Den 10 november anordnade Hembygdsförening ” Höstagille” i Häggum Bygdegård. Drygt sextio personer bänkade sig runt borden för att avnjuta rotmos med bogfläsk eller potatismos med varmkorv.
Därefter underhöll Skövde Volvo Manskör under ledning av Birgitta Malmqvist. Vi fick lyssna till många sånger av varierande karaktär och även delta själva i allsången.Kvällen avslutades med kaffe och kaka och ytterligare ett framträdande av kören.
Det var nästan exakt på dagen 11 år sedan hembygdsföreningen utförde samma arbete;
Söndagen den 29 juli anordnade hembygdsföreningen för andra året en slåtterdag på Ekeskogens marker. Ungefär 90 personer kom för att vara med om slåtter på gammalt vis.
Mats Rosengren från Broddetorp höll en liten lektion om liar, vikten av att det är rätt stål i lien och att den är välslipad. Bäst är att knacka fram eggen. Därefter visade han hur man slår med lie. Alla som ville fick sedan pröva på detta och efter det hässjades klövern.
Samtidigt som lieslåttern pågick slog Anton Lundell med häst och slåttermaskin. För de yngre deltagarna blev det en annorlunda upplevelse mot dagens stora maskiner i jordbruket och för de äldre en nostalgisk tillbakablick.
Dag Fredriksson Häggum berättade också lite om de växter som växer på en slåtteräng.
Alla trivdes och njöt av medhavd fika och Rigmor Lundells kaffe som kokades över öppen eld.
I årets veteran kväll deltog 85 bilar och 40 mopeder och motorcyklar. Första plats i biltävlingen delades av Alf Ståhl, Källby och Rolf Johansson ifrån Mölltorp.
Alf Ståhl deltog med en Fiat 500 ifrån 1954 samt husvagn, en Elddis från 1965.
Rolf Johansson har vunnit flera gånger tidigare med sin gröna Chevrolet Phaeton ifrån 1929.
Segrare i moped-och mc-klassen blev Roger Trygg ifrån Skultorp med en vit Puch Florida från 1963.
Nationaldagen
Fotograf Conrad Lidholm & Stefan Agnar
Nationaldagsfirande den 6 juni 2012
Klockan sju på morgonen den 6 juni samlades en skara morgonpigga medlemmar (Berit Wilsson, Maj-Britt Thorell, Bengt Johansson, Anders Kindbom, Therese Qvarfordt och Barbro Bood)för att baka bröd i den vedeldade ugnen i Gamla Prästgårdsstugan. De färska brödkakorna såldes sedan under firandet på kvällen och hade en strykande åtgång.
Vid niotiden anslöt fler medlemmar (Sven-Erik Lundell, Anders Larsson, Stefan Agnar, Leif Larsson och Mattias Qvarfordt) för att ställa i ordning för kvällens festligheter.
Klockan 18.00 började det traditionsenliga nationaldagsfirandet. I den strålande försommarkvällen samlades cirka 250 personer för att njuta av det digra programmet med deltagande av Häggums missionsförsamlings UV-kår, Häggums Kyrkokör under ledning av Yvonne Conradsson och Skövde folkdansgille. Kvällens högtidstalare var pastor Bengt Kindbom, Skövde som i sitt tal bland annat lovordade Guds skapelse i den svenska naturen. Han anknöt också till sin namne, framlidne Bengt Kindbom och vad han uträttat bland annat för hembygden.
Efter att kaffe med hembakat bröd serverats ställde alla upp sig för promenera efter fanorna in i kyrkan. Kvällen avslutades med en andakt ledd av kyrkoherde Göran Eriksson, körsång av kyrkokören och fanvakt av UV-kåren.
Lördagen den 10 mars anordnade Hembygdsföreningen en aktivitet som vi kallade ”Skogsdag” hos Leif Larsson, Backgården, Bolum. Vi fick pröva på skogsbruk som det bedrevs på 50-talet.
Ett fyrtiotal besökare kom både yngre och äldre. Det var en vacker vårdag 6-7 grader varmt och solsken.
Leif förevisade ett antal motorsågar från tidigt 50-tal fram till 70-talet. Det fanns också diverse verktyg för skogsbruk från den här tiden att titta på.
Hästarna Molly och Nina med Anton Lundell vid tömmarna drog fram timmerstockarna. Stefan Agnar med traktor Fordson Major årsmodell 1959 ( enligt Stefan ”stortraktorn” i Häggum på den tiden) hjälpte också till med stockarna.
Anders Kindbom hade en manuell stockkran som man lyfte timret med.
Över den öppna elden bakade Ida Lundell pinnbröd och Rigmor Lundell stekte kolbullar och några grillade korv.
