Föreningens tillställningar

Nationaldagen 2017

Publicerat den

Som traditionen bjuder firades Nationaldagen vid Gamla Prästgårdsstugan bredvid Kyrkan. Firandet inleddes genom att vi alla tillsammans sjöng nationalsången. Efter det bjöds det på mer sång genom Häggums Kyrkokör och även bandet Hand i hand som framförde egenskrivet material och tolkningar av bla Ted Gärdestad. Högtidstalare var Bengt Åke Öhgren.
Under kvällen såldes det hembakat fika samt brödkakor som hade bakats tidigare under dagen i stugans vedeldade ugn. Båda fikat och brödkakorna var mycket uppskattade av de ca 200 besökarna under kvällen.
Firandet avslutades med tåg bakom fanan, som bars av Häggums scoutkår, till kyrkan där andakt hölls. Dagen till ära hade Häggums kyrka besök av en Lettisk kör som gav prov på Lettisk folkmusik.

Foto: Hans Jensen

Föreningens tillställningar

Nationaldagen 2016

Publicerat den

Nationaldagsfirande 6 juni 2016.

I ett stålande vackert försommarväder firades nationaldagen traditionsenligt vid Gamla Prästgårdsstugen. Vi började redan kl.7 med att baka bröd som sedan såldes under kvällen. 

Kvällens firande började med intåg av UV-scouterna som också hissade flaggorna. Vi sjöng nationalsången gemensamt. Vi fick lyssna till vacker sång av operasångerskan Lisa Bauer ackompanjerad av Gustav Gyllenhammar och Häggums Kyrkokör under ledning av Yvonne Conradsson. Högtidstalet hölls av Åke Johansson tidigare Häggumsbo som berättade episoder från sin uppväxt i Häggum. Kaffe med hembakat bröd avnjöts. Kvällens firande avslutades i kyrkan under ledning av komminister Mats Bengtsson. Intåget i kyrkan leddes av Helene Sköld och Marianne Lejhage som spelade fiol. Fanvakt var UV-scouterna. Lisa Bauer och Kyrkokören framträdde även i kyrkan.

Föreningens tillställningar

Nationaldagsfirande 2015

Publicerat den

Nationaldagsfirandet den 6:e juni skedde traditionsenligt. Redan klockan sju samlades vi i Gamla Prästgårdsstugen för att baka brödkakor som sedan såldes på kvällen. Vid niotiden anslöt flera medlemmar för att ställa i ordning för kvällens firande.
Högtidstalare var Birgitta Malmqvist som berättade episoder från Häggum på 30- och 40-talet då hon bodde i Häggums folkskola. Vi fick också lyssna till vacker sång av Häggums kyrkokör under ledning av Yvonne Conradsson och fiolmusik av Helene Sköld och Marianne Lejhage. Fanvakt var Häggums UV-scouter. Efter kaffeserveringen avslutades kvällen med andakt i kyrkan ledd av komminister Mats Bengtsson.

Föreningens tillställningar

Nationaldagen 2014

Publicerat den

Nationaldagsfirandet 6 juni.
Redan klockan sju på morgonen samlades vi ( Berit, Inez, Therese, Lena, Eva, Marie, Barbro, Mattias och Anders) i Gamla Prästgårdsstugan för att baka bröd som sedan sålde under firandet på kvällen. Vid niotiden anslöt ytterligare medlemmar för ställa iordning för kvällens firande.
För sextio år sedan startade högtidlighållandet av Nationaldagen och före detta Svenska Flaggans dag i Häggum. 1954 arrangerade Hemvärnet firandet första gången och medverkade gjorde musikkåren vid P4. 1955 beslutades att firandet skulle ske i hembygdsförenings regi. Vid 50-, 55- och nu 60-årsjubileet har Hemvärnets musikkår Skaraborg medverkat. Högtidstalare var i år Elena Blom Skultorp. Kyrkokören under ledning av Yvonne Conradsson bjöd på vacker sång och barnkören sjöng Idas sommarvisa. Fanvakt var Häggums UV-scouter.
Efter kaffeserveringen var det dags att gå in i kyrkan för den avslutande andakten som leddes av kyrkoherde Kjell Knutas. Vi fick även lyssna till musik på fiol av John Strandberg-Samuelsson och Helena Sköld.

