Häggums by

Sockenbeskrivning Häggum av Natanael Wihlsson

Publicerat den

Beskrivning av Häggums sockens brukningsenheter och bostadsbestånd vid slutet av 1800-talet och i mitten på 1900-talet. Anteckningarna är gjorda av Natanel Wihlsson från Tollestorp i Häggum som efter att han slutade som jordbrukare flyttade till Stenstorp. Natanael Wihlsson tog aktiv del i uppbyggnaden av Häggum Hembygdsförening. Han överlämnade många skriftliga handlingar, uppgifter och material till föreningen bl.a. dessa anteckningar som varit ytterst värdefulla i Hembygdsföreningen arbete.

Denna sockenbeskrivning visar vad som hänt i den ekonomiska och social strukturen i socknen. Från den tid då folkmängden var som högst, då utkomster saknades för många, fram till byggandet av Ranstadsverket, AB Atomenergi för utvinning av uran ur alunskiffer och då folkmängden var den lägsta i ”modern tid”. 

Vid Hembygdsföreningens ”Torpinventering” hittades genom studier på plats och genomgång av kyrkoböcker och husförhörslängder ytterligare några platser som varit bebodda vid den tid som N Wilsson beskrivit.

Sockenbeskrivning består av tre delar;

IFörteckning över gårdar, torp och backstugor som var bebodda på 1890-talet.
IIAktuella uppgifter 1953.
III  Tillägg till I och redovisning av AB Atomenergis förvärv.

I

Gårdar torp och backstugor inom Häggums socken som voro bebodda för 70 år sedan, men som nu 1959 ej längre utgör boplatser. Möjligen finns någon bland de antecknade som redan på 1880-1890-talet var obebodda.

BjärsgårdenTorp. Senaste innehavaren Karl Knopp. Torpet lagt till gården. Familjen avflyttad. Husen nedtagna.
TollestorpOtto Timbergs. Jordbruket köpt och uppdelat mellan Tollestorp (Birger Bjerke) och Boslycke (Karl Fransson). Siste innehavaren död. Husen nedtagna.
TollestorpGård sista innehavaren som bebodde gården var Ester och Elin Andersson. Gården nu köpt av Åke Agnar, Tollestorp. Stugan nedtagen.
Höberg ?”Döves” backstuga med jordbit. Förpantningsjord på 50 år. Läge ovanför L:a Boslycke vid vägen till Söakullen. Husen nedtagna innehavarna döda. 1
Tovatorp?Svenssons ”Kuttes” Backstuga med jordbit. Förpantningsjord läge ovanför L:a Boslycke vid vägen till Söakullen. Husen nedtagna sista innehavaren emigrerat till USA. 2
Tovatorp?”Åsatorpatösernas” Läge intill ovanstående Husen nedtagna. Innehavarna flyttade till Längeberget. 3
HansagårdenHofmans. Backstuga med jordbit. Förpantningsjord. Läge ovanför L:a Boslycke. Innaehavaren död. Boningshuset sammanbyggt med den lilla ladugården. Huset nedtaget. 4
HansagårdenGustav Jonssons ”Kråkes”. Backstuga med något jordbruk. Läge ovanför St. Boslycke på västra sidan om vägen till Källeberg. Husen nere- ladugården genom brand. Ägaren död. 5
Hansagården”Valmingens” Backstuga läge intill ovanstående. 6
Å Billingen”Tolls” Läge långt in på Billingen ovanför Källeberg. Husen nedtagna. 7
SkaffaregårdenEmma Jonssons ”Väses”. Backstuga med jordbit. Ryggåsstuga. Läge strax ovanför Källeberg. Husen nedtagna. 8
KållkälleSoldattorp f.d. Jorden köpt av Erik Jonsson, Källeberg. Husen nedtagna. Siste indelte soldaten Wilhelm Roth.
KålkälleF.d. soldattorp. Jorden köpt av Erik Jonsson, Källeberg. Husen nedtagna. Siste indelte soldaten Henrik Ehn.
SkaffaregårdenGustav Jonsson. ”Våtes” backstuga. Ägaren död husen borta.
SkaffaregårdenN. Sandtäkten. Backstuga. Stugan står kvar obebodd siste innehavaren Emma Andersson död.
SkaffaregårdenSandtäkten ”Snus Johannes” Backstuga. Ryggåsstuga ägaren död.
Bränneberg”Larspetters” stuga med något jord. Husen nedtagna och jorden lagd till Bränneberg (Johan Larsson).
Åslagården”Drevsi” Torpställe till Åslagården (Hugo Nilssons) läge vid Bröderna Jonssons i Bäckagårdens ängsmark. Siste innehavaren Johannes Pettersson i Tångabacken. Husen nere.
LängebergetBoningshus uppfört i början av 1900-talet, men är nu obebott, sedan ägarna ”Åsatorpatöserna” avlidit.
KvarnslättenStuga belägen strax nedanför nuvarande boningshus å Kvarnslätten. Husen nedtagna.
Bosgården”Slängakrestins” Boningshus med något jord. Läge vid avtagsvägen till Korsdalen. Husen nedtagna.
BosgårdenTorp. Andreasa ”i marken” Läge vid vä’gen till Backen. Husen nedtagna.
BosgårdenTorp ”Ramalyckan” Läge vid vägen till Backen nedanför Eda Anderssons i Undermarken. Husen nedtagna
BosgårdenStatarstuga. Läge vid ladugården å Bosgården. Stugan nedtagen.
PrästgårdenBackstuga ”Prästaskräddarns” Siste innehavare Gustav Jansson avliden. Stugan nedtagen.
Prästgården”Lisas” Stugan nedtagen. Läge på denna var liksom den föregående c:a 150 m. sydväst om gamla folkskolan.
PrästgårdenTorp. Läge vid norra sidan om landsvägen vid Brännebacken. Boningshuset står fortfarande. Men obebott.
PrästgårdenStuga. På västra sidan om landsvägen mitt emot nya folkskolan, kallad Nisas på kro´a.
PrästgårdenStuga på västra sidan om landsvägen mitt för småskolan.
BlommedalenStuga. Står fortfarande. Sist boende var Emma Jonsson, dog å ålderdomshemmet i Tidaholm. Stugan inköpt av Häggums hembygds- och fornminnesförening.
BlommedalenStuga ”Janatildes”. Stugan nedtagen.
PrästgårdenTorp ”Bolles” läge vid nedfartsvägen till Prästgårdens mosskift. Husen nedtagna.
Lars-Larsg.Stuga ”Trulsatöseras” Läge vid Smedbacken. Ägarna döda. Två av deras brorsöner har varit kyrkoherdar med namnet Sandelius. Stugan nedtagen.
Lars-Larsg.Gård. Husen nedtagna. Jorden ägs och brukas under Håkan- Uddsgården (Oskar Larsson) Sist boende var V. Kjäll.
Lars-Larsg.Stuga ”Bobäcks” Läge på norra sidan om landsvägen mitt för gamla folkskolan.
Lars-Larsg.Gård siste innehavare Petrus Abrahamsson. Husen står kvar men är obebodda. Gården inköpt av A/B Atomenergi. 9
AllmänningenGård. Husen nedtagna och jorden tillköpt Backgården (Thorell)
Lars-Larsg.Gård. Sist boende Napoleon Sträng avflyttad. Husen står kvar men är nu obebodda. Gården inköpt av Skultorps kommun för att användas till tomtmark vid eventuell bebyggelse i samband med projekterat uranverk. 10
Korsgården?Stuga med någon jord ”Adamma” läge å södra sidan om landsvägen vid Hemningstorps utfartsväg. Husen nere.
KorsgårdenStuga ”Skatannas” Läge cid södra sidan om landsvägen mitt emot Västrängen.
KorsgårdenStuga ”Jona” Läge som ovanstående. Stugan nedtagen.
VästerängenStuga med något jord. Siste ägaren var August Roth som var kyrkvaktmästare i Häggum åren 1903-1918. Husen nere.
Stuga”Slängarsemmeas” Huset står kvar med är obebott. Läge vid norra sidan om landsvägen ungefär mitt för Källstorp. 11
SoldattorpSiste innehavaren indelte soldaten Edvin Knopp. Husen nedtagna. Läge där Rosenlund (Forsmans) nu ligger.
FinslundStuga Siste innehavare var skräddaren August Rik. Huset nedtaget.
Stuga”Sterns” läge vid Henriksberg. Stugan nedtagen. Ägdes av en gammal soldat som varit med bland de svenska trupper som 1848-1849 överfördes till Danmark vid dåvarande spända förhållande mellan Danmark och Tyskland. 12
BäckagårdenTorp ”Hägges” Läge på västra sidan om vägen till Backen. Husen nedtagna.
Klostergrens intäkt  ”Heddas” Läge samma plats som Anna Knopps boningshus.
NytorpMindre jordbrukslägenhet. Läge på Billingen innanför Skomakarehemmet. Siste boende var naturälskaren och orginalet Karl Billberg. Död å ålderdomshemmet i Tidaholm. Husen nedtagna.
SjöakullenF.d. gård. För c:a 30 år sedan odlades en rätt så stor areal mossmark och föddes där med hjälp av skogsbete 10 à 15 nötkreatur. Nu återerövrar skogen den förut med möda och ihärdighet odlade marken. Gården obebodd. Läge på Billingen.
SjöakullenF.d. gård. Läge som ovanstående. Där hölls tidigare 5-7 nötkreatur. Nu delvis utnyttjad som betesmark. Även där torde marken bli skogsbeväxt. Ägare Gustav Johansson st:hs, Rådene. Gården obebodd.
SjöakullenJordbrukslägenhet (Lotta Häggrens). Läge som ovanstående. Obebodd. 13
SvanebergMindre jordbrukslägenhet. Nu obebodd. Till dessa senast nämnda 4 gårdar och ställen har för några år sedan med bidrag av allmänna medel anlagts en relativt bra väg, men detta till trots äro nu ställena avfolkade.
GåranGård f.d. Lars Kindbom. Nu köpt och tillagt närboende (Granqvist). Gården obebodd.
GåranGård f.d. Gustav Örns. Nu köpt och tillagt närboende (Sven Storm) Gården obebodd.
SkattegårdenGård. Husen nedtagna jorden tillköpt Toragården (Nils Larsson)
SoldattorpSoldattorp till Skaffaregården och Tollestorp. Siste indelte soldaten som tjänade för roten (Biljer) bebodde dock ej stället längre än till 1905. Husen nedtagna och jorden köpt och tillagd annat soldattorp (Ståhls) 14
TångabackenTångabacken Mindre jordbrukslägenhet (Bentssons) Husen nedtagna.
TångabackenBjörkelund Mindre jordbrukslägenhet (Alstrands) obebott.
KällegårdenMindre gård. Ägdes av Per Larsson (Per i Källegården). Boningshuset står kvar men bebos ej.
HulanGård. Husen nedtagna och jorden tillköpt Toragården (Bertil Vilhelmsson)
PukaboGård Husen nedtagna och jorden tillköpt Georg Sträng
SkattegårdenGård ”Fjällars” Husen nedtagna och jorden tillköpt A/B Atomenergi.
SkattegårdenGård ”Bjällummes” Husen nedtagna och jorden tillköpt Herbert Henriksson.
BäckagårdenMindre jordbruksdel. Husen står kvar men bebos ej. Jorden tillköpt närliggande Bäckagården (Nils Johansson)
ÅslagårdenMindre jordbrukslägenhet. Boningshuset står kvar men bebos ej. Siste innehavare Gideon Andersson.
TollestorpLindstedts stuga.
TollestorpStuga i Lialycka.
BjärsgårdenBlysvens stuga. Läge vid landsvägen och i gränsen mot Noläng.
BrännebergStuga benämnd Narven
PukaboNuvarande ägare Albert Dahl. Stuga eller troligen två boplatser som stodo utmed vägen till Dahls mosse. Ågare eller då stugorna togs ned är obekant.
Södra SandtäktenStuga med liten jordbit. Den ägdes och beboddes av föräldrarna till kyrkoherdarna Job och David Sandelius. Sista ägaren var Edit Larsson. Stugan står fortfarande men är obebodd.

Således 73 ställen och gårdar som på 70 à 80 år upphört att vara boplatser, vilket är över 46 % av bostadsbeståndet i Häggum något decennium före sekelskiftet 1800-1900.

De nu bebodda gårdarna och ställena utgör 85 st. Men av dessa är det blott en tidsfråga när en del ej kommer att vidare bebos. Häggums folkmängd år 1865 688 personer, för att nu vid årsskiftet 1958-1959 endast utgöra 279. Således en minskning med över 60 %.

1 Läget som Wilssons bedömt osäkert framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
2 Läget som Wilssons bedömt osäkert framgår i beskrivningen ”Torpleden”. Kutten var hästslaktaredärav namnet.
3 Läget som Wilssons bedömt osäkert framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
4 Läget framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
5 Läget framgår i beskrivningen ”Torpleden”. Bostadshuset var det som härjades av brand.
6 Läget framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
7 Läget framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
8 Läget framgår i beskrivningen ”Torpleden”.
9 Husen revs strax efter dessa anteckningar, läge vid de rivna silotornen, nu mobilmasten
10 En tomt såldes, huset renoverat och bebott jorden såld till privat brukare.
11 Lövåsen
12 Låg på den plats där Björksäter ligger.
13 Lottes se Häggumavisan på hemsidan
14 Läge vid vägen ner till mossen vid Rosenlund. Nr. 336

II

Förteckning över gårdar och lägenheter inom Häggum socken som beboddes av ägare, arrendatorer och hyresgäster år 1953.

(Läsanvisning till denna beskrivning. Börjar längst i väster på Billingen följer sedan landsvägen mot Häggums by och tar med vägen till Tovatorp. Börjar vid Bäckagården längst i söder och följer landsvägen genom Häggums by mot gränsen till Rådene).

HallebergEtt friköpt torp under Bjersgården. Upphör att vara boplats med innevarande ägares död eller avflyttning.
SjötorpEn mindre jordbrukslägenhet. Användes endast som sommarbostad av veterinär Gussarsson, Skara. Jorden brukas av Gunnar Larsson, Skomakarehemmet. Tidsfråga när det helt upphör som boplats.
SkomakarehemmetGård äges och brukas av Gunnar Larsson
BjärsgårdenGård fordom säteri och på sin tid bebodd av adelssläkter. Äges och brukas av Axel Agnars sterbhus.
TollestorpGård. Gammal släktgård, som varit i samma släkts ägo sedan som med visshet är känt 1687. Gården såldes ur släkten 1938. Äges och brukas nu av Svante Olsson.
TollestorpGård. Tillhörde på sin tid ovannämnda släktgård. Äges och brukas nu av Birger Bjerke.
NolängGård. Omfattar dels Noläng och dels en del av Tollestorp. Nuvarande ägaren Halvard Jansson köpte gården 1952.
L:a BoslyckeGård. Omfattar dels Boslycke och dels en del av Tollestorp. Äges och brukas av Karl Fransson.
St. BoslyckeGård äges och brukas av Nils Andersson.
KällebergGård. Består av tre sammanköpta soldattorp. Äges och brukas av Erik Jonsson
BrännebergGård. Fordom säteri äges och brukas av Gunnar Johansson.
BrännebergGård. Fordom säteri, äges av Johan Larsson, brukas av Karl-Erik Levander.
BrännebergBostadslägenhet. Äges av Johan Larsson.
BrännebergGård. Äges och brukas av Per Larsson.
HäggumstorpBostadslägenhet. Äges av John Hjellström.
SkattegårdenGård. Äges och brukas av Herbert Henriksson.
HansagårdenGård. Äges av Frans Skatts sterbhus.
ÅslagårdenGård. Äges och brukas av Axel Andersson.
ÅslagårdenGård. Äges och brukas av Hugo Nilsson.
ÅslagårdenBostadslägenhet med mindre jordbruk. Tidsfråga när jordbruket nedlägges eller övertas av närboende.
StommenPrästlönestom. Arrenderas av Anders Svensson.
TovatorpGård. Äges och brukas av Teodor Levander.
TovatorpGård. Äges och brukas av Eskil Larsson.
Lars-LarsgårdenGård. Äges och brukas av Holger Johansson.
SkaffaregårdenGård. Äges och brukas av Gunnar Johansson.
N. SandtäktenStuga.
Lars UddsgårdenGård. Äges av Sigvard Gustavsson, Lars-Larsgården eller Bäckagården. Bebodd av hyresgäst.
BäckagårdenGård. Gammal släktgård. Äges och brukas av Bröderna Jonsson.
BäckagårdenGård. Äges och brukas av Nils och Gunnar Johansson.
Lars-Larsgården eller BäckagårdenGård. Äges och brukas av Sigvard Gustavsson.
HöbergGård. Äges och brukas av Henry Häggstam.
GrönebergGård. Äges och brukas av Samuel Levander.
Håkan-UddsgårdenGård. Äges och brukas av Erik Jonsson.
PukaboGård. Äges och brukas av Georg Sträng.
PukaboGård. Äges och brukas av Albert Dahl.
PukaboBostadslägenhet. Nybyggd äges av Erik Dahl.
PukaboGård. Äges och brukas av Evald Johansson.
SandtäktenStuga. Läge vid utfartsvägen från Stofsgården. Äges och bebos av Edit Larsson. Tidsfråga då det upphör att vara boplats.
StofsgårdenGård. Äges och brukas av Harry Häggstam.
SkattegårdenGård. Äges och brukas av Erik Jonsson.
SkattegårdenGård. Äges och brukas av Georg Sträng, Pukabo. Bebodd av hyresgäst.
ToragårdenGård. Äges och brukas av Bertil Wilhelmsson.
AllmänningenGård. Äges och brukas av Fritz Alm.
ToragårdenGård. Äges och brukas av Nils Larsson.
SkattegårdenGård. Äges och brukas av Petrus Abrahamsson.
KorsgårdenGård. Äges och brukas av Nils Larsson. F. närvarande obebodd men torde dock alltfort kunna räknas bebodd gård då gården är av de större i Häggums socken.
BackgårdenGård. Äges och brukas av Gideon Larsson.
BackgårdenGård. Äges och brukas av Erik Thorell.
KällegårdenGård. Äges och brukas av Karl Perssons sterbhus.
KällegårdenGård. Äges av Gillis Andersson och brukas av Samuel Wilsson, Källegården.
KällegårdenGård. Äges och brukas av Samuel Wilsson.
Håkan-UddsgårdenGård. Äges och brukas av August Larsson.
Håkan-UddsgårdenBostadslägenhet med mindre jordbruk. Äges av Karl Larsson.
Håkan-UddsgårdenGård. Äges och brukas av Oskar Larsson.
Håkan-UddsgårdenHandelslägenhet. Innehaves av handl. Natanael Hellqvist
SvenstorpHandelslägenhet. Äges av handl. Systrarna Amanda och Hanna Käll.
SmåskolaLärarinna Maria Larsson.
FolkskolanFolkskollärare Anders Siljedahl.
FridhemBostadslägenhet äges av Maria Svensson.
BossgårdenGård. Äges och brukas av G. Wetterberg. Fordom säteri.
BosgårdenKvarnfastighet. Äges av Simeon Larssons sterbhus och innehaves av Daniel Larsson.
PrästgårdenGård. Arrenderas av Gustav Johansson.
PrästgårdenBostadslägenhet. Bebodd av hyresgäst.
Lars-LarsgårdenGård. Äges och brukas av Napoleon Sträng.
ToragårdenGård. Äges och brukas av Einar Johansson.
ToragårdenGård. Äges och brukas av Robert Karlsson.
TorsborgGård. Äges och brukas av Karl Kindbom.
Gamla FolkskolanAnvändes som folkskola till år 1909. Nu bostadslägenhet. Äges av Johan Larsson Bränneberg och bebos av Herta Larsson. Tidsfråga när den upphör som boplats.
Klostergrens intäktBostadslägenhet äges och bebos av Anna Knopp.
KvarnslättenGård. Äges och brukas av Rudolf Christiansson.
KvarnslättenBostadslägenhet. Bebos av Josef Ström. Tidsfråga när det upphör att vara bostad.
KorsdalenEndast sommarbostad. Äges av systrarna Teckla och Blenda Johansson, Stockholm.
ÅkholmenBostadslägenhet
UndermarkenBostadslägenhet. Åges och bebos av Eda Andersson. Tidsfråga då det upphör.
BackenGård. Äges och brukas av Ernst Andersson.
GåranGård. Äges och brukas av syskonen Granqvist.
GåranGård. Äges och brukas av Sven Storm.
EkeskogenGård. Äges och brukas av Valter Bood.
EkeskogenGård. Äges och brukas av Erik Johansson.
HöksåsBostadslägenhet med något jordbruk. Äges av Alfred Larsson.
BlommelundBostadslägenhet. Äges av Karl Roth. Tidsfråga när det upphör att vara bostad.
SmedbackenJordbrukslägenhet med smedja. Jordbruket består av två sammanlagda soldattorp. Innehaves av Kurt Ståhl.
KällstorpF.d. soldattorp. Äges och brukas av Bertil Käll.
HenriksbergBostadslägenhet. Nybyggt och äges av Henrik Ehn.
RosenlundF.d. soldattorp. Äges och brukas av Nils Forsman (och hans syskon.)
RosenlundNyuppförd bostadslägenhet. Byggd av Axel o Julia Forsman.
TångabackenJordbrukslägenhet. Äges av Tekla Holmberg. Tidsfråga när det upphör som boplats.
BrännebackenGård. Äges av Claes Johansson och arrenderas av Gustav Ström.
VästerängenJordbrukslägenhet. Äges av systrarna Thorell.

Således äro 86 gårdar och lägenheter bebodda inom socknen år 1953, av dessa torde ett tiotal ej vidare komma att bebos inom en nära framtid.

