Yttrande över ”Ansökan om undersökningstillstånd enligt minerallagen”.
Häggums Hembygdsförening har vid ett medlemsmöte den 30 juni 2005 beslutat avge följande yttrande:
Tidigare utredningar
Om alunskiffrarna i Västgötabergen finns mängder av utredningsmaterial som klargör skifferns innehåll. Samtliga svenska expertorgan och myndigheter har varit delaktiga i utredningar om alunskiffrarna i Västgötabergen och Billingen både när det gäller Ranstad-75 och Mineralprojekt Ranstad. Redan på den grunden borde slutsatsen kunna dras att föreslagen mineralutvinning inte kan komma till stånd.
Vad sker i det som synes ske?
Nationella och multinationella företag har uppträtt på ett uppseendeväckande sätt när det gäller ansökningar om undersökningstillstånd i de Västgötska platåbergen. Uppgifterna är hämtade från Bergsstatens hemsida /arendelist.asp.
Optium Mineral AB har den 17 maj 2004 lämnat in en ansökan diarienr. 000369/2004 för Varvsberget (som ingår i den ansökan som nu benämns Gerumsberget 1) men denna ansökan återkallades den 2 maj 2005. Den 25 april 2005 ansöker Geoform Scandinavia AB diarienr. 000335/2005 om undersökningstillstånd för Häggum med det primära intresset att leta efter uran. Företaget återkallar den 28 april 2005, sin ansökan tre dagar efter det att den inlämnats.
Den 29 april 2005 dagen efter det att Geoform Scandinavia AB återkallat sin ansökan lämnar Svenska Skifferoljeaktiebolaget in sin ansökan diarienr. 000376 och 00377/205. I ansökan sägs: ”Vida känt är att alunskiffern utgör en signifikant reserv av fossil energi och är också den största uranreserven i Europa. Skiffern håller också signifikanta koncentrationer av andra element såsom aluminium, molybden, nickel och vanadin med lägre halter av guld, magnesium och sällsynta jordartsmetaller.
Dessa metallinnehåll är de primära intressena för Svenska Skifferoljeaktiebolaget.” Ovan beskrivna tillvägagångssätt indikerar en tydlig marknadsuppdelning och kartellbildning.
Förslag
att Bergsstaten begär in yttrande från Sveriges och EU:s konkurrensmyndigheter om den marknadsuppdelningen som bevisligen sker.
Företagens hemsidor
En genomgång av företagens hemsidor visar också på att det primära intresset torde vara att söka efter och bryta uran.
Att det är uran som styr intresset framgår också av ett uttalande i radioprogrammet Kaliber i Sveriges Radio P1 sänt den 24 april 2005 där det talas om en ”guldrusch för uran2.
Eftersom ett undersökningstillstånd inte bara gäller de metaller som angetts i ansökan utan gäller i princip alla fyndigheter utom olja, gasformiga kolväten och diamant (Minerallagen 1 kap. 1 §) är vår uppfattning att det primära intresset är andra metaller än de som angetts i ansökan och som meddelats via media. Företrädesvis då uran som är ett miljöproblem inte bara i det lokala området utan i hela användningskedjan.
Vatten, grundvatten och flöden
På Sydbillingen, och i övriga Västgötaberg, är det nederbörden som bildar grundvattnet. Nederbörden i form av regn och snö utgör cirka 660 mm per år. Av den mängden dunstar hälften, resten rinner bort eller infiltreras. Den mängd som infiltreras och bildar grundvatten motsvarar 10 % av nederbörden.
Diabasen som ligger överst i lagerföljden släpper lätt igenom vatten i de sprickor som finns. Nästa lager är lerskiffern som bildar en akvifär och där grundvatten kan hämtas. Orsaken till detta är att nästa lager mellan kalksten och lerskiffer utgörs av bentonit, en extremt tät lera. Bentoniten utgör en akvilud. Hälften av det vatten som tränger ner genom diabasen och lerskiffern passerar bentonitakviluden till kalkstensakvifären den andra hälften strömmar ut i sluttningszonerna.
Under kalkstensakvifären ligger den i ansökan aktuella alunskiffern. Alunskiffern är lika tät som vattentät betong och utgör därmed den andra akviluden i Sydbillingen.
Av de 40 mm som infiltrerats i diabasen är det 5 mm som når sandstensakvifären under alunskiffern. Sandstenen vilar direkt på det täta urberget och därmed bildas grundvattennivån i sandstenen.
Varje aktivitet i dessa berglager och grundvattenmagasin innebär förstört grundvatten.
Metod
Enligt vår uppfattning måste redovisad målsättning för att få ett undersökningstillstånd beviljat stå i någon rimlig proportion till möjligheten att genomföra en framtida drift. Så är inte fallet och den ansökan som nu föreligger måste lämna mycket övrigt att önska för att kunna göra en bedömning av mineralutvinningen i dess helhet. Av de tre sidor som ansökan består av upptas nära hälften av allmänna formuleringar och fraser.
Metoden som tillämpas i andra delar av världen har ingen bäring i den typ av berg och lagringsföljd som Västgötabergen utgör.