För de äldre deltagarna blev detta lite nostalgi eftersom dom upplevt detta förut och för de yngre var det intressant att se hur skogbruk gick till före de stora skogsmaskinernas tid.
Detta var en träff där vi kunde umgås under lediga former och alla tycktes eniga om att det varit mycket trevligt och intressant. Hembygdsföreningen tackar Leif som tagit initiativ till det hela och också Anton, Stefan och Anders för deras medverkan.
Nationaldagen med firande i Häggum blev en sagolik dag. Två par med fyra ungdomar från Häggums församling vigdes och det är nog hundra år sedan det hände senast. Sommarvärmen var nästan övermäktig men över 400 personer som deltog i firande och bjudningar.
Nationaldagsfirandet vid Gamla Prästgården inleddes med att scouterna i Häggums UV-kår bar in och hissade flaggorna. Ungdomarna svarade också för fanvakten i kyrkan. När Gunilla Christiansson som höll i trådarna under firandet tackade ungdomarna bad hon dom tänka på att om dom gör en resa i livet kan man få komma tillbaka och berätta.
Därmed skapade hon en övergång till att hälsa Magnus Kindbom välkommen som högtidstalare. Han har gjort en sådan resa, från att vara fanvakt för 30 år sedan höll han i år högtidstalet. Magnus Kindbom är i dag stabschef i Jordbruksdepartementet.
Han konstaterade inledningsvis att om man är trygg i sin historia, identitet och kultur så vågar man möta det nya med nyfikenhet och öppenhet i stället för rädsla och trångsyn. För mig har de internationella frågorna varit viktiga och grunden för det intresset har jag med mig från Häggum.
Två saker ville han lyfta upp. För det första Söndagsskolan och UV som fortfarande finns kvar och han hoppades att de barn och ungdomar som går där i dag också får med sig trygghet och kunskap samt nyfikenhet och öppenhet på vad som finns utanför våra gränser.
För det andra när han var med och arrangerade vårpromenader i Häggum med start vid kyrkan så gick halva startavgiften till CUF:s solidaritetsfond. På en affisch som manade till stöd för befrielsekampen och kampen mot apartheid i södra Afrika fanns bilder av Nelson Mandela, Sydafrika och Sam Nujoma, Namibia. Magnus Kindbom påpekade att det känns märkligt att ha gjort resan från grusplanen utanför Häggums kyrka till att möta dem båda. Stått intill Nelson Mandela och varit hembjuden på middag hos Sam Nujoma i hans föräldrahem i halvöknen i norra Namibia.
Mötet med Sam Nujoma skedde i samband med att han överlämnade en jordbruksskola till Namibiska staten. Skolan byggd med bl.a. pengar som samlades in vid våra vårpromenader.
Resorna i Södra Afrika har påverkat mig mycket inte minst när man reflekterar över vad vi firar i dag på Nationaldagen. Att vi lever i ett fritt land där vi får tänka, tycka och säga vad vi vill. Vi tar det för självklart med i Namibia mötte jag ungdomar som för vilka demokrati var något man fått kämpa för med risk för livet. Högtidstalet avslutades med ett fyrfaldig leve för Sverige och den svenska fanan.
Firandet i övrigt innehöll medverkan av Häggums kyrkokör under ledning av kantor Gull-Britt Pettersson. Skövde Folkdansgille medverkade med ett antal danser innan det var dags för kaffe med hembakt bröd och en stund samvaro på den vackra plats som är trädgården kring Gamla Prästgården. Ett stort antalbrödkakor bakade på i ”ommen” i Gamla Prästgården såldes under kvällen.
Bakom UV-fanan marscherade sedan en stor skara till kyrkklockornas klang in i kyrkan för att delta i andakten som leddes kh Kjell Knutas och även här medverkade kyrkokören.
När flaggorna hade halats var det dags att ta upp en gammal tradition i Häggum. Närmare hundratalet personer gick först till Bygdegården för att ”ropa ut” brudparet Anna Nordberg och Johan Vilsson, Solliden och sedan vidare till Ängslyckan för att ”ropa ut” Mimmi och Christer Bragd. På båda ställena utbringades fyrfaldiga leven, det sjöngs och hölls tal. Från Hembygdsföreningen överlämnades brödkakor, bakade på stenhällen i Gamla Prästgården, som symbol för att man lovat varandra att dela livet i framtiden. De kraftiga saluter, med några rejäla dynamitsalvor, som traditionellt avfyrades förr, fick avstås grund av brandrisken.
Högtidstalet på nationaldagen 2007 hölls av Hälsovårdsmagister Alli Mikkolainen, Tammerfors.
