När det skrivs hembygdshistoria så är det ofta ett gediget forskningsarbete som ligger bakom med sökning i arkiv, upptecknade berättelser av äldre människor och insamling av gamla svart vita bilder. Alltför sällan skrivs vår samtids historia. I denna lilla förteckning görs ett försök med ett mellanting – hur såg byn ut för 50 år sedan – det år författaren började första klass i småskolan.

Häggums by har bara tre väderstreck som från byns horisont angetts för riktningen mot övriga delar av socknen. -Bârtâtta-, -utâta- och -uppâta- och byn begränsades av Prästegårns mâsale, Kârsgårs backa och Höjmans mjölkabord hade man passerat dessa var man utanför byn. 

Vi börjar vår vandring bârtifrån men går inte Ersalia ner till môsalet utan stannar vid kyrkogården. Vi ser hur den kyrkogården utvidgades på 20-talet där stubbarna från de gamla träden ännu ger märken i gräsmattan. Utanför muren vid gamla landsvägen stod skylten -Häggum- i svart och gult som talade om för resande att de hade kommit rätt.

Ny kyrkoherde var Ruben Melin, kantor Anders Siljedahl som återkommit från Etiopien han ledde också kyrkokören och vaktmästare var Oskar Eriksson i Lars-Larsgården. Ett vardagsnöje för oss barn på sommaren var att kl. 6 på em. följa med upp i tornet vid böneringningen. Kyrkan värmdes upp med en stor vedkamin vid mittengången. Till vaktmästarens jobb hörde också att trampa luftbälgen till orgeln.

Följande gårdar och personer levde och verkade när vi följer landsvägen från norr till söder.

Lars-Larsgården. Napoleon och Hilda Sträng med sonen Evert. 

Om de som hade sin framfartsväg mynnande i byn också räknas till byn så kom vägen från två Toragårdar ned i samma sträckning som nya landsvägen i dag har. Einar och Julia Johansson med döttrarna Asta, Doris och Majvor samt sonen Conrad. Robert och Inga Karlsson (död 1947) med sonen Per-Olof.

Nuvarande parkeringsplatsen vid kyrkan var den gamla ladugårdsgatan till Prästgården något behov för bilparkering fanns inte. Platsen var varje vår sågbacke där två rader av stockar kördes fram på senvintern och ett ambulerande cirkelsåg sågade upp de olika gårdarnas behov av gagnvirke. 

För första gången restes 1947 julgranen av Häggums Idrottsförening. Det skedde strax före julafton och den tändes på julaftons eftermiddag vid en julbön som hölls ute vid granen. Vid ett tillfälle, det var nog senare än 1947, åkte bröderna Jonsson i Bäckagården häst och skrinda fram till julbönen. Den gångens stallades inte hästen i kyrkstallet utan var med vid julbönen och höjde stämningen med klangen från bjällerkransen.

Kyrkstallet innehöll också utrustningen för Häggums kommuns skogsbrandförsvar, hinkar, yxor och spadar vilka finns kvar än i dag. Siste skogsbrandfogde i kommunen var Nils Johansson i Bäckagården. 

Ett annat väsentligt rum i kyrkstallet är dasset. Dåtidens klotter var mer välformulerat än dagens det står: ”Detta hus det bör man vörda fast det inget tempel är – för det lättar mången börda som uti ändan bär.”

Granne med kyrkstallet låg Arvidssons lastbilsgarage och nedfarten till garaget är i dag en av nedfarterna till parkeringen. Arvidssson hade åkeri och körde mjölk på förmiddagen och grus, spannmål, säckagödsel, foder, ved, timmer mm på eftermiddagarna. Volvo lastbilen var en bensinare saknade dagens utrustning med tipp och kran varför all på- och avlastning skedde för hand. Gunnar Arvidsson och jag var lika gamla därför var det en stor förmån att ha Gunnar som lekkamrat för man fick ofta åka med i lastbilen. Arvidsson bodde i Gamla Prästgården; Henry och Lilly med sönerna Rune och Gunnar och dottern Marianne. Men de disponerade inte hela huset utan bara kök och två rum för det stora rummet mot kvarndammen var drängkammare för Prästgården och där bodde Gunnar. 