Anm. Som kan göras 50 år senare 2003. N. Wihlsson bedömning att Gamla Folkskolan, Kvarnslätten, Undermarken och Blommelund skulle upphöra som boplatser har kommit på skam de är i dag moderna bostäder om- och tillbyggda. Däremot blev det många andra gårdar som försvann med Ranstadsverkets tillkomst se vidare i avsnitt III.

III

Sedan föregående antecknades har ytterligare följande upphört att vara boplatser:

SandtäktenSista ägaren var Edit Larsson
ÅslagårdenSista ägaren var Gideon Andersson
Skattegården/Lars-Larsgården  Sista ägaren var Petrus Abrahamsson
Lars-LarsgårdenSista ägaren var Holger Johansson

Gårdar som inköpts eller skall inköpas av A.B Atomenergi och som från 1960 upphöra som jordbruk.

PukaboSista ägaren var Albert Dahl
SkattegårdenSista ägaren var Erik Jonsson
SkattegårdenSista ägaren var Georg Sträng
SkattegårdenSista ägaren var Herbert Henriksson
Håk.Uddsgården  Sista ägaren var Sigvard Gustavsson i
Lars-LarsgårdenSista ägaren var Holger Johansson
HansagårdenSista ägaren var Evert Jonsson
ÅslagårdenSista ägaren var Axel Anderssons sterbhus.
ÅslagårdenSista ägaren var Hugo Nilsson
TovatorpSista ägaren var Teodor Levander
TovatorpSista ägaren var Eskil Larsson
HöbergSista ägaren var Henry Häggstam

Under juli månad 1961 inköptes av A.B. Atomenergi ytterligare följande gårdar.

Backgårdentillhörigt Erik Thorells sterbhus
Källegårdentillhörigt Samuel Wilsson
Källegårdentillhörigt Samuel Wilsson
Källegårdentillhörigt syskonen Persson
Backgårdentillhörigt Gideon Larsson
Korsgårdentillhörigt Nils Larsson
Toragårdentillhörigt Nils Larsson
Stofsgården  tillhörigt Harry Häggstam
Pukabotillhörigt Evald Johansson
Brännebergtillhörigt Per Larsson

Dessutom är delar av Bäckagården, Bränneberg, Skaffaregården m. fl. inköpta så hela antalet fastigheter eller delar av fastigheter som nu tillhör bolaget är uppe i c:a 45 st. omfattande ett par tusen tunnland och inköpssumman är c:a 6 mill. kronor.

i Den gård som S Gustavsson sålde var Lars-Larsgården.

Häggums by

Sockenbeskrivning Av P. Ernst Johansson

Publicerat den

Av P. Ernst Johansson

I

SOCKENBESKRIVNIG ÖVER HÄGGUM
Häggum kallades fordom Haegganäs och skrevs 1397 Heggem. Socknen har ett naturskönt läge på sydöstra sluttningen av Billingen med öppna gläntor och tjusiga dalsänkor i blandad barr- och lövskog. Nedanför berget utbreder sig kuperad mark, övergående i bördig slättbygd, som i söder avslutas av ett bälte mossmarker, vilka bragts i kultur. Utmed sydgränsen går ett vattendrag. I väster begränsas sockenen av ”Myggeberget” och Brunnhemsberget.

Av fornlämningar finnes enl. K.E.Sahlström 3 stora rösen, 15 m. i diameter, 2 resta stenar, 1 i röse, 1 domarring, 30 högar och rösen, mest enstaka. Lösa fynd har tillvaratagits, 1 liten stenyxa i Tollestorp 1 spjutspets funnen i Björnmossen (Skövde museum), del av dolkblad och kniv (Stat.Hist.museum), en s.k. romersk fibula, funnen i gravhög å Skattegården. Från vikingatiden har å Backgårdens ägor hittats lerkärl bennål, sländtrissor, samt pärlor (Stat.Hist.museum).

Socknens areal utgör 2070 har, därav 983 har åkerjord, innehållande 17 11/32 mantal och uppdelade i större och mindre hemmansdelar, samt en del småbruk, vartill hör tidigare soldattorp. Två ecklesiastika boställen finnes, Prästebolet och stomhemmandet Tovatorp.

II

I en sockenbeskrivning, som på ”Högwederbörlig befallning författad år 1794 av Thure Ljunggren, Pastor i Häggum” , omnämnes tre säterier:” a) Bjersgården. Ett helt hemmmn. Innehafvare är ÖfversteJägmästare Clarck. Belägenheten är mindre gynnsam i en däld på Cronparken Billingen. Åbyggnaden av trä grundeligen förfallen. Utsädet omkring 25 tunnor uti skrinn mojord. Höbohlet 70-80 stackar. b) Brenneberg. Ett halft hemman. Innehafvare Hofrätts-Commissarien Herr Eric Elfman. Belägenheten vacker en höjd omgifven af löfrika ängar med frie utsigter. Åbyggnaderna av trä i fullt stånd. Utsäde 20 tunnor i stenbunden klapperjord, föga bärand, Höbohl till 100 stackar. c) Bosgården Häggum. Ett helt hemman. Innehafvare afskedade Lieutnanten Välborne Herr Zacharias Åkerfeldt. Belägenheten är i Häggums Byalag på en höjd med fri utsigt och gott utrymme. Åbyggnaden försvarlig af trä. Har åkerjord till 30 tunnors utsäde i skäligt god mulljord och Höbohl till 120 stackar. Skog ingen. Fiske intet. Betesmark gemensam med Byn på Cronoparken Billlngen. Under säteriet lyda en öfverfalls mjölqvarn. En Väderqvarn. En krog och ett dagsverkestorp, alla nära gården. – Prästegården Innehafvare är nuvarande kyrkoherden Thure Ljunggren Prästegårdens storlek är ett helt hemman, hälften krono- hälften frälse. Belägenheten är på en ganska trång plats i Häggums by väster om kyrkan intill kyrkobalkarna till kyrkans stora fara som af ladugård och manhus å alla sidor omgifven. Åbyggnaden till manl och ladugård af trä ganska usel och kan af ungefär 13 1/2 hemman som på en skoglls ort hålla laga Hus ej bättre åstadkomma. Åkerjord har Prästegården till 28 tunnors utsäde i skäligt god mulljord och Höbohl emellan 80-90 stackar. Sedan en äng om 18 stackars vall under företrädarens ålderdoms skröplighet vid en vice Pastors och Consistorii fullmäktige försummade fatalier, genom rättegång blifvit bostället afhänt. Skog ingen. En sqvaltqvarn, Prästg. tillhörig ligger i trädgården och kan nyttjas höst och vår. Präste-Stommen är till storleken 1/4 dels hemman. Belägen i Tovatorps by. Har åkerjord till 4 tunnor utsäde i sämsta mojord. Höbohl till 20 stackar. Skog ingen. Betesmark på Cronoskogen.”

Bland övriga gårdar märkes Korsgården, Bäckagården, Gröneberg, Höberg, Stofsgården, Toragården, Backgården, Torsborg, Brännebacken, Boslycke, Tollestorp m.fl. Tollestorp har varit släktgård som gått i arv i rätt nedstigande led under 250 år, 1687-1938. Den siste innehavren Natanael Wilsson erhöll av länets Hushållningssällskap två gånger första prisutmärkelsen, för välskött jordbruk. I slutet av 1700 talet fanns inom socknen 11 dagsverkstorp och 41 soldat- och backstugor. Sedan 1890-talet har bostadsbeståndet minskat med 40 % i det, att 61 hemmmansdelar har sammanslagits och backstugor raserats. År 1953 voro 86 gårdar och lägenheter bebodda. Folkmängden i Häggum var exempelvis 1794 423 personer, 1870 645 personer, fördelade på 151 hushåll. Den 1 januari 1953 var folkmängden, 307 personer.

Bebyggelsen tedde sig under tidigare skeden annorlunda än nu. Säterierna har bibehållit sina lägen, liksom en stor del mindre gårdar. Före laga skiftet på 1800-talet fanns bybebyggelse bl.a. Häggums by i närheten av kyrkan samt byn Tovatorp. Öster om kyrkan utmed vägen till Rådena låg en samling småstugor, Byns Tå. Genom skiftet blev bybebyggelsen upplöst. En del åbyggnader blevo förflyttade eller nybyggda. Bönderna fick sin åkerjord i ett sammanhängande stycke. Det dröjde flera år innan man fann sig tillrätta. Gårdarna tilldelades skogslotter å Billingen eller Myggeberget, och fick del i mossmarker.

Manbyggnaderna från denna tid hade merendels samma typ och utseende: en lång rödmålad envåningsbyggnad med ett större rum över husets bredd, samt kök, förstuga och en eller två kamrar. Sätesbyggnaden å Bjersgården har kvar sin ålderdomliga prägel. Bossgården är en stor tvåvåningsbyggnad. Då den byggdes på 1860-talet låg, strax intill en hälsokälla och man räknade med att här skulle bli en brunnsort. Under några år drevs också badortsrörelse med ända upp till 200 badgäster per år. Under de senaste 50 åren har de flesta gårdar blivit ombyggda och moderniserade med manbyggnaden i villastil ljusmålade. Ryggåsstugor fanns till början av 1900-talet. Byns Tå består numera av trevliga bostäder i villastil överallt i socknen ser man välvårdade trädgårdar kring hemmen.

III

Åkerbruk och boskapsskötsel utgör huvudnäringen. Av industri finnes blott mindre kvarn- och sågverksrörelse, smides- och bilverkstad. Två speceri- och diverseaffärer ombesörja handeln.

Åkerjorden är av växlande beskaffenhet, men ger god avkastning, och skötes numera efter moderna metoder med maskinell utrustning. Tidigare användes oxar som dragare, vilket även förekom på vissa gårdar ända till på 1920-talet. Stenbundna marker har genom röjning samt dränering förvandlats till god åkerjord. År 1914 blev fyra stycken småbrukare prisbelönta av länets hushållningssällskap för odlingsflit.

Kreatursstammen är av S.R.B. rasen. I början av 1900-talet ägde en omfattande smörtillverkning rum i hemmen genom hemseparatorer och i Skövde avyttrades produkterna. Senare har mejerier tagit hand om mjölkproduktionen. Ungdjursuppfödning, svin- och hästskötsel bidrager till inkomsterna från ladugårdarna.

I Backgården har tidigare under en lång följd av år bedrivits en omfattande hästavel, där importerade hingstar av ardennerras varit stationerade, med stor betydelse även för kringliggande socknars hästbestånd.

Betesgång har förekommit å kronoparken Billingen, där ungdjur och sinkor haft sommarbete.

År 1899 hemsöktes Häggum av mjältbrand, 132 husdjur dog därav 121 nötkreatur, 5 hästar, 4 får och 2 svin. Värdet uppskattade till 16140 kr., på den tiden en avsevärd summa. Förlusten gottgjordes till 11785 kr. genom frivilliga gåvor. En person blev även smittad, men utan dödlig utgång.

Vid sidan om själva jordbruket förekom även hemslöjd i gårdarna. Många av Stugornas folk hade också hemslöjd och spånadsarbete som sin huvudsakliga inkomstkälla. Åldringen av i dag kan berätta hur man härvid måste försörja sig med Små inkomster. Exempelvis kan nämnas hur ett par kvinnor, som sysslade med spånadsarbete, nöjde sig med 50 öre per dag och även fick hålla sig med egen kost. Förnöjsamheten var dock stor.

IV.

Häggum har goda vägförbindelser. Från Häggums by går allmän landsväg genom Brunnhem mot Stenstorp, vilken kom till stånd i slutet av 1920-talet. Dern tidigare byvägen dit var smal och krokig och försedd med ett otal grindar. Åt motsatt håll går vägen genom Rådene mot Sjogersted och Skövde. En mycket vacker väg utgår från Byn och löper genom säregen natur över Billingen mot Bolum och Bjällum. Denna väg vittnar om, huru kostigen varit norm via utstakningen Vägen borde fridlysas. När man kommer från Bolumshållet möter man vid norra sluttningen av Myggeberget ned mot Korsdalen en skönhetssyn som, man inte glömmer. Vid St.Boslycke har man ett vackert panorama över Häggums by med kyrka prästgård missionshus och skola i centrum, och synkretsen sträcker sig till Sjogerstads kyrka samt Borgundaberget.

En gammal bygdeväg går från Häggums by till gårdar i byn Tovatorp. Den fortsätter därifrån till Broddetorp i en dalsänka som benämnes Tjuvadalen. Namnet tror man har uppkommit i samband med osäkerheten att här färdas fram, särskilt nattetid. Från ”Tån” leder en väg till gårdar på övre sluttningen av Billingen, Sjöakullen (Söakullen), Backen och Gåran. De tre gårdarna i Sjöakullen ligger numera obrukade och obebodda.

Postförbidelserna, med Häggum ombesörjes under åren 1875-1950 genom egen poststation, lydande under postkontoret i Stenstorp. Dess förste föreståndare var J.Wiktor Johansson, och den siste var Karl Johansson. Numera sker postgången genom lantbrevbärare. Telefonförbindelse .fanns redan på 1890-talet till Bosgården och Backgården. År 1937 infördes automatisk telefonväxel och med 68 abonnenter (1952) Förbindelser med närliggande stad förmedlas genom regelbunden busstrafik.

V.

Häggum eget pastorat. Hävderna förtälja, att Häggum under medeltiden varit, förenat med Sjogerstd, och Rådene till ett gemensamt pastorat men i slutet av 1500-talet, blev frånskilt och bildade från den tiden ett självständigt pastorat. Denna skilsmässa hade en historisk bakgrund. Enligt Gustaf I:s testamente rörande hertigdömen till hans söner, kom Häggum, som låg inom Valle härad att tillhöra hertig Magnus och senare hertig Karls hertigdöme. Sjogerstad och Rådene voro belägna inom Gudhems härad och kom att lyda under kungslotten. Den härav föranledda delningen i två pastorat synes ha kommit till stånd vid tiden för Uppsala möte 1593. År 1593 stadfästes avsöndringen. Häggum blev alltså ”undantaget”, vilket uttryck ännu lever kvar i folktraditionen. Häggums pastorat ägde bestånd över trehundra år varefter det återbördades till Sjogerstads pastorat. År 1902 blev indragningen ifrågasatt. Kyrkoråd och kyrkostämma inlade till domkapitlet en bestämd protest och ärendet blev vilande några år. År 1909 återkom frågan i samband med tillsättandet av lediga kyrkoherdebefattningen. Kyrkostämman begärde, att Kungl. Maj:t i nåder ville besluta att befattningen skulle återbesättas i vanlig ordning. Församlingen blev, bönhörd och Häggum fick än en gång kyrkoherde. År 1915 och 1919 förnyades frågan om indragning men församlingen vidhöll sin tidigare protest. Efter myndigheters hörande fälldes utslaget av Kungl.Maj:t. Den 29 augusti 1921 utfärdades följande resolution: ”att Sjogerstads och Rådene församlingars pastorat samt Häggums församlings pastorat skola den 1 maj 1922 förenas till ett pastorat med endast en kyrkherde i Sjogerstad”. Häggumsborna mottog den gjorda förlusten med stor sorg. De hade förlorat en trehundraårig förmån som aldrig kunde ersättas.

I series pastorum av kyrkoherde A.E. Noreus nämnes en Niclis Curatus in Hägganes 1320, vilken har underskrivit ett pergamentbrev, vari råmärken omkring socknen anfördes. Ett 20-tal präster omnämnes. Häggums förste pastor Var Ericus Emberni. Han förordnades 1586. Sedan 1851 har Häggum, haft följande kyrkoherdar: Anders Johansson, 1851-1880 Per Otto Landén 1881-1886, Karl Gustaf Sandberg 1887-1897, Karl August Hellgren 1897-1909, samt Lars Johan Paulinus (Paul) Nilsson 1909-1/5 1922. Denne flyttade till Sjogerstad och övertog det sammanslagna pastoratet, blev emeritus 1946, död 1951. Paul Nilsson var tillika regementspastor, hovpredikant, blev vida känd som psalmdiktare och författare, och har gjort en bestående insats för sångens höjande.

VI.

Häggums kyrka byggdes 1864, på samma plats där tidigare en äldre kyrka låg. Den nya kyrkan har torn med hög korsprydd spira. I tornet finns två klockor. Den större är från 1400-talet med minusk1e-inskrift ”Enligt sägnen har den varit utsatt för jättekast”. Den mindre är gjuten i Skara 1757 av Styck- och Klockgjutare Billsten. Å östra gaveln är utbyggd en sakristia. Kyrkan har sedan 1872 en altartavla som föreställer Kristus med Maria och Johannes, skänkt av dåvarande Anders Johansson. Målningen är utförd av 0 Ljungström. I kyrkan finnes fyra ljuskronor, av vilka två äro antika och betinga stora värden, en av mässing från 1600-talet.Den andra kristallkrona i empirisk stil från 1700f-talet. Från den gamla kyrkan har överförts en vacker dopfunt med rankornering från 1200-talet, samt predikstol och epitafium. De sistnämnda har på bekostnad av Nat. Wihlsson och David Hagelen, konserverats år 1953 av konservator 0. Hellström. I vapenhuset förvaras gamla gravhällar. Elektrisk värme år införd i kyrkan.

På kyrkogården, som är omhägnad av en bred stenmur har flera adliga ätter från säteriernq fått sitt vilorum. Intill kyrkogården ligger ett sockenmagasin från 1700-talet äldsta byggnaden i Häggum. Den nedre våningen tjänade som bårhus och den övre som magasin. År 1794 uppgavs dess styrka till 150 skäppor korn och Havre. Socknens gmla prästgård var belägen strax utanför kyrkobalken i väster och tjänstgjorde till 1881, då en ny prästgård byggdes på en vacker tomt ett stycke från kyrkan. År 1922 upphörde den att vara kyrkoherdebostad i samband med pastoratets indragning.

Det kyrkliga intresset i Häggum har visat sig icke blott genom kyrkobesök utan även i villighet att genom stora uppoffringar hålla kyrkan i värdigt skick. Helgedomen är uppskattad och högt värderad.

Prästen är en gärna sedd gäst i hemmen. Vid sidan av lagstadgat kyrkligt arbete finnes kyrkokör, ansluten till Västergötlands Körförbund, syförening och kyrkobrödrakår. Kyrkovärdar äro (1953) Erik Thorell och Birger Bjerke Tollestorp.

I början av 1850-talet nåddes bygden av frikyrklig verksamhet då predikanter från Jönköpings missionsförening började predika. År 1878 byggdes Häggums missionshus. De frikyrkliga numera även baptister och pingstvänner uppgår till 50 personer. Verksamheten omfattar även söndagsskola och arbete med juniorer. Ordförande i missionsförsamling är Ernst Andersson, Backen. Ett gott samförstånd råder mellan kyrkliga och frikyrkliga.

Skolväsendet

Från slutet av 1700-talet förekom barnaundervisning, som meddelades av klockaren i hans stuga. Denna var bygd på kyrkans åkerlycka. Sockenbetjänter var förenade i klockarens person vilken av sockenmännen avlönades genom säd- och matskott vartill kom någon liten hjälp av kyrkans medel. Av ”Byn” erhöll han två små täppor samt 10 stackar höslag i byemännens samfällda äng. För lindrigt arrende brukade han en åkerlycka tillhörig kyrkan.

Efter skolstadgans tillkomst 1842, byggdes ett skolhus å dåvarande klockarjorden. Men på grund av laga skifte flyttades skolhuset till ny tomt 1859~1860. Ombyggnaden och flyttningen drog en kostnad av 800 riksdaler. Skolhuset kom nu att innehålla lärosal samt lärarbostad om två små rum och kök. Barnen fick sitta i långbänkar. Undervisningen pågick här till 1908, då nytt skolhus uppfördes. Den gamla skolan såldes och är i privat ägo.

Det nya skolhuset fick ett centralt läge å Bosgården. Skiss och planritning uppgjordes av dåvarande folkskolläraren Ernst Johansson och stort intresse i frågan nedlades av församlingens kyrkoherde K. A. Hellgren. Byggnaden uppfördes i timmer och innehöll skolsal med kapprum, samt lärarebostad, tre rum kök och hall i bottenplanet. Den kontanta kostnaden stannade vid 1400 kr. tack vare att alla körslor grävnings- och planeringsarbeten utfördes genom sockendagsverken. Denna dagsverksskyldighet fortgick i Häggum ända inpå 1920 talet. Präst och skolärare befriade från skyldighet. Byggnaden fick en vacker exteriör och ansågs vid denna tid fylla kravet för en modern folkskola

Den år 1890 byggda småskola ligger inom nuvarande folkskolans tomt. Tidigare var från år 1879 småskolan inrymd i hyrd lokal å Bosgården.

Varannandagsläsning pågick i Häggum till 1918, då vardagsläsning enligt B2-formen infördes. Fortsättningskola förekom innan den blev obligatorisk och omfattades med stort intresse. Församlingen och skolrådet har alltid visat stort nit för skolan och förtroende för dess lärare.

Häggums första ordinarie folkskollärare var Henrik Andersson 1847-1864, C.F.Embring 1865-1870, P.A.Wahlstrand 1870-1902, J.F. Rydner 1902-1906, Ernst Johansson 1906-1921, Hjälmar Pettersson 1922-1924, Karl Ström 1925-1928, Gunvald Hallinder. 1928-1929, B.Sandström 193o-32, Petrus Bothzén 1933-1944, Anders Siljedahl 1945- . Lärarinnor har varit Anna Pettersson 1878-1880, Maria Sahlstedt 1881-1921, Maria Larsson 1922-.

År 1952 blev för Häggum ett märkesår, då kommunen uppgick i Skultorps storkommun, vilken dessutom omfattar Rådene, Sjogerstad, Hagelberg och Norra Kyrketorp. Här liksom annorstädes mottogs kommunsammanslagningen ingalunda av någon entusiasm, då man förlorade också det kommunala självstyret som bestått under 90 år. Den lilla socknen hade på ett tillfredsställande sätt löst sina angelägenheter. Som förtroendeuppdrag utan nämnvärd ersättning hade de valda ledamöterna sina åligganden. Lokalpatriotismen och hembygdskänslan kunde också växa sig starkare i den egna lilla kommunen än i en stor.