Alli född Kaukonen kom den 28 september 1944 till Sverige och Backgården i Häggum som ett av de 70 000 finska barn som lämnade Finland. Världens största omflyttning av barn undan krigets fasor. I Allis fall de ryska truppernas framryckning i dåvarande finska Karelen.
För 60 år sedan den 17 juli 1947 återvände Alli till Finland för att återförenas med sin familj som då byggt upp ett nytt hem i Littoinen utanför Åbo och för att börja i skolan.
Alli har genom alla år hållit regelbunden kontakt med sin familj i Sverige. Därför är Hembygdsföreningen glad för att kunna hälsa henne välkommen att hålla högtidstalet vid firandet av Nationaldagen i Häggum.
Alli Mikkolainen är hälsovårdsmagister och har under den senare delen av sin yrkesverksamhet varit ledande överskötare vid Raumo sjukhus, vilket är administrativ chef på sjukhuset. Hon har arbetat på Åbo universitetssjukhus som sjuksköterska inom ögonsjukvård och neurologi innan han övergick till vidareutbildning och administrativa tjänster.
Ärade Häggummare, vänner och släktningar. Jag inleder med Elisabeth Erickssons dikt ”Soljusa skimrande dagar .. ” hon är från Dragsfjärd i Finland. Dikten vill säga att vi skall njuta av i dag denna härliga kväll.
Ett hjärtligt tack för inbjudan att komma hit i dag. Jag skall hälsa er alla från Finland.
Jag ville så gärna komma hit, ty i år kan vi fira att det är 60-år sedan jag reste hem till Finland efter att ha varit här tre år som krigsbarn. Jag var bara tre år då mina föräldrar i Finland skickade mig hit till Sverige bort från kriget år 1944. Jag kom till Häggum, till Backgården, till familjen Thorell. Mina två systrar kom samtidigit till Sverige som krigsbarn, de bodde i Wedum och stannade bara ett år , tvärtom som jag som stannade tre år här i Häggum. Jag flyttade tillbaks till Finland först i juli år 1947.
Det var kriget i Finland och det var svårigheter att få plats till de karelska familjer som var evakuerade från Karelen som Sovjetunion tog av oss. Karlarna var i kriget och kvinnorna skötte hem och barn och bodde evakuerade i andra delar av Finland. Sveriges myndigheter var då vänliga och räckte sin hjälpande hand till Finland och lovade ta hand om barnen från kriget. Det var över 70 000 barn som flyttades hit till Sverige under åren 1939-45.
Barnen hade bra här och kunde sedan flytta tillbaks till Finland efter kriget. Några 15 000 stannade också här och byggde sitt liv här. Jag for hem till Finland i juli för 60 år sedan.
Jag skall ta fram några minnen av tiden jag fick leva här i Häggum. Mina minnesbilder börjar först från den dagen ,jag kom till Backgården på hösten 1944. Jag har inga minnesbilder tidigare från Finland utan bara djupa känslor.
Då man frågar mig hurudan barndom jag har haft, så kommer först fram, den tiden jag var här i Sverige, fastän den är bara tre år, bara en liten bit av hela barndomstiden , men den tiden har varit så betydelsefull och viktigt tid i mitt liv.
Här var det bra för mig hos familjen Thorell, jag hade kärleksfull familj, syskon och föräldrar och morfar. De älskade mig som eget barn, kanske mera ty, jag var liten och de egna barnen var fullvuxna och tonåriga. Jag hade kusiner att leka med, samt grannbarn och jag kände mig vara godkänd i hela släkten och i hela byn Häggum.
Häggum är min barndoms miljö. Och jag minns många fina solskendagar i Backgården , fina åkrar runt gården och djur som går ner till gärdet och hästar som drar räfsmaskin. Jag fick ge namn till nya kalvar och de fick namn enligt mina Finlands systrar Pirko, Ritva och Eira. Och de namnen var länge i Thorells stambok med många nummerr till exempel Pirko 3 eller Ritva 2, de var fina kossor de.
Det var inte bara riktiga somrar då i den tiden utan det var riktiga vintrar också med mycket snö och snölekar. Jag minns att jag fick sätta risgrynsrötfat ut på trappan och jultomten kom och åt allt bort.
Jag minns plättor som mamma bakade eller mannagrynsvälling som man fick på söndags kvällar. Och speciellt var elvakaffet med många goda småkakor. Av småkakor kommer jag ihåg min första dag, då jag kom till Backgården.
Det var två främmande tanter som tog mig dit . Vi kom via fina trappor och sedan till köket, där systrar Inez och Ingrid bakade småkakor och jag fick ta direkt från plåten och de var goda de, det var festligt för lilla krigsbarnet, att få varma småkakor.
