Verksamhetsberättelse 2006
Publicerat denGott Nytt År
Därmed var verksamheten 2005 slut. Vi har vid kretsmötet i Skövde Hembygdskrets fått reda på att Häggums Hembygdsförening under 2005 haft flest utåtriktade aktiviteter och för allt stöd vi fått tackar styrelsen medlemmar och intresserade. Vi hälsar alla välkoma åter 2006.
Efter ett par år av diskussion och planering vågar styrelsen nu ta steget att presentera en utställning över en av Häggums stora söner – Konstnären Gerhard Larsson.
Konsten i Häggum – Häggum i konsten.
Välkomna till Häggums Hembygdsförenings årsmöte med konstutställning i Häggums Bygdegård, fredagen den 10 mars 2006 kl. 19.00.
Utställning med verk av Gerhard Larsson, Dagmar Larsson och M Raatikainen
Gerhard Larsson
Född på Bränneberg (i dag Lillängsbacken) den 6/6 1910.
Studier vid Valands målarskola och vid Académie de la Grande Chaumiere i Paris.
Studieresor till Holland, Belgien, Frankrike, Spanien, Italien, Grekland, Nordafrika och England. Deltagit i samlingsutställningar i Stockholm, Göteborg, Köpenhamn, Åbo, Skövde m.fl. städer och haft separatutställningar i Skövde och Göteborg.
Birgitta Malmqvist, Skultorp porträtterar konstnären och vännen Gerhard Larsson.
Dagmar Larsson
Solhaga Häggum visar tre textila bonader som varit presenterade i facklitteraturen och som varit utställda på bl.a. Sverigehuset i Stockholm, Läckö slott, Lund, Falköping och Slöjdens hus i Skövde. Vi är glada att nu också få visa hennes verk på hemmaplan.
Dagmar Larsson presenterar sina bonader.
M Raatikainen
Vi ställer ut fyra gåramålningar med motiv från bygden. Dessa är målade på 1910-talet och därmed fantastiskt fina dokument över olika gårdars historia och utveckling. Bengt Kindbom beskriver miljöerna då och nu.
Konstlotteri!
En akvarell av Gerhard Larsson, skänkt av systersonen Ingemar Fransson Lilla Boslycke Häggum, lottas ut under 2006. Försäljning av lotter 10 mars – 6 juni. Dragning sker i samband med firandet av Nationaldagen. Årsmöte
Årsmötesförhandlingar. – Kaffeservering med Semla
Välkomna till Konstutställning i Häggums Bygdegård, 15 km söder Skövde. lördagen den 11 mars 2006 kl. 10.00-18.00.
Kl. 11.00: Kantor Birgitta Malmqvist, Skultorp porträtterar konstnären och vännen Gerhard Larsson och Dagmar Larsson presenterar sina bonader.
Konstnären Gerhard Larsson
Personalia:
Född på Bränneberg (i dag Lillängsbacken) den 6/6 1910 död 16/5 1990 Syster Estrids gata 2, Annedal, Göteborg.
Föräldrar Johan och Anna Larsson, Johan var bl.a. kommunalnämndens ordförande i Häggums kommun.
Syskon Georg (1909-1929), Greta och Ella.
Gården Bränneberg är en avstyckning från Säteriet Bränneberg och kom i släktens ägo genom förvärv i början på 1800 av Johan Larssons morfar.
Delar av gården såldes 1960 till AB Atomenergi. I dag består gården av avstyckade tomter och resterade delar av jorden är sammanlagd med angränsande fastighet.
Publikationer om Gerhard Larsson
Tidningsartikel från 1952 tejpad på baksidan av en tavla i privat ägo som är signerad Gerhard L- 1951.
Vilken dag artikeln är skriven finns inga anteckningar om men ser man på tidningsklippets motsatta sida så är dagen namn Sabina, i morgon Simon, måndag Viola, vilket innebär att artikel är publicerad den 27 okt 1952.
”En av de starkaste målarbegåvningar, som framträtt i Göteborg under senare år” – Det är sådana superlativer, som konstkritiken i Göteborg slösar på Gerhard Larsson, bondpojken från Häggum, som för första gången mötte konst överhuvudtaget på konsthallen i Skövde för 20 år sedan och som nu ryckt fram i främsta ledet bland våra unga målare.
Det är säker många konstintresserade i vår stad som erinrar sig Gerhard Larssons debututställ-ning, som ägde rum i Skövde för 9 år sedan. Sedan dess har hans måleri undergått en märklig förvandling.
Sin utbildning hade han fått på Valand 1936-41 med Sigfrid Ullman och Nils Nilsson som lärare. Under långa perioder har han sedan vistats i Frankrike, där han ivrigt och energiskt lärt och insupit det mesta av vad museer och målarskolor kan ge. Få torde de svenska konstnärer vara som med åsidosättande av alla timliga förmåner så målmedvetet och lidelsefullt gått in för sin uppgift: att nå fram till en allt strängare formgivning och ett allt intensivare och klang-fullare uttryck i färg. Och resultatet uppvisas om söndag i konsthallen.