Sedan kommunallagarnas tillkomst har följande personer innehaft ordförandeskapet i kommunalnämnd och stämma: Ander Larsson, Håkanuddsgården 1863-1866, folkskollärare J.F.Embring 1867-1869, Fred.Larsson Korsgården 1870-1874, Anders Dahlberg Toragården 1874-1901, dennes son Alfred Dahlberg 1902-1921, Nathanael Wihlsson,Tollestorp 1922-1931, Johan Larsson Bränneberg 1932-1949, och Evald Johanssn Pukabo 1950-1951. Bland andra bemärkta kommunalmän må nämnas Johannes Larsson Bosgården, död 1867, dennes son J.W.Johasson, död 1922, samt Karl Johansson Backgården död 1952 W vilka genom stora insatser i kommunens förtjäna ett namn i Häggums sockenbeskrivning.

Socknens läge och klimatiska förhållanden har medfört folkhälsa och genom ett sunt levnadssätt har här växt upp ett friskt släkte. Mången har uppnått 90-100 år. Befolkningen är synnerligen arbetsam och skötsam. Den har följt med i näringslivets utveckling och förvärvat sig en välbärgad ställning. Nykterhet utan organisation har sedan en mansålder tillbaka varit särskilt utmärkande. Frikyrkligheten har även satt sin prägel på. Folklivet. Häggumsborna är glada och sällskapliga. Familje- och högtidsfester firas i hemmen under glad stämning i förening med allvar. Allsång och musik, ofta med religiöst inslag har en given plats vid dessa tillfällen. Ungdomen förtjänar ett vackert vitsord. En stark hembygdskänsla finnes. Många familjer har gamla anor i Häggum och mången häggumsbo i förskingringen har visat kärlek till sin barndoms bygd.

”Släktenas rad räcker oss handen” och knyter ett band mellan forntid, nutid och framtid. Arvet förpliktar.

Denna sockenbeskrivning torde vara skriven 1953. P. Ernst Johansson var som framgår i denna sockenbeskrivning och i andra artiklar på Hembygdsföreningens hemsida Folkskollärare i Häggum 1906-1921. Se särskilt Häggums skolhistoria. Han flyttade från Häggum till Stora Levene.

Häggums by

Sockenbeskrivning, Häggum 2004

Publicerat den

Utgiven av Häggum Hembygdsförening

Vid Häggums Hembygdsförenings 50-årsjubileum presenteras denna beskrivning över Häggums socken 2004. Tidigare har två sockenbeskrivningar publicerats, 1794 av Mg:r Thure Ljunggren och i början av 1950-talet av folkskollärare Ernst Johansson samt förteckningar över bebyggelsen i Häggum i slutet på 1800-talet av Natanael Wilsson. Avsikten är att beskriva Hembygdsföreningens verksamhetsområde som utgörs av Häggums församling som i princip omfattar det som fram till 1951 var Häggums kommun.

Häggum är beläget i Skövde kommun, Västra Götalands län. Skövde Tingsrätt. Häggums församling, Norra Kyrketorps kyrkliga samfällighet i Skara Stift.

Geografi och Natur

Häggum domineras av de Västgötska platåbergen och vilar på Sydbillingens, Myggeberget/ Tovabergets och Brunnshemsbergets östliga sluttningar med utsikt över norra delen av Falbygden med Borgundaberget, Plantaberget, Varvsberget, Gerumsberget, Ålleberg och Mösseberg i fonden och blånande Hökensås längst bort i öster. Vilka berg man ser beror förstås på var man befinner sig, höjden över havet varierar från 180 till 290 m.ö.h. Dess utbredning utgörs av de koordinatsatta bebyggelser som Hembygdsföreningen har inventerat i söder Bäckagården x6466071, i norr Våtemossen x6471099, i väster Tovatorps ägor y137400 i öster Tångabacken y1379225 centrum i socknen är beläget 58.43 grader nord 13.43 grader öst.

I den fysiska riksplaneringen är delar av Häggum upptagna som riksintresse för natur- och kulturvård och för det rörliga friluftslivet. 

Växtligheten domineras på bergens platåer och sluttningar i huvudsak av barrskog som på sluttningar övergår i blandskog med rika inslag av ädellövträd. I synnerhet på våren framträder häggen som troligen givit Häggum dess namn förledet hägg- och slutledet -um som betyder hem alltså häggens hem. De vilt växande körsbärsträden är också ett markant inslag i synnerhet vid blomningen på våren. Den rika växtligheten på sluttningarna är likartad den som finns vid alla platåbergen. Dokumenterade är Torrbackarna vid Höberg 1 (egentligen Pukabo öster om Höbergs backar och omedelbart söder om Ranstadsverkets industriområde) beskrivs som de finaste torrbackarna i Skövde kommun med backsippa, smalbladig lungört, spåtistel, trollsmultron, blodnäva, brudbröd, kungsmynta och den sällsynta fältgentianan. Från kullens topp kan man se kyrktornen på kyrkorna i Häggum, Sjogerstad, Dala och Stenstorp.

I Naturreservatet Sydbillingens platå ingår Våtemossen. Gårans naturreservat omfattar delar av gårdarna Stora Gåran. 

Östra och södra delen av Häggum domineras av öppen åker- och betesmark liksom efter vägen mot Bolum. Men skogen återtar varje dag nya marker främst genom igenväxning av ängar, hagar och betesmarker till följd av minskat behov betesmarker för husdjur.

Efterbearbetningen vid Ranstadsverket är avslutat och för närvarande pågår uppföljning i form av provtagning och analys av vatten både i flöden och i grundvatten. Driften vid Ranstadsverket har inneburit nya inslag i landskapsbilden. En ny ås av rester vid dagbrottet sträcker sig i SV-NÖ och Ö-V riktning och en ny skogsbeklädd kulle som täcker avfallstippen vid Höbergs backar/Blacke. Dagbrottet har förvandlats till en ny sjö Tranebärssjön i vilken ett rikt fågelliv håller på att etablera sig. Vid avfallstippen omformas de olika sjöar som hade med reningen av industriavloppsvatten att göra till yttrligare en ny sjö Blackesjön.

Bebyggelse och Befolkning

Bebyggelsen utgörs i huvudsak av traditionell gårdsbebyggelse och en del villor. Äldre mangårsbyggnader, även från 1800-talet, är i dag moderna bostäder som avstyckats antingen i samband med AB Atomenergis förvärv av gårdar för att bygga Ranstadsverket eller avstyckningar i samband med sammanläggning av jordbruksfastigheter. Ett antal fritidsfastigheter finns också som tidigare varit mindre gårdar. År 2000 dokumenterade Häggums Hembygdsförening 2 delar av bebyggelsen bl.a. samtliga bostads- och fritidshus. I allt fler gårdsmiljöer finns ladugårdar som inte används i jordbruksdrift längre och i stället har tillkommit stallbyggnader för det ökande antalet hästar i bygden.

Dominerande inslag i bygdens bebyggelse är fortfarande uranverket, i dag Ranstad Industricentrum, även om det 60 m höga silotornet revs redan i början på 1990-talet. Som ett tecken på ännu nyare teknik står på silotornets plats i dag en 60 m hög 3G mast för mobil kommunikation.

Folkmängden var den 31 december 2003 3, 214 invånare, 112 m 102 kv. Av befolkningen är 17 ålderspensionärer, 14 personer över 20 år som är födda i Häggum bor fortfarande kvar, 10 personer som är födda i Häggum har flyttat åter efter att kortare eller längre tid bott på annan ort. 18 personer har bott mer än 50 år i följd i Häggum. Äldsta invånaren är Ingegerd Olsbo 93 år yngst är Simon Ekengren och Karl Schönborg födda 2004. Därmed sagt att befolkningen dels är ungdomlig dels att det i takt med jordbrukets rationalisering och därmed tillgång på bostäder i fin miljö skett en stor inflyttning.

Arbetstillfällen finns inte många i Häggum utan i stort sett alla är hänvisade till pendling till närliggande tätorter. Antalet arbetslösa boende i Häggum har varit ett fåtal. Den samlade kompetensen är imponerande när en grov sammanställning görs av yrke och arbetsuppgifter. Administratörer i privat och offentlig förvaltning, Affärsbiträde, Arrendator, Banktjänsteman, Bygg- o anläggning arbetare och tjänstemän, Butiksägare, Dagbarnvårdare, Datakonsult, Civilanställda och officerare inom försvarsmakten, Chaufför lastbil och buss, Chefredaktör, Direktör, Entrepenör, Elektriker, Fångvårdare, Försäkringshandläggare, Grävmaskinist, Hushållslärare, Husfru, Industriarbetare och tjänstemän, Ingenjör, Jurist, Jordbrukare, Kantor, Kock, Kontorist, Lagerarbetare, Lärare i förskola, grundskola och komvux, Lokalvårdare, Läkarsekreterare, Miljöinspektör, Målare, Personlig assistent, Professor, Reparatör, Resebyråtjänsteman, Rörmokare, Servitör, Svetsare, Snickare, Sjuksköterska, Tandsköterska, Undersköterska, Verkstadsarbetare, Vårdanställd, Åklagare.

Den sammanlagda taxerade förvärvsinkomsten 4 utgör 29.549.300 kronor vilket innebär 190.640 kronor per person som avgivit deklaration. 

Näringsliv

Bygdens huvudsakliga näring är jord- och skogsbruk som är i snabb förändring. Från Ljunggrens sockenbeskrivning 1794 med jordbruk för självhushåll och överlevnad. Via E Johanssons 1950-tal där produktionen efter andra världskriget allt mer inriktades på att sälja produkterna, utöver det som behövdes för det egna hushållet. Till i dag då endast tre jordbruksenheter drivs av brukare som inte har annat arbete eller pension. Jordbruket kännetecknas i dag av stora enheter genom sammanslagningar och sidoarrenden samt av en hög mekaniseringsgrad. Havre, korn, rågvete är dominerande sädesslag i spannmålsodlingen men även råg, vete och oljeväxter odlas. Avkastningen på spannmål ligger runt 5.000 kg per hektar och vallskörden som i huvudsak tas som ensilage skördas två à tre gånger per år.

Jordbruksdriften i Häggum: 5
Företag med mer än 2 ha. åker; ägd åkermark 274 ha. arrenderad åkermark 302 ha. betesmark 155 ha. Brukningsform 4 helt ägda, 4 helt arrenderade och 10 delvis arrenderade. Medelareal per företag 31,5 ha som med ett ½ ha. överstiger medelarealen i Västra Götaland län.
Antal husdjur: 44 kor för mjölkproduktion, 98 kor för uppfödning kalvar, 200 kvigor tjurar och stutar och 187 kalvar under ett år. Baggar och tackor, 23 mer än ett år, 37 lamm 21 hästar och 8 höns. Svin finns ej.

Förändringar från 1999 för arealuppgifterna är försumbar däremot har förändringar skett när det gäller antalet husdjur. Antalet hästar är också högre än som redovisats på grund av många finns på fastigheter som inte ingår i Lantbruksregistret.

Egenföretagare finns ett antal inom följande näringsgrenar; affär/butik, elinstallation, grävmaskin- och entreprenad, bilreparationsverkstäder för både tyngre och lättare fordon och lastbilsåkeri.

Ranstad Industricentrum AB äger de byggnader och den mark som var AB Atomenergis uran-gruva och uranverk samt bedriver uthyrning 6 till följande företag och verksamheter:

  • Ranstad Mineral AB arbetar med uranåtervinning ur restprodukter från tillverkning av kärnbränsle.
  • Metal Work AB är ett verkstadsföretag.
  • Henrik Östh Transport AB ett åkeriföretag.
  • Sjöberg & Co AB samt Edwards Scandinavia AB tillverkar stämplar (Laser Stamp) baserat på ett eget patent samt impoterar och säljer en mängd produkter t ex fyrhjulingar, möbler, presentartiklar m m.
  • Sydkraft Sakab AB lagrar miljöfarligt avfall en verksamhet som upphör under oktober månad 2004.
  • Konvex lagrar köttmjöl, denna lagring tycks gå mot sitt slut.
  • GK Pellets AB säljer bränslepellets.
  • Ekopallkragen West AB tillverkar pallkragar i papp helt återvinningsbara.
  • Stenstorps Bil & Motor arbetar med service av tunga fordon samt skrothantering.
  • Häggums Offroaders hyr klubblokal.
  • AB Svafo hyr kontor i anslutning till arbetet med återställning.
  • Skanska hyr vissa ytor i anslutning till arbetet med återställningen.
  • Häggums Hembygdsförening – arkiv.

Service

För dagligvaruhandel och övriga inköp är Häggumsborna hänvisade till närliggande serviceorter Stenstorp 7 km, Skultorp 9 km och Skövde 15 km.
Skolorganisationen innebär att barnen har skolskjuts till Skultorp för låg- och mellanstadiet och till Skövde för högstadie- och gymnasieutbildning. När det gäller gymnasieutbildning så föreligger fritt val och studier sker på ett flertal platser utöver Skövde. Förskola och fritidshem finns för barnen från Häggum i Skultorp och Skövde. När det gäller sjukvård är de flesta inskrivna vid vårdcentralerna i Stenstorp och Skövde, närmaste akutsjukhus Kärnsjukhuset i Skövde. Äldrevården tillgodoses genom hemsjukvård och service i hemmet och platser vid kommunens äldreboende och servicehus i Skultorp och Skövde.
Postadressen är 520 50 Stenstorp och postens service sker genom lantbrevbäring.
Kollektivtrafik; bussförbindelse 7 linje 310, två tidtabellagda turer per skoldag i vardera riktningen Häggum-Skövde. Samt med ”närtrafik” beställd resa två timmar före avresa tre turer per dag måndag-lördag i vardera riktningen Häggum-Skultorp.
De allmänna vägarna är samtliga belagda och i relativt god standard.

Kultur

Med hänsyn till den omfattning som kyrkohistorien haft i tidigare socken beskrivningar så inleds detta avsnitt med den kyrkliga organisationen. Häggum bildar egen församling inom Norra Kyrketorps kyrkliga samfällighet, för närvarande på så kallad dispens och inom en kort framtid sett i historiens ljus kommer säkert församlingen att tvångssammanläggas med annan församling i samfälligheten. Kyrkoherde är Kjell Knutas och komminister Mats Bengtsson.

Häggums kyrka är byggd 1864 på den plats där den gamla kyrkan var belägen. Häggums nya kyrka uppfördes av byggmästare Anders Pettersson Värsås. I tornet finns två klockor, den stora från 1400-talet och den lilla från 1757. Bland inventarier bör nämnas altartavlan föreställande Kristus på korset med Maria och Johannes målad av O Ljungström och skänkt 1872 till kyrkan av dåvarande kyrkoherden Anders Johansson. Vidare den vackra dopfunten i sandsten från 1200-talet med rankornering samt en äldre predikstol och ett epitafium från slutet av 1600-talet. Vid restaurering 1998 återställdes kyrkan till sin ursprungliga nyklassicistiska stil efter tre restaureringar och ombyggnader under 1900-talet. I vapenhuset finns gamla gravstenar uppställda den ena över hattmakare Anders Wahlberg död 1762 och den andra över Dannemannen Jacob Bengtsson. Prästgården och Tovatorp Stommen är avyttrade och i privat ägo därmed finns efter 1000 år ingen kyrklig jord i Häggum.

Församlingens verksamhet består av gudstjänster och samlingar för äldre och daglediga och det finns en kyrkokör och en barnkör i övrigt sker gemensam verksamhet för hela samfälligheten. Kyrkliga syföreningen anordnar varje höst auktion vars inkomster går till missionen och social verksamhet.

Häggums Missionsförsamling inom Svenska Alliansmission firade 2004 sitt 125-årsjubileum och under lika lång tid har söndagsskolan varit verksam. Församlingens ungdomsverksamhet sker i Häggums UV-scoutkår (Unga Viljor). Missionshuset byggdes 1878 och firade 2003, 125 år. Varje höst anordnas Skördefest/Missionsauktion vars inkomster går till församlingens verksamhet och mission. Söndagsskolan och UV-kåren har avslutningsfester på våren och före jul.

Föreningsliv och folkrörelse har under hela 1900-talet haft en stark ställning i Häggum. De föreningar som finns 2004 är: Häggums Bygdegårdsförening, Häggums centeravdelning, Häggums centerkvinnor, Häggums Hembygdsförening, Häggums Idrottsförening (vilande), Häggums kyrkokör, Häggums kyrkliga syförening och Häggums offroaders. 

Genom Häggums Bygdegårdsförening har bygden i den gamla folkskolan fått en ändamålsenlig samlingslokal, Bygdegården, där den stora salen är nyrenoverad 2004.

Återkommande arrangemang i Häggum, med respektive arrangör, som det vilar en tradition över är; 

  • Julen dansas ut i januari – Häggums centerkvinnor.
  • Bygdevandring 1 maj m.fl. tidpunkter – Häggums Hembygdsförening.
  • Friluftsgudstjänst annadag Pingst – Häggums Missionsförsamling.
  • Firande av Nationaldagen – Häggums hembygdsförening.
  • Resning av och dans runt midsommarstången midsommarafton – Häggums Bygdegårdsförening.
  • Friluftsgudstjänst söndagen efter midsommardagen – Häggums församling.
  • Skördefest och Höstagille okt./nov. Häggums Hembygdsförening.
  • Kyrkkaffe 1:a advent – Häggums centerkvinnor.

Häggumsbygdens historia sträcker sig 10.000 år tillbaka och bygden är och har varit rik på fornminnen från olika epoker. När Ranstadsverket byggdes godkände riksantikvarieämbetet att fornminnen inom det blivande industriområdet fick undersökas och tas bort 8. Därmed försvann hälften av samtliga fornlämningar i Häggum. Kompletterade inventering i samband med utgivande av den nya ekonomiska kartan har kompletterat bilden med några tidigare ej kända fornminnen. 2004 sker en ny inventering av fornminnen- och kulturlämningar i skogsmark vilket innebär att den torpinventering som Hembygdsföreningen gjort och dokumenterat bl.a. i olika vandringsleder i framtiden kommer att återfinnas i ett nationellt register. Hembygdsföreningen försöker levandegöra vårt kulturarv och det står till förfogande dels i vårt arkiv som finns i Ranstadsverkets arkivlokaler dels på vår hemsida 9.

Av kulturhistoriskt intresse är också att bygatan i sin sträckning före laga skiftet 1855 är intakt i sin sträckning genom byn. Fem gårdar ligger där kvar på sin ursprungliga plats. På Häggums tå har den sista av socknens ryggåsstugor ”Emmes stûva” bevarats genom Hembygds-föreningens försorg. 

Slutord

Thure Ljunggren beklagar i sockenbeskrivning sockenborna och betecknar ”deras tröghet att gå från fädernas bruk även uti saker av vilka de se den påtagligaste nytta” som osed. Läget är i dag ett helt annat all tillgänglig modern teknik används både i näringsverksamhet och i hem, vissa kan tycka att det går för fort även i nutid men så har det säkert varit under alla dessa 210 år.

Som osed betraktar han också sockenbornas ”ärvda hat till Adel och Herrar, dem de i allmänhet kalla Knappa Karlar”. Något av detta finns nog djupt rotat i bygden. Inför den samlade kompetens som Häggumsborna i dag besitter har både exploatörer och andra som velat påverka vår bygd fått erfara hur starkt försvaret är för vår bygd och de värden denna står för.

Med denna sockenbeskrivning vill Hembygdsföreningen knyta ihop historien såsom vi har den dokumenterad i en period på över 200 år. Vi hoppas därmed bidra till kunskap om den rika historien i vår bygd och om villkoren för dem som där levt och verkat.


1 Skövde naturguide, Skövde kommun 2003.
2 Fotoprojekt 2000, Häggums hembygdsförening.
3 Statiska Centralbyrån, SCB.
4 Preliminärt taxeringsutfall 6.10.2004 med 99,3 % av deklarationerna godkända, Skatteverket.
5 Utdrag ur Lantbruksregistret 1999 för Häggums församling, Jordbruksverket.
6 Uppgifter från Ranstad Industricentrum 3.10.2004.
7 Tidtabell 13 juni 2004 – 11 juni 2005, Västtrafik.
8 Rapporter över den kulturhistoriska undersökningen i Häggums socken, Västergötland. 1959:I-V 1960.I-III, Riksantikvarieämbetet.
9 www.hembygd.haggum.nu
Häggums by

Häggum – en bygd i förvandling

Publicerat den

Av HUGO NILSSON

Häggums socken har betydligt ändrat karaktär. Från att ha varit en renodlad jordbruksbygd har den kommit att domineras av Atomverkets anläggning även om många gårdar finns kvar runt Ranstadsverket. Men det är inte bara dess tillkomst som har orsakat förändringen. Folkmängden har minskat kraftigt. Från att omkring 1920 ha varit cirka 425 – 450 personer är det numera runt 220. För den som känner den gamla socknen och vill göra sig omaket att leta, är det inte någon större svårighet att hitta minst ett femtiotal gamla husgrunder, där många människor levat och fött upp stora kullar barn, vilka tidigt fick ge sej ut i tjänst hos andra för att klara livhanken.

Även på andra områden har förändringar skett. Fram till 1 maj 1922 var Häggum eget pastorat, då Sjogerstad Rådene och Häggum slogs samman till ett pastorat följt av ännu en då Norra Kyrketorp bildades tillsammans med Hagelberg. Det fanns fram till 1951 en poststation i byn och dessutom två affärer fram till slutet av 1960-talet. Båda har nu upphört. Socknens båda skolor har stängts och barnen skjutsas åt andra håll.