Föreningens tillställningar

Nationaldagen 2012

Publicerat den

Nationaldagsfirande den 6 juni 2012

Klockan sju på morgonen den 6 juni samlades en skara morgonpigga medlemmar (Berit Wilsson, Maj-Britt Thorell, Bengt Johansson, Anders Kindbom, Therese Qvarfordt och Barbro Bood)för att baka bröd i den vedeldade ugnen i Gamla Prästgårdsstugan. De färska brödkakorna såldes sedan under firandet på kvällen och hade en strykande åtgång.

Vid niotiden anslöt fler medlemmar (Sven-Erik Lundell, Anders Larsson, Stefan Agnar, Leif Larsson och Mattias Qvarfordt) för att ställa i ordning för kvällens festligheter.

Klockan 18.00 började det traditionsenliga nationaldagsfirandet. I den strålande försommarkvällen samlades cirka 250 personer för att njuta av det digra programmet med deltagande av Häggums missionsförsamlings UV-kår, Häggums Kyrkokör under ledning av Yvonne Conradsson och Skövde folkdansgille. Kvällens högtidstalare var pastor Bengt Kindbom, Skövde som i sitt tal bland annat lovordade Guds skapelse i den svenska naturen. Han anknöt också till sin namne, framlidne Bengt Kindbom och vad han uträttat bland annat för hembygden.

Efter att kaffe med hembakat bröd serverats ställde alla upp sig för promenera efter fanorna in i kyrkan. Kvällen avslutades med en andakt ledd av kyrkoherde Göran Eriksson, körsång av kyrkokören och fanvakt av UV-kåren.

Föreningens tillställningar

Nationaldagen 2008

Publicerat den

Nationaldagen med firande i Häggum blev en sagolik dag. Två par med fyra ungdomar från Häggums församling vigdes och det är nog hundra år sedan det hände senast. Sommarvärmen var nästan övermäktig men över 400 personer som deltog i firande och bjudningar.

Nationaldagsfirandet vid Gamla Prästgården inleddes med att scouterna i Häggums UV-kår bar in och hissade flaggorna. Ungdomarna svarade också för fanvakten i kyrkan. När Gunilla Christiansson som höll i trådarna under firandet tackade ungdomarna bad hon dom tänka på att om dom gör en resa i livet kan man få komma tillbaka och berätta.

Därmed skapade hon en övergång till att hälsa Magnus Kindbom välkommen som högtidstalare. Han har gjort en sådan resa, från att vara fanvakt för 30 år sedan höll han i år högtidstalet. Magnus Kindbom är i dag stabschef i Jordbruksdepartementet.

Han konstaterade inledningsvis att om man är trygg i sin historia, identitet och kultur så vågar man möta det nya med nyfikenhet och öppenhet i stället för rädsla och trångsyn. För mig har de internationella frågorna varit viktiga och grunden för det intresset har jag med mig från Häggum.

Två saker ville han lyfta upp. För det första Söndagsskolan och UV som fortfarande finns kvar och han hoppades att de barn och ungdomar som går där i dag också får med sig trygghet och kunskap samt nyfikenhet och öppenhet på vad som finns utanför våra gränser.

För det andra när han var med och arrangerade vårpromenader i Häggum med start vid kyrkan så gick halva startavgiften till CUF:s solidaritetsfond. På en affisch som manade till stöd för befrielsekampen och kampen mot apartheid i södra Afrika fanns bilder av Nelson Mandela, Sydafrika och Sam Nujoma, Namibia. Magnus Kindbom påpekade att det känns märkligt att ha gjort resan från grusplanen utanför Häggums kyrka till att möta dem båda. Stått intill Nelson Mandela och varit hembjuden på middag hos Sam Nujoma i hans föräldrahem i halvöknen i norra Namibia.