Det dröjde länge innan man förmådde Gerhard Larsson att ställa ut. Hans självkritik och blyg- samhet äro anmärkningsvärda. Men hans första och hittills enda separatutställning – den var i Göteborg 1949 – betecknades som ett genombrott av ovanligt slag. Och nu strömmar anbuden in från konstgallerierna i Stockholm att där hålla utställning. Hittills har Gerhard Larsson varit obeveklig. I stället blir det hans hemstad som får njuta förmånen att se den samlade produk-tionen från de senaste åren. Utställningen blir alltså rätt omfattande. Gerhard Larsson kommer att ensam fylla hallen. Intresset för utställningen är påfallande stort.
Vernissage blir om söndag
Ur utställningskatalogen vid Gerhard Larssons separatutställning i konsthallen 1967. Hans självporträtt prydde omslaget och detta kommer att visas på utställningen.
GERHARD LARSSON
Gerhard Larsson tillhör sin generations största särlingar inom Göteborgsmåleriet. Dagens många nyckfulla stilsvängar har ej förmått rubba hans cirklar vilket ingalunda innebär att han fastnat i ett maner utan att lyckas förnya sig. Det är en annan Gerhard Larsson som nu visar sig i Skövde konsthall än för jämnt 15 år sedan, då han hade sitt sista separata framträdanden i Skövde. Och ändå känner man igen honom. Han är samme fullblodsromantiker med romantikens blåskala som dominans. Hans personlighet förblir orubbad. Gerhard Larsson är född och uppväxt bara någon mil från Skövde – i Häggum. Sitt första möte med konsten gjorde han 1931 i Skövde Konsthall. Det var en av Konsthallens första utställningar, där bl.a. ingick några målningar av Karl Isaksson. De gjorde ett så outplånligt intryck på den unge Gerhard att han beslöt sig för att för alltid lämna plogen och ge sig konsten i våld. Med allt större iver började han teckna, sökte och vann inträde på Valand i Göteborg. När han lämnade konstskolan arbetade han som modet bjöd med mjuka pastellfärger, men det dröjde ej länge förrän färgen mörknade och formen åtstramades alltmera. Man kom att tänka på målade kyrkfönster. Under de sista åren har han blivit mera frigjord. Han uppvisar en attityd som innebär både frihet och disciplin.
Gerhard Larsson är otroligt flitig och ambitiös kulturarbetare, som lever helt för sin konst. Mycket har han lärt utomlands. Få svenska konstnärer torde vara så beresta som han. Visserligen har han sin ateljé i Göteborg men stora delar av året vistas han utomlands. Och han är ingen turistmålare. Han reser inte ut för att måla ihop till en utställning. Han reser för att lära, för att stanna – både månader och år. Inte försummar han paletten och skissblocket på sina resor, men framför allt hämtar han nya intryck, studerar de stora mästarna och deras verk i Europas främsta museer. Spanien har blivit hans andra hemland och Pradomuseet i Madrid blir ofta hans mål, där han upplever Goya som sin stora favorit.
En konstnär så trogen sina ideal, så ödmjuk inför konsten som Gerhard Larsson kan man aldrig upphöra att beundra och respektera. Gerhard Larsson är en målare – ärlig och äkta, dessutom en av våra egna. Han hälsas välkommen tillbaka till Skövde Konsthall.
YNGVE NORDSTRÖM (Anm. Konsthallsintendent vid Konsthallen i Skövde)
Gerhard Larsson 1910-1990 Minnesutställning
Anderssons Konsthandel i Skövde 12-30 jan. 1991.
Konstnären Gerhard Larsson avled i Göteborg i maj 1990 i en ålder av 79 år. Han var född i Häggum i Skaraborgs län och arbetade till 26 års ålder på föräldragården. När han på 1930-talet såg Karl Isakssons målningar på Skövde Konsthall inspirerades han att börja utbilda sig till konstnär.
Gerhard Larsson kom in på Valands målarskola där han studerade för Sigfrid Ullman 1936-38 och för Nils Nilsson 1938-42. Senare studerade han vid Académie de la Grande Chaumiére i Paris. Gerhard Larsson deltog i samlingsutställningar i Stockholm och Göteborg samt på flera andra ställen. Hans sista utställning i Skövde var på Skövde Konsthall 1967.
Gerhard Larsson reste mycket efter studietiden och då mest söderut till de klassiska konstnärsländerna. Han tillbringade långa tider på Ibiza och Toremolinos, vilka färger återspeglar sig i hans välkomponerade landskap och stilleben. Jag minns Gerhard Larsson som en lugn, vänlig och ovanligt fin människa och målare.
Lars-Ivan Andersson
Göteborgskoloristerna, Göteborgsmålarna eller Göteborgsmåleriet.
Lite fakta om de personer, institutioner och den omgivning som formade Gerhard Larssons måleri.
Karl Isaksson 1878-1922, svenskfödd målare. Under sin livstid var han nästan helt okänd i Sverige men betraktas nu som en av de stora nyskaparna inom modernt skandinaviskt måleri. Från 1902 var han bosatt i Köpenhamn. Under inflytande från framför allt Cézanne och kubismen målade han modellstudier, stilleben och porträtt i en förenklad pregnant, något kubiserande form med rena färgplan i utsökta lågstämda toner. Formen och färgen upptog hela hans intresse och han framstår i dag som en av våra största färgkonstnärer.