Atomverket har satt sin prägel på byn. Även om satsningen var ett missgrepp så förde det dock det goda med sej att socknen fick en ny fin väg åt Skövdehållet liksom den 1928 –29 byggda vägen till Stenstorp fick en ny mera rak sträckning. vilket förkortade resvägen en hel del.

Att Häggum sedan länge haft en bofast befolkning visas av att en hel del fornfynd gjordes vid de arkeologiska utgrävningarna för AB Atomenergis räkning vid verkets uppförande- Det finns även annat som talar därom.

I Åslagårdens beteshage höll sommaren 1960 Valle härads turistförening sommarmöte och ur Skaraborgs läns Tidning citeras:
”På denna mark fanns cirka 2.500 år före Kristus 1) Sveriges första tamboskap och här har odlats i terrasser, vilka har anlagts för att underlätta odlingen för några tusen år sedan, resterna äro mycket tydliga och rand efter rand kunde iakttagas på sluttningen. Härtill kommer att trakten är kanske en av Sveriges vackraste”.

Det sista påståendet får stå för tidningens räkning. Kanske var där vackert, fast vi som gått där i vår dagliga gärning nog inte sett det med samma rosafärgade glasögon som en tillfällig turist. Dessa vallar var också föremål för hembygdsforskaren Hugo Skölds och Natanel Wihlsons intresse.

Forsätter man vägen förbi Åslagårdarna och Tovatorp genom Tjuvadalen kommer man så småningom till vägen mellan Falköping och Varnhem. Namnet Tjuvadalen påstås komma av att den i forna tider var ett tillhåll för tjuvar och stigmän, som velat hålla sig undan. Att så varit fallet låter inte otroligt, då den ligger i en mörk skog insprängd mellan Tovaberget och Brunnhemsberget. 

På Brunnhemsberget ligger det branta stup, som fått namnet Nycklafallet. För att förklara detta namn får vi ta till en gammal bortglömd sägen och kanske även fantasin.

I detta berg bodde för mycket länge sedan en jätte, namnet vet jag inte, men vi kan kalla honom Finn. Som de flesta jättar hade Finn samlat stora skatter som han gömde, dels i det lilla Himmelsberget vid Varnhem, dels i Brunnhemsberget. Som en ordentlig jätte skaffade han sig lås och låste in sina skatter omsorgsfullt. Den stora nyckeln bar han med sej hängande i en rem runt midjan. 

Åren gick och hustrun dog. Barn hade de inga och Finn blev ensam. Han kände sej gammal och trött, när han gick där och vaktade på sina skatter. Han förstod att livet var nära sitt slut, ty inte ens en jätte undgår döden. Tanken kom om vem som skulle få allt det han hade i sina gömmor. Släktingarna umgicks han inte med. De hade aldrig brytt sej om honom, och de flesta var långt borta många, många mil. Han funderade och funderade, och så helt plötsligt kom en underlig tanke i hans gamla, trötta huvud. Tänk om folket häromkring skulle ta hand om hans skatter! De hade varit snälla och hyggliga mot honom. Säkert skulle de bli glada och tacksamma.

Men hur skulle det gå till? Han kunde ju inte gå till någon och lämna nyckeln, då skulle de bara bli rädda och springa sin kos. Inte kunde han rista runor och tala om var den fanns. Men så gick det upp en ljus ide: Om han hängde upp nyckeln, som var stor och lätt att upptäcka, i en tall vid bergväggen så borde någon se den och förstå vad han ville.

Så blev det och om nu ingen har hittat nyckeln, så är det ju inte Finns fel. Det är bara att leta, ty nyckeln hänger säkert kvar i tallen än i dag. Och då Finn för länge sedan gått att möta sina fäder, så kan du inget få veta av honom. Det är bara att leta, ty Finn har inte tagit nyckeln med sej, det kan du vara säker på.

Människor jag minns

”Det var ett riktigt original” – det uttrycket fälls ibland om människor som avviker från mängden, som inte är precis som alla andra. Är det att vara ett original, att våga vara sej själv och att ha en egen stil, då anser jag att det finns alltför många kopior och nickegubbar och allt för få original.

Många av dessa gamla som jag minns från Häggum var något av levnadskonstnärer, som drog sej fram nödtorftigt. När man tänker på hur mycket folk som bodde i socknen, frågar man sej med rätta, hur de kunde klara livhanken och vad de levde av.

I skogen ovanför Boslycke fanns förr många små ställen 2) på vilka nödtorftigt föddes upp en ko eller två. Man förstår att fattigdomen måste ha varit stor, men ändå verkade människorna nöjda med sin lott, långt mer än vad vi nutida människor är, som har mat och prylar i överflöd. Stugorna var nästan allesammans borta, när jag kom till Häggum 1916. Jag vill ur minnet försöka mana fram bilden av de ställen som då fanns kvar och av deras ägare. Vid den skogsväg som går från gamla landsvägen upp på Billingen lär förr ha legat fyra soldattorp, av vilka jag minns tre. De är nu sammanlagda till ett. Här bodde furiren Henrik Ehn, som ofta var hos oss på dagsverken. Det var en glad och skojfrisk person, varför jag gärna ville ha igång honom att leka och skämta. Då kom alltid frågan: ”Ska du bli min måg, eller hur ska du ha’t?”

Han hade nämligen en tös, som var jämnårig med mej. Granne med honom bodde soldat Vilhelm Roth med sin stora familj. Längre upp i skogen stod en ensam tom stuga. På ett annat ställe hade stugan brunnit ned, och där fanns ladugården stående kvar. Ägaren bodde då i en stuga under Prästgården.

Längre ner mot byn minns jag en annan liten stuga som stod tom, ”Våtes” kallad, och ännu längre ned fanns förr två stugor, varav den ena är kvar – detta vid gamla Bolumsvägen.

I den stuga som är borta bodde Lotta. Dit fick jag ibland gå som barn med slaktmat och någon brödkaka. Jag minns hur hon då tog fram några hårda brödbitar ur en byrålåda, slog ihop dem och sa: ”Här ser du hurdant jag får äta.” Jag misstänkte starkt att de låg där jämt för detta ändamål.

Granne med henne, men yngre, var Emma i Sandtäkten, som hon alltid kallades. Hon saknades sällan på mötena i missionshuset, där hon gärna lät sin röst höras för att vittna. Men ibland blev hon lite långrandig, och då försökte man få henne att sluta genom att ta upp en sång, vilket inte alltid lyckades. 

Längre bort, i riktning mot Atomverket, bodde gubben Käll. Han var. som jag minns änkeman, smutsig och ovårdad. Han hade ett litet lantbruk med kor och en gammal svart häst, som han åkte efter. Vid sidan om åket sprang hunden Pilo. Käll verkade lite hård, men även han kanske kunde ha varit annorlunda, om han mött mer värme och medkänsla här i livet.

Man förstår att livet for hårt fram med folk, och att många sökte sej ut i världen för att finna lyckan på annat håll. Så omtalas en fattig familj i socknen var dess stuga låg vet jag inte bestämt, men de erhöll resebidrag av Häggums kommun för utresa till det stora landet i väster. Tydligen blev drömmen om guld inte vad de hoppats, ty efter ett drygt år skrev de hem och bad om pengar till återresan. Deras bön avslogs. de var inte välkomna hem.

Annat kan berättas. I en liten stuga vid Sandtäkten bodde en skräddare med ganska stor familj. Två söner blev präster och antog namnet Sandelius. Om de fick hjälp av utomstående för sina studier vet jag inte. Studiebidrag var ett okänt begrepp på den tiden.

Kolisalotta 

Långt in på berget innanför Söakullen bodde ensam i en stuga Lotta Häggren 3) kallad ”Kolisalotta”. Den som mötte Lotta och inte kände henne kunde nog tro, att det var skogsrået själv som kom. Illa var hon klädd, för det mesta med ett säckliknande skynke om höfterna. Dessutom var hon liten och krokig, smutsig och vildvuxen. Hon halvsprang för det mesta, när hon skulle nedåt bygden. Dit gick hon ofta. När man var på åkrarna och arbetade, hände det ibland att Lotta dök upp bakom stenmuren och ville ha en pratstund.

Ännu längre in på Billingen bodde Karl Billberg, jägare, visdiktare och levnadsfilosof. Han sjöng gärna sina egna visor för dem som ville lyssna, men de var nog lite grovkorniga. Det var knappast några söndagsskolesånger. Han var rund och frodig, gladlynt och snäll, höll sig tämligen ren men fick under sina senare år svårt att förflytta sej. I likhet med de flesta ensamma äldre blev han omhändertagen för vård, men likt dem som ryckts loss från sin gamla miljö och planterats i en ny, kunde han inte anpassa sej utan avled snart.

På det lilla stället Halleberg bodde makarna Emma och Gustav Larsson med sonen Oskar 4). Gustav hade väldigt svårt att dra jämt med Billberg, som han beskylIde för att stjäla både hö och foder och allt annat som han kunde behöva. Misstanken var nog helt ogrundad, men för att ge Billberg en minnesbeta gillrades en fälla upp i höladan på Halleberg. Det var en lie som monterades upp så att Billberg skulle skära sej på den. Det bar sig dock inte bättre än att Gustav glömde bort fällan, och det blev till slut han själv som skar sig på den. Den som gräver en grop åt andra faller själv däri, heter det ju.

Gustavs, son Oskar bodde kvar på stället efter föräldrarnas död. Han var en skicklig korgmakare och hans alster var välgjorda och därför eftersökta av folk vida ifrån. Han band även kvastar, men klagade jämt över att det var så svårt att få tag i riktigt kvastris.

I gården Tollestorp bodde även en ensam man, Otto Timberg. Hans stora intresse var ett par hästar, som han vårdade ömt. Felet var bara att de fick stå inne i stallet sommar som vinter, varför de knappt kunde röra sej när de äntligen kom ut.

I en stuga på Längeberget bodde två systrar, Matilda och Johanna, ”Bergarstösera” kallade. Det var ett par rara små gummor som alltid hade det fint och pyntat i sin stuga. De tog beställningar på handstickade strumpor och vantar. På den tiden användes yllestrumpor av såväl yngre som äldre. Bönderna hade får och därmed ull. Så fick systrarna arbete även med att karda och spinna. Hur många par strumpor de stickade vet jag inte, de voro icke få.

”Bergatösera” var uppväxta i en stuga på berget men då de blev gamla var stugan fallfärdig. På initiativ av Gustav Svensson i Boslycke hjälptes bönderna åt att skänka timmer och bygga en ny stuga på Prästgårdens mark. Också en form av socialvård.

En systerson till dem var Gideon i Åslagården. Han bodde ensam i sin stuga ända till han förolyckades genom att bränder rasade ut ur spisen och rök förgiftade honom. Med åren blev han något av en enstöring. Även han hade fått bidrag och hjälp med att bygga en ny stuga. Trots att den gamla var fallfärdig dröjde det länge innan han kunde förmås att flytta in i den nya. Hans grannar och vänner köpte en del möbler och uppvaktade honom med. om det var en högtidsdag eller vid inflyttningen minns jag inte alltnog vägrade han att ta emot dem. Minnet sviker, ifall han gjorde det senare.

Väses Emma och andra jag mött 

En gammal tant, som jag också minns, var Emma Jonsdotter, kallad ”Väses-Emma”. Det var en glad och pigg gumma, som för det mesta var på sprudlande humör. Ofta fick hon rycka in som hjälp i köket vid bröllop begravningar och större festligheter. De förekom betydligt oftare förr i tiden än idag. Anna Knopp var en annan sådan ”kalas människa”. Till henne gick man med skjortor och kragar, som skulle stärkas och strykas. Hon var även vida känd som en duktig bakerska, särskilt hennes smörbakelser var berömda. Hon blev därför ofta anlitad att baka till sådana festligheter.

I Häggum fanns också yrkesmän som skräddare Rik och smedmästare Ståhl. Genom sina yrken stod de väl högre på rangskalan än de förutnämnda. Rik var ensamstående, och trots att han var skräddare var inte kundkretsen så stor. Han var lite av filosof och tänkare och läste nog även en hel del. ”Jag heter Rik”, sa han en gång åt mig, ”men jag är inte rik.”

Foto Hugo Nilsson
August Riks hus ur en annan vinkel

Smedmästare Alfred Ståhl var en mycket skicklig yrkesman, som verkligen kunde konsten att få fason på sina arbeten. Han var mycket anlitad. På den tiden var bysmeden oumbärlig. Numer är yrket så gott som utdött. Ståhls haka pryddes av ett välansat skägg. Blev han tillfrågad om något, tog han ett tag i skägget, dröjde lite med svaret och så kom något av ett orakelsvar. Han var lite av en filur, och kunde han skoja med någon gjorde han det gärna.

Utöver dessa vill jag också i denna lilla återblick ta med några av Häggums sockens förtroendemän som jag minns dem. Jag börjar med kommunalordförande Alfred Dahlberg, inte för hans insatser för socknen, utan från mina barndomsminnen. Det inträffade att man någon gång hade fått följa med på en stadsresa till Skövde. Då kunde det hända att man hade turen att träffa Dahlberg i stan.

”Kom med nu, så går vi till Julihns”, brukade han säga till far och detta skedde faktiskt flera gånger, det blev kaffe och kakor Det var en riktig fest och man tyckte sig ha haft en enastående tur som fick följa med till staden just den gången.

Efter Dahlberg blev Natanel Vihlsson ordförande, en rund och jovialisk man, som kunde lägga sina ord väl, men så övervägde han också noga vad han ville säga. Han var den förste som köpte bil i Häggum.

”Man ska väl ha något roligt medan man lever”, sa han, med full rätt. En annan ledande personlighet var Karl Johansson, kommunalman och lantbrukaren tidigare auktionsförrättare och senare poststationsföreståndare. Han var också en av de ledande i missionsförsamlingen. Hans plats stod sällan tom i missionshuset. Det var en hjälpsam man, pigg både i tanke och handling godhjärtad och med en humoristisk glimt i ögonvrån.

Som pojke blev jag vid jultiden sänd till Lars Johan Svensson i Källegården att betala inköpen vid sommarens missionsauktion, han var nämligen kassör Jag minns honom som en gammal snäll farbror med vitt skägg, som talade till mig om julens betydelse, och varför Jesusbarnet föddes hit till jorden. Han tillhörde väl egentligen en äldre generation.

Många fler av de äldre Häggumsborna minns jag och skulle vilja nämna, men det får räcka med dessa.

Jag vill dock inte avsluta min artikel utan att söka ge en liten bild av min fosterfar Arvid Svensson i Boslycke. Han var inte den som önskade eller åtog sig kommunala uppdrag, han sökte aldrig dominera, men sa ändå gärna sin mening om det gällde. Det var en driftig jordbrukare, noggrann i arbetet och som fordrade ovillkorlig lydnad. Men han var också omutligt rättvis, ärlig och hjälpsam. Han var glad och humoristisk och tyckte om att skämta. Den som ville sköta sig hjälpte han gärna om så behövdes. En fin människa som gick sin väg fram utan stora later.

Med dessa små glimtar har jag velat ge min syn på Häggum och Häggumsborna. Jag trivdes där och har många vackra minnen därifrån. Om några felaktigheter har insmugit sig, ber jag om överseende därmed, samtidigt som jag innerligt hoppas att det jag skrivit ej sårar eller förargar, ty det har inte varit meningen med min artikel.

Fotnoter: (Bo Olsbo anm. Som dåvarande redaktör för Billingsbygden)

1)  Åkrarna har senare daterats av kulturgeografer till vad man kan förmoda, medeltiden och dess expansion av jordbrukmarken.
2)  Torpställena har märkts ut av Häggum Hembygdsförening
3)  Se även Billingsbygden 1988.
4)  Denne levde in i vår tid. känd som Oskar på Halleberg.
Häggum – en bygd i förvandling är skriven av Hugo Nilsson 1908-1998. Hugo kom som framgår av hans egen artikel som fosterbarn till St. Boslycke som han senare kom att bruka som arrendator. Därefter köpte familjen Åslagården och brukade den till Ranstadsverkets etablering i början av 1960-talet. Denna artikel har varit publicerad i Billingsbygden 1995. Publiceras med tillstånd av Gunnel Larsson (f. Nilsson). Publicering på hemsidan enligt överenskommelse med Gunnel den 5 juni 2003 kl. 12.05, vid hennes besök på Häggums kyrkogård. 

Häggums by

Häggums säterier

Publicerat den

Av Natanael Wihlsson.

Några anteckningar och data om personer som bebott säterierna i Häggum.

Anteckningarna äro utdrag ur en artikelserie om adelsmän som bebodde säterierna i trakten av Skövde införd i Skaraborgs läns Annonsblad år 1949.

I Häggum på Billingens sluttning mot söder låg förr i värden de tre säterierna i socknen. Gårdarna finnes ju kvar än fast de mist sin forna värdighet som sätesgårdar. Det är Bosgården Bränneberg och Bjärsgården. Angående Bosgården har den ursprungligen varit två säterier om ett halvt mantal vardera men de har sedermera blivit sammanslagna, då det kanske varit en ägare till båda. För övrigt förtäljer en gammal sägen att alla gårdar med namnet Bosgården skulle ägts och fått sina namn av den förnäme och rike riddaren Bo Jonsson Grip vilken under sina många resor i landet, alltid kunde taga in och således ligga under eget tak å sina egna gårdar.

Först skall vi försöka följa ägarna till säteriet Bränneberg.

Före år 1647 tycks säteriet ha ägts av Harald Stake, som föddes på Hönsäter l598 och som dog 1677 och fick sin sista Viloplats i Österplana kyrka. Denne Harald Stake var med i Gustav II Adolfs krig. Särskilt omnämns han stora insatser i hemprovinsen Västergötlands försvar mot danskarna. Han var Överste samt blev landshövding i Skaraborgs län. Dessutom blev han som det heter för sitt mannamod och sin visade trohet mot fäderneslandet, upphöjd. till rikets högsta värdighet eller riksråd, samt belönad med friherrligt namn och sköldmärke. Han var gift två gånger; först med Magdalena Sparre och sedan med Karin Bje1ke. Han torde dock aldrig bebott Bränneberg.

Alltnog finns antecknat att redan 1647 såldes säteriet Bränneberg av Harald Stakes (arvingar). Det kan ju tyckas egendomligt att när Harald Stake var i livet till 1677 att hans arvingar skulle ha sålt hans gård redan 1647. Men det kan ju ligga så till att han redan då över1åtit gården till någon av sina barn eller arvingar. Emellertid sålde denne eller dessas arvingar gården till kvartermästare Johan Botvigson Gyllensting boende på Bålltorp i Sätuna socken. Om honom finns antecknat att han förutom sin officersbefattning även var lantmätare och betecknades som den förste lantmätaren i Skaraborgs län. Han adlades 1647 med ättenamnet Gyllensting. Avled 1674 och är begravd å Hornborga gamla kyrkogård.

En son och namne till honom kaptenen vid Skaraborgs regemente Johan Gyllensting tycks ha bebott säteriet, där han dog 1710. Likaså dog där hans bägge fruar Christina Maria Silfverswärd i juli 1708, och Lena Elonora Pilefelt, som överlevde sia man och dog i nov.1716.

En syster till senast nämnde Johan Gylleasting, med namnet Ingeborg avled också å Bränneberg och begravdes på Häggums kyrkogård den 15 okt.1722. Hon hade haft ett något äveatyrligt liv och varit gift med en ryttare Peter Berg från Kåkind. År 1720 finns i jordeboken antecknat, att Brännberg innehades av ryttmästare Falkengren ”å sal. Gyllenstings fågna söners vägnar”. Att fyra av dessa söner hade stupat redan för många år sedan var det tydligen ingen som då visste. Ryttmästare Falkengren, som för deras räkning förvaltade gården var en kusin till dem. Den femte och yngste av bröderna löjtnant Gustav Gyllensting, född 1685 hade verkligen överlevt Poltava. Han hade tagits till fånga där och kom hem efter fredsslutet. Man finner honom då åter på fädernegården Bränneberg tillsammans med sin maka Annika Björnberg som han förenades med ett par år efter sin hemkomst. De båda blev tydligen mycket uppskattade Häggumsbor. Deras namn förekommer ofta i kyrkoböckerna då de tjänstgör som dopvittnen i socknen, inte blott i herremanshemmen utan också i bondgårdarna. Vid ett par tillfällen förekommer också gåvor av löjtnant Gyllensting antecknade, exempelvis två donationer till kyrkan strax efter hans hemkomst och en donation till de fattiga.

Löjtnant Gustav Gyllenstig tog avsked från Skaraborgs regemente 1723, året innan han gifte sig. Han tycks ha varit en välsituerad man, som gärna utvidgade sina ägor. Av kapten Stierngranat köpte han Brännebacken. 1727 köpte han tillsammans med sin mors kusin Gustav Silfverswärd Åslagården. Både Gustav Gyllensting och hans maka avgår med döden 1738 med endast 10 dagars mellanrum,

Enligt Asta Schumachers anteckningar: Annika 58 år Gustav 55 år. De begravdes uti sin grav på Häggums kyrkogård 29 april 1738. De var barnlösa och med dem är Brännebergs samband med Gyllenstingarna slut.

”Enligt kyrkoherde Noreus anteckningar skall en löjtnant Greve af Gyllensting från Bosgården vara jordfäst på Häggums kyrkogård den 20 april 1739. Denne kan möjligen vara den Gustav Gyllensting, som var ägare till Bränneberg, och det kan tänkas att han för sina insatser i Karl XII krig tilldelats grevevärdigheten och då fått Bosgården i förläning.

