Av P. Ernst Johansson
I
SOCKENBESKRIVNIG ÖVER HÄGGUM
Häggum kallades fordom Haegganäs och skrevs 1397 Heggem. Socknen har ett naturskönt läge på sydöstra sluttningen av Billingen med öppna gläntor och tjusiga dalsänkor i blandad barr- och lövskog. Nedanför berget utbreder sig kuperad mark, övergående i bördig slättbygd, som i söder avslutas av ett bälte mossmarker, vilka bragts i kultur. Utmed sydgränsen går ett vattendrag. I väster begränsas sockenen av ”Myggeberget” och Brunnhemsberget.
Av fornlämningar finnes enl. K.E.Sahlström 3 stora rösen, 15 m. i diameter, 2 resta stenar, 1 i röse, 1 domarring, 30 högar och rösen, mest enstaka. Lösa fynd har tillvaratagits, 1 liten stenyxa i Tollestorp 1 spjutspets funnen i Björnmossen (Skövde museum), del av dolkblad och kniv (Stat.Hist.museum), en s.k. romersk fibula, funnen i gravhög å Skattegården. Från vikingatiden har å Backgårdens ägor hittats lerkärl bennål, sländtrissor, samt pärlor (Stat.Hist.museum).
Socknens areal utgör 2070 har, därav 983 har åkerjord, innehållande 17 11/32 mantal och uppdelade i större och mindre hemmansdelar, samt en del småbruk, vartill hör tidigare soldattorp. Två ecklesiastika boställen finnes, Prästebolet och stomhemmandet Tovatorp.
II
I en sockenbeskrivning, som på ”Högwederbörlig befallning författad år 1794 av Thure Ljunggren, Pastor i Häggum” , omnämnes tre säterier:” a) Bjersgården. Ett helt hemmmn. Innehafvare är ÖfversteJägmästare Clarck. Belägenheten är mindre gynnsam i en däld på Cronparken Billingen. Åbyggnaden av trä grundeligen förfallen. Utsädet omkring 25 tunnor uti skrinn mojord. Höbohlet 70-80 stackar. b) Brenneberg. Ett halft hemman. Innehafvare Hofrätts-Commissarien Herr Eric Elfman. Belägenheten vacker en höjd omgifven af löfrika ängar med frie utsigter. Åbyggnaderna av trä i fullt stånd. Utsäde 20 tunnor i stenbunden klapperjord, föga bärand, Höbohl till 100 stackar. c) Bosgården Häggum. Ett helt hemman. Innehafvare afskedade Lieutnanten Välborne Herr Zacharias Åkerfeldt. Belägenheten är i Häggums Byalag på en höjd med fri utsigt och gott utrymme. Åbyggnaden försvarlig af trä. Har åkerjord till 30 tunnors utsäde i skäligt god mulljord och Höbohl till 120 stackar. Skog ingen. Fiske intet. Betesmark gemensam med Byn på Cronoparken Billlngen. Under säteriet lyda en öfverfalls mjölqvarn. En Väderqvarn. En krog och ett dagsverkestorp, alla nära gården. – Prästegården Innehafvare är nuvarande kyrkoherden Thure Ljunggren Prästegårdens storlek är ett helt hemman, hälften krono- hälften frälse. Belägenheten är på en ganska trång plats i Häggums by väster om kyrkan intill kyrkobalkarna till kyrkans stora fara som af ladugård och manhus å alla sidor omgifven. Åbyggnaden till manl och ladugård af trä ganska usel och kan af ungefär 13 1/2 hemman som på en skoglls ort hålla laga Hus ej bättre åstadkomma. Åkerjord har Prästegården till 28 tunnors utsäde i skäligt god mulljord och Höbohl emellan 80-90 stackar. Sedan en äng om 18 stackars vall under företrädarens ålderdoms skröplighet vid en vice Pastors och Consistorii fullmäktige försummade fatalier, genom rättegång blifvit bostället afhänt. Skog ingen. En sqvaltqvarn, Prästg. tillhörig ligger i trädgården och kan nyttjas höst och vår. Präste-Stommen är till storleken 1/4 dels hemman. Belägen i Tovatorps by. Har åkerjord till 4 tunnor utsäde i sämsta mojord. Höbohl till 20 stackar. Skog ingen. Betesmark på Cronoskogen.”