Tor Bjurström 1888-1966 konstnär lärare vid Valands Målarskola i Göteborg 1920-29. Bjurström tillhörde de första svenska Matisseelärjungarna- de som av August Brunius fick namnet ”909 års män”. I en summarisk stil och i starka färger har han skildrat det svenska västkustlandskapet. Han sensuella färgkonst fick stor betydelse för den yngre generationen västkustmålare ”Göteborgskoloristerna”.
Sigfrid Ullman 1886-1960 målare. Med pastos (tjockt målade) färgpåläggning målade eller nästan skulpterade han fram solljusa västkustlandskap. Som lärare vid Valand 1928-38 påverkade han Göteborgsmåleriet.
Ur artikel ”Nils Nilsson på Valand”
1929 tog Sigfrid Ullman över lärartjänsten vid Valand efter Bjurström. Därmed inledde nio år av reaktion mot den franskinspirerade modernismen som Bjurström företrädde. Ullman talade om vikten av att återupprätta traditionen och ansåg att bjurström hade ödelagt Göteborgs konstliv under sina år som lärare. När Ullman 1938 slutade vid Valand såg sig styrelsen kring i Göteborg efter en ny lärare. Men fann inte någon som tycktes tillräckligt etablerad. Blickarna vändes då mot Malmö där Nils Nilsson bodde. Han hade fått lysande kritik för sina senaste utställningar. Göteborgsmåleriet, så som det formats av bland andra Bjurström var i ropet och Nils Nilsson var en av dess främsta representanter. Med honom som lärare kunde en kontinuitet upprättas. I motsats till Ullman var Nilsson känd som modernist och kolorist.
Nils Nilsson 1901-1949, målare. Skolad och verksam bland Göteborgskoloristerna med deras livsbejakande färgstarka måleri, men även influerad av Munchs dramatiska symbolvärde, målade han figurbilder med stora hela färgplan. Präglade av lyriskt vemod eller av socialt patos. Han utförde en rad stora väggmålningar t.ex. Dansen i Göteborgs flickläroverk.
Nils Nilsson utvecklade på 1930-1940 talen en renodlad färgkonst som blev en betydande inspirations källa för andra svenska målare.
Häggum den 12 mars 2006 efter årsmötet och konstutställningen
Vill härmed framföra ett tack till alla som arbetade med dessa arrangemang och också ett tack till alla Er som kom. Det var överväldigande att möta ett sådant gensvar.
Hembygdsföreningen framför också ett stort tack till kulturnämnden för det ekonomiska stöd vi fick till konstutställningen. Med de resurser som föreningen förfogar över hade vi inte vågat genomföra det vi gjorde utan kulturnämndens stöd.
”Backafall”. Vatten som porlar och brusar är både fascinrande och rogivande. Mellan Våtemossen och Backen i Häggum där Svärtebäcken lämnar Sydbillingens platå för att rinna vidare i sin väg till Västerhavet finns ett vackert litet vattenfall. Hembygdsföreningen har byggt två gångbroar vid vattenfallet för att höja upplevelsevärdet av fallet. Annan dag Påsk invigdes broarna. I det vackra vårvädret kom 40 personer för att gå över till ön i bäcken eller vandra ner utefter diabaspelarna på båda sidor om vattenfallet. Vid brasan kunde deltagarna grilla korv eller sitta och fika.
Tångabacken
Den 1 maj var vi 16 deltagare som trotsade regnet och vandrade från Emmes till Tångabacken. Första stoppet var vid soldattorp 336 Skaffaregården. Rote nr 336 Skaraborgs regemente Höjentorps kompani. Sista soldaten som bebodde torpet var Sven August Biljer f 1867 i Skövde.
Vandringen gick vidare, förbi de mosstegar som hört tillhört Lars-Larsgården, Håkan-Uddsgården, Allmänningen och Toragården, på vägen som var utfartsväg för gårdarna i Tångabacken.
Först besökte vi Alstrands där det finns en tydlig grund för både hus och ladugård och med brunn. Siste bonden som bodde och brukade mark på Tångabacken var Anders Johan Alstrand och hans hustru Elin Augusta Svensson.
Gårdarna låg i linje NNO-SSV och den mellersta är kallad Bengtssons och husgrunden finns kvar. I söder låg Teklas Holmbergs, ”Tekla på mossen”, död 1963 och därmed den sist boende på Tångabacken. Fortfarande 2006 finns rester kvar av husets timmeväggar, trappan till vinden och en dörr, på tomten finns tydlig grund fär ladugården, brunn samt fruktträd och krusbärsbuskar.
Striden med Rådene sockenmän om gränsdragningen mellan Häggum och rådene berördes också innan vi vandrade över Prästgårdens marker, där Häggums by ses från öster, tillbaka till Emmes där fikat smakade särskilt bra.
Vandringsleder För den som på egen hand vill vandra till Tångabacken och ta del av historien så finns nu en vandringsbeskrivning i kyrkstallet vid Häggums kyrkas parkeringplats. För denna beskrivning vädjar vi om 10 kr i bidrag per beskrivning.
Kvarnmiljön vid Kvarnslätten
Den 21 maj samlades 30 personer för att vandra till Hållsdammen och åter till kvarnmiljön vid Kvarnslätten.