När man hört och läst om Poltava så kanske man frestas tycka att det ligger så långt bort i tiden och geografin att våra bygder ej alls skulle ha något med denna tragedi att göra. Så är det dock icke. Från våra bygeder var det säkerligen många som var med där. Man ser nämligen att endast från en gård. i Häggum, Bränneberg var det ej minare än fem .bröder som voro med. Det säger också en hel del om hur dåligt underrättelseväsendet fungerade, dä ännu 1720 ej hemorten blivit underrättad om att fyra bröder stupat vid Poltava 1709, således 11 år tidigare. Och det är ingalunda säkert att dessa stupat just vid det stora slaget. De hade ju kunnat avlidit av strapatserna långt därförinnan. Det var ju så att en stor del av hären förgicks av köld och hunger eller under de ständiga skärmystlingarna med fienden. Det var ju också fruktansvärt med denna köld som rådde vintern 1708 – 1709 och som ingalunda var minst på de ukrainska vidderna. Armen var ju också uruselt klädd och rustad och just intet av sändningarna från hemorten hade möjlighet att nå hären på grund av dåligt etappvägen genom fiendeland. Oerhörda voro de lidande som de svenska trupperna finge utstå.

De som blevo sjuka eller sårade kunde icke medföras, utan måste helt enkelt kvarlämnas för att förgås av köld eller också blevo de mördade av de ständigt kringsvärmande ryssarna. Med slaget vid Poltava den 28 juni 1709 då de omkring 18.000 illa medfarna svenskarna mötte 40.000 ryssar vartill kom avsevärda styrkor kosacker, samt besättningen på fästningen ändades Sveriges stormaktstid.

När man läser om dessa tilldragelser och förhållanden som rådde både vid armen och i hemorten under denna tid får man en inblick i de fruktansvärda öden och lidande som övergått vårt fädernesland

Under en lång följd av år innehades Bränneberg av prostinnan Margareta Rhodin änka efter prosten Erik Siberg i Skövde. I 1740 års jordebok står magister (motsvarande vår tids doktorsgrad.) Siberg antecknad som ägare. Han dog redan l746, 58 år gammal. Ännu i 1780 års jordebok står änkeprostinnan som ägare. Hon dog l783 i en ålder i av 93 år. Om magister Erik Siberg finns antecknat att han 1711 prästvigdes till pastorsadjunkt i Linköping. Där gjorde han sig känd för utmärkta predikogåvor, varför han av biskopen kallades till komminister i Skara. Kort därefter blev han adjunkt i S:ta Katarina i Stockholm. Under sin stockholmstid tjänstgjorde han som notarie i Hov- , konsistorium och blev Kunglig hovprädikant 1719. Med de mäst hedrande lovord av Hovkonsistorium anmäldes han till Skövde pastorat som han fick kunglig fullmakt på 1721. Efter en avskedspredikan inför Kungliga hovet flyttade han till Skövde i maj 1722. Här installerades han av sin gamle gynnare biskop Jesper Svedberg. Redan samma år blev han prost över sin församling. Hans förmåga och popularitet förde honom också till riksdagsmannaskap 1730.

Efter änkeprostinnans död. ägdes gården 1785 av hovrättskommissarien Erik Elfman. Det kan i förbigående nämnas att den numera icke brukliga titeln hovrättskommisarie förr ofta gavs som en hedersbevisning åt särskilt förtjänta länsmän. Tio år senare under samme ägare togs säterifriheten bort och gården b1ev Skattelagd i vanlig ordning.

Ett stycke in på 1800-talet ägdes Bränneberg enligt en lantmäterikarta av år 1831 – av ”magistern höglärde herr Lindskog”

Har det varit jämförelsevis lätt att ur tillgängliga papper få fram en sammanhängande ägareförteckning för Bränneberg, så ställer det sig betydligt svårare att få en sådan förteckning över Bjärsgården och Bosgården. Dels saknas uppgift om en del av ägarna, som enligt tradition skulle ägt dessa gårdar och dels är släkterna där så sammanblandade, så det är svårt att i vissa fall avgöra ägareförhållandena.

Den äldste Gyllensting som omtalas i samband med ägare till Bränneberg hade tydligen stora förläningar i Häggums socken då hans namn ofta förekommer i dess jordeböcker. Biersgärden (som nammet då skrevs) är i 1710 års jordeböcker påförd Botvid Gyllenstings arvingar och såldes tydligen av hans änkefru Catharina Lillie af Aspenäs, ty 1720 tillhör gården enligt jordeboken kapten Olof Stierngranat. Denne var född 1661 och var kapten vid artilleriet på amiralitets flottan i Göteborg. Han var i sitt andra äktenskap gift med Margareta Hierta, som dog som änka på Bjärsgården 1737 ( enligt en annan uppgift anges dödsåret till 1743).

Olof Stierngranats son, skeppskaptenen Jonas Stierngranat var gift med en brordotter till Botvig Gyllenstings fru,Magdalena Eleonora af. Aspenäs. Hennes syster Anna Catharina dog 1731 på Essgärde i Husaby och hon var gift med Kornetten Lars Palmström, vilken sistnämnde hade en systerdotter gift på Bosgården i Häggum med löjtnat Bengt Udd. 1750 tillhör Bjårsgården överstelöjtnant Gustav Adolf Hård, som väl aldrig bodde där för egen del då han ägde större och förnämligare gårdar. Men han hade döttrar som hade användning för den. Vid en lantmäteriförrättning 1763 företräddes dåvarande ägarinnan av säteriet Biersgård, fröken Catharina Elisabet Hård född 1714 död 1798, av frälseinspektören Abraham Rydberg, varav man kanske vågar sluta att det var denne som då skötte Bjärsgården. Dessförinnan har gården bebotts av en syster till denna fröken Hård, gift med en kusin livdrabanten Gustav Hård. Abraham Rydberg och hans hustru Birgitta Virginia Otter, är i husförhörslängden för 1763 – 1766 förd på Bjärsgården.

1766 – 1769 beboddes Bjärsgården av fänrik Jesper Swedenborg född 1736 och hans fru Cajsa Maria Frölich född 1740. Jesper Swedenborg var sonson till Skarabiskopen Jesper Svedberg och blev med tiden major vid Skaraborgs regemente.

Åren 1769 – 1776 är löjtnant Zacharias Åkerfelt bosatt å Bjärsgården. Vi finner honom därefter som ägare till Bosgården dit han kanske flyttade något tidigare ty i mars 1774 inflyttade till Bjärsgården löjtnant Johan Gustav Hård af Segerstad och hans hustru Maria Ulrika Adelheim, som åren 1775 -1776 är förda på Bjärsgården och 1779 flyttade därifrån till Stockholm.

I 1780 års jordebok står en löjtnant Mårdh som ägare till Bjärsgården.

Då förut nämnde inspektor Abraham Rydberg flyttade från Bjärsgården 1766 synes han ha efterträtts av seregant Erik Cervin, gift med Hedvig Sederholm von Sohmalenée. Denne Cervin skulle då varit arrendator eller inspektor på gården.

Säteriet Bosgården tillhörde enligt 1690 års jordebok Kaptenen vid Vestgöta-Dals regemente Johan Lindeström till Mellomberga och, Sörberga i Grevbäcks socken. Ban var två gångeer gift. Andra gången med Anna Hård af Segerstad, vilken överlevde honom och dog 1719.

Deras son löjtnant Lindeström anges i 1722 år jordebok som ägare till Bosgården. Han dog barnlös 1725. Det ser ut som om gården nu gick i arv till hans äldre bror Lennart Lindeströms dotter Anna Beata som 1724 gifte sig med adjutanten Bengt Udd. I 1721 års jordebok kallas Bosgården Bengt Udds säteri och i hans ägo förblir gården ett femtiotals år framåt i tiden.

Bosgården tillhör 1775 1öjtnant Zacharias Åkerfelt född 1723, som tjänade vid Skaraborgs regemente. Han tog avsked 1769 och tillbragte sin ålders dag på Bosgården där han dog 1803.

Här har således nämnts en del ägare till säterierna i Häggum, huvudsakligen de som ägt gårdarna under slutet av 1600-talet och under 1700-talet. Men även en del andra adliga eller personer med mer säregna namn återfinnes i Häggum, såsom; Papegoija, Drakenberg, af. Clerck, de Frese, Sringfelt, Ahlefelt, Strömsten, Strandman m.fl. namnet Ahlefelt är förknippat med ett dubbelbröllop som hölls på Bjärsgården en höstdag 1766. Det var ej bara ett dubbelbröllop, utan ett dubbelt sådant, ty det var två bröder Udd. från Bosgården som då gifte sig med var sin syster Ahlefelt från Bryne i Jårpås.

Att så många av lågadelns familjer ägt och bebott säterierna i Häggum, sammhänger med. att intill 1810 inga andra än frälsemän fingo inneha sätesgårdar.

Ursprunget till dessa gårdars tillblivelse som sätesgårdar var att Magnus Ladulås 1279 i Alsnö stadga stipulerade skattefrihet för de gårdar vars innehavare gjorde rusttjänst till häst.

Ur detta frälse utvecklades det svenska adelsståndet. Bestämmelserna för säterierna ändrade under tidernas lopp. 1562 reglerades sätesfriheten så att en vanlig frälseman fick skattefrihet för ett säteri, friherren för två, och greven för tre sätesgårdar. 1686 förbjöds anlägga några nya sätesgårdar. Och säteriernas särställning upphörde undan för undan för att först 1903 definitivt upphöra.

Anna Magdalena af Clerck var född den 22 juli 1741 och ingick den 10 maj 1761 äktenskap med brukspatronen Johan Jakob von Döbeln. Denne var född. 1734 och avled 1775. Anna Magdalena dog den 15 nov. 1805 och hegravdes i Häggum.

I Häggums kyrka finns ett bokkläde varå det clercksiska vapnet är anbringat. Kan möjligen vara en gåva av denna Anna Magdalena. Ätten Clerck är av skotsk härkomst och adlades här i Sverige .under Karl XII tid 1699. Ätten utdog i Sverige 1808.

Ovan nämnde brukspatron Johan Jakob von Döbeln var troligen bror till häradshövdingen i Gudhems härad Johan Jakob von Döbeln å St .Torpa i Segerstad, som var far till generalen Georg von Döbeln (segraren vid. Lappo, Juutas m.fl.stä11en under finska kriget Som en egendomlighet kan nämnas att en broder till häradshövdingen Johan Jakob von Döbeln synes haft samma namn: Johan Jakob. År 1766 dog Georg von Döbelns farfar, far och en bror och de begrovos på samma dag.

Den i ägareförteckningen för Bränneberg antecknade, Kapten.vid. Skaraborgs regemente Johan Gyllensting ägde enligt 1658 års reduktionsjordebok Stora Torpa.

Fänrik Jesper Swedenborg som bebodde Bjärsgården 1766 – 1769 är sedan ägare till Seltorp i Segerstad.

År 1890 fanns i Sverige 62 grevliga, 142 friherrliga och 528 adliga ätter. Från 1626 har funnits 142 grevliga, 406 friherrliga och 2.343 adliga ätter.

Angående Bjersgård i Häggum

Att en generalmajor Clerck bebott Bjersgården i slutet av 1700-talet framgår av följande utdrag ur en beskrivning över släkten Afzelius, som finnes intagen i tidniogen Västgötabygden för år 1956. Författaren skriver:

Per Afzelius var son till den förut omtalade Perh Perhsson i Hälsinggården, Sätuna. Han var född. 1751 och dog 1803. Afzelius var v. pastor i Broddetorp och blev pastor vid Skaraborgs frikorps samt följde med truppen 1789 i danska kriget. År 1791 blev han inkallad till konsistorium ”emedan han utan tillstånd predikar på Bjärsgård.i Häggum”. A. uppvisade då ordres från generalmajor Clerck så lydande: ”Som Consist. behagat påsätta oss i Häggum en viss pastor Magister Moberg vilken för, sin som jag soupponerar stora okunnighet, ej kan predika, ty det är icke ens likmätigt vår erkända och besvurna Lutherska lära och för att icke med. förargelse höra ett så olyckligt missfoster bland präster så anbefalles Hr Regementspastor P. Afzelius att predika på Bjärsgård”. Afzelius klagade att det nu var andra gången han blivit inkallad för att han predikat nog ofta. Men så länge tiden ej kan utplåna skriften: ”Gå ut i hela världen och prediker evangelium” fann han ej vari hans fel bestod. Konst. tillsade honom, att alldenstund frikorpsen redan var upplöst, så stod han ej längre under krigsbefäl.

Häggums kyrka

Häggums Missionsförsamling/Missionsförening

Publicerat den

Församlingen i sitt 150:e verksamhetsår 2003 och Missionshuset har funnits i 125 år.

Vid Hemvändardagarna den 3 augusti 2003 kommer en Jubileumshögtid i Missionshuset som fyller 125 år att vara höjdpunkten på söndagen. I ett antal artiklar kommer att redovisas olika dokument och annan information som finns i föreningens arkiv. Inledningsvis en jubileumsskrift från 1929 som är skriven i ett enda långt stycke men här uppdelat för att underlätta läsandet. Vem som hållit i pennan är okänt.

Handskriven Jubileumsskrift

Denna afvskrift 2003, ”Uppläst på 75 års jubileumsdagen den 24 juni 1929 i Häggums Missionshus, Herren vare tack och lov för allt, Halleluja.” 

Jubla ock gläd dig du dotter Sion Ty se jag kommer För att taga min boning i dig säger Herren. Sarkaja 2:10. Ty så älskade Gud verlden att han utgaf sin enfödde son på det att var och en som tror på honom icke må förgås utan hafva evigt lif. Johannes 3:26. 

Den Rättfärdiges Åminnelse lefver i Välsingnelse. Ordspråksbok, 10:7.

Att God Gåfva ock att Fullkomlig gåfva kommer ofvanefter ifrån ljusets Fader Så både i Lekamligt ock Andeligt afvsende Gaf Gud oss Hemmansägaren Johannes Larsson ifrån Nästeg. Wahltorp som då fluttade derifrån ock Tillträdde Säteriet Bosg. Häggum den 14 mars 1854. 

Således 75 år Sedan ock då som nästan alla hans Församlingsbor i Största syndaelände befans på väg till evig död. Så i största hast Började Johannes Larsson jemte hans Broder Per Larsson Boende i Rådened, Församling hvilken förde ordet och Prädikade i J Larssons hem ock på många andra ställen i Häggum desse både Bröder arbetade outtröttligt för att få Folket Frälsta ifrån synden ock att tro på Jesus. 

För att nå de Störtsa Syndanästen Så hämtade Johannes Larsson de aldra bästa Prädikanterna ifrån Jönköping. Svenning, Johansson, Per Jonsson, Per Hultman, August Pohl, Andersson, Malm, Mattsson m.f.l. Magister Oskar Ahnfält Som ofta kom resande på Droska efter egna hästar ock kusk ock var i Bosg. I åtta dagar å rad. Hästarna skulle fodras med gott foder. Oskar, han Prädikade ock spelade på sin harpa. Här kommer en Främling från Fjerran ort ock klappar på ditt Hjerta o.s.v. Hvar är du o meniska som dveljes i Gruset vad döljer du dig ibland Lustgårdens teän. Träd fram för din Herre i Ljuset så ropar den Himmelska rösten Det skar igenom. Folkmassorna till Syndanöd ock bhof af Frälsning. Fult hus evad det var i Kyrka eller andra ställen behof av Nyfödelse blef stort. 

Alla Prädikanter Hämtade ock Skjutsade J. Larsson runt i socknarna ända till Sköfde, Hanlanden Ahlström, Byggmästare P. Larsson, Fabrikör Anderen, många goda Prädikningar i hans ena flygel vid Sandtorget äfven till Wersås, Hjo, Gudhem, Watunhem, Sandtorp , i Sanning ett stort arbetsfält, alt gick med Stor lust ock glädje i 13 år alla Prädikanterna hade ett godt hem hos vår Fader i Kristo J. Larsson för alt detta fick han mycket otack i början ock blef förföljd med Stenkastning intill han bostad, en gång han skjutsat en Prädikant ock var på hemväg var det en Person, som afvacktade hans kommande, Skulle Skjuta honom men han kunde ej för han såg 2 Personer i Åken. Så bekände den Mannen det för J Larsson, då han blef omvänd till Gud, 

Så fick denne Nitiske ock Trogne Herrans tjenare vara med om både nöd och nåd intill år 1867. Då han blef hämtad utaf Jesus sjelf enligt Joh.E 14:3. Ja Saliga de Som hafva tvagit sina kläder i Lammets blod Uppb. 7:14. Ock Skall aftorka alla tårar af deras ögon o.s.v. uppb. 21:5. 

Då såg det underligt ut för oss här i Häggum vi voro lemnade som Får utan herde, Syskon utan Fader. Men Herren som är Enkors och Faderlösas försvarare ock ser till det låga i Himlen ock på jorden Trädde fram på ett förunderligt sätt. Låt mig hafva omsorgen om mina barn ock mina Händers värk. Samtidigt framrukte 3 Stora Fiender till Herren ock ville Stänga kyrkan för Guds ords bruk, ock som vanligt sed ock lag kom den dagen då Johannes Larssons, Stärbhus lät Hålla Auktion, på deras faders efterlämnade egendom. Så när Lösöret var utropat Så skulle äfven Sätteeriet Bosg. Utropas och Säljas, då stod de omnämnda Fienderna så bittra ock tänkte köpa Fastigheten för att få Kyrkan Stängd men efter en Stunds tystnad, Herren gjorde Hedningarnas Råd om intet, han lät folkets tankar komma på skam. Ps. 33:10. Herren låter klubban falla för en på Jesus troende man Landtbrukaren Magnus Jansson, Orrleka, Fröjre som ropade in Sätteriet Bosg. 

Till 2ne af Sina Älste Mågar Lars Andersson ock Johan Wiktor Johansson att tillträda som deras egna hem. Nu hade Gud vändt vår eller Guds barns sorg i Glädje då de båda Familjerna voro alla på Jesus troende ock upofrande Guds barn. Ära vare Herren Som håller ord jag skall vara med dig i Nöden o.s.v. 

Kyrkan fick fortfarande Stå öppen för Lekmän ock Troende. Prästmän Pastor Palmberg, Håkan Sjögren, Pastor Sthalen m.f.l. Vår då varande ädb (ädelborne). Kyrkoherde A. Johansson var alltid vänligt Stämd till Prädikanterna Satt alltid främst ock afhörde Prädikan evad det var i Kyrkan eller i andra Ställen. Hälsa de Prädikande bröderna välkomna ock aftackade dem så kärt när de reste, intill år 1879, då Kyrkoherde A. Johansson fick hembud. 

Så ser vi ock höra att det har gått väl för Guds barn i Häggum, några ord om Johannes Larssons, Sterbhus efter att hvad han rest ock givit ut till Jesu Kristi Ära ock förhärligande. Så blef det när alt blef utredt. 12 korgar öfver med styrken efter dem som ätit och bott ihans hem ock talat Guds ord. Ja då ser vi huru Herren Wälsignade Hans efterlefvande, Maka, med, 7, barn i Fortsättningen. Allt fick då Fienderna stå ok se på kort efter flyttade 2 ifrån Häggum 1 dog var då 3 som var värst. Herrens hand kan allting förvandla. 

Så efter något år Köpte Lars Andersson, Korsg. I Häggum, Johan Wiktor Johansson blef då ensam ägande af Sätteriet, då tog han ock hans Lyckliga Hustru upp sin Faders Mantel ock har troget ok omsorgsfult föreståt Församlingen med goda ok rikliga tillfällen att få samlas i den ena Flygeln På Bosg, som byggdes till, SöndagsSkola ock Prädikolokal Gud tog då Per Pettersson i Lilla Boslycke till SöndagsSkollelärare i några år ok så ficka han hembud han var trogen i det lilla han gjorde vad han kunde, ock Sedan tog Per Larsson i Källeg. Upp hans arbetsstig, blef SöndagsSkollelärare ok på samma Sätt en väldig Prädikant både i Häggum ok annorstädes han bodde Stora Gåran, att draga fram synden ock Frambära den Frälsade Jesus Kristus för folket så att det blef rop än här ok der i bänkarna. 

Bed för mig. Så höll denne Herrans tjenare På i tid ock tils år 1905, då Jesus gjorde Enligt Johannes Ev. 14:3, han var även Föreståndare till den lilla Guds Församling Som sammanslöt sig omkring Jesus att Fira hans döds Åminelse år 1880 och efter honom Blef Gustaf Ström Föreståndare i många år Sedan fick han fara hem i Frid. 

År 1878 fick Missionsförsamlingen bygga ett Missionshus. På J. W. Johansson Gård hvilket Sedan Stått öppet för alla Guds ords förkunnare i 51 år Präster eller Lekmän. Försök har Förekommit att få in okända Prädikanter Men som J. W. Var en så gammal Herrans Tjenare ock begåfvad att säga ut sina tankar Så afslog han alt sådant intill 1928 då han fick hembud att Gå in i sin Herres Glädje enligt Mattij 25: 20-21 efter alla uppofringar med den 5 punden J. W. Fått att förvalta i 55 år. 

Tillsammans med Sina båda Hustrur Som varo i Sanning ädla i Herrans tjenst han var gift 2 gånger Guds frid öfver deras hvilokamar Ära vare Herren. 1922 Så invaldes Påstföreståndare Karl Johansson i Fridhem till ordförande i Missionsförsamlingen. Så har han ock hans Hustru outrötteligt ock i alla behof af MissionsHemmets angelägenheter vari ock dro så uppofrande. Så att Prädikanterna hafva ett godt hem hos dem fortfarande. Så har då Herren hjelpt oss alt härtill. 1. Samuelsb 7:12 Esaias 46:3-4 äfven 27:2-3. Herren Jesus till ära till alt af… 

Häggums reformator

I Hilmer Johansson ”Bolumssamlingen” (Västergötlands Museum) kallas Johannes Larsson för: ”Häggums reformator.” 
Följande finns i Hilmer Johansson anteckningar: 

”Johannes Larsson. 