Mötet med Sam Nujoma skedde i samband med att han överlämnade en jordbruksskola till Namibiska staten. Skolan byggd med bl.a. pengar som samlades in vid våra vårpromenader.

Resorna i Södra Afrika har påverkat mig mycket inte minst när man reflekterar över vad vi firar i dag på Nationaldagen. Att vi lever i ett fritt land där vi får tänka, tycka och säga vad vi vill. Vi tar det för självklart med i Namibia mötte jag ungdomar som för vilka demokrati var något man fått kämpa för med risk för livet. Högtidstalet avslutades med ett fyrfaldig leve för Sverige och den svenska fanan.

Firandet i övrigt innehöll medverkan av Häggums kyrkokör under ledning av kantor Gull-Britt Pettersson. Skövde Folkdansgille medverkade med ett antal danser innan det var dags för kaffe med hembakt bröd och en stund samvaro på den vackra plats som är trädgården kring Gamla Prästgården. Ett stort antalbrödkakor bakade på i ”ommen” i Gamla Prästgården såldes under kvällen.

Bakom UV-fanan marscherade sedan en stor skara till kyrkklockornas klang in i kyrkan för att delta i andakten som leddes kh Kjell Knutas och även här medverkade kyrkokören.

När flaggorna hade halats var det dags att ta upp en gammal tradition i Häggum. Närmare hundratalet personer gick först till Bygdegården för att ”ropa ut” brudparet Anna Nordberg och Johan Vilsson, Solliden och sedan vidare till Ängslyckan för att ”ropa ut” Mimmi och Christer Bragd. På båda ställena utbringades fyrfaldiga leven, det sjöngs och hölls tal. Från Hembygdsföreningen överlämnades brödkakor, bakade på stenhällen i Gamla Prästgården, som symbol för att man lovat varandra att dela livet i framtiden. De kraftiga saluter, med några rejäla dynamitsalvor, som traditionellt avfyrades förr, fick avstås grund av brandrisken.

Föreningens tillställningar

Högtidstalet på nationaldagen 2007 hölls av Hälsovårdsmagister Alli Mikkolainen, Tammerfors

Publicerat den

Alli Mikkolainen

Högtidstalet på nationaldagen 2007 hölls av Hälsovårdsmagister Alli Mikkolainen, Tammerfors.

Alli född Kaukonen kom den 28 september 1944 till Sverige och Backgården i Häggum som ett av de 70 000 finska barn som lämnade Finland. Världens största omflyttning av barn undan krigets fasor. I Allis fall de ryska truppernas framryckning i dåvarande finska Karelen.

För 60 år sedan den 17 juli 1947 återvände Alli till Finland för att återförenas med sin familj som då byggt upp ett nytt hem i Littoinen utanför Åbo och för att börja i skolan.

Alli har genom alla år hållit regelbunden kontakt med sin familj i Sverige. Därför är Hembygdsföreningen glad för att kunna hälsa henne välkommen att hålla högtidstalet vid firandet av Nationaldagen i Häggum.

Alli Mikkolainen är hälsovårdsmagister och har under den senare delen av sin yrkesverksamhet varit ledande överskötare vid Raumo sjukhus, vilket är administrativ chef på sjukhuset. Hon har arbetat på Åbo universitetssjukhus som sjuksköterska inom ögonsjukvård och neurologi innan han övergick till vidareutbildning och administrativa tjänster.

NATIONALDAGEN I HÄGGUM 6.6.2007, 
Högtidstal av Alli Mikkolainen, Tammerfors Finland.

Ärade Häggummare, vänner och släktningar. Jag inleder med Elisabeth Erickssons dikt ”Soljusa skimrande dagar .. ” hon är från Dragsfjärd i Finland. Dikten vill säga att vi skall njuta av i dag denna härliga kväll.

Ett hjärtligt tack för inbjudan att komma hit i dag. Jag skall hälsa er alla från Finland.