Bland övriga gårdar märkes Korsgården, Bäckagården, Gröneberg, Höberg, Stofsgården, Toragården, Backgården, Torsborg, Brännebacken, Boslycke, Tollestorp m.fl. Tollestorp har varit släktgård som gått i arv i rätt nedstigande led under 250 år, 1687-1938. Den siste innehavren Natanael Wilsson erhöll av länets Hushållningssällskap två gånger första prisutmärkelsen, för välskött jordbruk. I slutet av 1700 talet fanns inom socknen 11 dagsverkstorp och 41 soldat- och backstugor. Sedan 1890-talet har bostadsbeståndet minskat med 40 % i det, att 61 hemmmansdelar har sammanslagits och backstugor raserats. År 1953 voro 86 gårdar och lägenheter bebodda. Folkmängden i Häggum var exempelvis 1794 423 personer, 1870 645 personer, fördelade på 151 hushåll. Den 1 januari 1953 var folkmängden, 307 personer.
Bebyggelsen tedde sig under tidigare skeden annorlunda än nu. Säterierna har bibehållit sina lägen, liksom en stor del mindre gårdar. Före laga skiftet på 1800-talet fanns bybebyggelse bl.a. Häggums by i närheten av kyrkan samt byn Tovatorp. Öster om kyrkan utmed vägen till Rådena låg en samling småstugor, Byns Tå. Genom skiftet blev bybebyggelsen upplöst. En del åbyggnader blevo förflyttade eller nybyggda. Bönderna fick sin åkerjord i ett sammanhängande stycke. Det dröjde flera år innan man fann sig tillrätta. Gårdarna tilldelades skogslotter å Billingen eller Myggeberget, och fick del i mossmarker.
Manbyggnaderna från denna tid hade merendels samma typ och utseende: en lång rödmålad envåningsbyggnad med ett större rum över husets bredd, samt kök, förstuga och en eller två kamrar. Sätesbyggnaden å Bjersgården har kvar sin ålderdomliga prägel. Bossgården är en stor tvåvåningsbyggnad. Då den byggdes på 1860-talet låg, strax intill en hälsokälla och man räknade med att här skulle bli en brunnsort. Under några år drevs också badortsrörelse med ända upp till 200 badgäster per år. Under de senaste 50 åren har de flesta gårdar blivit ombyggda och moderniserade med manbyggnaden i villastil ljusmålade. Ryggåsstugor fanns till början av 1900-talet. Byns Tå består numera av trevliga bostäder i villastil överallt i socknen ser man välvårdade trädgårdar kring hemmen.
III
Åkerbruk och boskapsskötsel utgör huvudnäringen. Av industri finnes blott mindre kvarn- och sågverksrörelse, smides- och bilverkstad. Två speceri- och diverseaffärer ombesörja handeln.
Åkerjorden är av växlande beskaffenhet, men ger god avkastning, och skötes numera efter moderna metoder med maskinell utrustning. Tidigare användes oxar som dragare, vilket även förekom på vissa gårdar ända till på 1920-talet. Stenbundna marker har genom röjning samt dränering förvandlats till god åkerjord. År 1914 blev fyra stycken småbrukare prisbelönta av länets hushållningssällskap för odlingsflit.
Kreatursstammen är av S.R.B. rasen. I början av 1900-talet ägde en omfattande smörtillverkning rum i hemmen genom hemseparatorer och i Skövde avyttrades produkterna. Senare har mejerier tagit hand om mjölkproduktionen. Ungdjursuppfödning, svin- och hästskötsel bidrager till inkomsterna från ladugårdarna.
I Backgården har tidigare under en lång följd av år bedrivits en omfattande hästavel, där importerade hingstar av ardennerras varit stationerade, med stor betydelse även för kringliggande socknars hästbestånd.
Betesgång har förekommit å kronoparken Billingen, där ungdjur och sinkor haft sommarbete.
År 1899 hemsöktes Häggum av mjältbrand, 132 husdjur dog därav 121 nötkreatur, 5 hästar, 4 får och 2 svin. Värdet uppskattade till 16140 kr., på den tiden en avsevärd summa. Förlusten gottgjordes till 11785 kr. genom frivilliga gåvor. En person blev även smittad, men utan dödlig utgång.
Vid sidan om själva jordbruket förekom även hemslöjd i gårdarna. Många av Stugornas folk hade också hemslöjd och spånadsarbete som sin huvudsakliga inkomstkälla. Åldringen av i dag kan berätta hur man härvid måste försörja sig med Små inkomster. Exempelvis kan nämnas hur ett par kvinnor, som sysslade med spånadsarbete, nöjde sig med 50 öre per dag och även fick hålla sig med egen kost. Förnöjsamheten var dock stor.