På väg till Hållsdammen passerades Korsdalen, en liten jordbrukslägenhet där boningshuset fortfarande står kvar medan ekonomibyggnaderna är rivna, en miljö som inom en snar framtid kommer att vara borta. Hållsdammen är i dag en mosse på Sydbillingens platå med ett välbevarat dammfäste. Hållsdammen som har kunnat magasinera mycket vatten anlades en gång i tiden för att höst och vår spara vatten som sedan kunde tömmas vid behov till kvarnarna nedströms.
Ned från bergets hjässa följdes i stort sett bäckens sträckning för att vid Korsdalen se på den grävda kanal som ledde in vatten till kvarndammen vid Kvarnslätten.
I Thure Ljunggrens sockenbeskrivning från 1794 står följande: ”Bäckar, Några små nedkomma från berget, af vilka den som går genom Häggums by. Drifver 3:ne öferfalls qvarnar, som äro i rörelse höst och vår.”
I Kvarnslätten fanns en av dessa kvarnar med överfallshjul fram till omkring 1950. På gården fanns också i anslutning till kvarnen en såg som också drevs med vattenkraft. Kvarnen i ”Qvarnslätten” fick rätt att mala för tull till den 15 maj 1811 och den skattlades den 15 juni 1812.
Första våningen på kvarnhuset som är murad i sten finns kvar intakt och ger en god bild av den miljö som en gång fanns.
Övriga miljöer som passerades var Slängarskrestins torp under Åslagården. Där bodde bl. a. enkeman Eric Eliasson f. 5/10 1792 Häggum. Den 21/7 1860 skar han med rakkniv Lars Fin i halsen i mordiskt uppsåt. Häktad 30/7, dömd till 3mån. fästning m.m. Begick självmord genom hängning i länshäktet i Mariestad.
Kvarnslätten ”Jonasa apel” en gammal apel är vad som finns kvar av den bosättning där Jonas Petersson med familj var de sist boende. Familjen emigrerade till Amerika 1884.
Efter avslutad vandring bjöd familjen Gunilla och Roland Christiansson på kaffe med smörgås och en härlig rabarberpaj till efterätt. Kunde avnjutas vid stenbord av, ja just det kvarnstenar.
Faldreven
Den 26 maj besökte en grupp föreningsmedlemmar Faldreven i Segerstad. Vår guide från Segerstads Hembygdsförening var Arne Karlsson-Lod som på ett engagerat sätt beskrev de byggnader som finns kvarn, boplatserna och personerna som levt vid dessa liksom fauna och flora.
Arne Karlsson-Lod är ansvarig för Faldrevens vård och skötsel som det riksintresse dreven är och det avspeglas också i Arnes ödmjukhet inför de människor som gått före oss och lämnat spår och berättelser efter sig. Fikat som var och en hade med sig avnjöt vi vid Kristi Hannes stuga denna vackra kväll.
Nationaldagen 2006
Även i år blev Nationaldagen en stor högtid i Häggum. Firandet inleddes med att Häggums UV-kår bar in sin fana och de två flaggor som hissades på flaggstängerna i den grönskande fonden mot Häggums vita kyrka. Inmarschen och flagghissningen acompanjerades av Frank McLellan på säckpipa.
I välkomsthälsningen erinrade ordföranden om att det i maj i år var 30 år sedan ”Västgötabergens dag” firades. Det var en stor protest och manifestation mot utökad uranbrytning i Häggum. I samband med ”Västgötabergens dag” avtäcktes den minnessten som i dag står på tomten vid Gamla Prästgården.
En bild säger mer än tusen ord därför visades åter den tavla i lappteknik som Dagmar Larsson, Solhaga komponerade för 30 år sedan.
Häggums ungdomskör sjöng ”Idas sommarvisa” innan kyrkokören tog över med ”Solen Glimmar” text och musik C M Bellman, ”Om sommaren sköna” svensk folkvisa och ”Sollerö långdans” efter Reser Anna Larsson med text av Anna-Greta Nystig-Sättare.
Innan det var dags för årets högtidstalare Sören Ekström, Stockholm så spelade Frank McLellan på säckpipa flera kända verk bl.a. Highland Cathedral.
Sören Ekström har varit tjänsteman i jordbruksdepartementet och statssekreterare i Civildepartementet samt generalsekreterare i Svenska kyrkan i 12 år från 1987 till 1999. Sören Ekström utförde då ett stort arbete i samband med skiljandet av kyrkan från staten.
I talet erinrade Sören Ekström om mångkulturåret 2006. Han pekade också på historiska data och händelser den 6 juni, alltifrån Gustav Vasas intåg i Stockholm till antagandet av vår nu gällande grundlag. Avslutningsvis konstaterade han att ”Liksom Häggum är en by i världen så kan vi i dag se på världen som en by. I denna värld som vi mer än någonsin har gemensamt reser vi på en halv dag eller lite mer till semestermål långt borta. Vi ser hur man lever där, i den globala byn, hur man är stolt över sitt land och sin kultur.
Plöstligt upptäcker vi hur vi, då tar hand om våra minnen – det må vara ett fornminne, en kvarnbyggnad eller Emmes Stûva – gör något djupt mänskligt. Vi söker våra rötter och slår vakt om hembygden – och är en global folklig rörelse.
Vi kan se hur vi, då vi protesterar mot sådant som hotar oss – det må vara ett dammbyggde, en vattenkraftutbyggnad eller uranbrytning – också gör något djupt mänskligt. Vi försvarar vår välfärd och slår vakt om vår lokala miljö- och är också då en del av en global folklig rörelse.