Jag ville så gärna komma hit, ty i år kan vi fira att det är 60-år sedan jag reste hem till Finland efter att ha varit här tre år som krigsbarn. Jag var bara tre år då mina föräldrar i Finland skickade mig hit till Sverige bort från kriget år 1944. Jag kom till Häggum, till Backgården, till familjen Thorell. Mina två systrar kom samtidigit till Sverige som krigsbarn, de bodde i Wedum och stannade bara ett år , tvärtom som jag som stannade tre år här i Häggum. Jag flyttade tillbaks till Finland först i juli år 1947.

Det var kriget i Finland och det var svårigheter att få plats till de karelska familjer som var evakuerade från Karelen som Sovjetunion tog av oss. Karlarna var i kriget och kvinnorna skötte hem och barn och bodde evakuerade i andra delar av Finland. Sveriges myndigheter var då vänliga och räckte sin hjälpande hand till Finland och lovade ta hand om barnen från kriget. Det var över 70 000 barn som flyttades hit till Sverige under åren 1939-45.

Barnen hade bra här och kunde sedan flytta tillbaks till Finland efter kriget. Några 15 000 stannade också här och byggde sitt liv här. Jag for hem till Finland i juli för 60 år sedan.

Jag skall ta fram några minnen av tiden jag fick leva här i Häggum. Mina minnesbilder börjar först från den dagen ,jag kom till Backgården på hösten 1944. Jag har inga minnesbilder tidigare från Finland utan bara djupa känslor.

Då man frågar mig hurudan barndom jag har haft, så kommer först fram, den tiden jag var här i Sverige, fastän den är bara tre år, bara en liten bit av hela barndomstiden , men den tiden har varit så betydelsefull och viktigt tid i mitt liv.
Här var det bra för mig hos familjen Thorell, jag hade kärleksfull familj, syskon och föräldrar och morfar. De älskade mig som eget barn, kanske mera ty, jag var liten och de egna barnen var fullvuxna och tonåriga. Jag hade kusiner att leka med, samt grannbarn och jag kände mig vara godkänd i hela släkten och i hela byn Häggum.

Häggum är min barndoms miljö. Och jag minns många fina solskendagar i Backgården , fina åkrar runt gården och djur som går ner till gärdet och hästar som drar räfsmaskin. Jag fick ge namn till nya kalvar och de fick namn enligt mina Finlands systrar Pirko, Ritva och Eira. Och de namnen var länge i Thorells stambok med många nummerr till exempel Pirko 3 eller Ritva 2, de var fina kossor de.

Det var inte bara riktiga somrar då i den tiden utan det var riktiga vintrar också med mycket snö och snölekar. Jag minns att jag fick sätta risgrynsrötfat ut på trappan och jultomten kom och åt allt bort.

Jag minns plättor som mamma bakade eller mannagrynsvälling som man fick på söndags kvällar. Och speciellt var elvakaffet med många goda småkakor. Av småkakor kommer jag ihåg min första dag, då jag kom till Backgården.

Det var två främmande tanter som tog mig dit . Vi kom via fina trappor och sedan till köket, där systrar Inez och Ingrid bakade småkakor och jag fick ta direkt från plåten och de var goda de, det var festligt för lilla krigsbarnet, att få varma småkakor.

Familjen Thorell höll kontakter med Finland och min familj som jag inte alls kom ihåg. Och sedan kom tiden att jag skulle börja skolan. Då var det dags att fara tillbaks till Finland. Jag fick en fin avskedsfest med alla lekkamrater.

Jag kände att det var svårt för Mamma och Pappa att skicka mig tillbaks till de riktiga föräldrarna.

Återkomst till efterkrigs Finland var inte lätt och inte utan svårigheter. Min familj hade varit tvungen att lämna sitt hem och hela egendom i Karelen och flytta till annan del av Finland. De hade flyttat till närheten av Åbo, och lärde sig leva där i så kallad Egentliga Finland. Jag hade fem syskon som jag inte alls kände, ingen kunde tala svenska och jag kunde ingen finska. Familjen var fattig och hemmet var litet. Jag var ett underligt krigsbarn, som släktingar kom för att se och förundra.

