonas Jonsson äger 1/4 Åslagd 
L J Larsson äger 1/6 Åslagd 
Anders Johansson äger 1/12 Åslagd 
Lars Johansson äger 1/4 Bränneberg 
J H Hoffman äger 5/54 mt Bränneberg 
August Johansdotter, Bränneberg äger 17/100 åttendelar 
Gustaf Svensson äger 3/8 St Boslycke 
Johannes Andersson äger 1/8 St Boslycke 

Rotehållare
Med förestående kontrakt ilirklarar jag mig nöjd. 
Axel Henrik Johansson 

Pukabo Rote nr. 332 

Sven Gunnarsson, a 1682
Jonas Ståhl, (gm 1716: avancerat till underofficer 1715)
Anders Brådd, a 1715 och död vid samma år 29/11 i Karlshamn 
Oluf Håkansson, Brådd f 1696, a 1716 
Anders Brodd, f 1751, a 1 773 får avsked 1 797: orkeslös 
Anders Fast, f 1777, a 1798 V Korpral 
Johanes Skruf, f 1828 i Dala, a 1850 
Johan Wilh. Roth, f 1863, tjg 1883-1901, d 1931 

Åslagården Rote nr. 333

Svan Larsson, a 1685
Johan Månsson Åhsela, f 1690 (gm 1716)
Sven Åsling, f 1756, a 1793
Magnus Larm, f 1760, a 1860 (i Stralsunds hat. 1807)
Anders Hök, f 1782, a 1811
Johan Öm, f 1840 i Ljungby, a 1859
Axel Henrik Ehn, f 1872, tjg 1889-1919, d 1958, distinktionskorpral och svärdsmedaljör.

Skattegården Rote nr. 334, Källeberg

Oluf Pehrsson, a 1684
Anders Hägg, avsked 1716
Jonas Pehrsson Fredman, a 1716
Anders Hägg, ”dödsstörtan” i Trollhättan 1796 (gm 1797)
Jonas Hägg, f 1783, a 1805 (i Stralsundsbat. 1807)
Carl Ehn, f 1843, a 1866
V. Emanuel Viktor, f 1869, tjg 1889-1908
Uppgifterna är hämtade ur boken Skultorpsbygden.

Kråkalyckan

Vandringen startar nu upp mot berget, efter att ha vikit av åt vänster från den nybyggda vägen kommer vi fram till ”Kråkalyckoma”. Området kallades också ”Lommavat” – lammbetet.
Vi går in på festplatsen Kråkalyckan vilken torde vara en av de vackrast belägna festplatsema på den tiden det begav sig. Hembygdsfester och dansfester hölls här fram till 1950-talets början. Festerna arrangerades av Häggums IF och Häggums centerorganisationer. Platsen för entre och fundamenten för dansbanan finns kvar. Gå till dansbanan, se på utsikten och tänk på en ljummen sommarkväll.

Nr. 8 – Kråkes

Utmärkningen står vid husgrunden. Ladugården ligger c:a 30 m norr om huset.
Bostadshuset brann den 7 oktober 1915. I Häggums Brandstodskommittes protokoll finns redogörelse över brandens omfattning-hela huset brann ner- Värde av lösöre 422 kronor varav 412 för inre lösöre och 10 för mjöl. Brandorsaken kunde inte fastställas men att branden förmodligen kommit lös vid det bristfälliga spiselröret.