Nationaldagen är värd att fira. Den skall präglas av glädje och stolthet. Den är också en dag för eftertanke.”
Innan ett fyrfaldigt leve utbringades för Sverige, demokratin och den svenska flaggan avslutade Sören Ekstrom med Axel Lundegårds dikt; Ej med stora later och starka ord ………
Skövde Folkdansgille gästade efter två års uppehåll nationaldagsfirandet för att på ett uppskattat sätt dansa ett antal folkkdanser.
Frank McLelland återkom på säckpipa innan kören avslutade med ”Hymn till Västergötland” text Paul Nilsson musik Ivar Wideen.
Drygt 250 personer deltog i firandet. Påsarna med kaffebröd tog slut liksom de brödkakor som medlemmar i Hembygdsföreningen baka i stenugnen i Gamla Prästgården.
Bakom UV-kåren med deras fana och till klangen av Häggums kyrkas kyrkklockor marscherade många in till den avslutande andakten i kyrkan somleddes av komminister Mats Bengtsson.
Konstlotteriet.
Den akvarell av Gerhard Larsson, som skänkts av Gerhards systerson Ingemar Fransson Lilla Boslycke Häggum, lottades ut i samband med firandet av Nationaldagen.
Vinnare blev Ing-Marie Larsson, Skultorp som tyvärr inte var närvarande och därför inte kunde ta emot den direkt av Ingemar och Majvor Fransson.
Tack Fredrik Ekengren!
Fredrik lämnade styrelsen vid årsmötet men kunde då inte närvara varför Hembygdsföreningen tog tillfället i akt att tacka för tiden i styrelsen med en bukett blommor vid Nationaldagsfriandet. Fredriks viktiga och stora instas för föreningen är uppbyggnaden av hemsidan på internet. Och där räknar vi med Fredriks tjänster ännu en tid. Hemsidan har fått mycket beröm för sin uppbyggnad, överskådlighet och den har ett högt besökarantal.
Friluftsgudstjänst 25/6 kunde firas i bra högsommarväder. Km. Mats Bengtsson, kantor Yvonne Conradsson och kyrkokören ledde och medverkade i gudstjänsten. Till sånger och psalmer spelade Mats och Yvonne dragspel respektive nyckelharpa. Häggums församlingen bjöd deltagarna, som uppgick till närmare 60 personer, på kyrkkaffe.
Häggumsmästerskap i pilkastning och luftgevärsskytte 29/6. En härlig sommarkväll vid Emmes, lummigt och grönt där korna gick i vall på andra sidan staketet. Kommittén bjöd in till korv med bröd och kaffe med rabarberpaj. 70 personer deltog i kvällen och det fanns aktiviteter för både stora och små.
Mästare i pilkastning pojkar och flickor My Åsberg, Fridhem, Johan Larsson, Björksäter, Alina Claesson, Svenstorp och Ivar Lidholm, Backgården. Mästare pilkastning vuxna: damer Inga-Lill Johansson, Bäckagården och herrar Peter Claesson, Svenstorp. Mästare i luftgevärsskytte damer Asta Schill, Blommelund och herrar Jonas Johansson, Kvarnslätten.
Veteranbilens kväll 6 juli 2006 Det låg förväntan i luften på sommarens dittills varmaste kväll. Skulle arrangemanget med veteranbilar bli lika bra i år som förra året och svaret blev obetingat ja!
Man kunde beundra 39 vackra veteranbilar nio motorcyklar och mopeder samt en Ferguson, Grålle.
Det var andra året som Hembygdsföreningen genomförde en veteranträff i samarbete med Skaraborgs Motorveteraner och även i år arrangerade Sven-Erik Lundell en veteranmarknad med ett tiotal försäljare.
Ett publikpris till den populäraste bilen delades ut under kvällen och det priset gick till Helena och Kenny Agnar, Bjärsgården Häggum. Bilen en Ford Pick up årsmodell 1939, lär vara den enda i sitt slag i Sverige. Andra populära bilar bland publiken var Rolls Royce 1934-års modell, ägare Barbro Hideström, Axvall och Willys 1931-års modell ägare Sven-Olof Jonsson Axvall. Bidragande till den publika framgången är enligt samstämmiga uppgifter, att det är en enkel fest i storslagen miljö där man förutom att se på och diskutera de vackra bilarna kan umgås, fika, och skjuta med luftgevär.
Luftgevärsskyttet blev en intern angelägenhet för familjen Berg, Lyckeberg Häggum, med mamma Helena som vinnare i damklassen och sonen Anton i herrklassen.
Turista Hemmavé med temat Sydbillingen förr och nu – stannade den 25 juli vid Emmes stûva för att fika. 32 resenärer kunde njuta av den vackra kvällen. Resan gick via Kavlås-Kungslena-Ranstadsverkets indutriområde till Emmes för att avslutas vid Sybillingens mest dolda kulturskatt; Runstenen vid Korstorp.
Mer om Runstenen och Skarastigen – en av Västergötlands äldsta vägar finns beskrivet i Billingsbygden 1991.