IV.
Häggum har goda vägförbindelser. Från Häggums by går allmän landsväg genom Brunnhem mot Stenstorp, vilken kom till stånd i slutet av 1920-talet. Dern tidigare byvägen dit var smal och krokig och försedd med ett otal grindar. Åt motsatt håll går vägen genom Rådene mot Sjogersted och Skövde. En mycket vacker väg utgår från Byn och löper genom säregen natur över Billingen mot Bolum och Bjällum. Denna väg vittnar om, huru kostigen varit norm via utstakningen Vägen borde fridlysas. När man kommer från Bolumshållet möter man vid norra sluttningen av Myggeberget ned mot Korsdalen en skönhetssyn som, man inte glömmer. Vid St.Boslycke har man ett vackert panorama över Häggums by med kyrka prästgård missionshus och skola i centrum, och synkretsen sträcker sig till Sjogerstads kyrka samt Borgundaberget.
En gammal bygdeväg går från Häggums by till gårdar i byn Tovatorp. Den fortsätter därifrån till Broddetorp i en dalsänka som benämnes Tjuvadalen. Namnet tror man har uppkommit i samband med osäkerheten att här färdas fram, särskilt nattetid. Från ”Tån” leder en väg till gårdar på övre sluttningen av Billingen, Sjöakullen (Söakullen), Backen och Gåran. De tre gårdarna i Sjöakullen ligger numera obrukade och obebodda.
Postförbidelserna, med Häggum ombesörjes under åren 1875-1950 genom egen poststation, lydande under postkontoret i Stenstorp. Dess förste föreståndare var J.Wiktor Johansson, och den siste var Karl Johansson. Numera sker postgången genom lantbrevbärare. Telefonförbindelse .fanns redan på 1890-talet till Bosgården och Backgården. År 1937 infördes automatisk telefonväxel och med 68 abonnenter (1952) Förbindelser med närliggande stad förmedlas genom regelbunden busstrafik.
V.
Häggum eget pastorat. Hävderna förtälja, att Häggum under medeltiden varit, förenat med Sjogerstd, och Rådene till ett gemensamt pastorat men i slutet av 1500-talet, blev frånskilt och bildade från den tiden ett självständigt pastorat. Denna skilsmässa hade en historisk bakgrund. Enligt Gustaf I:s testamente rörande hertigdömen till hans söner, kom Häggum, som låg inom Valle härad att tillhöra hertig Magnus och senare hertig Karls hertigdöme. Sjogerstad och Rådene voro belägna inom Gudhems härad och kom att lyda under kungslotten. Den härav föranledda delningen i två pastorat synes ha kommit till stånd vid tiden för Uppsala möte 1593. År 1593 stadfästes avsöndringen. Häggum blev alltså ”undantaget”, vilket uttryck ännu lever kvar i folktraditionen. Häggums pastorat ägde bestånd över trehundra år varefter det återbördades till Sjogerstads pastorat. År 1902 blev indragningen ifrågasatt. Kyrkoråd och kyrkostämma inlade till domkapitlet en bestämd protest och ärendet blev vilande några år. År 1909 återkom frågan i samband med tillsättandet av lediga kyrkoherdebefattningen. Kyrkostämman begärde, att Kungl. Maj:t i nåder ville besluta att befattningen skulle återbesättas i vanlig ordning. Församlingen blev, bönhörd och Häggum fick än en gång kyrkoherde. År 1915 och 1919 förnyades frågan om indragning men församlingen vidhöll sin tidigare protest. Efter myndigheters hörande fälldes utslaget av Kungl.Maj:t. Den 29 augusti 1921 utfärdades följande resolution: ”att Sjogerstads och Rådene församlingars pastorat samt Häggums församlings pastorat skola den 1 maj 1922 förenas till ett pastorat med endast en kyrkherde i Sjogerstad”. Häggumsborna mottog den gjorda förlusten med stor sorg. De hade förlorat en trehundraårig förmån som aldrig kunde ersättas.
I series pastorum av kyrkoherde A.E. Noreus nämnes en Niclis Curatus in Hägganes 1320, vilken har underskrivit ett pergamentbrev, vari råmärken omkring socknen anfördes. Ett 20-tal präster omnämnes. Häggums förste pastor Var Ericus Emberni. Han förordnades 1586. Sedan 1851 har Häggum, haft följande kyrkoherdar: Anders Johansson, 1851-1880 Per Otto Landén 1881-1886, Karl Gustaf Sandberg 1887-1897, Karl August Hellgren 1897-1909, samt Lars Johan Paulinus (Paul) Nilsson 1909-1/5 1922. Denne flyttade till Sjogerstad och övertog det sammanslagna pastoratet, blev emeritus 1946, död 1951. Paul Nilsson var tillika regementspastor, hovpredikant, blev vida känd som psalmdiktare och författare, och har gjort en bestående insats för sångens höjande.