På tomten ligger sockenmagasinet som då användes som vedbod och förråd men var också fängelse när vi lekte tjuv och polis. Där kyrkans manskapsbod ligger i dag fanns en grop och en stenmur som samlade stora snödrivor och där har byggts många tunnlar och grottor. Bäcken och kvarnadammen var också givna lekplatser med vattenhjul och barkbåtar. Innan vi går ner mot kvarnen så passerar vi bron över bäcken på den tiden en liten stenbro med stenstolpar och räcke. Vid sidan om bron fanns som kan ses även i dag en väg genom bäcken. Ibland körde man ned med hästarna den vägen för att de skulle få dricka men framförallt så hämtade alla vatten till gravarna på kyrkogården som då inte hade något rinnande vatten. Vägen ligger här på en mycket högre vägbank än han gjorde då den var också smalare och kantad av stora träd på båda sidor, de mot Prästgården är nedtagna. Vägen var alltid hård och fuktig på den sträckan och när hästarna gick eller travade här minns jag att det lät som på gatorna i stan. I synnerhet från de ekipage som var moderna, gummihjulsvagn eller bilvagn.

Kvarnvägen var på tiden dagligen använd för skjuts till och från kvarnen. Kvarndammen som då var en öppen vattenspegel över hela ytan från dammfästet upp till bäckens inlopp var en spännande plats. Det fanns gädda, den fick vi inte fiska men vi kunde se den slå. Men framförallt var det vår is på vintern. Bäst var det om Larsson inte malde en dag för då var isen jämn. Annars sjönk den med vattnet och det blev stora sprickor. Oftast gick den mesta tiden åt till att skyffla bort snö och när vi gjort det var vi svettiga och våta kunde åka skridsko en stund och sedan blev det för kallt så det var dags att gå hem.

Bastun som ligger nedanför dammfästet tillkom 1950 när Häggums kommun investerade så det inte blev några pengar kvar att överlämna till storkommunen Skultorp. Varje lördag var det bastubad först på eftermiddagen tid för kvinnor och senare för herrar. Skolbad var det varannan vecka för flickor och varannan vecka för pojkar med småskolärarinnan respektive folkskollärarn som övervakare.

Bossgårdens Kvarn hade vid den tiden ett mycket stort vattenhjul (kring 1950 byttes hjulet mot turbin). Tuben från dammen gick parallellt med vedboden, under vägen och upp till hjulets översida. I kvarnen fanns två stenar en för fodersäd och en för brödsäd, sikt och renseri samt en vals för brödsäd. Kvarnen var i tre våningar säckarna lastades in på plan två och ut i bottenplanet. Nedanför och i direkt anslutning till kvarnen fanns tidigare ett gårdsmejeri för Bossgården vilket jag inte har något minne av bara plattan efter detta. Men det fanns vattenledning från en källa vid Bossgården och på vintern bildade fina isformationer. Nedanför mejeriplattan fanns en liten tvättstuga där olika hushåll kom för antingen tvätta eller bara för att skölja eftersom vattentillgången var obegränsad.

Mjölnare var Simeon Larsson med hustru Ellen verksamheten togs över av hans son Daniel med hustru Aina och dottern Paula. Daniels broder Tage kom också att fortsätta med kvarnar som specialitet och han blev så småningom rektor för Nordens enda kvarnskola i Mariestad.

Vägen löper vidare ner mot Bossgårds ladugård där det hus låg på ladugårdsbacken som vid sekelskiftet flyttades och kom att bli Kjälls affär. Ladugården var den största i socknen. Hade vasstak och ladorna som låg i vinkel till den del som i dag står kvar. En tidig teknisk lösning av drivkraft var ett linspel från vattenhjulet vid kvarnen som drog tröskverket. Antydningar av fundamenten till stolparna finns kvar.