Efter en del år som mjölnare i Fröjered lbr i Bosg., Häggum. 
F. 1810 28/4 i N:a Fågelås. 
D. 1867 24/7 i Häggum. 
Gift 1835 med Anna Larsdtr. 
F. 1810 18/11 i N:a Fågelås. 
D. 18 

Barn : 
1. Johan Viktor Johansson f. 1837 28/2.  
2. Per August Johansson f. 1838 18/11.  
3. Maria Charlotta Johansdtr f. 1841 1/4.  
4. Anna Dorotea Johansdtr f. 1843 13/1.  
5. Hilda Kristina Johansdtr f. 1849 25/2, d. ogift. 
6. Klara Helena Johansdtr f. 1853 14/7.  
7. Johanna Sofia Johansdtr f. 1856 8/2 i Häggum3.  

Häggums reformators föräldrar voro enligt Häggums d:bok 
Lars Jonsson o Maria Gideonsdotter.”

Åke Josefsson, Kungslena.
Åke är barnbarns barnbarn till Johannes Larsson (morfars morfar) som kom till Bosgården från Nästegården i Valtorp 14 mars 1854 och som i Häggum startade Missionsförsamlingen samma år. Nästegårds kvarn i Valtorp bär fortfarande initialerna J.L. huggna i väggen. Åke Josefsson har bl.a. skänkt en tavla på Fridhem till Häggums Hembygdsförening och i övrigt lämnat information om sina släktingar.

I Hembygdsföreningens samlingar finns ett tidningsursklipp från 1893.

”Stor
Offerfäst
Hålles i Häggums missionshus för Missionens bedrifvande på mörka platser, söndagen den 26 dennes kl. 5 e. m. Tvenne föredrag öfver ämnen Guds folks kröning och belöning efter mötet med Brudgummen i skyn. Sängen för kort och täcket för stacket. Sång utföres till harmonin och orgel, fria vittnesbörd af flere nyomvända från många håll. Sångkören sjunger till flere instrument. Mötet leds af Missionär N. P. Andersson. Inträde 25 öre för äldre och 10 öre för barn. 
Alla hjertligt välkomna.”

2-Kronan som säljs vid varje auktion i Häggums Missionshus. 

”En period hölls två auktioner en Missionsauktion på sommaren som hölls på eftermiddagen och kallades ”Di gamles auktion” och en Skördefest senare på hösten. I slutet på 40-talet såldes 2-kronan vid Missionsauktionen numera säljs den om och om igen på höstens auktion och inbringade år 2000 50 kr. vid varje utrop. I ett etui med 2-kronan ligger en handskriven lapp med ungefär följande innehåll.

Denna 2 Krona är given av en fattigstugegumma i Varola till evangelist Carl Andersson från Jonköping för Häggums Missionsförening. Kronan skall varje gång säljas men ingen får behålla den.

Vid ett besök hos Bengt Kindbom söndagen den 5 december 1992 berättade Erik Wahlstrand Axtorp Varola att den fattigstugegumma som skänkt 2 Kronan till Häggums Missionshus hette Augusta Svärd. Augusta Svärd var piga hos Eriks farfar P. A. Wahlstrand som 1871 – 1902 var folkskollärare i Häggum. Detta kanske är förklaringen varför en gumma i Varola gav Häggum denna skänk.”

Häggums kyrka

Häggums kyrkor

Publicerat den

Häggums gamla kyrka revs 1863. Den byggdes på utmarken några hundra meter öster om byn, vars läge förmodligen stammar från perioden 600 – 800 e Kr. Det var en romansk stenkyrka med rakslutet kor och västtorn. Tornets ljudgluggar bestod av dubbla valv burna i mitten av kolonetter. Tornet, kanske senare tillbyggt, hade en patronatsingång i väster. Den murades senare igen och ersattes av ett fönster. Tornrummet behövdes som sittplats.

Kyrkans huvudingång var sydporten, som försågs med ett vapenhus av trä, möjligen föregånget av ett av sten. Den järnbeklädda dörren är troligen sakristiedörr i dagens kyrka. Dörren har ett rombiskt nyckelbeslag och en ring formad som en orm som biter sig i stjärten. 

Kyrkans murar var mer än metertjocka, något överdrivet med tanke på att långhusets inre bredd var endast 6 m. Kyrkan var totalt ca 17 m lång, varav långhuset drygt 9 m. Tornet var murat till 11.5 m höjd. På ca 6 m höjd finns en inskränkning i murlivet som tyder på att överdelen tillkommit sekundärt.

Kyrkan 1861

1830 skriver kyrkoherde A P Noraeus: ”Jag saknar den källa ur hvilken jag kan hämta hvilket År hon är byggd. Säkert är det att hon är byggd i IX Secelet”. Kyrkohistorikern Fischer ville ha byggåret till 1050. Sannolikt byggdes kyrkan i första hälften av 1100-talet. 

Kyrkans inre var rikt smyckat med målningar, som troligen utförts under 1400-talet. På norra väggen fanns en stor bild av bröllopet i Kana och över sydporten en målning av S:t Göran, möjligen kyrkans skyddshelgon. 

Häggum med sina 21 gårdar i kyrkbyn var den största socknen i det nuvarande pastoratet. Den hade egen präst, Niclis, i början av 1300-talet. Häggum kom att tillsammans med Sjogerstad och Rådene utgöra ett pastorat. Häggum avskildes från pastoratet år 1586 då Häggum vid arvsskiftet efter hertig Magnus undantogs och fördes över till Valle härad och hertig Karls lott. Härav öknamnet ”Skams undantag”. Gamle Skam var ett öknamn på Karl IX.  

Från den gamla kyrkan finns dopfunten bevarad, ett mycket vackert arbete från 1100-talet eller 1200-talets början.  

Den gamla kyrkan var trång. På en inre yta av drygt 40 kvm skulle en församlig, som 1855 bestod av 700 medlemmar, samsas. 

1864 invigdes den nya kyrkan. Dess nyklassisistiska interiör återställdes vid renoveringen 1998. 

Bosse Olsbo

Häggumavisan

Häggumavisan

Publicerat den

Av BO OLSBO efter Allan Johansson

Berättelsen om häggumavisan är egentligen två berättelser, en om vilken verklighetsbakgrund den har, en andra om hur den gick förlorad men återfanns. Förf. morfar, Oscar Larsson, visste att berätta ganska utförligt om bakgrunden till visan – hemgång och holmgång hos Häggrens i Söakullen. Men av visan kom han bara ihåg några få verser. Han förklarade att visan varit mycket populär, men när väckelserörelsen kom på 1860-talet följd av nykterhetsrörelsen, ansåg häggumsborna det skamligt att sjunga om brännvin och annat otyg som visan berättar om. De teg ihjäl den, helt enkelt. 

Viktor Andersson i Backekärr tecknade ner 18 verser av visan, men huvudsakligen de delar som handlade om Jonas Munter, varför den kallades Munteravisan. Den som letade reda på resten av visan var Hilmer Johansson i Bolum. Genom honom har 38 verser räddats och det är mer än originalvisan. Denna skulle enligt rättegångsprotokoll ha innehållit 25 verser. Hilmer Johanssons version tar också upp hela spektaklet kring Söakullen.

Hade visan då någon verklighetsbakgrund, eller var det bara en oförskämd nidvisa? Allan Johansson i Korpatorp/ Munkgården, Bolum, kom händelseförloppet på spåren. Ingen visste egentligen när allt detta skulle ha inträffat. Men när Hugo Sköld i Stenstorp berättade att hans morfar tjänat dräng hos Munter då denne stal skog på berget, gick Allan Johansson helt enkelt på husförhörslängderna och konstaterade vilka år det rörde sig om. Sedan plöjde han igenom protokollen från rättegångarna vid Valle häradsrätt de aktuella åren och skrev för hand av alltsamman. En forskarbragd i det tysta. Därmed kan det vara dags att gå över till vad protokoll och andra källor berätta.

Häggum 1852

Häggumavisans händelser utspelade sig den 7 juni 1852. Byn befann sig då i en dramatisk utvecklingsperiod. Laga skiftet skulle för gott spränga bygemenskapen ett par år senare, byn hade en bra bit över 600 invånare och var i storlek jämförbar med Skövde dåvarande stad. De flesta gårdarna låg kvar i byn. En omfattande tåbebyggelse sträckte sig på utmarken norr om kyrkan med soldattorp och backstugor. Kronoparken Billingen hade tiotalet år tidigare delats upp på enskilda skogsägare och de intagor som fanns där hade omvandlats till hemman. Sökandet efter mer jord åt fler människor hade lett till en omfattande torpbebyggelse uppe på det karga Billingen. Flera av dessa låg vid Söakullen, eller Sjöakullen, som det lika ofta kallas.

Söakullen på 1930-talet.

Här bodde på Söakullatorpet Häggrens, Jonas och Maria med sonen Anders Jonasson Häggren vilken stod som intäktsägare. Torpet var på 1/24 mantal, jorden liten och mager. Dessutom hade byborna betesrätt på berget, där Häggren stod för vallningen av deras får för att få lite extra inkomster. 

Det var ur detta upprinnelsen till hela bråket skulle komma. För att tjäna något extra tog Häggren i smyg in får från andra socknar. För av detta fick han ullskatten, d. v. s. klippa fåren efter betessäsongens slut. 1851 var ett ovanligt gott betesår på berget. Men fåren åt för mycket lingon och andra bär, vilket de inte tålde utan dog. ”Sprack”, sägs det. Häggumsboma kom då på Häggrens lilla biinkomst och det blev ganska mycket väsen. Han fick delvis skulden för att så många får dött.

Två av dessa fårägare var soldaterna Skruf och Örn. Skruf var bysmed och stor med rediga nävar och svart uppsyn. De skulle 1852 komma att vara två huvudpersoner vid ”revisionen” i Söakullen. En tredje var Jonas Andersson i Skomakarhemmet, ett annat torp uppe på berget väster om Söakullen.

Jonas Andersson var född i Håkantorp 1806. Han gifte sig till både Skomakarhemmet och öknamnet Munter. eftersom hustrun var dotter till en ryttare Anders Munter vid västgötakavalleriet. Jonas Munter var en färgstark person, en fri entreprenör som gjorde pengar på vad han kunde i Billingens vildmark. Han påstods vara oäkta son till en kyrkoherde. Han instämdes för fyra stölder av skog vid tinget i Valle men kunde bara fällas för en. Han hade också lönnbränneri som en lönsam extrainkomst. Det berättas hur drängen Anders Bengtsson en gång varit och malt säd åt Munter. När han gav sig på hemväg blev han omkörd av länsman. Drängen anade oråd och lät oxen få fart på benen och tog en genväg till Skomakarhemmet. I farten tappade han mjölsäckarna. Han hann dock precis hem för att få på mäsktunnan på flaket och köra till skogs med den innan länsman kom. Länsman blev häpen när han kom och upptäckte att drängen, som åkt efter oxe hunnit dit före hans eget hästekipage. Varpå drängen lugnt förklarade att oxen fallit i sken när länsman kom dundrande förbi och rakat rätt genom skogen hem.

Munter lyckades genom svågerpolitik och diverse finter bli byfogde. Därför kunde han till den 7 juni 1852 genom byahornet och grannastämma få med sig en hel del häggumsbor till Söakullen för ”revision” av fåren som hölls i bete. Alla hörsammade dock inte kallelsen, eller fick den helt enkelt inte. Så det var en ganska liten del av byborna, enligt tingsprotokollen ett 20-tal, som på morgonen den 7 juni vandrade upp på berget.

Eric Andersson vittnade senare om hur han hade kallats av soldaterna Örn och Skruf. De hade förklarat att ”ett förbannat spektakel skulle anställas för att ta över foderkreaturen”. De förklarade också att Munters svåger Johannes Larsson i Brännebacken skulle kalla samman byborna med luren så att alla skulle vara med. Soldaterna hade med sig var sin tom fjärdingskanna. Dessa fylldes på när de passerade Munters ställe – senare förklarade de att detta skedde för att de skulle ut på manöver nästa dag.

Väl framme vid Söakullen var där fullt av folk och fler strömmade till från alla håll. Det spenderades av brännvinet ymnigt, Munter lät senare skicka efter mer – om inte kanske det hela hade avlöpt under ordnade former.

Det första som hände var att Häggren blånekade till anklagelserna. Revisionen genomfördes då. Häggumsborna avskilde sina får varpå det visade sig att anklagelsen var riktig. Gamle Jonas Häggren, hans maka och barn tog sin tillflykt till stugan. Utanför larmade hopen, det flödade av brännvin och de förorättade förvandlades till en pöbel.

Häggren vägrade öppna dörren, men ett av barnen, förskrämd av det hela, låste upp. Snart var hopen inne i stugan under buller och stoj. Under dans och vilda skrik började folkhopen skuffas, man knuffade varandra mot Häggren, som fick utstå en hel del stryk. Ludwig Bobäck, Häggumavisans författare, berättar att han själv blev knuffad mot Häggren av Örn, varvid fönsterrutorna på ena sidan slogs ut. När Häggren satte sig på andra sidan rummet, blev Bobäck på nytt knuffad mot honom, så att rutorna även på den sidan gick i kras.

Häggren knuffades ner på golvet, en i hopen höll honom fast och han bör ha fått en del stryk även om ingen ”såg” något sådant. Örn, upptänd av brännvinet, rev ner gället – en torkhuv för kött – ur taket och vräkte ner några plankor som stod vid ena väggen. Han sparkade omkull en stol där en av Häggrens små flickor satt. Hon lyckades med blödande näsa ta sig ur huset. Anders Johansson i Stora Gåran slog näven i bordet så det dånade och vrålade att Häggren var en ”förbannad sö”. De gick lös på inventarierna i stugan, t o m rappningen slogs av väggarna. Bobäck, som tycks ha varit en av de få som inte rycktes med i uppträdet, lyckades först få ut Maria Häggren. Hon hade blivit illa sparkad av Lars Pettersson i Pukabo.

När han försökte hjälpa Häggren ut, blev denne nedryckt på golvet och fick flera påkslag. Till slut lyckades han dock få ut den gamle ur stugan, där våldsverkarna fortsatte förstörelseverket.

Utanför gick det inte lugnare till. Gärdesgårdar och hägnader revs ner. De främmande foderfåren drevs ut ur lagården. De började beta på en sådd åkerlycka, men Erik i Tollestorp drev bort dem därifrån.

Då Maria Häggren kom ut på gårdsplanen, följde Lars i Pukabo efter henne. Denne, Fara-Lars, hade rykte om sig att bli en rå och vild sälle i fyllan, var född i Skövde 1806. Han hade levt ett ostyrigt liv och var bl a dömd för försnillning av kronomedel. Öknamnet var en mindre stötande omskrivning av det öknamn han hade, ett folkligt uttryck för ett s k runt ord. Detta hade han fått sedan han i ett ”glatt” gäng förevisat sin ”herr Lars” vara så stark att han kunde bära ett ankare brännvin.
Han förföljde Maria Häggren över gårdsplanen och skrek:
– Vill du nappa min gimra, din tjuvkäring.
Maria Häggren tog sin tillflykt till fähuset, men lyckades inte slå dörren i lås. Fara-Lars följde efter in och vad som där utspelade sig exakt vet ingen. De andra i hopen höll för dörren och inifrån ladan hördes skrik och jämmer från Maria. Efter ett tag lyckades hon illa blödande ta sig dårifrån.

Uppträdet avslutades med att Jonas Häggren och Fara-Lars stod på var sin sida om en kvarvarande bit av gärdsgården och utbytte otidigheter. Lars måttade ett slag med påken mot honom, men enligt vittnena träffade det inte. 

När det värsta uppträdet var över kom Johan Kindbom till platsen. Han hade inte kallats, utan var ute och letade efter en bortsprungen ko. Han träffade då Örn, Skruf, Munter och Lars Jonsson, som bjöd honom på brännvin. I stugan låg alla husgeråden nedvräkta på golvet, det låg stakar kvar och flera rutor hade krossats. Häggren och hans hustru var illa åtgångna.

Jonas Häggren blev aldrig mer den människa han en gång varit. Han blev ”krepplinge” – krympling, även om han kunde röra sig och gå stödd av två käppar så återvann han aldrig full hälsa. Maria frisknade dock till ganska snabbt. Lika illa var att Söakulltorpet var svårt vandaliserat. Syn företogs, tyvärr är protokollet inte helt läsligt, men de delar som kunnat tydas lyder som följer:

”Protokoll hållet i Söakullatorpet den 10de juni 1852 varest Häggums bymän den 7de i samma månad skötatt överfallit och slagiett Jonas Häggren och hans hustru och barn samt fördärvat åtskilliga saker i hans hus som värderades i riksdaler och skilling:

I stugan: 6 rutor samt blyet i gavelfönstret utslagne och fördärvade1.32
I södra sidfönstret 4 st dito och blyet-.16
Klädesstänger avbrutne1.-
1 st bord en stol-.16
Ett målat såvelakan(?)1.-
Ett st lakeså med ull-.32
En dito med svine lår-.16
Sönderrivit övergångjett till En säng-.8
Nedslagit rappningen i stugan och förstugan å väggarna-.16
I kammaren fönstret sönderslagit en ruta-.16
Sönderbrutit en dragkärra-.24
Sönderbrutit staketet runt trädgården1.-
Nedhävit en lakeså med kläder uti en hönekälla samt å ladugården ena gaveln fördärvad1.16
Sönderrivit en rock som mannen hade på sig-.9
Saman11.28

Mannen hade även tvenne blodvitten och jemrade sig att hans kropp var fördärvad av sparkningar och var sängliggande.
Hustrun hade åtskilliga blånader på benen som förmodligen skett av sparkningar och jämrade sig för hela kroppen.
Sålunda synat och befunnit intygar som ovan

Lars JonssonJohannes Eriksson
Häradsdomarei Söakullen”

Räfst och rättarting

Redan den 28 juni togs målet upp vid Walle härads ting i Skärv. Anders Jonasson Häggren ville återta anklagelsen, men åklagaren yrkade på att målet skulle fortsätta. Som målsägande stod även Jonas och Maria Häggren. Jonas Häggren kunde dock inte inställa sig till tinget då han fick tillbringa två månader sängliggande efter misshandeln. Trots det snabba åtalet skulle det ta två år innan hela affären hade förts till dom.

Som åtalade stod soldaterna Johan Skruf och Johan Örn, Jonas Andersson i Skomakaretorpet, Lars Pettersson i Pukabo, Sven Johansson i Källängen, Johannes Larsson i Brännebacken och Eric Johansson, Lars Larsgården. Anders Johansson i Stora Gåran blev kallad till en av de senare rättegångarna som vittne, men blev inför sittande rätt ställd under åtal för delaktighet.

Rättegången bestod första dagen i stort sett av att de åtalade instämdes för hemgång hos Häggrens. Åklagare var v. länsman J. E. Ström. Alla de åtalade nekade, varför uppskov beviljades för vittnens kallande. Till tinget den 14 december samma år inkallades Johan Levander och Jonas Jonsson i Pukabo, Anders Svensson och Anders Olofsson i Thoragården. Vittnena medgav att där varit oljud och oväsen, att Häggren fått ett slag av Lars Petterssons påk, men i övrigt gav man inte några upplysningar. Frapperande är att ingen kunde ge besked riktigt om vem som gjorde vad när det gälde själva misshandelshistorierna. Tydligen ville man tysta ner det hela. 

Åklagaren begärde uppskov. Målet återupptogs den 2 april 1853. Det inleddes med att Jonas Häggren – sedan sonen velat återta anklagelserna igen – lämnade in dels en angivelse, dels krav på att själva få föra rättegången vidare. Han trodde att åklagaren ämnade lägga ner målet. Han krävde ”att våldsverkarna måtte dömas skyldiga . . . och dessutom yrkar jag ersättning för att de så illa sönderslog min gamla kropp att jag blev sängliggande under 2ne månaders tid och tror mig, gamle stackars man härefter icke mer kunna återvinna den hälsa som jag förut ägde.” Han yrkade också skadestånd på 222 riksdaler. Risken för åtalets nedläggande var dock överdriven. Som första vittne trädde Ludvig Bobäck fram, Häggumavisans författare. Han gav ett rakt och rejält vittnesmål om vad som hade hänt. Vittnet Anders Jonsson utpekade Jonas Munter som ansvarig, då det var han som anskaffade brännvinet. Johannes Pettersson hade kommit till Söakullen när det hela nästan var över och Johan Kindbom efteråt. Johannes Andersson vittnade också. På nytt blev det uppskov nu till den l0 juni 1853. Nämndemannen Eric Johansson, Jonas Olofsson i Stora Gåran och Anders Johansson i Lilla Boslycke vittnade och gav skärvor av händelseförloppet. Den som kom att ge det mest detaljerade vittnesmålet, och även om förspelet, var Erik Andersson i Tollestorp. Han skulle även till sluträttegången ge vittnesmål i form av ett skriftligt intyg, där han nyanserade sin skildring av händelserna. Hans och Bobäcks vittnesmål kom förmodligen att väga tyngst hos rätten. Vid denna rättegång instämdes Anders Johansson i Stora Gåran först som vittne, men åtalades sedan inför sittande rätt sedan namnen från Lilla Boslycke vittnat om hans delaktighet i våldet. Anders Häggblom i Prästgården hade intet att meddela.

På nytt blev det uppskov och den 30 november återupptogs rättegången. Nu vittnade Johannes Spets, boende på Häggums Tå, medan Anders Skräck i Hansagården och drängen Peter Larsson i Bjärsgården inte ville berätta något av vikt. Änkan Greta Jonsdotter i Bjärsgården och pigan Cajsa Jonsdotter i Ekeskogen vittnade om vad de hört om orsaken till folkuppbådet – att det gällde att avskilja främmande får från de insocknes.