VI.
Häggums kyrka byggdes 1864, på samma plats där tidigare en äldre kyrka låg. Den nya kyrkan har torn med hög korsprydd spira. I tornet finns två klockor. Den större är från 1400-talet med minusk1e-inskrift ”Enligt sägnen har den varit utsatt för jättekast”. Den mindre är gjuten i Skara 1757 av Styck- och Klockgjutare Billsten. Å östra gaveln är utbyggd en sakristia. Kyrkan har sedan 1872 en altartavla som föreställer Kristus med Maria och Johannes, skänkt av dåvarande Anders Johansson. Målningen är utförd av 0 Ljungström. I kyrkan finnes fyra ljuskronor, av vilka två äro antika och betinga stora värden, en av mässing från 1600-talet.Den andra kristallkrona i empirisk stil från 1700f-talet. Från den gamla kyrkan har överförts en vacker dopfunt med rankornering från 1200-talet, samt predikstol och epitafium. De sistnämnda har på bekostnad av Nat. Wihlsson och David Hagelen, konserverats år 1953 av konservator 0. Hellström. I vapenhuset förvaras gamla gravhällar. Elektrisk värme år införd i kyrkan.
På kyrkogården, som är omhägnad av en bred stenmur har flera adliga ätter från säteriernq fått sitt vilorum. Intill kyrkogården ligger ett sockenmagasin från 1700-talet äldsta byggnaden i Häggum. Den nedre våningen tjänade som bårhus och den övre som magasin. År 1794 uppgavs dess styrka till 150 skäppor korn och Havre. Socknens gmla prästgård var belägen strax utanför kyrkobalken i väster och tjänstgjorde till 1881, då en ny prästgård byggdes på en vacker tomt ett stycke från kyrkan. År 1922 upphörde den att vara kyrkoherdebostad i samband med pastoratets indragning.
Det kyrkliga intresset i Häggum har visat sig icke blott genom kyrkobesök utan även i villighet att genom stora uppoffringar hålla kyrkan i värdigt skick. Helgedomen är uppskattad och högt värderad.
Prästen är en gärna sedd gäst i hemmen. Vid sidan av lagstadgat kyrkligt arbete finnes kyrkokör, ansluten till Västergötlands Körförbund, syförening och kyrkobrödrakår. Kyrkovärdar äro (1953) Erik Thorell och Birger Bjerke Tollestorp.
I början av 1850-talet nåddes bygden av frikyrklig verksamhet då predikanter från Jönköpings missionsförening började predika. År 1878 byggdes Häggums missionshus. De frikyrkliga numera även baptister och pingstvänner uppgår till 50 personer. Verksamheten omfattar även söndagsskola och arbete med juniorer. Ordförande i missionsförsamling är Ernst Andersson, Backen. Ett gott samförstånd råder mellan kyrkliga och frikyrkliga.
Skolväsendet
Från slutet av 1700-talet förekom barnaundervisning, som meddelades av klockaren i hans stuga. Denna var bygd på kyrkans åkerlycka. Sockenbetjänter var förenade i klockarens person vilken av sockenmännen avlönades genom säd- och matskott vartill kom någon liten hjälp av kyrkans medel. Av ”Byn” erhöll han två små täppor samt 10 stackar höslag i byemännens samfällda äng. För lindrigt arrende brukade han en åkerlycka tillhörig kyrkan.
Efter skolstadgans tillkomst 1842, byggdes ett skolhus å dåvarande klockarjorden. Men på grund av laga skifte flyttades skolhuset till ny tomt 1859~1860. Ombyggnaden och flyttningen drog en kostnad av 800 riksdaler. Skolhuset kom nu att innehålla lärosal samt lärarbostad om två små rum och kök. Barnen fick sitta i långbänkar. Undervisningen pågick här till 1908, då nytt skolhus uppfördes. Den gamla skolan såldes och är i privat ägo.