Vägen gick också till Häggums idrottsplats. Efter att ha ambulerat och spelat fotboll på olika klövervallar arrenderade idrottsföreningen en plan på Bossgården. Omklädningsrummet byggdes av det som tidigare varit vedbod och utedass vid småskolan. Sköt man över målet och skottet var hårt hamnade bollen i ån. Det var vi småpojkar som fick springa hämta den en bit nedströms. Men tänk på tyngden i en 5:ans läderboll som varit i vattnet några gånger. Ute på plan var det inga problem att dämpa bollen den studsa inte så problemen kom för Häggumapôjka att behärska bollen på bortaplan. Det fanns en liten kiosk där Curt Larsson sålde dricka och godis. Dusch var obefintlig men det rann ju en å förbi. Alla historier runt lagen för det fanns både A, B och C lag är många och kräver en uppsats för sig. Det var i varje fall sann amatöridrott i många år spelades det i pokalserier som arrangerades tillsammans med grannsocknarnas föreningar. Till bortamatcherna åkta man taxi med Tage Larsson eller på flaket på Arvidssons lastbil när han kom hem från mjölkkörningen.

Vi vänder åter upp mot byn och Bossgården, en gång ett av Häggums tre säterier. Huvudbyggnaden byggdes en gång så stor för att man skulle kunna ta emot gäster som skulle dricka ur de hälsosamma källorna som rinner upp vid vägen och på flera andra ställen i sluttningen. Stall och vagnslider var delat från ladugården och bakom stall etablerade Daniel Larsson sågen när den flyttades från Prästgården. Där ligger också den transformator som numera bara förser byn med el men som på 40 talet betjänade många gårdar och dessutom var strömförsörjning och ledningarna så dåliga att man hade olika kördagar för att tröska och mala annars blev det mörkt i alla stugor.

Bossgården Henning Robert Hansson och Sigrid Karolina Ingeborg. Den norra flygeln har varit statarbostad en period när den inte beboddes användes den av Idrottsföreningen och senare av kommunen som slöjdsal för träslöjd. I den södra startade första affären i Häggum. Vedbod och dass låg mot nuvarande fotbollsplan. 

Prästgården Gustav och Märta Johansson med döttrarna Gudrun, Britta och Margareta. De tog över arrendet detta år.

Missionshuset byggt på 1870-talet hade då som nu en livaktig barn och ungdomsverksamhet. I söndagsskolan gick de flesta barnen i socknen. Söndagsskollärare var farbror Ernst, Ernst Andersson på Backen. Till sin hjälp att bland annat spela orgel hade han Edit Thorell, Ruth Kindbom och Britta Andersson (g. Svensson). Vid kaminen satt varje söndag Karl Johansson i Backgården han hade varit där i god tid och eldat. Juniorförening hade veckovisa möten och anordnade utflykter och fester. Under året hölls två auktioner en på sommaren som hölls på eftermiddagen för de gamle till förmån för missionen och på hösten Skördefesten. Tomten var omgärdad med en kraftig hagtornshäck och mot vägen stora träd,

Fridhem Arvid och Maria Svensson, Tillkomna byggnader på tomten är garaget och skomakarverkstaden. I Fridhem fanns tidigare Häggums poststation.

Folkskolan var ordnad i B-form klasserna 3 till 7 med en fridag i veckan onsdag eller torsdag. På lördag var det vanlig skoldag. Folkskollärare var Anders Siljedahl med fru Ingegärd.

Folkskolan hade två fönster för skolsalen och ett blindfönster på norra väggen. Fotbollsplanen och bilgaraget fanns inte då och vår fotbollsplan under skoltiden var skolgården. Vi valde lag första rasten bytte sida varje rast för att det skulle bli rättvist med upp- och nedförsbacke. Hörnor kunde ju inte läggas så det var tre hörnor straff som gällde. Mål nere vid vägen var porten och där uppe kompostlådorna som var gjutna i betong och med plåtklädda luckor. Maten åts i korridoren. Det fanns centralvärme i Folkskolan. Gymnastiken var antingen armar uppåt sträck och knäna böj i skolsalen eller lekar som brännboll och annat ute. 

