Hur våra förfäder arbetat och slitit för att få sin bärgning studerade vi den 20 maj 2005 då 25 deltagare vandrade upp till Våtemossen. Vägen till Våtemossen är ett fint och sevärt byggnadsverk. Vägbanken är bitvis uppmurad med sten och det finns två broar med fina brofästen murade i sten.

På Våtemossen har man på mager och vattensjuk mark odlat upp ett antal åkertegar på 1800-talet. Våtemossen nämns första gången i jordaboken 1825. Genom Våtemossen rinner Svärtebäcken som avvattnar områden längre in på Billingen. I nord-sydlig riktning sträcker sig fyra 350 meter långa tegar, två på vardera sidan om bäcken och tre kortare tegar i samma riktning. I SV-NO riktning finns två drygt 100 m långa tegar. Dikena mellan tegarna är i stort sett igenväxta och kan endast på kortare sträckor urskiljas tydligt. Inne på mossen finns välbevarade brofästen i sten till broar mellan olika tegar.

På 1800-talet fanns en bosättning på Våtemossen. Bostadshuset finns med på 1877 års ekonomiska karta. Våtemossen brukades fram till på 1960-talet av syskonen Granqvist, St. Gåran. En lada på Våtemossen 6×9 m med tillbyggnad 3×3 m användes för höbärgning fram till slutet av 1950-talet. Från Våtemossen och hem till gården Stora Gåran kördes hö med oxar som dragare, de sista i Häggum.

Häggum Hembygdsförening har 2004 fått dispens av Länstyrelsen i Västra Götalands län från föreskrifterna för reservatet och har röjt av sly, björk o gran som växt upp inom grunden för ladan.

På hemväg besökte vid stenbrotten vid Backen och såg på diabaspelarna. Likaså de tydliga fundamentena från krossanläggning och asfaltverk som AB Svenska Stenbeläggningar drev här för 45 år sedan.

Den första riktigt varma dagen denna vår var vi 30 deltagare som startade vid Noläng för att gå till Nytorpet. Först stannade vi vid de två hålvägar och två domarringar som finns på Noläng i fornlämningsområdet Noläng-Bjärsgården. Fantasin fick spela fritt om boende bebyggelse och gravskick på platsen under de senaste 10.000 åren.

Vandringen gick vidare efter den väg som fram till slutet på 1800-talet var utfartsväg för Skomakarhemmet, Sköttorp, Nytorpet och Vasatorpet samt för Björstorp det område som tillhör Bolums socken och ligger inne i Häggums sockens. Lämningarna av Sköttatorpet, Vasatorp besöktes innan vi var framme vid Billbergs – Nytorpet. Sist boende Karl Billberg död 1944, skogsmänniska, jägare, filosof och en stor personlighet. Flera berättelser, historier, bilder och fakta om Karl Billberg redovisades.

Torpplatsen ligger nu mitt i ett skogshygge men kommer att bli ett kulturreservat när skog nu återplanteras runt om. På platsen finns väl bevarad husgrund, grund till ladugård och en helt intakt jordkällare.