Mûla Möske Ett stilla duggregn, svagt sus av vinden i granarnas kronor, tipspromenad med vandring kring det som är kvar av gårdarna i Söakullen. Så inleddes lördagskvällen den 12 augusti med Häggums Hembygdsförening uppe på Sydbillingen.
Lisbeth Olofsson hälsade välkommen och introducerade besökarna i den inledande tipspromenaden. Medan deltagarna, 45 personer, sedan grillade och fikade berättade Rune Kindbom, Skultorp om livet på de tre gårdarna i skiftet mellan 1930/40-tal. Han hade som skolpojk varit med om både potatisupptagning, slåtter och bundit neker när man mejade havre. Vidskeplighet rådde också på platsen när man satt vid kvällsvarden och mulade möske kunde en ugglas hoande varsla om otyg, inbland var jag så uppskrämd att jag inte visste hur jag skulle våga åka hem berättade Rune. På lördagskvällen hade de flesta åkt bil till Söakullen. När bilvägen var klar i slutet på 1940-talet och telefon dragits fram till en av gårdarna upphörde de fasta bosättningarna på Söakullen.
Två av de tre gårdarna är i princip borta med boningshuset och ett uthus står kvar på den tredje gården kallad ”Johana”. På åkrar och mosstegar har naturen återtagit vad som odlades upp på 1500-talet då gårdarna belägna på kronparken Billingen för första gången nämns i jordaregistret.
Efter en stunds allsång under ledning av Gunilla Christiansson och utdelning av pris till Sylvia Thorstensson vinnare i tipspromenaden och övriga pristagare var det dags att gå in i mangårdsbygganden på Söakullen 1:5. Ett hus som är oförändrat sedan det byggdes med kök, en kammare och ett stort rum. Det disponeras och vårdas i dag av Barbro Furhoff och Anders Gårdö, Skultorp. Det blev trångt i stugan med folk ända ut i farstun. Medan mörkret föll flammade brasan i öppna spisen och under fortsatta berättande varade samvaron till det var kompakt mörker utanför. Och inte bara mörker utan toltal tystnad för vi var i ett av de områden i Västar Götalands län som föreslås som ”tyst område”. När elden falnat var det dags att tacka värdarna Barbro och Anders, ägarna familjerna Thorstensson och kommittén för kvällen Gunilla och Roland Christiansson, Lisbeth och Gunnar Olofsson samt berättare Rune Kindbom för ännu ett trivsamt arrangemang med Häggums Hembygdsförening.
Tack alla som arbetat I början av året beslutade styrelsen utse och kontakta ett antal medlemmar som ansvariga för olika arrangemang under året. Vill härmed rikta ett tack till Er alla för väl genomföra och lyckade arrangemang.
Det gäller Anders Larsson, Barbro o Stig Bood, Stefan Agnar, Yvonne o Arne Jakobsson, Ing-Marie o Anders Kindbom, Leif Larsson, Camilla Olsson, Erik och Sven-Erik Lundell, Berit Wilsson, Inez Kindbom, Gunilla och Roland Chrisiansson, Lisbeth och Gunnar Olofsson samt Rune Kindbom.
Tidanbygdens Hembygdsförening En grupp medlemmar i Tidanbygdens Hembygdsförening besökte den 19 aug Häggum för att ”Vandra på tån”. Inte ens i Häggum skiner solen alla dagar så vi fick göra om programmet. Vi började i kyrkan med dess historia och miljön runt omkring. Därifrån åkte vi med bil till Emmes stûva, med ett kort uppehåll vid Riks. I den goe värmen i stûva fikade vi och fortsatte samvaron med olika berättelser om Häggum. Vi hälsar Tidanbygdens Hembygdsförening välkommen tillbaka vid senare tillfälle.
Mineralletning – yttrande
Häggums hembygdsförening yttrar sig över de två områden som berör vårt geografiska område och avstyrker att undersökningstillstånd beviljas med följande motivering:
Inledningsvis vill vi påpeka och göra beslutande myndigheter uppmärksamma på att de 11 ansökningar som nu lämnats in av Svenska Skifferoljeaktiebolaget i princip omfattar de två områden 000376 och 000377/2055 som fick avslag i Bergsstaten den 14 september 2005. Ansökningarna måste därför behandlas som en sammanhängande ansökan.
Inget nytt tillkommit på ett år varför vi i princip åberopar de argument som anfördes i vår skrivelse av den 30 juni 2006.
Skövde kommunfullmäktige har i augusti 2006 antagit ”Framtidsplan 2015”. Enligt denna berörs ansökningsområdena av: Naturreservat, riksintressen för friluftsliv, naturvård och kulturminnesvård, landskapbild och fornlämningar. Kulturhistoriskt värdefulla miljöer, naturvårdsprogram och nyckelbiotoper. Till detta kommer de satsningar som kommunen vill skall ske på landsbygdsutveckling och bebyggelse. Den antagna ”Framtidsplan 2015″ är ett skäl till att inte godkänna ansökningarna om undersökningstillstånd.
De nu inlämnade ansökningarna är enligt vår mening så ytliga i sin framställning att det inte går att ta ställning till vad sökanden avser. Att leta efter alunskiffer förefaller inte vara en seriös framställning då varje amatörgeolog och de som gått i skola i detta område vet var alunskiffern finns. Dessutom torde alunskiffrarna vara den mest beskrivna bergarten som finns efter alla år av brytning, forskning och försöksverksamhet vid Ranstadsverket samt redovisningar i offentliga utredningar.