Målet togs upp den 5 april 1854 med nya vittnen. Per Pettersson i Stora Boslycke inkallades av åklagaren och gav ytterligare detaljer. Nu kallade försvaret in Jonas Jonsson i Korsgården, samt korsförhörde åklagarens tidigare vittnen Johan Levander i Pukabo och Anders Olofsson i Toragården. De intygade dels att främmande får hittats i fähuset, dels att målsägandena varit otidiga mot de åtalade.

Målet återupptogs den 27 juni 1854 för sista gången. Nu inkom Erik Anderssons i Tollestorp skriftliga vittnesmål där han nyanserade sin berättelse. Korsförhör från försvaret av Spets och Per Pettersson tillfogade föga nytt. De åtalade hade ingen som förde deras talan, frånsett soldaterna Skruf och Örn. Vid varje rättegång medverkade ett kompanifullmäktig för att föra deras talan.

Jonas Andersson Munter inlämnade en försvarsskrift, där han påtalade att Häggrens hade tagit in utsocknes får på socknens allmänna betesmark för egen vinning. Han hävdade att när sanningen uppdagades blev målsägandena otidiga, varför bråket inte var oprovocerat. Jonas Munter nekade också till att ha medfört brännvin för att få fart på tillställningen. Han skrev att det var på grannarnas begäran han sänt efter brännvin, eftersom ”att då ett byalag sammanträder är denna dryck en oundviklig nödvändighetsvara och denna tillsläpas av den som därmed är försedd, vilken därför av byalaget erhåller ersättning.” Munter blev tillfrågad eftersom det bara var han som hade brännvin hemma, och att ingen tvingats dricka utan att det skett av egen fri vilja.

Därmed överlämnades målet. Tingsrätten fann att sedan byalaget sammankallats till revisionen, så har de efter ankomsten förtärt flera kannor brännvin och under stoj och vild dans skuffat målsägaren Jonas Häggren så att denne misshandlats, vräkt ner hägnad och skadat ladugård och lösöre. 

Rätten dömde Skruf ,Örn, Munter, Lars Jonsson, Lars Pettersson, Johannes Larsson, Eric Jonsson och Anders Johansson att var för sig böta 13 riksdaler för hemgång. De dömdes också gemensamt att böta 3 riksdaler 24 skilling för tre påkslag med åkommor och tre skuffningar.

Dessutom utdömdes enskilda påföljder: Skruf fick böra 16 skilling för svordom av lättsinne och 24 skilling för okävden totalt 17 rd 32 sk. Örn för fönsterslagning tre riksdaler 16 skilling, för en skuffning 24 skilling för svordom 16 skilling och för oväsen 24 skilling – totalt 21 Riksdaler 24 Skilling. Jonas Munter för svordom 16 sk, totalt 17 rd 8 sk. Lars Pettersson för sparkande av Maria Magnusdotter Häggren 24 sk, för att gett henne blodvite i fähuset 32 sk, för påkslag mot Jonas Häggren 24 sk, för svordom 16 sk och för oväsen 24 sk. – totalt 18 rd 8 sk. Johannes Larsson och Erik Jonsson klarade sig undan med gemensamhetsboten om 16 rd och 24 sk. Sven Johansson i Källängen slapp dömas av jordisk rätt, han avled innan rättegången hade slutförts. 

Det skulle bli en värre dom fälld över de dömda. De blev genom en nidvisa, Häggumavisan, utsatta för spott och spe för all sin levnad. Eller för att citera Havamal: Fränder dö, fänad dö, ett vet jag som aldrig dör – domen över död man.

HÄGGUMSVISAN
eller Munteravisan

1.En visa vill jag sjunga om hela Häggums stad,
allt om det lilla gille, som stämdes där en dag.
Där fanns ej mat för nån att få, men brännvin uti var vrå
så att de blevo druckna, det kan I ju förstå.
 
2. Helt bittida en morgon hörs grannalurens låt
och byamän syns hastigt befinna sig på stråt
Och under sång därefter opp emot Billingsbergets topp
med bock´ta steg syns vandra en påkbeväpnad tropp.
 
3. Och förr än dagen grydde till Söakullen kom
varenda man från Häggum och fråga efter lom.
Då Öhrn och Skruf de bistra var, de sade ”Öppna era la’r
så vi få räkna efter, hur många får I har.
 
4. ”En räkning vi skall hålla som kallas revision”
det sade fogden Munter allt med en myndig ton
”Gack, räkna socknens får ifrån, kom sen till mig och I ska fån 
utav de starka varor, som jag idag består.
 
5. Och gumman hon gick före åt fåraladan sin
Efter slängde ”Fara-Lars” så fort som själva hin
Han gjorde gumma en stor men, han sparka hennes lår och ben,
Med sina vinda stövlar, ty han var icke sen.
 
6. När gumman var i ladan, de regeln före drog,
och stod sedan där bredvid och ropade och slog.
Och gumman hojtade och grät, men vad de gjorde jag ej vet 
det törs jag inte säga för då får jag förtret.
 
7. I trägår’ n bakom skranket en brännvinskruka står 
dit sen de gå och supa, det mesta de förmår.
Då skall I tro det blev kalas, när Munter fyllde alla glas, 
då kommo de kring honom som korpar kring ett as.
 
8. Och tjocke Munter ropa allt med en ljuvlig ton: 
Här käre gossar sup, så länge I förmån!”
Jag vill inte glömma nån men de som stodo bort på gårn, 
Kanhända att de aldrig hann få ett enda grånn. 
 
9. Jag kan ej mera göra än brännevin bestå 
och om I bara loven att Häggren sönderslå,
så länge som I dansar all här brännevin ej tryta skall 
så vitt jag heter Munter och jag står också knall.
 
10. Då roptes efter Häggren, de frågte var han var,  
och fingo det till svar, att han sig inlåst har.
Då gingo de att knacka på, men när som ingen öppna då, 
så sparka de till dörren, så låset slog ifrå.
 
11. Och strax där innanföre, där började en lek,
och somliga de sjöngo och somliga de skrek,
Där härjades vid sång och dans, förutan både vett och sans 
tills de fått slagit sönder allt som i huset fanns.
 
12. En käcker röst där höjdes bland folket i en vrå
”Finns ej ibland er någon, som kan en sup bestå?
I skall ju inte glömma nån, men vi som sitta här i vrån 
Vi ha på hela dagen ej fått ett enda grånn.”
 
13. Och Munter stod på golvet i sina vinda sko’,
Ja, där stod han och skratta liksom en ikälvd ko.
Han sade: ”Gossar, skynda på för brännevin det skall I få,
så vitt jag heter Munter och jag kan ock bestå!”
 
14. Och när de supet och samlat mod en stund,
då rykte Öhrn på Häggren, liksom en arger hund,
Och uti fönstren klinga glas och Häggrens rock den revs i kras.
Och detta gjorde Snål-Erik och vännen Fara-Lars.
 
15. Och Häggren kom inunder och bönderna uppå
De sade: ”Tjuvgubbe, nu skall du få bestå!”
Och det kan ingen undra på, att gubben skulle få bestå,
Han har ju hållit vallgång åt alla hofska, får.
 
16. Ja, Häggren handlat orätt i hela detta år,
och därför av de bönder nu vedergällning får.
De slog ned bord, säng och skåp, och sökte till att göra dråp,
Ja, det var ej långt borta, så som de bar sig åt.
 
17. Och där var tvenne bröder som kunde ansa bi.
En av dem var ”skräddare” och kunde rockar sy.
Förutan både nål och tråd, och han slog ut en gryta kål.
Att det var skam tillgärning, det kan I välförstå.
 
18. Den andre heter Nisse, han uti Gåran bor, 
om sommaren han vallar ju alla Häggrens kor,
som släppes att på berget gå, och han slog kull en lakeså 
så gjorderna de sprungo och laggarna gick å’.
 
19. Men när brännvinet tog slut – det varade mot kväll – 
det sista som de gjorde, så hävde de ner gäll.
Sen raglande de strömma ut ur Häggrens rent förstörda hus 
och gingo ned från berget att sova av sitt rus.
 
20. Den simplaste bland männen, de togo ”skilda” får,
och körde dem framför sig ned till Lars Olsgårds går’,
de rikaste de glada var, att de fick va’ i skogen kvar,
och sova av sig ruset, det fem utav dem var.
 
21. En gnidare i Häggum som ej i visan står,
han skall nu dit få komma – fastän det blir besvär, 
Han liker är sin gamle far, mot Sveriges lag han brutit har
för han har redslat rågboss uppå en Juleda’.
 
22. Jag Munter ej kan glömma, ej heller hanses hus, 
om honom vill jag sjunga och hurudant där ser ut,
När han är klädd i full gestalt, ett skogsrå liknar han i allt 
till vikten är han lika med fyra tunnor salt.
 
23. Tre alnar bred på ryggen, en måttalöser buk
och huvud som ett svinstop – det har han utan prut.
tolv tum är’n mellan ögonen, tre kvarter vid det är hans mun 
och svarter är’n i halsen liksom en arger hunn.
 
24. Ett bränneri det har han, som rikedom har satt,
och där går han och prisar varenda dag och natt.
Ja, där går han i rök och im’, i sina kar han smetar lim, 
allt med den lilla borsten, som Göran bundit in.
 
25. Och när som mågen kommer ditupp till Munters går’,
då bjuds de ut till boden att ha en brännvinstår.
Där få de se mängder mott, och ult, och surt, och kokt, och rått
Och fårafota-knippen med mera sådant smått.
 
26. Se´n skall de ut till fähus´t att se uppå hans stut, 
och att de äro lika det syns på deras buk.
Och stuten han får dricka drank och Munter han får supa lank,
Därför så bli de stiva i båd’ nacke och i mank.
 
27. Om våren han planterar sju långa lökalann,
om hösten skär han upp dem och saltar i en spann,
och det blir vinterföda nog, för Munter och hans jämra god, 
och för hans båda drängar, som flitigt stjäla skog.
 
28. Ja, Munters båda drängar i skogen hugga lätt
och efter slänger Munter, han hackar som en spätt.
Han säger: ”Gossar skynda på, för brännevin det skall I få, 
så vitt jag heter Munter och jag kan ock bestå!
 
29. Se Munters båda drängar i skogen hugga fort, 
men när han kommer själver, så blir det inget gjort.
För Munter har en yxeso, som väger knappt halv femte lo’, 
och mest är lika en picka, då kan I fälle tro.
 
30. Men när som Munter gångar i Bobäcksskogen in, 
ses efter komma drängarna så fort som själva hin.
Då säger´n: Gossar skynda på, att vi från stubben komma må, 
för kommer Bobäcks söner, de slå oss små som kol.
 
31. Ja, Munter har stulit skog från hela Häggums by, 
så när som ifrån Bagga, för de har samma ty.
Se, Bagga tycker Munter om, av dem han fått en rikedom, 
av dem han fått en gemra, som aldrig tar sig lom.
 
32. Han sökte sig ett näste en gång bakom en vägg.
då kom det där en gåse allt med sin vassa näbb,
och bet den lilla senan av, så bara taskan hängde kvar, 
och därför blev han ”ledsen” när han blev detta var.
 
33. Och sedan efter detta, han far ej bliva kan 
och därför blir han hotad av hustrun sin ibland
Men när det vankas något gott , då tar hon fram sitt lökadopp, 
fast Munter han får inget för han har ingen snopp.
 
34. Det var en gång i fordom jag rätt nu glömt utav 
han tjänte uti Bolum och hästar skalla av
Det var när Munter gick på dans, han klippte av båd’ man och svans, 
uppå så många hästar, som uti Bolum fanns.
 
35. Därföre fick han plikta och det gick av med sorg, 
men se’ n han repa mod igen och tog en bytta korv.
Det var en dag, det var en kväll, därav finns ännu i hans tjäll
Bredvidden gamla hästen, som hänger där i gäll.
 
36. Nu slutar jag min visa med verser trettiofem, 
om nå’n kan dikta flera, så kom till mej med dem
Och skulle det nu hända så, att visan kunde ökas på, 
så glöm blott inte Munter och Fara-Lars ändå.
 
37. Och den som visan sjunger och något lägger till, 
han får ett kvarter brännvin och stopet om han vill
Men den som något tar ifrå’, ja, han skall huve’t klubbas å’, 
och vältas över ända likt Häggrens lakeså.
 
38.  Och vill nu någon veta vem visan skrivit har, 
så är det Bobäcks söner, som ifrån Häggum var,
Ja, Bobäck har söner två och Sundberg döttrar likaså, 
som haver blandat lår ihop i hela detta år.
De hava stått uppå sin kant, och diktat både rätt och sant,
Men kan nu någon ljuga, det vore dem galant.

ORDFÖRKLARINGAR:

Bock’ta, bocketa = krökta, krokiga
drank = den massa som blev kvar vid brännvinsdestilleringen, användes som foder 
fogde = byfogde
fårafotaknippen = knippen av torkade fårben 
fälle = väl
gemra, jämra = ofruktbar tacka, här Munters hustru 
grånn = grand
gäll = torkhuv för mat 
hofska = gården Hof i Bolum 
halv femte lo’ = hälften av ett femtedels lod 
ikälvd = kalvfärdig ko
im = imma, ånga
lakeså = laggat träkärl med mat inlagd i saltlake 
lank = det brännvin som framkom efter första destilleringen 
la’r = lador
lom = brännvin
mott = larver i dåligt kött 
picka = liten hammare, mycket spetsig 
redsel = såll av trä
redsla = sålla
samma ty’ = av samma sort (tyg) 
stad = här bebyggelse, bostäder
stiva = styva, stela
svinastop = träämbar som användes för att utfordra svinen 
ult = härsket
yxeso = yxa utan bett

Kommentarer:
Vers 38 har försetts med dubbelt slut här. Den gamle hästen var en sedan länge slaktad häst, som hängde uttorkad i gället men som inte ens Munter kunde få sig själv eller gårdsfolket att äta – hästkött var tabu. Göran med den lille borsten: Häggrens broder Göran Andersson Billbäck som livnärde sig på att binda borstar och kvastar, först torpare på Korsbacken, sedan Stenåsen.

Snål-Erik = Erik Jonsson i Lars Larsgården förärades en egen nidvisa:

Snål-Erik har en soppa, som är förgjord och snål
så han får inte stoppa emellan hennes lår 
Och det kan ingen undra på,
om Erik vill sin Bolla klå,
för hon har varit later, hela detta år.
Ja, Bolla i Lars Larsgården, hon liknar gamlefar, 
ity hon röda ögon och svarta händer har, 
Ja hon är rödögd som en mört,
och därförs ser hon ut så pört.
I rösten är hon lika med en kalkonetupp.

Nisse i Gåran går till visans historia utan identitet.
Gnidaren, kallas i vissa versioner en redlig man, men kan inte identifieras.
Bagga = Jonas Andersson Munters hustrus släkt. Hon var född på Baggatorp i Forsby. 
Munters båda drängar = Snodig, han visste att i bekymrade legala situationer ”sno sig”, fick ett talesätt efter sig sedan han en gång inte snott sig nog: – Ja, dä va en sak! Dä va en sak . . . Samt Anders Bengtsson, som körde förbi länsman med stuten.
Sundbergs döttrar = döttrarna till pistolsmeden Johan Sundberg och Johanna Hök i Kvarnslätten. I verkligheten fanns det fyra döttrar!
Den första tanken som slår en är frågan om det är en eller två visor som Hilmer Johansson tecknat ner. Den sönderfaller i tre ganska distinkta delar – först en som tar upp händelserna i Söakullen, sedan en som är en otroligt förnedrande smädesvisa mot Jonas Munter och så slutversarna där det kläms fram vem som har diktat verket.

I en rättegång om ärekränkning parallellt med söakullsmålet säger protokollet att visan omfattade 25 versar. Om man tar de 23 första versarna om Söakullen, samt avslutningens tre versar kommer man upp i 26.Verserna 22 och 23 har funnits med då de finns återgivna i ärekränkningsprotokollet. Det tveksamma i visan är avslutningen – sista versen finns i ett tiotal versioner. Det tycks som om olika uttolkare velat hitta poängen var och en på sitt sätt. Och den har definitivt inte skrivits av Bobäck, det kan man utgå från. Ytterligare ett tecken på att munteraavsnittet kan ha varit en separat nidvisa är att Viktor Anderssons nedteckning finns bara fem versar om Söakullen med. Viktor Andesson kallar också sin visa för Munteravisan, inte Häggumsvaisan. Det finns också en ”episk” (berättande) skillnad mellan de två delarna. Språket och berättelsen ligger på ett rent och ganska rakt berättande plan när det gäller Söakullen. I avsnittet om Munter tas skamgrepp och smädelserna hör egentligen hemma på fyllekalas. Samma gäller avslutningsverserna.

Ärekränkningsmålet

Därmed är det dags för ännu en del av legenden om Häggumavisan – ärekränkningsmålet mot ”Bobäcks söner”. Enligt vad min morfar och andra har berättat så stämdes båda sönerna inför tinget av Jonas Andersson, Munter och ”Fara-Lars” Pettersson. De låg illa till, ända tills rätten bad dem läsa upp visan.

-Vi kan inte läsa den, vi kan bara sjunga den, svarade de.

Varpå de fick sjunga – och då brast de allvarliga nämndemännen i skratt och stämde in i visan. Så sönerna frikändes.

Det vore trevligt om detta hade skett. Vi tror på myten, även om rättegångsprotokollet prosaiskt säger att en skriftlig version om 25 versar lämnades in. Vidare var det bara Ludvig Bobäck som stämdes in till tinget.

Carl Ludvig Frans Bobäck föddes i Sjogerstad den 4 oktober 1833 som son till fanjunkaren Erik Johan Bobäck och Sara Augusta Wingberg. Modern var dotter till kyrkoherde Erik Wingberg i Sjogerstad, vilket förklarar både språket i Söakullsepisoden och den litterära ådran jämväl att Ludvig var den ende närvarande som hade civilkurage och vett nog att försöka hjälpa de överfallna. Familjen bodde vid tiden för ”spektaklet” i Stora Gåran, som ligger i bergskanten nordost om Söakullen. De flyttade senare till en avstyckad del av Toragården , som döptes om till Torsborg.

Enligt Hilmer Johansson skulle det ha varit någon av Ludvigs tre bröder – han hade också elva eller tolv systrar – som satt ihop visan, men Ludvig fick ta ansvaret. Samme sagesman anser också att Ludvig haft ett, som det heter, ”gott” öga till Jonas Munter. 

I vart fall instämdes han av Munter och Fara-Lars för ärekränkning den 5 mars 1853 – i lagom – tid till dess att han skulle vittna inför rätten.

Ludvig Bobäck förnekade kännedom om någon smädeskrift, han förmodade att deras avsikt med stämningen var att hindra honom från att vittna mot de två ”för deras otillbörliga uppförande hos torparen Häggren i Sjöakullen under förliden sommar”.

I rättegången förde sig Ludvig Bobäck som en ordets man. Han sade sig inte kunna svara på åtalet innan han fått reda på vad slags smädeskrift han stämts för. Munter och Fara-Lars lade då fram verserna 3, 22 och 23 skriftligen. Bobäck svarade då att han inte författat visan eller spritt den, möjligen att han sjungit den och att den inte borde betraktas som smädeskrift.

Nils Johansson i Gåran visste inte vem som skrivit visan, bara att Bobäck sjungit den. Han hade också fått några versar nedskrivna från Bobäck en morgon då han eldat åt honom, han sade sig ha fått resten av visan på byns tå utan att veta vem som gav honom den . . . 

Skolläraren Hindrik Andersson hade hört Bobäck tala om visan och då uppfattat detta som att han erkände författarskapet. Anna Sundberg i Qvarnslätten hade hört Bobäck sjunga den samt lova en dräng att skriva ned så mycket han hade i minnet. Johannes Larsson, en av de åtalade i Söakullsbråket och svåger till Jonas Munter, vittnade om att han hört Bobäck erkänna författarskapet. Johannes Kindbom intygade att han icke hade sig något bekant i detta mål. Bobäcks främsta försvarslinje var dock att visan inte nämnde någon av de två vid namn – det fanns ju ingen som hette Munter eller Fara-Lars. 

Rätten gick på denna linje. Kärandens goda namn och rykte fanns inte i visan. Och om Bobäck så hade bevisats om författareskapet, så saknade Kunglig Majestät ”skäl att såsom för dom kränkande åtala de meningslösa uttryck, för vilkas begagnande i en skrift, däri antydning på käranden icke annorlunda än gissningsvis igenfinnes, något ansvar efter lag icke äger rum och varder stämningspåståendet alltså ogillat”. 

Ludvig Bobäck vann inte bara detta mål, han fick ett avgörande inflytande på rättegången mot våldsmännen i Söakullen då hans vittnesmål inte jävförklarades i den rättegången. Han fick också sista ordet i form av visan, för allt pekar på ”Bobäcks söner” som visans författare. Han såg hela, uppträdet och han vittnade mot våldsverkarna. Detaljerna i visan är utförligare, men i sak samstämmiga, med hans vittnesmål i Söakullsrättegången. Dessa protokoll hade Hilmer Johansson inte tillgång till. Han tecknade ner visan efter att ha fått de olika verserna från folk som kunde delar av visan.

Eftervärldens dom

Visan blev berömd. Enligt en okänd skribent i Västgöta-Correspondenten på 1880-talet kunde den ”i författarens barndom av var piga och dräng över hela Västergötland sjungas på 1840- och 50-talen”. Om än årtalen var fel, så blev det dock direkt bizarrt när författaren försöker upphöja ”söakriget” till den antika klassicismens höjder och skriver om Häggumavisan på hexameter. Under rubriken Häggumiaden, eller de häggumitiske titanernas bergserkagång på ”Söakullen” börjar detta epos så här:

Högt bland moar och fjell på Häggums ödsliga utmark
hade en man – med hustru och barn – sig bosatt samt förde
lugnt bland hjordar av får, ett liv likt Celadon fordom
uti Arkadiens berg. Och utkomst hade han riklig
utav de främmande får, han tagit på bete mot årsskatt.
– – – – –
Ordet han knappast sagt, förrän ”titanernas” hövding,
Jonas Munter steg fram, bredaxlad, skäggig och bålstor,
bister att skåda, med borstlika hår – lik cyklopen Polyphem –
bärande under sin seniga arm ett ankare brännvin,
under det handen krampaktigt slöt om en så kallad ”hornsveg”.