Jag längtade hem till Sverige, till Häggum, till Mamma och Pappa. Jag var ledsen och grät och packade mina saker till kappsäck och gick ut till vägen för att gå tillbaks till Sverige. Det hände gång efter gång.

På sommaren 1950 kom jag hit för att fira semester här. Jag hade glömt svenskan men jag lärde mig det på nytt. Det var en härlig sommar igen med de svenska släktningarna och lekkamraterna.

Vi har haft goda kontakter hela tiden under de gångna årena. Då den tiden när jag kunde inte skriva på svenska så skrev familjen Thorell till oss i alla fall, men då jag lärde mig skriva så har vi hållit fast brevkontakter och nuförtiden med data och e-mail. Och det som är det bästa är att vi har besökt varandra både hit och härifrån till Finland. Alltså vi har haft fasta kontakter alla de 60 åren. Våra barn och barnbarn har varit med i de kontakter och känner sig var släktingar, och fortsätter kontakterna.

Jag lärde mig leva i Finland och samtidigt kände jag att jag var krigsbarn en underlig människa som längtade alltid dit där man inte var just nu. Jag viste inte hör jag hit eller hör jag dit. Längtan har varit alltid närvarande.

Men i alla fall, livet har gått bra och fint för mig och jag har byggt egen familj och har barn och barnbarn . Kontakter bara ökar till Sverige ty mitt barnbarn bor i Täby här i Sverige.

Kriget är bort glömt eller inte helt och hållet bortglömt men vi mår så bra i Finland och allt är bra. I dag tycker man att kanske allt är för bra och självklart för människor i Finland.

Folk kommer inte ihåg hur det var då för 60 eller 70 år sedan efter kriget. De yngsta generationer vet inte hurudant det var att lämna sitt hem och fara till främmande ställen. Man fick ofta känna sig att vara skyldig för kriget när vi karelare kom till andra delar av Finland. Och fick den lilla biten av land att bygga sitt hem och odla sin näring.

För några år sedan var min son i Kosovo som fredseskort och då han kom hem så berättade han för min mamma, sin mormor, att nu förstår han lite hurudant det har kunnit vara då under kriget. Han hade sett de Kosovobor som gått med sina saker och gråtande barn och lämnat sitt hem och blivit evakuerade.

Vi får bara be om Guds välsingnelse; att det aldrig mera skall komma krig, och att vi skall få leva i ro.

Jag får tacka än en gång till de svenska familjer som hjälpte oss finska barn då vi hade det som dåligast.

Nu hälsar jag er alla i dag som firar nationaldagen här i Häggum en riktigt fin dag i dag och hela sommaren och min och släktens varma hälsningar från Finland till er alla.

Ännu en sak ni kanske undrar var det för dräkt jag har på mig. Det är Johannes nationaldräkt. Johannes är den by i Karelen varifrån mina föräldrar kom. Jag har sytt den själv men inte vävt tyget.

Tack till er alla och tack att jag fick komma hit, har det så bra.

Föreningens tillställningar

Nationaldagsfirande 2005

Publicerat den

För första gången firades nationaldagen som en helgdag. Det var också första gången på 51 år som firandet fick hållas inomhus i kyrkan på grund av regn. Trots vädret lockade firandet 140 personer som fick se UV-scouterna tåga in i kyrkan med den svenska fanan. Därefter sjöngs nationalsången under ackompanjemang av Petter Rosenlund på saxofon.

Hembygdsföreningens ordförande Bengt Kindbom hälsade alla välkomna och lämnade över till Häggums barnkör och kyrkokör som sjöng under kantor Yvonne Conradssons ledning.

Högtidstalet hölls av tidigare statsrådet och landshövdingen Birgit Friggebo. Talet handlade om nationaldagens historia och svenskarnas sätt att fira den. Men även vikten av att känna en tillhörighet och att få en identitet för att lättare kunna förhålla sig till andra människor och kulturer på ett naturligt sätt.

Efter det var det dags för kaffe och den traditionsenliga påsen med bulle och kakor. Försäljning av stenugnsbakat bröd pågick också under festligheterna.

Firandet avslutades med andakt av Kh. Kjell Knutas.