Sökandes motiveringar är inte heller trovärdiga citat ”Vilken anledning finns att anta att en undersökning kan leda till fynd av kocessionsmineral?” ”Anledningen till att fyndighet bedöms kunna påvisas är att berggrunden (i) området är känt (för) att innehålla ovanstående element” Om det redan är känt finns det ingen anledning att bevilja ett tillstånd för att undersöka detsamma.
Mineralletning igen Det kanadensiska bolaget Continentel Precious Minerals Inc. har sökt tillstånd hela Syd- och nordbillinge ca 15.000 ha. Hela norra delen av Häggums socken berörs.
Vi återkommer!
Höstagille
”Pöjkera i Böja”
Filmfotograf Bertil Svenssons vackra och märkliga färgfilm om ”Pöjkera i Böja” Böja visades på Höstagillet den 11 nov. Bygdegården var fullsatt när 80 personer bänkat sig för att se filmen.
”Pöjkera i Böja” var tre ynglingar på tillsammans 250 år. De blev i början på 1950-talet riksbekanta genom sina ålderdomliga levnadsvanor och arbetsmetoder. Allt är nu borta, men filmen har bevarat hela deras livsgärning.
Vi fick vara med när de slagtröskade, tämjde oxen, täckte tak och mejade m m. För att inte tala om ”kvinnfolksgöra” som t ex när de tvättade kläder, städade, lagade kläder, kärna smör och bakade medan den äldste då och då sjöng en gammal visa.
Som avslutning med samvaro vid kaffeborden serverades skogshuggarsmörgås med stekt ägg och stekt falukorv som pålägg och chokladkaka som delikatess.
Årets Häggumare 2006.
Ingemar Fransson, Lilla Boslycke hyllades vid Höstagillet 11/11 som ”Årets Häggumare”. Han har under loppet av 10 år gått igenom ett par mycket allvarliga sjukdomstillstånd men ändå gått vidare med många positiva uppgifter hemma och med sin familj. Även hembygdsföreningen har omfattats av Ingemar Franssons aktiva stöd. Inte minst har Ingemar Fransson av eget engagemang påtagit sig uppgiften att vara stödperson åt medmänniskor i livets slutskede.
Hembygdsföreningens motivering löd: ”För Ditt engagemang och stöd till medmänniskor i svåra situationer. För Ditt sätt att alltid se framåt. Ger vi en gåva till Blodcancerföreningen Skaraborg”
Möte i Bygdegården den 14/11 En fantastisk uppslutning en tredjedel av socknen var där. Mötet gav styrelsen i uppdrag att avge remissvar över ansökan från Continentel Precious Minerals Inc. När vi avlämnat detta kommer det att redovisas här. I övrigt uttalade mötet att alla som fått brev från Bergsstaten och som kommer att få det, bör yttra sig över skrivelsen.
Angående Bergsstatens underrättelse om undersökningstillstånd: dnr 200-1142-2006 Stentorp, 200-1143-2006 Bossgården och 200-1144-2006 Jonstorp.
Häggums hembygdsförening yttrar sig över ovanstående tre områden då de berör vårt geografiska område. Hembygdsföreningen avstyrker att undersökningstillstånd beviljas.
Inledningsvis vill vi påpeka och göra beslutande myndigheter uppmärksamma på att ansökningarna från Svenska Skifferoljeaktiebolaget ligger i direkt anslutning till nu berörda områden och bör av Bergsstaten behandlas i ett sammanhang.
Continental Precious Minerals Incorporated har utöver de tre ovan nämnda områdena sökt på ytterligare tio områden som berör Billingen nämligen 200-933-2006 Backa, -934- Stensgården, -935- Kåxtorp, -936- Långesäter, -937- Nordberget, -938- Mellangården, -939- Solberga, -1139- Åsen, -1140- Fjäramossen och -1141- Löten. Eftersom dessa områden ligger i direkt anslutning till varandra bör sökandens alla områden behandlas som en ansökan.
Koncessionsmaterial
Sökanden anger att en undersökning i första hand kan leda till fynd av vanadin, uran, nickel, olja gas mm. Att detta finns i alunskiffrarna är ett känt faktum som i vissa fall går flera hundra år tillbaka och det skulle vara mer sensationellt om det inte finns.
Sökanden anger själv att det sedan länge är känt att koncessionsmaterialet finns inom områden men sökanden vill göra en modern uppdatering av befintliga fakta. Området skall för detta ändamål knappast beträdas om man får tro sökanden som dessutom på de sista fem ansökningarna skrivit till, vissa om man så får kalla det, förmildrande omständigheter.
Häggums Hembygdsförening anser att något undersökningstillstånd inte behöver beviljas för att uppfylla sökandens ambition utan att detta kan åstadkommas på befintlig kunskap och material.
Ansökans syfte
Alla vet i dag vad syftet är hos de internationella gruvbolagen nämligen att muta in områden där man i framtiden kan bryta uran. Ett undersökningstillstånd kan inte beviljas när det inte presenterats någon information om hur en framtida utvinning skall ske.