Även artikelförfattaren har med traditionen att Bobäck inte kunde läsa, blott sjunga texten. Till skillnad från andra så menar han att strax hela tingsmenigheten instämde med full hals, så där blev ett förskräckligt oväsen och domaren hade all möda att få tyst på skrikhalsarna. Författaren kan möjligen vara Fredrik Berggren, som 1897 utgav Från Vestergötlands bygder, hågkomster och kulturteckningar. Där berättas på liknande sätt. 

För de för spektaklet dömda fick visan hart när olidliga konsekvenser. Munters familj, liksom efterlevande i andra led, fick lida svårt av smäleken varje gång visan stämdes upp. Speciellt när det gällde den del som här benämnts Munteravisan. Den var inte bara oförskämd och förnedrande, den var direkt falsk. Antalet barn i Skomakarehemmet motsäger både anklagelserna mot Munters mandom jämväl mot hans hustrus fruktbarhet. Hilmer Johansson, som var släkt med Jonas Munter ansåg honom som en redlig person. Han kunde inte gärna ha blivit byfogde utan att ha egenskaper som passade för den posten.

En bättre karakteristik vore kanske att säga att Munter var en färgstark person, som på långt håll från lagens långa arm uppe på Billingen huserade som det passade. I visan finns en vers om att han utsatt bolumsborna för den största nesa de kunde få genom att klippa av svans och man på deras hästar detta – var han åtalad för men friades. Han fälldes för skogsstöld i ett fall. Och historierna om hans brännvinsbränning kan inte avfärdas uppe på Billingen rådde samma förhållanden som för hill-billies eller i Skattlösa bergen. Envar följde sin egen lag. Och vem vet kanske var det grannaträtor som låg bakom hela uppträdet i Söakullen. 1850-talets landsbygd var fattig i Sverige. Några s k sociala skyddsnät fanns inte. Det gällde för envar att klara sig bäst han kunde. Vi har nog svårt att föreställa oss den fattigdom och nöd som fanns. Om Lars Petterssons smälek vet källorna inte att berätta. Han tycks ha varit ganska okänslig för sådant. Däremot berättar Hilmer Johansson att soldaterna Örn och Skruf fick lida pin på regementsmötena. Kamraterna retade dem för deras ”krigståg utom tjänsten” genom att sjunga visan. Örn tog så illa vid sig att han begärde avsked. Skruf, som även kallades Johan i Änga, tog dock saken lugnare och visade inte dåligt humör för den sakens skull. Han slapp också pikarna så småningom.

Epilog

Syndarna fick sitt straff både lagligen och i folkmun. Vad kan det då tjäna till att dra upp en ganska otäck händelse som utspelade sig för 132 år sedan?

En orsak är att författaren till denna artikel för 32 år sedan lärde känna Häggrens sista efterlevande, Lotta, som fick tillnamnet KoLise-Lotta. Vi åkte upp till henne med mjölk, bröd och mat många gånger. Under hennes sista år i livet kom hon vandrande över berget hem till oss en gång. Det andra skälet är att Häggumsvisan har blivit en myt. Många har trott att det inte har funnits någon verklighetsbakgrund bakom visan. En del har trott att den aldrig har funnits. Men legenden har visat sig ganska sann. Det finns också en andra Häggumavisa, kallad Nya Häggumsvisan diktad av Karl Billberg 1920. Den finns nertecknad. Men det kan finnas skäl till att låta ett sekel gå innan det är dags för någon lokalforskare att börja peta i den. Om det finns efterlevande till Munter, Fara-Lars och de andra i visan, så får de trösta sig med att detta hände för mycket länge sedan i ett samhälle som var annorlunda än vårt. Det visar vad för mycket rättskaffenhet kan åstadkomma i par med brännvin och hur flertalet kan bära sig åt mot fåtalet om ingen håller dem i styr. Så här var det, och så här lyder visan för dem som vill sjunga den. Kom bara ihåg att den som något tar ifrå’, ja han skall huve’ t klubbas å’ . . .

Denna artikel har varit införd i ”BILLINGSBYGDEN 1984” utgiven av Hembygdsföreningarna i Skövde kommun.

Häggums by

Laga skiftet i Häggums by

Publicerat den

Häggums by 1855 hade omkring 700 invånare. Som jämförelse kan nämnas att Skövde stad vid den tiden hade hundratalet fler. 

Ett första markskifte gjordes i början av 1800-talet, det sk storskiftet, där gårdarna låg kvar men det gamla tegskiftet bröts upp och jorden delades mellan gårdarna i sammanhängande tegar. 

1849 – 1856 genomfördes laga skiftet, då varje gårds mark värderades, varpå åker och äng skiftades upp på de enskilda gårdarna i nästan helt sammanhängande arealer. Större delen av gårdarna flyttades ut ur byn till de bebyggelselägen de har nu. En del har försvunnit pga Ranstadsverkets etablering. 

Den som flyttade längst ut från byn kompenserades med mer mark. T.ex. Bäckagården, som låg där Prästgården ligger i dag, flyttade längst bort från byn till gränsen av Brunnhem och fick därför mer mark. 

Det blev en på mänga sätt svår omställning. Gamla hus skulle flyttas, nya byggas, ängsmark skulle röjas för odling, nya hägnader göras, den gamla åkermarken skulle rensas från sten. På 1950-talet bröts sten med stenbrytare, jätteblocken kan ses i en del stenmurar. I viss mån pågår det röjningsarbetet än idag. 

För den som ser de stora, ”traktorplöjda” gärdena idag har svårt att tänka sig att de en gång bestod av ett lapptäcke små tegar, ner till kanske bara fem x tio meter i storlek. Då ärjades jorden, dvs istället för plog hade man årder som smidigt kunde svänga mellan odlingsrösen och jordfasta stenar. I värsta fall använde man hacka. 

Plöjning med häst, i en del fall oxe, medgav större och snabbare bearbetning av jorden, samtidigt som en del mark blev impediment eftersom plogen krävde större svängradie än årdret. Det innebar också att åkrarna fick ett fyrkantigt utseende. Ärjade tegar karaktäriseras av att de är oregelbundna i formen och skålade. Plöjda av att de ofta har ett skarpt hak mot högre mark, eftersom pkogen vänder tiltan och därmed skär ur i enslänt. Det syns bäst vid stenmurar. Augusta backe, eller Hästabacken som vi kallade den hemma, visar spår av alla dessa jordbearbetningsformer inklusive hackebruk. 

På 1940-talet började de första traktorerna att dyka upp. 1959 köpte AB Atomenergi upp mer än hälften av byns mark varvid de flesta jordbruken försvann. Socknens befolkning minskade från omkring 360 till 186 och är idag omkring 225. 

En annan del av omställningen efter laga skiftet gällde byggnaderna. Det tog lång tid innan man hade kraft att förnya gårdarnas husbestånd. Många mangårdsbyggnader och ladugårdar är från 1930- och 40-talen. 

Vid laga skiftet hade byn 21 gårdar men på många av dem fanns flera brukare. 

Bosse Olsbo

Kartan visar Häggums bys laga läge 1855, dvs hur gårdarna låg i byn iinnan de flyttade om i samband med laga skiftet. Obs! kartan ligger ej strikt i Nord-Syd, kyrkan visar öst-väst.
Häggums bytomt utlagd på topografiska kartan. Pga skillnader i originalens skalor blir vägarna på topografiska kartan oproportionerligt breda och nya kyrkan, som byggdes där den gamla låg, blir något förskjuten, men gårdslägena är korrekta.
Häggums historia

Ortnamnet Häggum

Publicerat den

Presenteras här genom ett utdrag ur Skultorpsbygden, Hembygdsbok utgiven av Skultorps Hembygds- och fornminnesförening. Boken kom till efter ett beslut och avsatta medel av dåvarande Skultorps kommun i samband med kommunsammanläggningen 1971 till Skövde kommun. En kommitté med representanter från de i kommunen ingående socknarna Häggum, Rådene, Sjogerstad, Norra Kyrketorp och Hagelberg och för Skultorps Hembygds- och fornminnesförening tillsattes och uppdraget att utforma boken fick Gunnar Linde, Skövde. Gunnar Linde som avled 1998 var en aktiv hembygdsvårdare och ortnamnsspecialist. 

Utdrag ur Kapitel III 

Skultorpsbygdens ortnamn
Av Gunnar Linde

Häggum har en för västgötska ortnamn mycket vanlig senare led –um. Detta –um är en ombildning av ett ursprungligt –hem. Invid södra Billingen har vi gott om exempel på byar med namn av denna typ, Varnhem, Bolum, Bjällum, Häggum. Hit hör också Våmb, ett ursprungligt Va-hem. Om de nämnda byarnas betydelse vittnar, att de alla, utom Bjällum fått ge sina namn åt socknar.

Raden av hem-byar bryts på ett par ställen. Mellan Våmb och Häggum ligger den socken, som äldst bar namnet Henene och socknen Rådene. Liksom namnen på –hem är de på –ene typiska för vårt landskap, som har inemot 80 namn på –hem och omkring 60 på –ene. I bägge fallen har ungefär halva antalet blivit sockennamn, något som belyser namntypernas starka ställning i västgötsk ortnamnskick.

Ortnamnsleden –hem är av omtvistad betydelse. Somliga forskare har hävdat, att betydelsen är ’gård, by’, men i allmänhet menar man numera, att –hem betecknat ett bebyggelseområde, en bygd. Ordet anses vara besläktat med ett i grekiskan känt verb, som betyder ligga. Innebörden skulle kunna vara ’plats där något ligger’ och ett område med bebyggelse av något slag kan avses. I namnet ingår som förled trädnamnet hägg.

Namnleden –ene är en ombildning av ett ursprungligt –vini, i sin tur en böjningsform av det från Norge kända –vin i Granvinm.fl., och betydelsen är betesäng. Dessa namn upplyser oss alltså om att man bedrev boskapsskötsel på platsen, då den namngavs. Hene äldre Henene, kan vara en sammansättning med ett dialektord hen, som betyder brynsten. Material för brynstenar var sandsten som här och var går i dagen i Hene, och namnet skulle kunna betyda ’brynstensängen’. Rådene kan vara sammansatt med ett i nordiska dialekter känt ord rad, jordrygg, syftande på moränvallar, som landisen förorsakat.

I de nordiska länderna har namnen på –hem och –ene eller –vini sin största utbredning i Västergötland och i Norge. De vittnar om en intensiv kulturell samhörighet mellan dessa båda områden. I Danmark finns hem-namn men ingen motsvarighet till ene-namn. Bruket att bilda namn på –hem kan ha kommit in i Västergötland från Danmark. I Västergötland har de spritt sig på slätterna från Göta älv till Ösans och Tidans dalgångar i öster. Under de första åren av vår tideräkning var det kulturella inflytandet söderifrån starkt, och arkeologer har räknat med en kulturell och politisk samhörighet mellan de danska öarna och Västsverige ända upp emot Tiveden och in i sydöstra Norge. Man har på danskt håll räknat med att hem-namnen i Danmark bildades på 300-talet. Vid denna tid var Västergötland ännu inlemmat i den s.k. Kattegatt-Skagerrackska kulturkretsen, och hem-namnen kan ha bildats också här vid denna tid.

De västgötska hem-namnen knyter sig huvudsakligen till de stora slättområdena, frånsett Vadsboslätten, där i stället kulturströmningar norrifrån fått prägla ortnamnskicket.

På 400-talet vidtar en kulturell orientering mot Norge, och man kan räkna med att bruket att bilda namn på –hem blir vanligt vid denna tid också i Norge. Samhörigheten med Norge visar sig också i de norska vin-namnen och de motsvarande namnen på –vini, senare –ene i Västergötland. Av språkliga skäl kan man emellertid slå fast, att ene-namnen i Västergötland är av skilda åldrar. Somliga bl.a. Rådene, kan inte vara äldre är från tiden omkring år 600.

Det har sitt intresse att studera hem- och ene-byarnas läge i landskapet. Hem-byarna har i allmänhet ett centralt läge i de bördigaste jordbruksområdena. I stor utsträckning grupperar de sig på lerslätterna i mellersta Västergötland. Ene-byarna når däremot i allmänhet inte fram till dessa slätter. Deras främsta utbredningsområde är utmed gränsen mellan Älvsborgs och Skaraborgs län, ofta i trakter, som är föga gynnade ur jordbrukssynpunkt. Särskilt vanliga är de i Gäsene härad som hör till de områden, som har den sämsta jorden i Älvsborgs län, och på de karga Svältorna är de väl representerade. I Skaraborgs län är de ganska vanliga på det system av åsar som från Kedumsbergen skjuter fram mot norr genom Kållands härad till Vänern och delar av Skaraborgsslätten i en östlig och västlig del. Grusjord och sand är här den förhärskande jordmånen.

Man kan jämföra förhållandena utmed södra Billingen. Våmb äldre Va-hem, ligger på den jämnt sluttande och bördiga moränen. Söderut övergår denna morän i mindre bördiga områden med isälvsgrus i rätt kuperad terräng. Gränsen mellan morän och grus sammanfaller rätt väl med gränsen mellan Våmb och Hene. Särskilt välgynnat ur jordbrukssynpunkt är inte heller Rådene på av landisen bildade moränvallar, mellan vilka bäckar rinner ned för bergssluttningen. Det är ett ganska backigt och stenigt område man har att passera innan man kommer fram till den stora öppna slätten, där Häggum tar vid.

Av ene-byarnas läge på sämre mark intill hem-bebyggelser med bördigare jord kan man kanske dra slutsatsen, att de från början tjänade som utmarker till dessa bättre lottade byar. De kan ha tagits i bruk som betesmarker, som namnen anger, men senare blivit självständiga bebyggelser. Våmbsborna fann en tjänlig betesmark på ”brynstensängen” Henene, och från Häggum släppte man djuren i vall på Rådene, ”betesängen med jordryggarna”.

Skams undantag

På tal om sockennamnen bör också nämnas en gammal, mindre smickrande benämning på Häggum socken, ”Skams undantag”. På 1500-talet var Häggums, Rådene och Sjogerstads församlingar förenade i ett pastorat, men någon gång under detta århundrade avskildes Häggum från Rådene och Sjogerstad. I Sjogerstads äldsta kyrkobok redogörs för denna åtgärd, och det heter bl.a.: ”Allmänna traditionen i orten är, att Sjogerstad med Rådene och Häggum utgjort en församling, vadan Häggum ännu av allmogen kallas undantaget; ett vittnesbörd till den tidens förtrytelse över abalienationen (avskiljandet)” – Skilsmässan från Sjogerstad och Rådene förklara alltså benämningen ”undantag”.

Kyrkoboken nämner vidare, att Häggum kom att höra till Hertig Karls sedermera Karl IX:s hertigdöme, medan Sjogerstad och Rådene kom att lyda direkt under Kungl. Maj:t och kronan, senare under Johan III:s son hertig Johan, ett fullgott motiv för att Häggum skildes från de båda församlingarna. Som upphovsman till benämningen Skams undantag har man utpekat Johan III. Denne var starkt påverkad av katolicismen och ville införa en ny mässbok, Röda boken, i Sverige. Den antogs i Sjogerstad men förbjöds av hertig Karl i Häggum. Detta skall ha föranlett Johan III att kalla ”undantaget” Häggum för Skams undantag. Religiösa motsättningar under 1500-talet skulle alltså kunna förklara denna för det vackra Häggum föga smickrande karakteristik.

Man brukar skilja mellan olika typer av ortnamn bebyggelsenamn och naturnamn. Till den senare kategorin hör namn som inte givits åt bosättningar för människor utan betecknar terrängområden. En fullständig redogörelse för bebyggelsenamn för Häggum socken finns i publikationen Ortnamnen i Skaraborgs län volym XII Valle härad.

Utdrag ur Kapitel IVDen äldre bebyggelsen
Av Gunnar Linde

Genom våra jordeböcker, som började läggas upp under Gustav Vasas regering, kan man bilda sig en uppfattning om den äldsta bebyggelsens omfattning i de olika socknarna. I jordeböckerna nämns de olika bebyggelseenheterna med brukarens namn, t.ex. Lasse Svensson i Häggum. För byar med flera brukningsdelar nämns dock inte namnen på de enskilda gårdarna, däremot beskattningens art, ”den årliga räntan”.

För Häggums socken redovisar 1564 års jordebok följande enheter: 

Häggum tio skattelagda hemma, fem kyrkohemman och två prebendehemman, de senare anslagna som avlöning åt kyrkliga befattningshavare. Äldsta anträffade belägg är från 1357 Häggem

Tovatorp, ett skatte-, ett prebende- och ett frälsehemman. Namnet skrivs Toffuetorp 1564.
Gåran, två skatte- och ett kyrkohemman. Gååra 1564.
Tollestorp, ett skatte- och ett frälsehemman. Tolstorpp 1564.
Bränneberg, ett halvt skattehemman. Äldsta skrivningen, Bretomptt 1564, är en felskrivning. 1566 skrivs namnet Brennetörp. Ursprungligen har det slutat på –torpBränneberg förekommer i 1715 års jordebok.
Boslycke, ett frälsehemman och ett krontorp. Boslyche 1564.
Söakullen, ett krontorp. Namnet, som 1564 skrevs Söögiizliid, 1566 Söckeslyda, är av oklart ursprung. Formen Söakullennförekommer i 1612 års jordebok.
Allmänningen, kallas ett krontorp, som senare införlivades med Häggums by. Skrivs Almeningen 1564.
Åsen, ett ej lokaliserat krontorp. Peeder på Åszenn 1564.
Bosgården, två halva frälsehemman, senare införlivade med Häggums by. Bosgårdenn 1564.
Bjärsgården, ett frälsehemman. Biersgården 1564. 

Genom ägodelningar och nyodlingar har senare nya bebyggelser tillkommit och förts in i jordeböckerna. Mot Häggums bys 17 jordeboksförda enheter 1564 svarar i senaste jordeboken 25 enheter. I jordeböcker yngre än den från 1564 nämns f.ö. följande bebyggelser i Häggums socken.
Backen, Backenn 1603, Brännebacken, Brenndhebackenn 1635, Ekeskogen, Ekieskogh 1605, Höksås, Svartemåsen, Höksås eller Hökens intgt (intäkt) 1825, Klostergrens intäkt, En intäkt till Afskedade soldaten Vågsam, Klostergrens intäkt kallad 1825. (Har enligt anteckning i 1825 års jordebok tidigare tillhört avlidne soldaten Klostergren.) Kvarnslätten, kallas intäkten, Qvarnslätten, (felskr.) 1795. Skomakarehemmet, Skomakarehemmet 1741. Sköttorp, Skiöttetorph 1664, Svärtebäcken, Svartebäcken 1825. 

Bland gårdarna i Häggums by nämns Håkan Uddsgården och Toragården första gången 1715, Skattegården 1628, Åslagården 1685, Lars Larsgården 1715, Stocksgården 1578, Anders Nilsgården 1715 senare kallad Höberg, Backgården1641, Skaffaregården 1612, Anders Andersgården 1715, Korsgården 1628, Hansagården 1685, Källegården 1590, Pukabo1600, Prästebolet, kallad Stommen 1540, Bäckagården 1628, annan gård med samma namn 1715, Stofsgården eller Hulan1685, Allmänningen 1564, Bosgården 2 st. 1564. Härtill kommer två jordeboksförda tullkvarnar.

Tillägg 

Angående kyrkostriden i slutet på 1500-talet. 

Till citatet ovan om Häggums socken som inte godtog Röda boken kan följande tillägg göras: Under Johan III tid som kung (1568-1592) utkom 1576 en ny gudstjänstordning, Liturgia Suecanae Ecclesiae catolice & orthoxe conforma, allmänt kallad Röda Boken efter färgen på pärmarna. Denna var liksom kungen inspirerad av ett försök att återinföra katolicismen i Sverige. Hertig Karl (kung Karl IX) som också var son till Gustav Vasa, med dåliga relationer till sin bror Johan, förbjöd användandet av Röda Boken i sitt hertigdöme. Hertigdömet omfattade – Södermanland, Närke, Värmland och två härader i Västergötland, Vadsbo och Valle. Häggum tillhör Valle härad och lydde hertigen medan Sjogerstad och Rådene tillhörde kungslotten och fick lyda kungen. Johan den III hade inget till övers för vare sig allmogen eller prästerskapet i Karls hertigdöme. Ett prästmöte i hertigdömet några år efter att Röda boken kommit ut förkastade gudstjänstordningen. Det föranledde ett argt kungligt brev där det inte sparades på de grova orden. Förrädare, åsnehuvud, satanister var några ord som användes. Johan den III efterträddes av sin son Sigismund (1592-1599) uppfostrad till katolik och tillika kung i Polen. Hertig Karl arbetade för att förhindra att Sverige blev katolskt och sammankallade tillsammans med rikets råd prästerskapet till möte i Uppsala 1593. Vid detta möte bekräftades att Sverige var protestantiskt, Augsburgska trosbekännelsen antogs och Johan III:s liturgi avskaffade. I kyrkoordningen för Svenska kyrkan som antogs 1999 inför skiljandet kyrka – stat lever fortfarande Uppsala möte. I första avdelningen som behandlar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära står bl.a. att tro, bekännelse och lära grundas på den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530 – bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut 1593. 

En kort förklaring till att Häggum också blev en liten bricka i det storpolitiska skeendet i slutet av 1500-talet.