”Uppsåtlig antändning är i detta fall icke i ringaste mån att misstänka även av det skäl att den gamle mannen gör en ansenlig förlust på grund därav att egendomen var mycket lågt försäkrad.” 
Kommittén var ändå generös mot Gustav Andersson: 
”Av det som vid undersökningen framkommit vill kommittén föreslå styrelsen att tilldela den brandskadade full ersättning i enlighet med gjord försäkring enligt brandbrev och gällande reglemente. Wisserligen hade den brandskadade omtäckt sitt boningshus och utgjorde takämnet vid brandtillflället av spån, men då mannen var i fullkomlig okunnighet om att ett sådant förhållande vållade en förändring av försäkringsvärdet och dessutom på grund av sin ålder 76 år ej har kunnat sätta sig m 1 regler och stadga, har kommittén funnit det stå i enlighet med 
rättvisa och utan kränkning av gällande reglemente att mannen får ut hela det belopp vari det brunna var försäkrat. Mannen gör ändå en kännbar förlust och uttalade kommittén, det styrelsen måtte taga frågan under omprövning och behjärta ifrågakommande sak och tilldela den brandskadade ett belopp i ett för allt 700 kronor. Herrnan Andersson Ordförande”. 
Anders Gustaf Andersson,* 7/2 1840 Häggum, död 4/7 1924, g. 6/3 1869. 
h. Lotta Jonsdotter, * 25/12 1828, död 18/12 1911
d. Alma Charlotta, * 8/8 1872, fl. till Hornborga 8/11 1901
och hennes son Johan Natanael, * 1899, fl. till Skövde 11/11 1918
Anders flyttade till Blombacken Häggum 17/11 1920

Nr. 9 – Hofmans 

En väl sammanhållen boplats. Huset var sammanbyggt med en liten ladugård. I området finns också två stensatta gropar. 
Hur kunde livet gestalta sig för de som bodde i dessa backstugor? En liten inblick ger dessa anteckningar efter ett besök hos Gunnar Ärlig, Tidaholm. Dotterson till Anders Hofman och hans hustru Maja Stina Andersdotter. Boende i torp nr. 9 ”Hoffmans” i vår torpförteckning. 
Mormor som Gunnar i det följande skall berätta om var född den 20 februari 1839 i Sjogerstad, gift 26 april 1864 med Anders Hofman och dog 4 september 1931 på Haga Ålderdomshem i Tidaholm ( där Häggums kommun hade sina ålderdomshemsplatser). 
Mormors hus: En lite stuga med tre fönster. Det var ej ryggåsstuga utan den hade innertak och det fanns en stege upp till vinden dit man kunde komma genom en lucka. Stugan hade ett stort rum och ett litet kök. I rummet fanns en stor spis och i köket en järnspis. 
Vid spisen i brasans sken satt mormor å spann och sticka. Annars fanns det en fotogenlampa också. Rummet var möblerat med en soffa, en dragkista ( enkel gammal typ av byrå), ett stort bord i mitten och enligt vad Gunnar trodde nåt fönsterbord. Det fanns gardiner vid fönstren som var enkla inga innanfönster, ”dä var te å ånga på fönstera um en sulle se ut när dä va kållt”. Gunnar tror att det fanns någon tavla eller så. Särskilt minns han två porslinsfigurer -kossor- på byrån som han tyckte så mycket om, men dom fick han aldrig. 
Stugan var hopbyggd med ladugården som låg i den änden som är åt bäcken. Från bäcken hämta man vattnet. Källare fanns men Gunnar minns inget om de två stensatta groparna utanför stenmuren uppåt berget. Mormor och morfar hade ko och gris. Gris höll man för att morfar skulle ha fläsk i matsäcken. Hela veckan var han hemifrån och arbetade i kalkbruket i Bjällum. Han gick på söndag kväll och kom hem på lördag eftermiddag. Han var halt sa mor förmodligen hade han väl råkat ut för någon olycka. 
Efter kon kärna mormor smör som hon bar till Skövde för att sälja. Mor sa att hon tog av sig skorna och sprang som en ärla över berget till Skövde för att sälja smöret. 
Mormor hade en stor arger katt. Den var bra för han till och med bar hem harar från berget. Men mormor varna alla som kom för den arge katten. Det var nog bra jord runt där för mor sa att det växte så väldigt goda potäter i Häggum.