På icke skoltid fick vi inte vara på skolgården därför var det ett nöje att i mörker smyga runt husen inte bara vid skolan utan över alla tomter i byn. Det fanns också en mängd bra häckar att smyga igenom om vi blev jagade. Belysningen var man sparsam med ute och några gatlyktor fanns inte så det blev många spännande kvällar.

Att ligga bakom en häck med en portmonnä eller annan tappad sak liggande på vägen var också spännande. För när någon kom och böjde sig ned för att plocka upp halade vi in det vi lagt och stack vår väg. Spela hartsfiol eller montera fönsterknackare var också små pojkstreck som vi gjorde liksom att vid en ytterdörr montera upp något som orsakade stort brak och skrammel när dörren öppnades inifrån.

Mycket av lekarna var krig – indianer och vita men också vanligt krig med tanke på alla de militärer som under beredskapen legat i bygden. Vi hittade forfarande saker efter militären framförallt tomhylsor. Leksaker fanns inte många. De gårdar vi byggde hade gran och tallkottar som djur.

Vägen från Torsborg kom ner vid trädgårdsporten på skoltomten, den vi skolbarn inte hade lov att gå igenom. Karl och Ruth Kindbom sönerna Rune och Bengt och Åse Henrikssen.

Efter vägen till Torsborg fanns en husgrund efter en krog på en då ej uppodlad del av gärdet där växte också en ensam ask. Lite längre upp efter vägen där det nu växer buskar och ligger lite sten finns en tomt som kommunen äger för det medborgarhus som aldrig blev byggt. Folkskolan var den lokal som användes för olika offentliga möten men det var inte utan restriktioner.

Småskolan småskolärarinna Maria Larsson. Ragnhild Karlsson. Gjertrud Henrikssen (kom tillsammans med två systrar från Nordnorge efter kriget).

I första klass började 1947 Gjertrud Henrikssen, Gudrun Johansson, Britta Johansson, Gunnar Arvidsson, Gunnar Häggstam, Bengt Kindbom och Sven-Åke Kjellin. Även i småskolan var det B-form klass 1 till 2. Vår lekplats var mitt för stora porten till vedboden och fram till verandan. På morgonen fick vi när tant Maja blåst i visselpipan ställa upp i en rad i korridoren eller ute när det var sådant väder. Vi fick hälsa ordentligt och sedan öppnades dörren in till skolan för lugn och stillsam marsch in. Den som var olydig fick komma fram till katedern lägga upp handen och få några slag på fingrarna av linjalen – den vassa sidan. Skoldagen började med andakt och psalmsång. Sen var det de tre viktiga ämnena läsa skriva och räkna. Tant Maja hade också ett antal praktiska övningar med oss alltifrån att hon visade hur man gjorde en fin julbock av halm, till att spinna ull eller att introducera oss i fortplantningens mystiska värld genom pollinering av blommor. I skolan fanns en vedkamin i korridoren och en i skolsalen. Att bära in ved till dessa var något för skolbarnen. Vatten fanns indraget men fortfarande fanns i korridoren kvar en vattenreservoar för rinnande vatten till handfatet. Vattnet hade burits in. På skolgården fick vi inte slåss eller svära.

Svenstorp A & H Käll Speceri o. Diversehandel. Amanda, Hanna och Sven Käll. En typisk lanthandel när dörren öppnades ringde en klocka som hängde på dörren. Efter norra väggen fanns diverse på hyllor i övre delen och på golvet stod grep spade skyffel m m. Vid skyltfönstret fanns sittplatser och dom behövdes för det tog tid. Efter södra väggen fanns textiler, sytråd och knappar m m, Specerier i lådor som vägdes upp efter beställd mängd. I övre delen hyllor för packeterade varor. Kaffekvarnen och kemisk tekniska varor. Vågen stod mitt på disken med möjlighet till expediering på båda sidor. Disken gick i vinkel och i vinkeln fanns ställningen med glasburkar för karameller. På diskens fortsättning fanns konserverna och mot väggen ett skåp med charkvaror och ost. Sven Käll som hade bil hämtade varje lördagsförmiddag bl.a. charkvaror hos Lundins i Skövde. Östra väggen hade hyllor med bosättningsartiklar. I packboden och ute på magasinet fanns tyngre artiklar, snäckskal, saltsten, taggtråd, hästskor m m och i källaren – sellatunna. Källs sålde också colorerad veckopress.