Häggums Hembygdsförenings medlemmar bor i det område som redan varit föremål för uranbrytning och det alternativ som finns för brytning är dagbrott och underjordsbrytning. Med den fattiga malm som alunskiffer utgör är det ett omöjligt alternativ i det sökta området som hyser så många skyddsintressen som vi återkommer till senare. Än mer orealistiskt är metoder (till exempel In-Situ-lakning) som med starka syror eller andra kemikalier skulle lösa upp alla eller vissa koncessionsmaterial i alunskiffern.
Efterbehandling vid Ranstadsverket
Sedan början av 1990-talet har ett omfattande efterbehandlingsarbete bedrivits vid Ranstadsverket och med anledning av den uranbrytning som pågått på platsen. Detta är inte avslutat ännu och omfattningen och noggrannheten i att eliminera alla miljöstörningar framgår av länsstyrelsens senaste beslut 13 okt 2006 dnr. 577-119-2006. Kostnaden för återställandet uppgår hittills till mer än 200 miljoner kronor.
Lagstiftning
Mot bakgrund av vad som beskrivs i ovan nämnda beslut ter sig varje tanke på att bryta eller utvinna uran mm som omöjlig i förhållande till dagens miljölagstiftning.Om undersökningstillstånd beviljas innebär det dock inte enligt minerallagen att undersökningsarbete får göras utan fastighetsägarens medgivande. En framtida exploatering måste föregås av en miljöprövning och sannolikheten för att det ska bli möjligt att efter den utvinna mineraler till en rimlig kostnad måste anses som mycket låg.
Vatten
Västgötabergens lagerföljd av bergarter innebär att det finns ett antal akvifärer och akvikluder som styr vattnets transport och lagring. Varje ingrepp rubbar balansen och särskilt en genombrytning av alunskiffern skulle leda till oreparabla skador på grundvattenreserven i sandstenen. Vattnet rör sig horisontellt och drar sig ut mot sluttningszonerna och det är i dag en tillgång för växtligheten på bergsluttningarna och en grund till så många skyddsobjekt. Av kemikalier och andra processer förorenat vatten skulle slå sönder det som etablerats under 10 000 år sedan inlandsisen drog sig norr ut. Det finns ett flertal exempel på användande av In-Situ-lakning där grundvatten förorenats svårt med mycket små möjlighet att reparera skadorna.
Genom förkastningssprickor och en lutande berggrund rör sig grundvattnet från södra delen av området mot Hornborgasjön. En sjö vars betydelse som fågelsjö är en av Sveriges viktigaste. Avrinning av ytvattnet och utträngande källvatten för hela området sker i huvusak till två fågelsjöar – Hornborgasjön och sjön Östen. Dessa är både av nationellt och internationellt intresse.
Natur kultur och friluftsliv
Alla västgötaberg präglas av ett högt skyddsvärde. Om det är vore möjligt att gradera vad som är mest skyddsvärt så skulle de nu aktuella områdena komma högt. För hela Billingen redovisas både i den fysiska riksplaneringen och i kommunal planering ett antal skyddsobjekt som överlappar varandra och som täcker hela ansökningsområdet. Vad som gäller framgår av det kartmaterial som kommunerna tagit fram och redovisar i sina yttranden. Områden som påverkas är riksintresse för natur och kulturmiljö, naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskyddade områden, nyckelbiotoper, naturvårdsavtal mm. Även om markanvändningen på sina håll är intensiv finns många områden med helt orörd och opåverkad natur, bland annat stora delar av Sydbillingens platå. Det finns våtmarker, till exempel rikkärr med unika orkidéer som riskerar att påverkas starkt negativt vid en eventuell utvinning av mineral.
Inom och i anslutning till de sökta områdena ligger två av bygdens naturliga badsjöar – Simsjön och Bjärsjön – som i ett övrigt sjöfattigt område (högplatån) är ovärderliga tillgångar för friluftslivet.
Ett undersökningstillstånd måste avvisas för att inte för all framtid spoliera dessa värden.
Under den senaste veckan har med anledning av Linnés västgötaresa presenterats förslag att utmärka de platser han besökte runt Billingen. Linné uppmärksammade och beskrev i synnerhet platser med höga värden av skilda slag. Det är ett ödets ironi att internationella gruvbolag nu vill besöka samma platser.
Levnadsvillkor
För närvarande ansöks om undersökningstillstånd på ett område av cirka 26 000 hektar för de centrala Västgötabergen vartill Kinnekulle tillkommer. Inom området bor och verkar 10 000 tals människor i städer, samhällen och byar. Ett beviljande av undersökningstillstånd som kan bestå i ett femtontal år framöver skulle innebära en stor osäkerhet om framtiden.
Under hösten har mark inköpts, för en intressant framtida exploatering med bostäder i trakterna runt Simsjön som visar vad berget bör användas till i positiv bemärkelse.
Sammanfattning
Häggums Hembygdsförening avstyrker att undersökningstillstånd beviljas för ansökan om undersökningstillstånd från Continental Precious Minerals Incorporated, 360 Bay Street, Suit 500, Toronto, Ontario, M5H 3V5, CANADA, med hänvisning till ovanstående och till de yttranden som avgivts från Häggums Hembygdsförening, kommuner och länsstyrelsen på tidigare ansökningar från Svenska Skifferoljeaktiebolaget.
Bengt Kindbom, Ordf. Hembygdsföreningen