Att hälsa på mormor när Gunnar var barn var förstås ett äventyr och en strapatsrik resa. Vi åkte tåg till Stenstorp 
och där mötte Ström i Noläng med hästskjuts någon gång också Fransson i Boslycke berättar Gunnar. Någon gång gick vi från Stenstorp och då drog de oss pojkar i en vagn. En gång var mor och jag själva det var en vår för det låg snö kvar i hörna vid stenmurarna. Den gången gick vi från Stenstorp och tog en del genvägar som mor visste. Det blev bara ett besök var sommar.
Gunnar har ingen uppfattning om hur det var i Hoffmanska hemmet om det var riktigt fattigt eller drägligt. Men han kommer in på att det kunde inte vara lätt för mormor med fem barn och däribland Frans. Frans var dövstum och lite tokig. Han var aggressiv när han var liten, mor hade hela sitt liv ett ärr över ögat där Frans huggit med antingen en yxa eller en kniv: På kvällarna kedjades han fast i sängen för att hans skulle vara still. Alla låg i samma rum och det rasslade i kedjorna när han rörde sig eller om han skulle loss för att göra sina behov. När han skulle lägga sig kom han bärande med kedjan för att kedjas fast.
Senare i livet kom Frans till Hanna och Natanel Wilsson i Tollestorp. Där fick han äta gott, arbeta, blev trött och sov. Han kunde sköta en hel del arbete med tiden både ute och i ladugården och blev lugnare och hade det bra, det var ett gott hem. Vi hälsade på Frans både i Tollestorp och i Stenstorp. Frans blev glad när mor kom och han kände igen henne. Och Wilsson han blev ju miljonär till slut. Efter kaffe och vår pratstund besökte vi Maja Stinas grav på Norra Kyrkogården i Tidaholm. Hon ligger begravd i det nordöstra kvarteret. Det var mor som ordnade så hon blev begravd här och sten uppsatt. Stenen är ca 45 cm hög och 35-40 cm bred.
Under ett kors står det M S Hoffman och på raden därunder 1839-1931. 
Nedtecknat av Ingemar Fransson och Bengt Kindbom

Anders Hofman, * 17/8 1822 Hömb, död 29/4 1895, g. 26/4 1864
h. MaJa Stina Andersdotter, * 20/2 1839 Sjogerstad, död 4/9 1931
s. Frans August,* 9/2 1865 Dala, död 16/12 1953 (dövstum)
d. Maria Evelina, * 17 /7 1867 Dala
s. Johan Gottfrid, * 13/2 1870 Häggum
s. Linus,* 2/9 1873 Häggum, fl. till Stockholm 1893 (skoarb.)
d. Kristina Elisabeth, * 16/9 1879, fl. till Kungslena 1901

Nr. 10 – Döves 

På denna plats återfinner vi endast en husgrund och en källargrop. Boplatsen benämns också som Åsen. 
Johannes Månsson Fast,* 21/10 1815 Broddetorp, död 16/10 1900 (döv) 
gift 1:a g. m. Johanna Petersdotter, * 11/11 1820 Stenstorp, död 18/12 1866 
d. Emma Christina,* 12/1 1858
oä dotterdotter Amanda Olivia,* 12/1 1876 Häggum, fl. till N Lundby 1895
gift 2:a g. 27/3 1868 m. Anna Maria Andersdotter, * 13/9 1821 Fågelås, död 23/4 1909 (blind) Styvsonen Johan Fredrik Andersson,* 27/5 1844 Fridene, död 8/4 1903 (idiot)

Nr. 11 Åsatorpatöseras

Boplatsen kallades också ”Bergars” vilket torde syfta på den som bor på berget. Enligt den
äldre ekonomiska kartan skall husen ligga längre åt väster än utmärkningen anger. Vi har
dock inte kunnat finna någon säker markering där, men källaren ligger inom de gränser som finns på nämnda karta. Stenmurarna markerar ett smalt skifte tillhörigt Tovatorp som sträcker sig från västra sidan av Åsmosen och ned till Källeberg. Från Åslagården till Åstorp flyttade 1895 systrarna:

  • Johanna Johansdotter, * 29/6 1853, död 9/4 1940
  • Mathilda Johansdotter, * 30/10 1860, död 28/10 1932 (kräfta)

Mathilda flyttade till Toragården som piga hos Dahlbergs, till Tollestorp 1881, till Backen 1882.