Utanför vid norra väggen låg en tank för lysfotogen. På väggen satt ett skåp och i det skåpet fanns pump och mätkärl.

Prästbolet – Garaget hade fyra garageportar för Curt Larssons bilar. Två av garagen byggdes senare om till lägenhet dit Curt Larsson med familj flyttade sedan han sålt affären. Utanför var en hel grusplan och det var en bra plan att leka på – burken i synnerhet. Men också för att göra bredsladdar med cykel. Övervåningen hade då två lägenheter om två rum och kök vardera. Boende Alfredsson Karl Hjalmar Folke och Aina Kristina dotter Ingegerd Kristina Helena samt Kjellin herr och fru samt tre barn. Televerkets automatstation låg på tomten flyttas från ett läge vid landsvägen till bakom huset. Tel.numren var då tvåsiffriga från 10 – 99 lades senare om till tresiffriga från 100 – 200 Erik Dahl öppnade senare bilverkstad i de två garage som nu finns kvar.

Håkans Uddsgården. Oskar och Minny Larsson, Lars, Rolf. Ruth Vallentin gift med Lars L senare. Det som nu är Halvarssons bilverkstad var ladugården och ladorna var byggda i vinkel ner mot byn. Ett exempel på den ändrade driften i jordbruket är att eftermiddagen före jag skulle börja i skolan var vi ett antal barn som var med och åkte i hölass från mossen. Det tog så lång tid att det var nästan mörkt innan vi var hemma och för det fick jag bannor jag skulle ju börja skolan nästa dag. Sommartid var det flera barnbarn hemma hos Oskar och Minny vilket ökade på den lekande barnaskaran i byn. Lilla huset var affär innan Curt Larsson byggde affären nere vid vägen. Vid vägen låg ladugård och slakthuset.

Håkans Uddsgården Affären Kurt och Alice Larsson, Sivan, Rolf och Hans. Uthuset fanns inte byggt då. Inne i affären fanns två avdelningar. I söder husgeråd och textilier. Disken var också här i vinkel. Med lådor och hyllor för specerier rakt fram när man kom in. Åt norr konserver och charkvaror. Curt Larsson hade också tidigt ett kylskåp. Packbod och garage fanns i huset. Vinkeln på affären byggdes till i mitten på 40-talet och innehöll källare, packbod och ytterligare ett rum på övervåningen. Det innehöll också ett -utedass- inne. Till affären hörde också bensinstation -Caltex- med jordtank och handpump. Bensinen pumpades upp i ett mätkärl av glas som mätte i 5 liters intervaller upp till 25 liter. När Natanael och Signe Hellqvist tog över affären 1947 så byggde de senare uthuset.

Telegrafstation fanns hos Curt Larsson vilket innebar att telegram kunde lämnas eller ringas in och telegram som kom skrevs ut och bars ut till adressaten. Det innebar också att telefon uppläts för att ringa mot betalning.

Curt Larsson var också ombud för tipstjänst.

Håkan Uddsgården Karl och Hildur Larsson. Huset låg på samma plats som nuvarande. Ladugården var byggd i vinkel och krokar som följde landsvägen. Här var framförallt ungdomarnas mötesplats. Ladugårdsväggen var allmän affischplats allt från mötes och fotbollsaffischer till valaffischer. Därför fick man ofta punktering på cykel av alla häftstift när man körde in och stannade vid väggen. Mötesplats också därför att nästan mittemot låg Backgårdens mjölkabord en plats att sitta på både dagtid och nattetid.