Det nya skolhuset fick ett centralt läge å Bosgården. Skiss och planritning uppgjordes av dåvarande folkskolläraren Ernst Johansson och stort intresse i frågan nedlades av församlingens kyrkoherde K. A. Hellgren. Byggnaden uppfördes i timmer och innehöll skolsal med kapprum, samt lärarebostad, tre rum kök och hall i bottenplanet. Den kontanta kostnaden stannade vid 1400 kr. tack vare att alla körslor grävnings- och planeringsarbeten utfördes genom sockendagsverken. Denna dagsverksskyldighet fortgick i Häggum ända inpå 1920 talet. Präst och skolärare befriade från skyldighet. Byggnaden fick en vacker exteriör och ansågs vid denna tid fylla kravet för en modern folkskola
Den år 1890 byggda småskola ligger inom nuvarande folkskolans tomt. Tidigare var från år 1879 småskolan inrymd i hyrd lokal å Bosgården.
Varannandagsläsning pågick i Häggum till 1918, då vardagsläsning enligt B2-formen infördes. Fortsättningskola förekom innan den blev obligatorisk och omfattades med stort intresse. Församlingen och skolrådet har alltid visat stort nit för skolan och förtroende för dess lärare.
Häggums första ordinarie folkskollärare var Henrik Andersson 1847-1864, C.F.Embring 1865-1870, P.A.Wahlstrand 1870-1902, J.F. Rydner 1902-1906, Ernst Johansson 1906-1921, Hjälmar Pettersson 1922-1924, Karl Ström 1925-1928, Gunvald Hallinder. 1928-1929, B.Sandström 193o-32, Petrus Bothzén 1933-1944, Anders Siljedahl 1945- . Lärarinnor har varit Anna Pettersson 1878-1880, Maria Sahlstedt 1881-1921, Maria Larsson 1922-.
År 1952 blev för Häggum ett märkesår, då kommunen uppgick i Skultorps storkommun, vilken dessutom omfattar Rådene, Sjogerstad, Hagelberg och Norra Kyrketorp. Här liksom annorstädes mottogs kommunsammanslagningen ingalunda av någon entusiasm, då man förlorade också det kommunala självstyret som bestått under 90 år. Den lilla socknen hade på ett tillfredsställande sätt löst sina angelägenheter. Som förtroendeuppdrag utan nämnvärd ersättning hade de valda ledamöterna sina åligganden. Lokalpatriotismen och hembygdskänslan kunde också växa sig starkare i den egna lilla kommunen än i en stor.
Sedan kommunallagarnas tillkomst har följande personer innehaft ordförandeskapet i kommunalnämnd och stämma: Ander Larsson, Håkanuddsgården 1863-1866, folkskollärare J.F.Embring 1867-1869, Fred.Larsson Korsgården 1870-1874, Anders Dahlberg Toragården 1874-1901, dennes son Alfred Dahlberg 1902-1921, Nathanael Wihlsson,Tollestorp 1922-1931, Johan Larsson Bränneberg 1932-1949, och Evald Johanssn Pukabo 1950-1951. Bland andra bemärkta kommunalmän må nämnas Johannes Larsson Bosgården, död 1867, dennes son J.W.Johasson, död 1922, samt Karl Johansson Backgården död 1952 W vilka genom stora insatser i kommunens förtjäna ett namn i Häggums sockenbeskrivning.
Socknens läge och klimatiska förhållanden har medfört folkhälsa och genom ett sunt levnadssätt har här växt upp ett friskt släkte. Mången har uppnått 90-100 år. Befolkningen är synnerligen arbetsam och skötsam. Den har följt med i näringslivets utveckling och förvärvat sig en välbärgad ställning. Nykterhet utan organisation har sedan en mansålder tillbaka varit särskilt utmärkande. Frikyrkligheten har även satt sin prägel på. Folklivet. Häggumsborna är glada och sällskapliga. Familje- och högtidsfester firas i hemmen under glad stämning i förening med allvar. Allsång och musik, ofta med religiöst inslag har en given plats vid dessa tillfällen. Ungdomen förtjänar ett vackert vitsord. En stark hembygdskänsla finnes. Många familjer har gamla anor i Häggum och mången häggumsbo i förskingringen har visat kärlek till sin barndoms bygd.
”Släktenas rad räcker oss handen” och knyter ett band mellan forntid, nutid och framtid. Arvet förpliktar.
Denna sockenbeskrivning torde vara skriven 1953. P. Ernst Johansson var som framgår i denna sockenbeskrivning och i andra artiklar på Hembygdsföreningens hemsida Folkskollärare i Häggum 1906-1921. Se särskilt Häggums skolhistoria. Han flyttade från Häggum till Stora Levene.