Familjen Thorell höll kontakter med Finland och min familj som jag inte alls kom ihåg. Och sedan kom tiden att jag skulle börja skolan. Då var det dags att fara tillbaks till Finland. Jag fick en fin avskedsfest med alla lekkamrater.
Jag kände att det var svårt för Mamma och Pappa att skicka mig tillbaks till de riktiga föräldrarna.
Återkomst till efterkrigs Finland var inte lätt och inte utan svårigheter. Min familj hade varit tvungen att lämna sitt hem och hela egendom i Karelen och flytta till annan del av Finland. De hade flyttat till närheten av Åbo, och lärde sig leva där i så kallad Egentliga Finland. Jag hade fem syskon som jag inte alls kände, ingen kunde tala svenska och jag kunde ingen finska. Familjen var fattig och hemmet var litet. Jag var ett underligt krigsbarn, som släktingar kom för att se och förundra.
Jag längtade hem till Sverige, till Häggum, till Mamma och Pappa. Jag var ledsen och grät och packade mina saker till kappsäck och gick ut till vägen för att gå tillbaks till Sverige. Det hände gång efter gång.
På sommaren 1950 kom jag hit för att fira semester här. Jag hade glömt svenskan men jag lärde mig det på nytt. Det var en härlig sommar igen med de svenska släktningarna och lekkamraterna.
Vi har haft goda kontakter hela tiden under de gångna årena. Då den tiden när jag kunde inte skriva på svenska så skrev familjen Thorell till oss i alla fall, men då jag lärde mig skriva så har vi hållit fast brevkontakter och nuförtiden med data och e-mail. Och det som är det bästa är att vi har besökt varandra både hit och härifrån till Finland. Alltså vi har haft fasta kontakter alla de 60 åren. Våra barn och barnbarn har varit med i de kontakter och känner sig var släktingar, och fortsätter kontakterna.
Jag lärde mig leva i Finland och samtidigt kände jag att jag var krigsbarn en underlig människa som längtade alltid dit där man inte var just nu. Jag viste inte hör jag hit eller hör jag dit. Längtan har varit alltid närvarande.
Men i alla fall, livet har gått bra och fint för mig och jag har byggt egen familj och har barn och barnbarn . Kontakter bara ökar till Sverige ty mitt barnbarn bor i Täby här i Sverige.
Kriget är bort glömt eller inte helt och hållet bortglömt men vi mår så bra i Finland och allt är bra. I dag tycker man att kanske allt är för bra och självklart för människor i Finland.
Folk kommer inte ihåg hur det var då för 60 eller 70 år sedan efter kriget. De yngsta generationer vet inte hurudant det var att lämna sitt hem och fara till främmande ställen. Man fick ofta känna sig att vara skyldig för kriget när vi karelare kom till andra delar av Finland. Och fick den lilla biten av land att bygga sitt hem och odla sin näring.
För några år sedan var min son i Kosovo som fredseskort och då han kom hem så berättade han för min mamma, sin mormor, att nu förstår han lite hurudant det har kunnit vara då under kriget. Han hade sett de Kosovobor som gått med sina saker och gråtande barn och lämnat sitt hem och blivit evakuerade.
Vi får bara be om Guds välsingnelse; att det aldrig mera skall komma krig, och att vi skall få leva i ro.
Jag får tacka än en gång till de svenska familjer som hjälpte oss finska barn då vi hade det som dåligast.
Nu hälsar jag er alla i dag som firar nationaldagen här i Häggum en riktigt fin dag i dag och hela sommaren och min och släktens varma hälsningar från Finland till er alla.
Ännu en sak ni kanske undrar var det för dräkt jag har på mig. Det är Johannes nationaldräkt. Johannes är den by i Karelen varifrån mina föräldrar kom. Jag har sytt den själv men inte vävt tyget.
Tack till er alla och tack att jag fick komma hit, har det så bra.
Granen till kyrkans P-plats skänktes i år av Marleen De Groote, Åsledet. Den vackraste granen i mannaminne eftersom det var första gången som en ”trädgårdsgran” satts upp. De var 15 personer som utförde arbetet den 3 december.
På eftermiddagen kom Tomten från berget på besök i Emmes stûva för att tala med barnen, lyssna på deras synpunkter och ta emot önskelistor. Det blev trångt med trivsamt i den lilla stugans spisvärme. De äldre bjöds på glögg och pepparkakor och barnen fick saft och godis. 40 personer kom och vi tackar tomten som när han gick hälsades välkommen tillbaka nästa år.
Foto Stefan Agnar