Backgården Karl Johansson. Erik och Edit Thorell sönerna Karl-Erik och Arne. Alli Kaukonen krigsbarn från Finland som fick åka hem detta år för att återförenas med sin familj i Finland. Husets glasveranda är borta och frontespisen upptagen. I röda huset fanns Häggums poststation fram till 30 juni, 1950. Karl Johansson var poststationsföreståndare fram till stationen lades ned, han fyllde 80 år i juli samma år. Utanför själva postrummet fanns boxarna (finns kvar ännu) och inne i rummet var det disk mitt i rummet. Karl Johansson bodde i rum över poststationen. Den gula brevlådan satt på väggen vid ingången till poststationen. I Backgården var Häggums tjurförenings avelstjurar stationerade riktiga bestar som ofta gick tjudrade på vallen mellan ladugården och korsvägen. Till Backgården kom ofta hovslagare skoare Jönsson från Hornborga. Eftersom han drog så mycket historier och var grov i mun så fick vi små inte vara med och lyssna. I stället fick vi smyga bakom hönshuset eller på annat sätt komma inom hörhåll.

Häggums kommuns officiella anslagstavla fanns på Backgårdens lillastuga.

I korsvägen stod vägvisaren, gul stolpe, svart kula på toppen och med tre visare Skövde 14, Stenstorp 7 och Varnhem 14, svart text på gul botten.

Källegården Samuel och Margit Wilsson, Berit Anita och Roland. Boningshuset nybyggt det första i Häggum som jag var inne i som hade VC.

Källegården Gillis Andersson och Rut Stina Alfrida Pettersson

Källegården syskonen Gunhild, Gunnar och Lilly Persson

Backgården Gideon och Ester Larsson Folke och Tage. Taxirörelse drevs av Tage Larsson som förutom beställningstrafik också hade en skoltur från Rådene till Sjogerstads skola.

Samuelsgården August Larsson och Tekla Andersson

På de nämnda gårdarna bedrevs traditionellt jordbruk ingen specialisering. Mjölkkor -alla var leverantörer till Skövde andelsmejeri utom Oskar Larsson som levererade till Lund i Bolum. Det fanns suggor och smågrisar – några gödsvin och framförallt hushålls och julagrisen. Höns och affärerna tog emot ägg för vidare leverans. Inkomsterna för äggen var ofta husmors egen intäkt. Alla utom i kvarnen hade häst. Några enstaka får fanns.

Traktor fanns på Bossgården och i Toragården Einar Johansson- en Fordson med järnhjul. 

Mölkabord fanns vid följande platser eller vägar: Lars Larsgården, Kyrkan, Bossgården/Prästgården, Torsborg, Backgården, Källegårdarna, L Backgården och August.

Leveranserna till slakteriet skedde på bestämda veckodagar då slaktbilen stannade i korsvägen. Dit kom hästskjutsarna med grisburar och smågrislådor. Spädkalvar drogs ofta på mjölkkärra instoppade i en säck. Storboskap leddes. En episod som jag var med om var när en spädgris hoppade ur lådan och sprang med ett koppel bönder efter sig ner till Källegården där han sprang genom kökslandet att par tre gånger innan han infångades.

Busslinje Häggum-Skövde. Busshållplatser fanns två i byn vid Curt Larssons Affär och Kyrkan. Trafikerades av VBA Västergötlans Buss AB och sedan SJ. På lördag gick en tur in på morgonen och åter vid middagstid. På söndag en tur på morgonen och två på kvällen som passade för ett biobesök eller som före jul för att se på julskyltningen. Senare tillkom en tur på onsdagar som var förlängd till Stenstorp

Bilar – lastbilarna är nämnda de två privatbilar som fanns i byn var i de två affärerna. Det fanns ett par lättviktare 98 cm motorcykel.

Häggum 1 maj 1997.

Bengt Kindbom, som skrivit detta för den vandring som hembygdsföreningen anordnade 1 maj 1997 genom Häggums by.