Nr. 7 -Valmingens

En uttalsform för denna plats är Varnemes vilket kan syfta på att den inflyttade kom från
Varnhem. Boplatsen utgör husgrund och i vinkel mot denna vad som troligen varit en liten
ladugård. Cirka 50 m. väster om husen finns rester av två källare.
Inhyses Peter Pettersson,* 8/10 1812 Warnhem, fl. till N Lundby 18/3 1891
Hustru Anna Maria Jonsdotter, * 2/3 1815 Warnhem, död 15/1 1889 ·
Dotter Margareta, * 24/6 1853 W arnhem, fl. till Öglunda 1884

Nr. 5 -Kuttes

Kutten, rackare eller fláten var den som stod lägst på samhällsskalan. Han slaktade hästar, garvade läder, mm. och han var ställd utanför umgänget med andra. Detta förhållande gäller fortfarande i vissa kulturer och den som vill läsa mer kan se i Billingsbygd 1986. Att äta hästkött hör 1900-talet till så man kan utgå från att det i detta område finns en del hästkött nedgrävt om det inte åts upp av dem som saknade annat för sitt livsuppehälle.
Arbetaren Anders Svensson, * 7 /9 1833 Häggum, vigd 11/11 1860, enkling 23/9 1868, död 12/8 1890
Vigd 2:a g. 11/5 1869 med Maja Katarina Johansdotter Skräck,·* 12/8 1834 Rådene.

Barn i 1 :a äktenskapet:
Charlotta Kristina, * 15/9 1867 Häggum, :fl. till Brunnhem 21/10 1885, återvände fr. Höberg 1890

Barn i 2:a äktenskapet:
Maria Greta, * 17 /7 1872 Häggum, emigrerade till N Amerika 9/8 1892
Ida Matilda,* 20/12 1874 Häggum, adm. 1889, fl. till Westeråker 23/10 1890

Vandra tillbaka till Döves

Vid Kuttes vänder vi och vandrar tillbaka till Döves samma väg som vi kom. Vägen är en av de gamla utfartsvägarna från två av gårdarna i Söakullen till allmänna vägen vid Lilla Boslycke. Att det inte var utan bekymmer att gå denna långa väg över berget i mörker och med skogens all mystik omkring sig talade ”Emma i Sandtäckten” om när hon beskrev hur ”annskockt dä va” när hon gick hem en kväll. Hon bad ”Goe Gud hjälp mäk denne gången så sa jak ai gå häråt mera”.

Från Döves går vi nu vidare öster ut över ”Lilla berget”. Vi passerar på höger sida en torvmosse där det fortfarande på 1950-talet stod kvar stängsel kring torvhålor för att hindra betesdjuren att gå ner sig.

Enligt Nils Andersson, Boslycke ska mossen vara Björnmossen där på 1870-talet i samband med torvtäkt hittades en pilspets från bronsåldern. Den förvaras nu på Skövde Museum och känns lätt igen på att spetsen slitits rund sedan den av upphittaren använts som doppsko på en käpp.

Nr. 12 -Tolls

Torpet räknades tidigare under Thoragården, fördes från 1863 som backstuga under
Skattegården. Torpet skall ha bränts ned i samband med att Eric Toll for till Amerika.
Husgrunden finns kvar på sin höjd och i nära anslutning ligger resterna av källaren. Intressant är också resterna av de tegskriften som finns i storskogen öster om boplatsen.

Eric Jonsson Toll, * 4/1 1817 Lilla Boslycke Häggum, flyttade till Bränneberg 1833, till Anders Nilsgården 1835, Rådene 1836.
Vigd 30/12 1836 med Lena Jansdotter, * 20/12 1804 Broddetorp.
Flyttade från Sjogerstad 1844 till Socknens slut.
Barn: Anna Beata, * 27/1 1839 Rådene.
Flyttade till backstuga under Thoragården 1863. Lena dör 11/12 1864.