Av ovanstående redovisning under rubriken ”Vatten, grundvatten och flöden” framgår att alunskiffern är en mycket tät bergart. Vi ifrågasätter hur en lakning då kan ske i alunskiffern som är så tät att endast en ringa del av vattnet tränger igenom alunskiffern. Vid lakningsprocessen i Ranstadsverket enligt AE-metoden var skiffern krossad till kornstorleken 2 mm för att en lakningsprocess skulle kunna ske med mesta möjliga utvinning.
Slutsatsen av detta är att lakning i skifferlagret som det ligger inte är möjligt och är det möjligt med de lösningar som bolaget avser att använda så är det tätningsskikt som alunskifferakviluden utgör upplöst och miljögifter sprids till sandstensakvifären. Därmed sker ovillkorligen en skada på de viktiga grundvattentillgångarna i sandstenen.
Om lakning inte kan ske i orörd alunskiffern återstår att spränga skiffern på plats. Då blir skadan ännu större därför att den spärr som alunskifferakviluden utgör är genombruten och det är fritt fram för förorening av grundvattentillgången i sandstenen.
Ett exempel på vikten av att grundvattentillgången i sandstenen inte förorenas kan vi hämta från efterarbetning vid Ranstadsverket. Vid grovkrossen som låg så djup att det fanns en öppning ner i sandstenen var man tvungen att täta på ett särskilt sätt för att inte förorenat vatten skulle rinna ner i sandstensakvifären. Studsvikföretaget SWAPO som haft ansvaret för efterbehandligen från och med 1990 till dags dato kan verifiera detta.
I urberget som sandstenen vilar på finns ett antal förkastningssprickor. Dessa sprickor gör att urberget lutar åt olika håll och vatten i sandstenen som förorenats kommer att föras ut i dagen på olika platser runt bergen. Detta skiljer sig totalt från de skisser som Svenska Skifferoljeaktiebolaget självt presenterat sid 7 i ”Alum Shale Projekt – In situ Metal Extraction – May 2005”.
Föroreningarna hamnar i de vattendrag Tidan, Flian/Lidan och Ätran som avvattnar platåbergen.
En metod för utvinning under jord utan brytning har prövats i Sverige, den så kallade Ljungströmmetoden i Kvarntorp utnyttjat av just Svenska Skifferoljeaktiebolaget. Elström användes för att utvinna olja ur skiffern under jord vilket fungerade men man hade inte någon kontroll på föroreningarna och därmed miljöeffekterna.
En fråga som vi ställts inför där inget svar ges i ansökan är. Vad skall man göra med de metaller som man utvinner men som man enligt ansökan inte tänkt utvinna?
Vi vill också påpeka den stora risk som finns för att läckage eller olyckor skall ske i något av de andra berglagren. Läckage som påverkar källflöden, rikkärr och extremrikkärr samt vattentäkter.
Förslag
att Bergsstaten avslår Svenska Skifferoljeaktiebolaget ansökan om undersökningstillstånd med anledning av den presenterade metoden för utvinning av metaller är orealistisk.
Verksamheten i övrigt
Enligt det sökande företaget skulle en exploatering förbättra det lokala samhället ur en socioekonomisk synvinkel. I allmänna ordalag nämns att arbetstillfällen skall skapas, vi tror att det kommer att ske i ytterst begränsad omfattning eftersom det samtidigt försvinner arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk samt turistnäringen. Infrastrukturen som företaget säger skall förbättras är inte säker att det är förbättringar då det kommer att göra ingrepp i värdefulla områden för natur och kultruminnesvården. Enligt vår uppfattning kan de påstådda förbättringarna på inte sätt uppväga riskerna med en exploatering vilket vi vill visa med nedanstående påpekanden.
Ovanjordverksamheten skulle i de sökta områdena komma att bedrivas på platser som är av betydande intresse för naturvården, kulturvården, jord- och skogsbruket samt det rörliga friluftslivet och består av flera naturreservat och områden som är upptagna som riksintresse i den fysiska riksplaneringen. I ovan nämnda dokument ”Alum Shale Projekt – In situ Metal Extraction – May 2005” finns också redovisat hur stora områden skulle komma att belastas av borrhål och rörledning som utgör en potentiell risk även för stora områden ovan jord. Vilket bör jämföras med de restriktioner som gäller för både hushållens och näringslivets användning av, petroleumprodukter och miljöstörande ämnen i övrigt, behandling av avfall och restprodukter samt utsläpp till vatten och luft. Områdena omfattar 13.541 hektar en påverkan som ingen i modern tid upplevt i Skaraborg.
Sammanfattning
Falköping, Skövde och Tidaholms kommuner har avstyrkt ansökan från Svenska Skifferoljeaktiebolaget. Häggums Hembygdsförening vill särskilt understryka detta och stöder på allt sätt kommunernas yttrande.
Häggums Hembygdsförening beslutar med stöd av ovanstående föreslå
att Bergsstaten ej beviljar undersökningstillstånd enligt minerallagen för Svenska Skifferoljeaktiebolaget, ansökan diarie nr. 00377/2005,
att Bergsstaten beaktar skrivelserna från berörda markägare och övriga.