Styvbarn:
Augusta Ericsdotter Stark, * 183 Broddetorp. Till Tollestorp 1869
Emma Christina Ericsdotter Stark, * 1856 Häggum. Till Stora Boslycke 1871. Räknades sedan som fattighjon (Fattigstugan)
Mathilda Ericsdotter Stark, * 7 /1 1859 Häggum.
Johan August,* 13/1 1861 Häggum.

Eric Toll gifter om sig 23/11 1866 med Maria Cajsa Johansdotter Stark,* 14/7 1826 i Broddetorp. Hustrun med de två yngsta barnen ifrån Fattighuset 1865 till Skattegården.
Barn: Alfred, * 11/8 1866 Häggum, död 25/2 1869 i mässling.

Eric emigrerade 24/5 1869 till Amerika med hustrun och de två yngre barnen flyttade tillbaka till fattighuset 1869. De emigrerade sedan till Amerika 1873.

I husförhörsläng 1856-67 finns i fattigstugan Inga Andersdotter Toll, * 1816. Kom från Skaffaregården 1859. Död 1867. Troligen hade Eric toll flera barn med sin första hustru än vad som angivits härovan (flyttade eller döda).

Linesten

Rågångsmärken mellan skogsskiften kallas i våra bygder för ’Linesten” och den markerade gränsen mellan skogskiften för lina.
Strax efter att vi svänger av på stigen söderut så finns en linesten. Den markerar en tidigare gräns mellan olika skogsskiften för Häggm Skattegården, men efter AB Atomenergis inköp av ett antal gårdar i Häggum markerar den inte längre en fastighetsgräns.
Gränsmärken var och är en viktig rättsreglerad markering: ”Förbannad vare den, som flyttar sin
nästas råmärke.” (5 Mosebok 27:17) eller ”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina förfäder hava satt upp”. (Ordspråksboken 22:28).

I Sveriges Landslag blev den som flyttade ett märke bötesgill till 40 mark och hete tjuv och vare aldrig tingsgill eller vittnesgill. Numera finns bestämmelsen i brottsbalken.
Denna linesten är inte längre en gränsmarkering. Vid sammanläggning av två skogsskiften som ligger intill varandra, tas gränsen bort. De är då inte längre skyddade enligt brottsbalken. De får istället skydd enligt lagen om kulturminnen. Ett sådant gränsmärke räknas som fast fornminne eftersom det är vad man kallar varaktigt övergivet. När vi kommer ner till vändplatsen på den väg som anlades 1960 träffar vi på en modern ruin av grunden till det sprängämnesförråd som fanns här när urangruvan vid Ranstadsverket var i drift.

Nr. 6 -Väses

Då har vi kommit fram till den sista boplatsen på denna rundvandring. Husgrund och rester av en
källare, samt tydliga odlingsrösen och stenmurar runt de små åkrarna. Enligt den äldre ekonomiska kartan skall det ha funnits, en boplats väster om vägen men vi har inte funnit någon husgrund. ”Väses” hus skulle ha flyttats från detta ställe. En brunn finns markerad på västra sidan om vägen.

Lägenhetsegare Jonas Andersson, * 1/1 1815 Sjogerstad. Oförmögen till arbete, bör befrias från skatt.
Vigd 10/5 1867 med Stina Larsdotter, * 1/8 1826 Bolum.
Dotter Emma Kristina född 8/12 1869 i Häggum, död 1957, flyttade till Stenstorp 5/11 1888,
återvände 7/11 1891.
Emmas oäkta.dotter: Edit Maria född 10/6 1893 i Häggum.
Emma Kristina Jonsdotter var den sist boende i Håggums sista ryggåsstuga som nu ingår i vår hembygdsgård ”Emmes Stûva”.

Flera av de boplatser som passerats skulle i dag vara attraktiva lägen att bygga på. Betänk, då att den gången de anlades hade nöden ingen lag. Folkökningen innebar fler munnar att mätta och som ni konstaterat fanns det i vissa fall ingen annan utväg än att emigrera till Amerika.

Häggums Hembygdsförening tackar för det intresse ni visat denna hembygd.
Välkomna igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *